ToppText

Enhetsfrakt 29 kr inom Sverige. Fraktfritt vid order på 1000 kr eller mer.

Samvete

av Martinus 

1. Samvete är en konflikt i den jordiska människans sinne

Vi känner alla till begreppet samvete. Vi har upplevt dess verkningar dels hos oss själva, dels hos andra människor, och vi har nog också upplevt att det inte verkar lika starkt hos alla. Vad menar man egentligen med samvete? Det är en konflikt i den jordiska människans sinne, men vad är det för krafter som kämpar om herraväldet i sinnet? Man kallar dem ”det goda” och ”det onda”, och det onda kallar man ”synd”, men man vet inte vad det goda och det onda är för medvetandekrafter eller varför man är god eller ond.

2. De jordiska människorna är varken riktiga djur eller riktiga människor

Det är ett faktum att den jordiska människan tillhör djurriket, men det är också ett faktum att hon vanligtvis inte tycker om att kallas ett djur. Hon känner sig höjd över det egentliga djurriket, därför att det i hennes medvetande finns något som inte tillhör djurriket. De jordiska människorna är inte riktiga djur. Men då är frågan om de är riktiga människor? En del är ju mer mänskliga än andra, en del nänns absolut inte säga eller göra vad andra utan samvetsbetänkligheter kan säga eller göra och vidare finns det somliga som i ett ögonblick av upphetsning eller irritation råkar säga eller göra något de senare ångrar att de sade eller gjorde. Samvetets inre röst lämnar dem ingen ro. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”, sade Paulus, och månne inte alla som vill vara ärliga mot sig själva medger att detta uttalande också passar in på dem?

3. Den jordiska människan är på väg att bli en riktig människa

När en jordisk människa handlar eller talar i ett upphetsat eller irriterat sinnestillstånd, handlar hon utifrån automatfunktion. I hennes medvetande och organism försiggår i princip detsamma som i ett upphetsat djur. Det är bara den skillnaden att där djuret endast kan sätta fysiska krafter och tänder och klor i upphetsningens tjänst som angrepps- och försvarsredskap, kan den jordiska människan använda sitt intellekt och använda de ord och företa de handlingar som mest möjligt kan såra och irritera motparten, ja, kanske till och med bringa vederbörande till förtvivlan. Det finns väl en del som kan göra detta med ”gott samvete”, men hos de flesta kommer ett visst mentalt obehag över en sådan situation att börja visa sig, när upphetsningen lagt sig, och hos somliga är detta obehag så stort att de inte kan få ro i sinnet, förrän de gjort något som kan förändra situationen, ”göra det gott igen”, som man säger. Samvetskänslan bildar liksom en stigande skala med en nollpunkt i det egentliga djurriket och steg efter steg mot det tillstånd där det mänskliga i människan kommer att dominera som kärlek till nästan i tanke, känsla och handling.

Den jordiska människan framträder annorlunda i tillvaron än djuret, men hon framträder också annorlunda än hon en gång i framtiden kommer att göra, när hon utvecklats fram till det tillstånd jag kallar ”den riktiga människan”. Djuret har inget samvete, och den riktiga människan har det inte heller, därför att hon inte längre är i stånd att utföra de handlingar som kan ge samvetskval. Den jordiska människan är ett väsen som är på vandring mot en högre tillvaroform, och denna vandring är hon själv med om att forma. För att kunna forma denna vandring riktigt, måste hon ha en modell att forma den efter. Detta motsvarar att det vid skapandet av ett stort ingenjörsverk måste göras en plan i förväg. Utan denna plan med tillhörande ritningar skulle det vara omöjligt att skapa ett fullkomligt verk. Ritningarna anger de detaljer som hantverkarna måste rätta sig efter för att det fysiska skapandet ska kunna bli ett förverkligande av arkitektens och ingenjörens plan. Det finns också en plan med djurens och människornas liv, ja, med alla levande väsens liv. Djuren är på vandring mot att få sitt medvetande utvecklat, men de lever ännu i mycket nära kontakt med sina urinstinkter och har ännu inte börjat att rent viljemässigt vara med och arbeta på sin egen förvandling, på samma sätt som till exempel den jordiska människan gör det. De jordiska människorna har börjat försöka komma fram till vad som är riktigt och vad som är fel och sätter in sin vilja på att rätta sig därefter.

