Guds ögon (1992)

_{Av Martinus}

Invigning av en ny föredragssal 1 juli 1962

Vi har i dag den stora glädjen att kunna ta vårt nya föredragshus i bruk. Att detta har kunnat ske beror på nästan inget mindre än ett mirakel. Till grund för detta mirakel ligger uteslutande den kärlek och den enorma hjälpsamhet som vi har mött från flera av sakens trofasta män och kvinnor. De har inte dragit sig för att använda hela sin fritid till detta syfte, och de har dessutom gjort det med stor glädje. Deras samarbete har rent av yttrat sig som en fest. De har troget åkt hit upp varje veckoslut ända sedan januari månad. De har arbetat i kyla och frost, i regn och mörker. De har gjort det därför att de kände med oss att det skulle göras.

Nu är arbetet gjort, och jag vill därför på sakens och vår gemensamma missions vägnar uttrycka mitt innerligaste och hjärtligaste tack till alla dem som sålunda förstod vår saks allvar och räckte oss sin kärleksfulla hand och gjorde det möjligt att få detta hus färdigt till den i dag begynnande högsäsongen.

Detta hus kommer i framtiden inte blott att vara en föredragssal och en helgedom för oss, utan det kommer också att stå som ett minnesmärke över den gemensamma kärlek och det trofasta sam­ arbete och den fred varigenom det skapades. Det är denna fred som det enligt de kosmiska analyserna är vår mission att föra in i människornas uppträdande. Dessa sakens trofasta väsens kärlek och offervilja är för mig ett glädjande exempel på att de kosmiska analysernas ande har blivit till liv, energi och kraft i deras sinne och uppträdande. Ännu en gång ett riktigt hjärtligt tack! -

Den färdiga skapelseprocessen är överallt till glädje och välsignelse för levande väsen

Livets mening är att vi skall utvecklas el­ler omskapas till att bli "Guds avbild". Vad är nu "Guds avbild"? - "Guds avbild" är "Guds uppträdande". Men hur kommer vi till insikt om Guds uppträdande? - Det kan vi göra genom att iakttaga det. Vi befinner oss mitt uppe i Guds uppträdande, allt som sker runt omkring oss är Guds manifestation eller skapelseprocess. Denna naturens eller Guds skapelseprocess visar sig vara oändligt logisk och fullkomlig. I alla de situationer där dessa skapelseprocesser är färdiga, är de uteslutande till glädje och välsignelse för levande väsen. Vi kan göra detta till faktum genom att iakttaga vår egen organism. Vi har fått underbara ögon att se med, öron att höra med. Vi kan skapa, vi kan uppleva, vi har olika sinnen och denna underbara organism, där hundratals automatfunktioner fungerar helt genialt och fullkomligt om vi nu bara inte själva griper in och fördärvar dem. Vi ser att alla levande väsens organismer är genialt uppbyggda och anpassade till livsbetingelserna på de olika stegen.

Ej färdiga skapelseprocesser

Många av de skapelseprocesser som vi är vittne till är inte färdiga, ja, det finns så utomordentligt många som inte är färdiga att det kan se ut som om det inte finns någon Gud, att vi lever i ett förfärligt mörker, att allting är tillfälligheter. Men detta är inte riktigt. Vi måste hålla fast vid de upplevelser där vi kan iakttaga de färdiga skapelseprocesserna. Där dessa inte är färdiga, kan de naturligtvis inte uppfylla syftet och vara till glädje och välsignelse. Djuren står ännu under en automatisk ledning eller utveckling, eftersom deras liv befordras instinktmässigt. Människorna, som till en viss grad är instinktledda, har också fått förmåga att själva skapa. Men människornas skapande och uppträdande är till synes inte alltid till glädje och välsignelse, och detta visar att de ännu inte är färdiga. Om de var färdiga, skulle hela deras framträdande vara solljus och värme. Det skulle i väldig grad vara till glädje och välsignelse för all omgivning. Det är detta som är målet, det är att vara Guds avbild. Liksom Gudomen skapar allting till glädje och välsignelse i dess slutfacit, måste detta också vara syftet med den skaparförmåga som Gudomen börjat ge människorna. Där de inte skapar på samma sätt som Gudomen, sker olyckorna och lidandena, och där får de leva i melankoli, sorg, bekymmer, sjukdom, krig, lemlästning, nöd, självmord och allt det som det dagliga livet är så fullt av.

