Finns det en mening med livet?

Många av oss hoppas väl finna ett trovärdigt svar på frågan om livets mening. De grundläggande frågorna om livet ställs ju ständigt på nytt: Varför lever vi? Finns det en mening med vårt liv, och vad ligger bakom vårt öde? Har livet en fortsättning efter döden?

En överraskande insikt

För den då ännu okände dansken Martinus Thomsen blev dessa frågor fullt ut besvarade, i samband med att han var med om en omvälvande inre upplevelse. Helt oväntat för honom själv fick han medveten tillgång till en ”kunskapsocean”. Varje fråga som han därefter ställde sig fick sitt omedelbara svar inom honom. Det var genom ett slags inre seende som detta blev möjligt, något som han senare kom att förklara närmare som ”intuition”.

Med hjälp av denna intuitiva förmåga blev han i stånd att uppfatta de dimensioner av verkligheten som är dolda för den vanliga, fysiska synen. Han kunde iaktta de bärande och skapande principerna bakom allt i naturen och fick på det sättet svar på sina frågor om livets orsakssammanhang och mening. Han upplevde att allt som sker verkligen har en djupare mening; att varje människa utvecklas av sina erfarenheter genom en rad av liv, för att så småningom uppnå det stadium där hon kan överblicka hela livspanoramat och se att det i grunden är enbart på gott.

Martinus kosmologi

Resten av sitt liv ägnade Martinus Thomsen åt att beskriva och förklara denna ”kosmiska” livssyn. I sina böcker, med hjälp av både text och bild, framlägger han en livets världsbild, den lösning av livsgåtan som kommit att kallas ”Martinus kosmologi”. Själv är han nu känd under sitt författarnamn, Martinus.

Från tro till vetande

Genom sitt författarskap besvarar Martinus de existentiella frågorna. De förklaringar han ger bildar en sammanhängande universell världsbild, som kännetecknas av sin logiska skönhet och djupa meningsfullhet.

Martinus visar att utvecklingen leder människan bort från ett trosmässigt förhållande till världen. Framtiden ligger i det logiska tänkandet, där logiken även kan förbindas med frågor om mening och moral. Med dagens vetenskap befinner vi oss endast i början av en utveckling, som allt tydligare kommer att leda kunskapssökandet in på livets och medvetandets eget område. Först när vi förstår oss själva som upplevande, medvetna varelser, kan vi förstå den omgivande världen utanför oss; vi ser den ju ständigt bara genom vårt eget medvetandes ljus.

Döden finns inte

Enligt Martinus är livet den evighetsdimension, utifrån vilken alla tids- och rumsdimensionella förhållanden skapas och upplevs. Livet är således i sig självt evigt, och varje individ är identisk med det eviga livet. Föreställningen om ”döden” kan bara utgöra en tänkt motsats till livet, påpekar Martinus. Döden finns i verkligheten inte. Vi identifierar oss felaktigt med vår fysiska kropp, som endast är ett underordnat redskap, ett tillfälligt skapat organ eller instrument för vår livsupplevelse. Själva utgör vi den oförstörbara, fasta punkten bakom all föränderlighet.

Detta är den utgångspunkt som gör tillvaron logisk och begriplig – och livet meningsfullt på nytt. Verkligheten framstår då inte längre som slumpmässig, mekanisk och död – allt kan i stället ses som livets yttringar. Här öppnar sig vida perspektiv, med ständigt nya horisonter av möjligheter för varje individ.

En djupare inblick i livet

I sina böcker förklarar Martinus bl.a. följande ämnen:

• Livets evighetsnatur
• Jaget och de medvetandeskapande principerna
• Medvetandets organiska struktur och livet efter ”döden”
• Reinkarnation och utveckling
• Djurets utveckling till människa
• Ödet som ett resultat av vårt eget handlande på gott och ont
• Lidandet och problemet med ”det onda”
• Framväxten av samvetet och det humana sinnet
• Kärleken och den mänskliga kulturens framtid
• Naturens helhet som uttryck för liv.
• Ett naturligt gudsbegrepp

Allt är mycket gott

Men hur ska man kunna förstå att livet är enbart på gott, när det bevisligen finns så mycket olycka och lidande? Martinus säger i samband med detta problem: ”Där okunnigheten avlägsnas upphör det så kallade ’onda’ att existera.” Det onda vi lider under är egentligen följderna av vår egen omedvetenhet om livets djupare orsakssammanhang. Livet är en undervisning, där vi genom de egna erfarenheterna leds till mognad och insikt om vad som är gott eller ont för oss själva och medvarelserna.

Vi står inför ett uppvaknande till en klarare medvetenhet om vad det innebär att vara människa. Det ligger inom varje människas räckvidd att uppnå en verklig hemkänsla i tillvaron – och att uppleva livet som en mycket trygg plats – när hon kan se dess förklarande mening.