4. Samvetet är den faktor som genom en rad inkarnationer förvandlar djuret till människa

Men hur ska människorna kunna förstå vad som är riktigt och vad som är fel? Det kan de med hjälp av samvetet. Samvetet är inte något relativt begrepp som till exempel ont och gott. Samvetet är något absolut, det är en princip och själva den faktor i den jordiska människans medvetande som förvandlar henne från djur till människa genom en rad inkarnationer. Det kan liknas vid en ljus och mörk ”skugga” som följer oss, liksom vi har en mörk skugga, när vi går i solljuset. Vi har också en ljus ”skugga” eller ett ljust fält som följer oss rent mentalt, liksom vi också mentalt har en mörk skugga. Vartenda levande väsen uppfyller ett led i Försynens plan, och vad de jordiska människorna beträffar, uppfyller varje enskild jordisk människa ett led i skapandet av det riktiga människoriket på jorden. För att kunna vara helt i kontakt med Försynens plan eller världsplanen, måste människorna vara utrustade med en princip som de kan styra efter, och en sådan princip utgör just det ljusa fält som följer dem. Det finns inte i fysisk materia, utan är en psykisk realitet, och detta mentala lysande fält har vi alla i vårt medvetande i form av idealen från det riktiga människoriket. Det är dessa ideal vi önskar kunna förverkliga.

5. Våra ideal, önskningar och förhoppningar utgör ett lysande mentalt fält

När vi hör vacker musik, fremstår det som ett ideal för oss att kunna spela eller komponera som dem som har frambringat denna musik. Färdas vi i naturen och beundrar dess färgscenerier, vaknar hos oss en längtan att känna och ge uttryck åt allt det som ligger till grund för naturens skönhet och logik. När vi står inför de brister och den nöd vår nuvarande kultur och civilisation så tydligt visar, längtar vi efter att skapa en bättre social och internationell struktur. Vi har en mängd ideal, önskningar, förhoppningar och mål som vi gärna vill ha uppfyllda och dessa utgör tillsammans det lysande fält vi har med oss. När vi läser i Bibeln att Mose förde israeliterna genom öknen med hjälp av en lysande stod som hela tiden var framför dem, så var det i själva verket ett sådant lysande mentalt fält som ledde honom, det var inte något fysiskt. Våra ideal finns i det lysande fält vi har med oss. Dessa ideal måste naturligtvis framträda som något relativt för den som har överblick över dem. När de betraktas med kosmiskt medvetande ser man att de utgör steg, steg över och steg under det lysande fältet, mörkare ju längre bort de ligger från detta fält och lysande ju mer de är ett med det. Det är ju därför som det ”goda” och det ”onda” är relativa begrepp, det är därför som vi inte alla får samvetskval över samma saker. Huruvida samma manifestation kommer att skapa glädje eller sorg i vårt sinne, är avhängigt av hur långt vi har kommit på vandringen mot det stora byggnadsverk som heter det riktiga människoriket.

Men hur kan man säga att samvetet är något absolut, en princip, då den består av relativa ideal? Idealens relativitet framkommer, genom att de ses från en eller annan jordmänsklig synvinkel, deras tillstånd och framträdande, deras ”form” och ”färg”, är beroende av från vilket medvetandesteg de ses. De är färgade av människans tillfälliga mentala nivå, liksom till exempel skogens färg för oss rent fysiskt är beroende av om vi ser den som en blånande horisont, en närbelägen skog eller en skog vi befinner oss i. Liksom skogen förvandlas, allteftersom vi kommer den närmare, förändras också våra ideal, efter hand som vi i vår utveckling steg för steg kommer ”det riktiga människoriket” närmare. Så småningom kommer de jordiska människornas ideal att präglas av detta rikes detaljerade struktur, och djurrikets ideal, maktprincipen, den starkares rätt, som ännu följer mänskligheten som den mentala mörka skuggan, kommer att ha förtonats som en fjärran horisont.