Meningen med de kosmiska analyserna är att lära människorna att skapa såsom Gud

Människorna har fått förmåga att tänka och förstå, att forska och iakttaga och dra slutsatser. De har så stor intelligensförmåga att de måste förstå att de inte är så oskyldiga inför allt det som sker i deras dagliga liv som de kanske själva menar. Meningen med de kosmiska analyserna, som Gud har gett mig förmåga att skapa, är att de skall hjälpa människorna fram till att kunna skapa precis som Gudomen och förstå att de förmågor och anlag de har inte skall fortsätta att användas till att dräpa, mörda, skapa mordvapen, föra krig, förtala nästan och vara förnärmad, vred och bitter. Att det ändå utvecklas så mycket mörker beror på att människorna inte är färdiga, och eftersom de inte är färdiga, måste de mer eller mindre vara till besvär.

Feriebyns mission är att lära människorna att se med "Guds ögon"

Feriebyn är såsom ett annex eller tilläggsområde till vår mission och vårt arbete på Institutet i Köpenhamn, och syftet med den är att ge de människor som hungrar efter att förstå livets mening tillfälle att under sin semester studera de kosmiska analyserna och därigenom få en vägledning i Gudomens skapelseprocesser. Det är meningen att de genom denna vägledning skall få lära sig att se med "Guds ögon". Gudomens syn på tillvaron, människorna, djuren, jordklotet och universum är en särskild syn, en allra högsta syn. Denna syn vet besked om det hela och kan inte ta fel.

Människorna lär sig av sina misstag

Människorna lever i en värld och i ett synfält där de tar fel i många fall och gör högst olyckliga misstag. Men på ett sätt är dessa lyckosamma, därför att de är avsedda att visa oss vad som är fel. Överallt där vårt uppträdande skapar lidande, smärta, fiendskap och ondska, har vi handlat fel. Det är något i vårt uppträdande som inte är i kontakt med Gudomens skapelseprocesser. Gudomen skapar efter den högsta logik, och eftersom människorna också skapar, blir det alltså två skapelser. Men om dessa inte är i kontakt med varandra - om den ena är logisk och den andra ologisk - kan resultatet inte bli annat än kortslutning, och det är denna kortslutning vi kallar vrede och bitterhet, krig och lemlästning, död och undergång. Dessa kortslutningar visar endast att människan ännu inte är "Guds avbild". Människan skall självklart uppnå att bli "Guds avbild", men då är det nödvändigt att hon lär sig att se sakerna på samma sätt som Gudomen och uppleva samma gudomliga tillstånd att inte kunna ta fel.

Med "Guds ögon" kan man se den sanna verkligheten bakom den illusoriska

Vi har redan genom årtusenden fått förkunnat vad som är den riktiga vägen. Man skall vara god och kärleksfull, "man skall älska sin nästa som sig själv och Gud över allting. Detta är alla lagars uppfyllelse". Världsåterlösaren säger också att "'man skall' förlåta sin nästa inte blott sju gånger dagligen utan sjuttio gånger sju gånger dagligen". Detta betyder alltså att det inte finns någon enda situation där man inte skall förlåta sin nästa. Om man inte gör det, är det klart att det blir kortslutning med Gudomens skapelse. Att människor inte är färdiga berättigar inte till att man blir vred, hatar eller tar hämnd på dem. Detta hör endast hemma i okunnighetens områden. Därför är det absolut en livsbetingelse att upptäcka den sanna verkligheten, som finns bakom den illusoriska verkligheten, där ingenting är som det ser ut att vara. Människorna har kommit in i en tidsepok där de får tillgång till att genom utveckling av denna gudomliga syn se den absoluta verkligheten bakom den illusoriska, och här i Feriebyn finns det under sommarmånaderna en särskild möjlighet till detta.