6. Samvetskval uppstår när människan handlar mot sina ideal

Vad är samvetskval som kan skära som knivar i sinnet? Det är det mentala obehag, ja, i vissa fall det lidande och den smärta som uppstår när människornas handlingar står i skriande motsats till de ideal som börjat tona fram i deras medvetandes ljusa vibrationsfält. Det är som om de har åstadkommit ett brott inom sig själva. De känner det som om de gått tillbaka något i sin utveckling. Men denna tillbakagång är endast skenbar. Den har orsakats av att människorna trodde att de var större än de är. De har försummat att se på planen för sitt liv och måste då göra de nödvändiga erfarenheterna i form av obehagliga upplevelser som göms i deras erfarenhetskartotek, det vi kallar minnet. Dessa erfarenheter får efter hand människan att tänka, känna och handla efter mer mänskliga principer, att nå längre fram i sin utveckling mot högre steg, varifrån detaljerna både av det riktiga människorikets struktur och av den riktiga människans struktur, anas mer och mer tydligt och förenas med människans ideal, önskningar och förhoppningar. Hon kommer då mindre och mindre att vara i stånd att göra något som skapar samvetskval, och all den energi som förbrukas genom att människan blir vred på sig själv eller besviken och bedrövad över sig själv kommer att kunna användas till gagn för helheten på ett helt annat sätt.

7. Jesus var mänsklighetens ”ljusstod”

Om vi undersöker hur förhållandet är mellan det levande väsendet och världsplanen, ser vi att denna hela tiden presenteras för väsendet precis på ett sådant sätt som väsendets förnimmelseförmåga är avpassad att kunna ta emot. Naturmänniskorna får denna ritning manifesterad genom sina medicinmän, som visar dem det sätt att leva som de själva genom sina egna upplevelser har erfarit vara det mest fullkomliga och som exakt passar in i nästa utvecklingssteg. När människorna kommer längre fram i sin utveckling, visar det sig att uppgiften att leda individerna framåt övertas av högre utvecklade väsen, som blivit helt invigda i Guds ritning över skapandet av människan. Ett sådant högre väsen, som var helt medvetet i Guds plan med skapandet av människan, har vi i Jesus, som så att säga gick framför mänskligheten och var dess ”lysande stod”. Således kommer varje geni att gå framför och vara en ”ljusstod” för sina medväsen, vara den modell eller den ritning som det är dessa väsens längtan och önskan att kunna efterlikna. Genom modellen får de förklaringen på hur de ska leva och tänka för att få sina önskningar uppfyllda.

8. Den yttre auktoriteten ska efter hand avlösas av människans eget inre ljus

Kristna människors samvete är – mer eller mindre – i kontakt med det mentala ljus som utgick från Kristus, och något liknande gäller naturligtvis för de människor för vilka Buddha eller Muhammed varit ledstjärna. Men det yttre ljuset, den yttre auktoriteten, ska efter hand avlösas av människans eget inre ljus, och här är erfarenheterna det enda som kan hjälpa. När ni fått en viss insikt i den ”ritning” som modellen representerar och sett vad som är er plikt, vad som är ert rätta fält, och börjat vänja er vid att göra detta och ni sedan på ett eller annat område råkar glömma målet, då är det som ni plötsligt kommer att upptäcka att ni i det långa loppet inte ska kunna försvara att göra något på annat sätt än ”ritningen” visar. Enligt de gudomliga lagarna kommer det att gå så, att om ni avviker bara det minsta från det som ert samvete bjuder er, kommer ni på ett eller annat sätt att råka ut för obehagligheter. När människan får ett olyckligt öde, betyder detta alltså djupast sett att hon på ett eller flera områden inte varit i kontakt med Guds plan eller ritning, hon har varit en dålig hjälpare åt Gudomen i skapandet av hennes egen högre mentalitet.