Dömen icke ...

De ofärdiga människorna har två naturer, de har den från djuret nedärvda tendensen, "självbevarelsedriften" eller "var och en är sig själv närmast", samt den begynnande verkliga, mänskliga naturen. Det är viktigt att man kommer till insikt om vad som är det mänskliga och vad som är det djuriska. Att vänja sig av med det djuriska är den enda vägen till ett ljust och lyckligt öde.

Vi är allesamman redskap för Gudomen, somliga är redskap till att dräpa och mörda, och de är tvungna att vara i den sfär där de kan få detsamma tillbaka. Andra är i ett tillstånd där de inte nänns göra så mycket ont, de nänns inte hämnas, hata eller förtala, och de får leva i den ljusare sfären. Men för att nå upp till detta höga stadium måste man komma bort från detta vanetänkande om nästan. När man blir vred, dömer och kritiserar sin nästa, är det uttryck för att man inte heller själv är färdig, då befinner man sig själv i samma sfär. "Med den dom varmed man dömer andra, skall man själv dömas." Detta är en verkligt vetenskaplig sanning, och de kosmiska analyserna visar i all korthet att "man skall förlåta sin nästa".

Lusten att förtala är en ren mental cancerart

Genom att studera analyserna kan man se hur viktigt det är att göra upp med sig själv: "Hur är min syn på människorna, på tillvaron och på Gudomen? - Var står jag mitt i detta universum, mitt bland alla de levande väsendenas olika manifestationer?" - Om man ärligt undersöker sig själv, upptäcker man kanske: "Usch, jag är svår på att förtala, jag tycker att det är mycket intressant att komma och berätta nyheter om andra människor och särskilt om det är obehagliga nyheter eller något förnedrande och nedsättande." - Om man har denna tendens, måste man snarast möjligt komma bort från den, ty den är en ren mental cancerart, som kan fördärva den goda del av mentaliteten som man redan har utvecklat. Om man har andra tråkiga böjelser, måste man också försöka vänja sig av med dem. Målet är att man skall se det från Guds synpunkt, dvs man måste vara med om att göra livet ljust och lyckligt för medmänniskorna. Om dessa medmänniskor är fientligt inställda mot oss, kan de inte hjälpa det. Det finns ingenting som helst som kan drabba oss som vi inte själva har varit orsak till antingen i detta liv eller i tidigare liv. Det gäller att inte se på människorna som skurkar, förbrytare, busar, ligister, rånare och mördare, även om de är sådana. Man måste se på dem som något som Gud håller på att modellera. När en konstnär modellerar en byst, är det också stadier där ansiktet inte är så vackert och fint utformat som när det är färdigt. Gud modellerar alla ofärdiga människor, de är under Guds skapande hand och har nått ett bestämt stadium, där de ännu inte är färdiga, och då är det ju dumt att vi blir bittra och vreda av den anledningen.

Sjukdomar beror på tankefel

Det är farligt att ha onda tankar eller att vara vred och bitter och irritera andra människor, och det är inte bara en yttre fara, utan också en inre fara, därför att de enskilda tankearterna är livskrafter som inverkar på de särskilda organen i oss. Vi kan ha tankar som verkar direkt på hjärtat och ger dåligt hjärta.(1) Det kan komma utan att man är klar över det genom att man har hatat i åratal och ständigt är bitter och blir vred över nästan ingenting. Man kan ha tankearter som inverkar på magen och skapar magsår, andra inverkar på hjärnan, så att man till sist blir sinnesslö, medan andra åter kan fördärva muskulaturen och huden osv.(2, 3)

Tankearter som leder till mirakulöst tillfrisknande

Genom de kosmiska analyserna skall man få kunskap om dessa tankearter och därigenom kunna uppnå mirakulöst tillfrisknande.(4, 5) Men då måste människorna lära sig att tänka i dessa höga banor och i alla situationer förstå att "ingen kan lida orätt" och att "ingen kan göra orätt", och att det hela är så kosmiskt fullkomligt inrättat att allting i Gudomens slutfacit blir till glädje och välsignelse för människorna. Det är kanske inte till glädje och välsignelse alldeles med detsamma, men tack vare det upplevda lidandet utvecklas den humana förmågan. För att komma bort från lidandena måste man tänka sig in i orsaken till dem och syftet med dem. Meningen är att man skall komma att se det hela med "Guds ögon".

Allt är i detta ögonblick så fullkomligt som det kan vara

Vi har i Bibeln ett uttryck för hur Gud ser på tingen. I skapelseberättelsen låter man Gud säga: "Se, allt är mycket gott." Allting är i detta ögonblick så fullkomligt som det över huvud taget kan vara på grundval av det förgångna och med hänsyn till vad det skall bli i framtiden. I dag är det inte som det skall bli i framtiden, men det är i dag så fullkomligt som det kan vara.

Där okunnigheten avlägsnas, upphör det så kallade onda att existera

Vi måste lära oss att komma bort från den föreställningen att någon skall straffas eller att Gud straffar människorna. Det finns över huvud taget inget "straff", det finns bara "orsak och verkan". Om man strör salt i sitt kaffe, blir det salt. Om man lägger i socker, blir det sött. Det är inte någon "synd" att man tar fel, och sålunda är allt det vi är vana att kalla "synder" bara misstag. Men de felaktiga handlingarna ger visdom och förstånd, och det gudomliga med lidandena är att de resulterar i den humana förmågan eller den begynnande nästakärleken. Denna visar sig på det sättet, att man inte nänns göra det onda som man tidigare kunde göra. Man kommer så långt att man gärna finner sig i en förolämpning. Man vill hellre själv lida än att andra skall lida. Denna gudomliga kärleksförmåga kommer att beskydda en, eftersom man själv är beskyddad i samma grad som man beskyddar andra.

Intuitionen är en stor gåva från Försynen

Utöver kärleksförmågan får människorna ännu en stor gåva av Försynen, nämligen "intuitionen". "Intuitionen" är den förmåga genom vilken de skall uppleva Gudomen och tillvaron utanför tid och rum. Det är den förmåga de skall ha för att det andliga skall kunna bli till vetenskap. Den andliga vetenskapen kan endast uppstå genom intuition och inte genom intelligens som den materiella vetenskapen. Det är intuitionen som låter människorna uppleva den sanna verkligheten bakom den fysiska verkligheten, bakom tiden och rummet. Det är denna förmåga som får dem att se med "Guds ögon" och vara i kontakt med Gudomen. När Kristus i sin bergspredikan uttalar: "Jag och Fadern är ett", visar det att han hade nått detta stadium.

Vad som hindrar intuitionen

Det är viktigt för människorna att lära sig se tillvaron på ett helt annat sätt. Så länge man blir vred och bitter, hyser antipati och irriterar andra, är man kosmiskt blind. Vrede, bitterhet och antipati hindrar intuitionen. För att komma att se med Guds syn måste man vänja sig av med dessa saker. Om man inte har något gott att säga om en människa, är det bäst att tiga. Om man är med om att döda, direkt eller indirekt, skall man också tänka på att komma bort från det. Genom att äta kött bidrar man till att djuren dödas. Här i Danmark dödar vi dagligen tusentals och åter tusentals djur för att äta dem, men det är inte detta som ger den högsta synen. Människorna skall inte fortsätta att äta andra djurs kroppar eller lik. Jag säger inte detta för att kritisera de människor som äter animalisk föda. Folk måste naturligtvis göra som de vill. Jag har endast till uppgift att förklara hur man kommer att se med "Guds ögon".