9. Upplevelsen av ett olyckligt öde är djupast sett uttryck för absolut kärlek från Försynens sida

Genom upplevelsen av ett olyckligt öde kan det inte undgås att människan väcks till eftertanke, och blir klar över att hon måste förändra sitt handlingssätt för att komma i kontakt med Guds ritning. Upplevelsen av ett olyckligt öde är djupast sett uttryck för absolut kärlek från Försynens sida, även om det, medan det pågår, inte känns så. Om man inte fick uppleva konsekvenserna av sitt eget handlingssätt, skulle man aldrig nå fram till visdomens sköna värld. Därför är det gudomligt att misstagen alltid avslöjas. Avslöjandet av misstagen kommer alltid att resultera i upplevelsen av samvetskval. Om det inte fanns något som hette samvetskval, skulle man aldrig kunna få veta om något var riktigt eller fel. Dessa misstag är det man tidigare kallade ”synd”. Men kosmiskt sett finns det inte synd eller syndare, det man kallar synd är misstag som beror på okunnighet. Att människorna kallar ett misstag för synd, beror på att de i sitt eget medvetandeområde är vana att vara bittra eller fientligt inställda gentemot allt det som överskrider de en gång accepterade reglerna, men denna inställning är i sig själv uttryck för ett misstag, för okunnighet.

Genom vårt eget uppträdande kan det komma en djup klyfta mellan oss och den gudomliga världsplanen, detta upplever vi som lidande och smärta, och därigenom lär vi oss förstå de förklaringar vi tidigare inte hade förmåga att förstå. Vi blir hjälpta och får vägledning, men vi måste själva erfara oss fram till den visdom som är all erfarenhets innersta kärna.

10. Lidandeerfarenheter ger medkänsla med andra levande väsen

Verklig visdom har alltid baserats och kommer alltid att baseras på det levande väsendets egna erfarenheter. Genom lidandeerfarenheter växer ett väsens förmåga till medkänsla med andra levande väsen. Ju större förmåga till medkänsla en människa har, desto mindre nänns hon säga och göra något som skulle kunna bli orsak till lidande eller förtvivlan för en annan människa. Allteftersom hon nänns göra något sådant eller gör det ”tanklöst”, som man säger, kan hon inte undgå att råka ut för verkningarna av sina ord eller handlingar på ett sådant sätt att hennes bristande förmåga att tänka och handla i överensstämmelse med den mänskliga formen för kärlek och logik, så småningom uppenbaras för henne. Det är ju detta mänskliga uppträdande som är Gudomens ritning och plan för mänskligheten, det är genom den som det ska lyckas för människorna att skapa ett riktigt människorike på jorden.