Vad studierna av de kosmiska analyserna handlar om

Man måste lära sig förstå världsbilden och se att världsalltets grundton är "kärlek". Världsalltet är Guds organism, och vi är alla organ i denna organism, vi är alla Guds redskap. Gudomen har redskap som kan manifestera mörkret därför att det skall skapas en mörkerkontrast, men det är endast något sekundärt. Det primära livet i Gudomens medvetande är kärleken, ljuset, visdomen, skönheten och det är detta som skall göra djuret till människa. I vår mission och sak handlar det om att studera de kosmiska analyserna och komma till insikt om att vägen till ljuset är att lägga bort alla dessa gamla förnedrande, besvärande traditioner och komma fram till att kunna se Gud i alla väsen och se Guds plan i alla skapelseprocesser. Alla skapade ting måste ha ett ofärdigt stadium. Frukterna har ett surt stadium innan de blir mogna och välsmakande. Ett hus som håller på att byggas har också ett ofärdigt eller surt stadium. Under byggandet av detta hus har vi nyligen sett murbruksbaljor, bräder, tegelsten och andra saker i ett kaos. Men nu är det färdigt och står klart att användas, så att det kan bli till glädje och välsignelse för de människor som önskar komma hit och få undervisning.

Feriebyn är ett undervisningsområde och samtidigt en väldig träningsplats

Feriebyn är inte avsedd att blott vara en ferieby, dit man endast kommer för att bada och ligga vid stranden. Detta är naturligtvis utmärkt, men feriebyn här är avsedd att vara ett undervisningsområde, där man under semestern kan få daglig undervisning och därigenom komma till insikt om vad det är man ser när man ser med ”Guds ögon”. Man skall här lära sig se att ”allt är mycket gott”.

Vi är många människor här. Många olika karaktärer, förmågor och anlag är representerade. Vi är kanske inte allesamman på samma nivå, men just detta gör det till en väldig träningsplats, att man här möter många olika människor. Dessa människors psyke är på vissa områden mindre utvecklat och därför inte så lysande som på de färdiga områdena, men man skall inte genast börja känna antipati därför att de har sådana ofärdiga sidor. Här kan man lära sig att låta bli att förtala. Här kan man lära sig att bli goda vänner med likasinnade, som delar samma intressen. Det är det som är meningen, och därför har detta hus byggts. Under sommarmånaderna, då man inte så lätt kan ha undervisning inne i de stora städerna, kan folk komma hit och samtidigt med sin semester få välsignelse och glädje in i medvetandet.

Endast ljuset kan avlägsna skuggorna

Det är en välsignelse och glädje att få visdom in i medvetandet, att komma till insikt om var man har gjort fel, och hur man kan göra det riktiga. Då dröjer det inte länge förrän man ser att man har vuxit och fått ett lyckligare liv. Det som tidigare kunde förarga och irritera en, rör en inte längre. Efter hand tränas man att inte längre kunna känna antipati. Det finns människor som känner antipati både när det är logiskt och när det är ologiskt. Det finns människor som hyser sympati för vissa människotyper och antipati för andra. Detta är också något som är helt fel. Man måste lära sig förstå att alla människor är söner av Gudomen. Gudomen bor i oss alla, och det som är vårt "jag" är Gudomens "jag".

Det primära eller det bästa för oss är att bli redskap till att lysa och värma för människor i en värld där det är domedag, krig och lidanden. Det är en gudomlig njutning att få lysa och värma för andra människor, och detta är inte bara ljus och värme för dem, det är också ljus och värme i ens eget medvetande att få allt det onda och bittra ut ur sinnet. Det gäller att man hela tiden lyser och värmer där man ser något ofullkomligt eller något som inte är så bra. Endast ljuset kan avlägsna skuggorna!

Du skall älska Gud över allting • Bön och samtal med Gudomen

Genom utvecklingen leds vi efter hand till att kunna skapa logiskt, så att vi endast kommer att använda våra förmågor och anlag till glädje och välsignelse för alla väsen, för människor, djur och väx­ ter, ja, vi kommer till och med att sända våra kärleksfulla tankar till mikrokosmos och makrokosmos. Detta är "att älska Gud över allting". Detta måste vi lära oss, eftersom Gudomen är det levande "jag" som har den logik, den intelligens och det medvetande som vi ser skapa omkring oss och som är i färd med att omskapa människan till att bli "hans avbild". Vi ser att vi alltså är under Guds skapande hand och att vi i framtiden kommer att uppleva större och större ljus.

Att tala till detta gudomliga väsen är inte att tala till ett väsen som sitter uppe i himlen eller långt borta i ett vintergatssystem. Att tala till Gudomen är att smeka sin nästa, antingen det är djur eller människor, det är att vara vänlig och god, att förlåta osv. När man ser med "Guds ögon" är man klar över att allt i detta ögonblick är så fullkomligt som det kan vara och att människorna i dag inte kan vara annorlunda än de är. Då är man med i Guds skapelseprocess, och då finns det inte längre något som kan bedröva en. Man får en orubblig tillit till livet, en tillit eller ett medvetande som är baserat på upplevda fakta och inte på en tro på ett eller annat uttalande. Så kommer vi att få uppleva det, efter hand som vi hela tiden tänker: "Hur ser Gud på honom? - Hur ser Gud på henne? - Hur ser Gud på det där? " - Om vi riktar vår bön mot Gudomen, skall det nog finnas skyddsänglar som bibringar oss hur Gudomen ser på sakerna.

Hela vägen genom mitt liv har jag varit inställd på Gudomen på detta sätt. Redan innan jag fick kosmiskt medvetande, inställde jag mig på: "Månne Kristus skulle göra det?" - Då kunde jag förnimma: "Nej, det skulle han inte göra." Ibland kunde jag förnimma: "Jo, det skulle han göra." Detta ledde mig sedan till det tillstånd där jag fick min andliga upplevelse.

Min mission har blivit en stor gemensam sak

Denna andliga upplevelse gjorde att jag kunde uppfatta de kosmiska analyser som det har blivit min mission att ge världen och som nu till en viss grad också har blivit Er mission, så att min mission har blivit en stor gemensam sak. Det är den första början till det verkliga gudomliga världsrike som skall komma. Det är början till det slutfacit som Gudomen har för avsikt att skapa med människornas liv. Alltefter våra förmågor och anlag, allteftersom vi kan se med "Guds ögon", är vi i färd med att hjälpa Gud att skapa en långt högre kultur och en långt skönare tillvaroform.

Hur Gudomen blir levande i vårt medvetande

Vi ser sålunda att det gäller att öva sig i att se med "Guds ögon". Detta leder oundgängligen till att man blir en lysande och värmande sol för omgivningen. Man får inne i sig denna väldiga lust: "Jag vill vara till glädje och välsignelse för allt jag kommer i beröring med!" - När vi får denna vilja, börjar Gudomen att bli levande i vårt medvetande. Det är detta som är vår mission. Det är Feriebyns syfte att hjälpa människorna att få denna vilja och lust att vara till glädje och väl­signelse för sin omgivning.

Härmed vill jag gärna förklara detta hus för invigt och öppnat för vårt framtida arbete i min mission.

Litteratur

1. Hjärtsvaghet. LB 2, st. 296

2. Organ som galaxer eller områden för instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnesenergi. LB 5, st. 1922-1927, Bok nr 16 B, kap. 7, Kosmos 11/1982, s. 209

3. Tankekraft och sjukdom. Bisättning, kap. 42-48, Bok nr 16 C, kap. 9

4. Mirakulöst tillfrisknande. LB 3, st. 756-757, DEV 3, st. 33:71, 33:74

5. Världsåterlösares sjukdomsrisk. LB 6, st. 2120-2122.

Manuskript till föredrag 27 i serien: ”Världsbilden och de stora livsproblemen”. Föredraget hölls på Martinus Institut den 4 april 1954. Renskrift och styckerubriker av Anne Wedege. Godkänd av rådet 16 mars 2023. Artikeln har inte tidigare varit införd i Kosmos. Översättning: Lars Malmgren 2023. Artikel ID: M0824.

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}