11. Den jordiska människan blir efter hand mottaglig för teoretisk undervisning

När en del erfarenheter har gjorts, så många att det i människans sinne uppstår ett behov av större kunskap och en önskan att i högre grad kunna göra det goda hon gärna vill och undvika att göra det onda hon inte vill, kommer denna människa efter hand att bli mottaglig för teoretisk undervisning. Denna undervisning ska naturligtvis inte bestå i ett lyft pekfinger och uttryck som ”du ska” och ”du får inte”, det hör till tidigare stadier i utvecklingen. Den måste vara en förklaring av hela mänsklighetens utveckling, av människornas och den enskilda människans ödesskapande, att var och en måste skörda som han eller hon har sått, och slutligen att denna skörd inte bara sträcker sig från födelse till död i ett liv, utan från liv till liv över en lång utvecklingsperiod. Om den sökande människan är mottaglig för en sådan undervisning, betyder det att hon därigenom har möjlighet att ta emot hjälp till självhjälp. Hjälpen är överblick och förståelse av den nuvarande situationen på grundval av det förgångna och med lång sikt in i den framtid som blir vederbörande människas öde och som hon själv är med om att skapa genom sina tankar, ord och handlingar i nuet. Men undervisningen blir inte till någon hjälp om man bara tar emot den som något intressant och spännande, varigenom man råkar veta mer än andra och eventuellt menar att man på grund av den kunskapen också är något bättre än andra, som inte har den kunskapen i sitt medvetande. Det som har betydelse för den enskilda människans utveckling är om hennes dagliga uppträdande är i kontakt med hennes ”ljusstod”, hennes samvete, eller ej. Denna ”ljusstod” är era ideal, föreställningar och er insikt om vad som är det ”enda nödvändiga”. En undersökning av er kunskap kommer snart att visa er att mycket av den inte har nått fram i dagsmedvetandet, varför ni inte ögonblickligen kan göra bruk av den. I denna kunskap är ni inte praktiskt medvetna, endast teoretiskt, vilket i detta fall betyder att den är en dålig regulator av era handlingar. Som forskare i andlig vetenskap lever ni i hög grad på ett steg där ”den heliga anden” är medverkande i ert dagliga handlingssätt på många områden. Men det finns också områden där ni inte är så noga med om ert handlingssätt är i kontakt med det som denna heliga ande, dvs. det rena kärleksfulla medvetandet, föreskriver er, och det är där som svårigheterna och lidandena infinner sig. Ni kan till exempel vara starkt upptagna av att förkovra er på ett visst område, så att ni skänker övriga områden i ert medvetande mindre uppmärksamhet, varigenom ni mycket lätt på dessa områden kommer att utlösa ett handlingssätt som visar sig vara i disharmoni med er ”ljusstod”, med det som är Försynens plan med er. Här är det som mitt arbete kan få en viss betydelse för er, eftersom det antingen visar er hur ni kan förebygga lidandena och obehagligheterna, eller också hur ni kan möta dem på ett sådant sätt att ni drar de riktiga erfarenheterna av dem, så att ni en annan gång kan blanda de mentala energierna riktigt. Mina analyser kan hjälpa er att se er egen mentala ljusstod riktigt och således göra det lättare för er att se den väg ni bör följa. Det sätt på vilket var och en av oss med våra särskilda talangkombinationer ska komma att manifestera ljuset är förutsett av Försynen, och en plan är lagd för vår framtid, den plan som vårt samvete och våra ideal berättar för oss, om vi lyssnar tillräckligt intensivt till den inre rösten. Därför är det bäst att vi i dag, när vi genom våra tankar, ord och handlingar är med om att forma vår framtid, tar hänsyn till Försynens plan med oss genom att lyssna till samvetet. De verkningar vi i dag med vårt uppträdande framkallar, kommer att bli orsak till verkningar vi möter i kommande år och kommande liv. De kommer att vara medverkande till vårt framtida fysiska och mentala framträdande och medbestämmande för kommande ljusa och mörka fläckar i vårt medvetande.

12. Livets Bog är djupast sett en beskrivning av det ljusfält som varje människa är i färd med att skapa i sitt medvetande

Betyder detta att vi kan gå emot Försynens vilja och plan med oss, så att denna aldrig blir till verklighet i den fysiska världen? Nej, det kan vi inte. Men vi kan gå emot den en tid genom att låta bli att arbeta på vår egen utveckling eller genom att gå emot lagarna och bryta ner vår organism och mentalitet genom att leva felaktigt. Detta kommer emellertid livet självt att korrigera för oss på ett sådant sätt att vi genom vårt ödesskapande råkar ut för de erfarenheter som åter ska skapa kontakt med vår ljusstod och därmed inspiration och livsglädje i vår tillvaro.

Är man på väg till ett tåg, är det tråkigt att upptäcka att man har glömt ett eller annat, så att man måste tillbaka för att hämta det och därigenom riskera att inte hinna med det tåg man hade bestämt sig för att resa med. Så är det också i livet. De jordiska människorna har ett bestämt mål, som det är deras innersta längtan och vilja att nå, nämligen det jag kallar ”den stora födelsen” eller upplevelsen av ”kosmiskt medvetande”. Det är detsamma som det riktiga människotillståndet, till vilket samvetet visar väg. Tänk vilka förseningar det åstadkommer om man på vissa områden inte är så noga med livet och inte helt följer den store arkitektens plan med en. Att hjälpa människorna med det, är det som jag skapar mina analyser för. Livets Bog är djupast sett bara en beskrivning av det ljusfält som varje människa är i färd med att skapa i sitt eget medvetande. Alla kosmiska analyser som ni genom mitt arbete kommer till kunskap om är detaljer i ert eget högre själv, era egna högre önskningar och begär. Ju mer ni studerar dessa analyser, desto klarare kommer ni att se att vad det rör sig om är att bli skickliga i att manifestera humanitet, och ni kommer efter hand att se att djupast sett är allt vad ni över huvud taget är vittne till, allt vad ni upplever, en strålande manifestation av kärlek, även om det mesta av det ni upplever för tillfället kunde tyda på motsatsen. Vad människorna upplever för tillfället blir medverkande till att utveckla deras samvetskänsla och intellektuella talanger. Dessa medvetandeenergier tillsammans kommer att göra människan till ett högintellektuellt väsen, som i sin utveckling närmar sig kulminationen av intellektualitet, som också är kulminationen av kärlek. Att förnimma kulminationen av intellektualitet och kärlek är att förnimma Guds medvetande, att ”se Gud” har man kallat det, och detta är inte bara en upplevelse som alla människor en gång kommer att få som en inre extas av mystisk art, det är en upplevelse de kommer att bli dagsmedvetna i. De kommer att uppleva att Guds skaparkraft strömmar genom dem och utvecklar sig genom dem som tankar och handlingar som de är dagsmedvetna i. De kommer att kunna säga som Kristus: ”Vad jag gör, gör jag inte av mig själv, utan Fadern genom mig.”

13. Principen ”syndernas förlåtelse”

Det finns ytterligare två principer som det är naturligt att omnämna i samband med begreppet samvete, och det är syndernas förlåtelse och synden mot den heliga anden. Som jag berättade tidigare i mitt föredrag finns det kosmiskt sett inte synd eller syndare, det man kallar så är misstag och människor som begår misstag på grund av okunnighet. Avslöjandet av misstagen kommer förr eller senare – kanske går det flera liv – att resultera i upplevelsen av samvetskval, som i sin tur kommer att medföra att samvetet efter hand verkar innan handlingen begås, vilket är detsamma som att människan nu på grund av sina erfarenheter och sin kunskap inte längre är någon ”syndare”. De jordiska människorna har genom kristendomen lärt sig att man kan få ”syndernas förlåtelse”, vilket vill säga att man, om man har begått något fel, på vissa villkor kan undgå de obehagliga konsekvenserna av sitt handlingssätt. Är detta riktigt kosmiskt sett? Det är det om man förstår de universella lagar som ligger bakom. De omnämnda villkoren är ju att man ångrar det man gjort, att man verkligen ångrar det av hela sitt hjärta och av hela sin själ. Detta åstadkommer nämligen att vibrationerna i ens aura blir annorlunda än tidigare. Så verkar samvetskvalet när det verkligen är äkta, och man kommer inte längre att kunna begå en sådan handling som den man nu bittert ångrar. Ödet ska inte fungera som straff, utan som en lärdom, och den har man fått i tillräcklig grad när man inte längre kommer att begå en handling motsvarande den man ångrade. Då har man fått ”syndernas förlåtelse”, det vill säga att även om man sått flera handlingar av liknande art som man ännu inte har skördat verkan av, kommer dessa ödesvågor när de en gång träffar oss, att neutraliseras och upplösas utan något obehag eller lidande för oss. Vi kommer då i kraft av vår auras vibrationer, det vill säga vårt sätt att tänka och känna och vårt samvete, att vara beskyddade inom just detta område, och det är den enda form av verkligt beskydd som finns i världen.

14. Principen ”synden mot den heliga anden”

Men vad vill det då säga att ”synden mot den heliga anden inte kan förlåtas”? Detta innebär att det finns misstag som det är omöjligt att undgå konsekvenserna av. Det betyder naturligtvis inte att det finns väsen som ska straffas i all evighet, därför att de har begått en eller annan synd. Detta är en primitiv, ja, rent sadistisk tankegång, och Gud är inte någon sadist, som önskar att okunniga väsen ska straffas. Det betyder att det är en evig, universell princip att de levande väsendena måste skörda som de har sått, till dess att deras medvetande och uppträdande förändras genom samvetet och de börjar så något annat, som de därefter ska skörda. Den heliga anden möter vi ju just i vårt samvete, och vi kan handla mot den på två sätt. Dels genom att det finns områden där vi ännu alls inte har kontakt med vår ”ljusstod”, alltså ännu inte känner något samvete och ingen därför kan förklara för oss att vårt handlingssätt är felaktigt. Vi måste då ofrånkomligen ta följderna av vår bristande kunskap. Dessa följder ska komma att utveckla sig som disharmoni och olyckligt öde. Vi kommer att upptäcka att vi tillfälligt avskurit oss själva från den gudomliga planen med vårt liv. Genom vårt eget uppträdande har det kommit en djup klyfta mellan oss och den gudomliga världsplanen. Detta upplever vi som lidande och smärta, och därigenom lär vi oss förstå de förklaringar vi tidigare inte hade förmåga att förstå och vi får kontakt med det område av vår ljusstod som ska kunna hjälpa oss och skydda oss mot just sådana handlingar och deras konsekvenser.

15. Överträdelse av livslagarna kan inte ”förlåtas”, här är erfarenheter nödvändiga

Det andra sättet varpå vi kan ”synda mot den heliga anden” manifesterar vi om vi handlar mot vårt samvete. Detta betyder ju också att kontakten med ”ljusstoden” inte är stark nog, ty annars skulle vi inte kunna göra det. En människa som handlar mot sitt samvete anar endast dess inre röst, det har inte blivit till verklig kunskap. Därför måste detta väsen också råka ut för konsekvenser av sina handlingar som leder fram till de erfarenheter, som ger mer än aning, och som stärker samvetet så mycket att vederbörande inte längre kan handla eller tänka i dessa banor, och då kommer han eller hon att på detta område ha uppnått ”syndernas förlåtelse”. ”Synden mot den heliga anden” är alltså detsamma som överträdelse av livslagarna eller motstånd mot det som är Guds plan med ens liv, och det kan inte ”förlåtas”, det vill säga dessa handlingar måste skördas som erfarenheter. När dessa erfarenheter är gjorda, är väsendet beskyddat inom detta mentala område och har uppnått syndernas förlåtelse. Hur många ödesvågor av detta slag som än må ha såtts i det förgångna och därför väntar vederbörande i framtiden, så kommer de att upplösas eller neutraliseras av väsendets beskyddande aura.

16. Att komma till klarhet över sina egna fel är den snabbaste vägen till att komma att älska sin nästa som sig själv

Att lära känna de gudomliga lagarna är detsamma som att man önskar följa dem, men i gränszonen mellan djurriket och det riktiga människoriket kan det vara mycket svårt att leva efter dessa lagar. Det är inte alltid lätt för den oinvigde att veta vilket handlingssätt som är det riktiga och vilket som är det felaktiga. Här är det som studiet av mitt arbete träder hjälpande till, eftersom det kan medverka till att hålla ert samvete vaket. Då det ännu finns en del djuriska urkrafter i er som inte kultiverats, och då denna kultivering endast kan äga rum genom det vakna samvetets ständiga kontroll av ert tankeliv, är problemet ”ett vaket samvete” alltså inte likgiltigt. Ett av de områden där urkrafterna fortfarande är ganska verksamma hos den jordiska människan är äktenskapet. Utan ett vaket samvetes ständigt reglerande inflytande kan ni lätt komma att begå misstag i förhållandet till den människa ni är närmast knuten till. Men också i förhållandet till vänner och fiender kommer ni gång på gång att märka inflytandet från urkrafterna i ert sinne. Det är de misstag ni begår i dessa förhållanden som ni i särskild grad ska göra till föremål för era undersökningar. Att komma till klarhet över sina egna fel är den snabbaste vägen till att komma att älska sin nästa som sig själv. För att uppnå ett harmoniskt liv, måste man hela tiden ha ögonen öppna för om den handling man står i begrepp att utföra är förevändning för något egoistiskt eller om den som djupaste motiv har önskan att skapa glädje för andra än en själv. Ni vill ju innerst inne gärna uträtta något som är till gagn för skapandet av det riktiga människoriket. Ni är allesamman med i detta skapande, och det faktum att ni redan nu har fått lov att möta de kosmiska analyserna, betyder att ni har ett ansvar som människa. Det är er uppgift att visa andra en lysande tillvaroform.

Från ett föredrag av Martinus i Kosmos feriekoloni, söndagen den 12 juni 1942. Hans Bønnelycke har skrivit ett referat av föredraget med ett stenogram som bas, och referatet är bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen är godkänd av Martinus. Första gången publicerad i Kontaktbrev nr 4−5/1961. Artikel-id: M2040. Referatet har också getts ut i obearbetad form under samma titel i Brev nr 22−24/1942 (M2041). Översättning: Rolf Nordström.