Den mentala kursändringen

_{Ur Kosmiska lektioner av Martinus}

1. Alla levande väsen är underkastade en förvandlings- eller utvecklingsprocess

Varje levande väsen är i verkligheten en företeelse som är i rörelse, och detta gäller inte bara i den meningen att vår fysiska kropp förflyttar sig från plats till plats. Bakom den fysiska rörelsen existerar en annan form av rörelse, som man kallar förvandling. alla levande väsen är underkastade en process varigenom de omöjligt kan förbli samma väsen som tidigare. Denna förvandlingsprocess är både en fysisk och en andlig realitet. Den fysiska förvandlingen upplever vi som barndom, ungdom, vuxenålder och ålderdom, och med de fysiska sinnena kan man uppleva att organismen i en fysisk inkarnation genomgår dessa förvandlingar. Men ett fysiskt liv är ju inte enbart en förvandling av en fysisk organism. Bakom denna yttre förvandling ligger en inre, mental förvandling, som baseras på upplevelser och erfarenheter. Varje ny upplevelse är en ny erfarenhet, och en ny erfarenhet berikar medvetandet. alla levande väsen på den här planeten är underkastade en förvandlings- eller utvecklingsprocess, från primitiva mentala tillstånd till högintellektuella tillstånd i organismer som blir mycket bättre redskap för upplevelse och utveckling av skapande förmågor än de nuvarande fysiska organismerna. Denna stora förvandlingsprocess är framför allt aktuell för de väsen som här på jorden framträder som människor. Och att den särskilt är aktuell för människorna beror på att de är så långt komna i utvecklingen att de kan börja uppleva den dagsmedvetet, i motsats till djuren, som än så länge bara upplever genom instinkt och mer primitiv känsla.

Djurets upplevelse är ett slags automatfunktion. Djuret kan inte överträda någon morallag, utan uppfyller genom sin instinkt de lagar som gäller för djurriket och för den speciella art det tillhör. räven kan inte få dåligt samvete för att den ”stulit” en höna, och inte heller tigern för att den dödat en annan levande varelse. Mord, stöld, svartsjuka och mycket annat av liknande art, som bland människorna är uttryck för högsta grad av omoral, är kulminerande dygder i djurriket. Om rovdjuret kunde få ”dåligt samvete” skulle det dö av svält. Men varför kan en människa få dåligt samvete, och varför upplever människan, som ju också tillhör djurriket, livet på ett helt annat sätt än alla de många djuren på detta klot?

2. Den jordiska människan har både en degenererande djurmentalitet och en begynnande människomentalitet

Mellan den jordiska människan och övriga varelser som tillhör djurriket här på planeten finns den väsentliga skillnaden, att jordmänniskan är på väg ut ur djurriket mot ett högre utvecklingsstadium, vars principer och lagar redan börjar göra sig mer eller mindre gällande i hennes medvetande. Jordmänniskan upplever en mental rörelse, som är en förvandlingsprocess från djur till riktig människa. Djurets mentala rörelser är instinktbetonade och skapar ingen konflikt i mentaliteten, men hos den jordiska människan finns både en degenererande djurmentalitet och en begynnande människomentalitet, och spänningen mellan dessa två former av mentalitet skapar oundvikligen konflikter och inre kamp i den jordiska människans sinne. Djuret leds och styrs av sin egen självbevarelsedrift, som får det att instinktivt göra det rätta i den speciella situation det upplever. Och ”det rätta” för djuret innebär alltid sådant som är till gagn för det själv eller artens bestånd.

3. Djuret kan leva på sin självbevarelsedrift, men den jordiska människan måste för att uppleva lyckan bekämpa sin själviskhet

Men i den jordiska människans medvetande håller det på att uppstå en natur som är raka motsatsen till djurets natur. Medan djuret styrs av sin egen självbevarelsedrift, måste människan, med hjälp av sin vakna, dagsmedvetna viljeföring, själv mer och mer ta ställning till sin livsform eller sitt handlingssätt. Denna vakna, dagsmedvetna viljeföring går ofta emot den från djurriket nedärvda självbevarelsedriften, som ännu bor inom den jordiska människan som vanemedvetande. Därigenom uppstår en konflikt. Medan det hos djuret medför en naturlig och lycklig livsupplevelse att följa självbevarelsedriften eller själviskheten, skapar det hos människan olycka och lidande att följa denna tendens. Människan känner det kanske inte genast, just därför att självbevarelsedriften är vanefunktion. Men hon upplever så småningom verkningarna av sin själviskhet, och dessa erfarenheter skapar rörelse eller förvandling i medvetandet – det är på väg att ske en kursändring. Medan kursen tidigare varit inriktad på ”den starkares rätt”, och detta att ”gagna” innebar att vara till gagn för sig själv, måste den jordiska människan nu, för att uppleva lyckan, börja skapa denna själv, genom att viljemässigt bekämpa sin själviskhet och de i hennes väsen nedärvda djuriska drifterna och begären. Med sin vilja måste hon tvinga sig till att ge avkall på många av de företeelser hon har begär efter, men som hon börjar inse kan vara till besvär eller lidande för andra. i samma mån som hon med sin vilja kan göra detta, växer hon in i ett nytt livsstadium, och hennes liv börjar följa en kurs, vars mål är att leva till gagn för helheten och vars resultat eller verkningar inte är dråp, plundring och kamp, utan kärlek till nästan och en utveckling av intellektuella förmågor, som kommer att förvandla jorden till en värld där humanitet, konst och vetenskap blomstrar som aldrig förr och staterna förenas till en enda människostat, där begreppet ”den starkares rätt” är okänt.

4. I dag färdas människorna på det stora kaotiska mentala världshavet, och de saknar en kompass att styra kursen efter

Det har redan gjorts mycket för att hjälpa mänskligheten fram mot ett sådant tillstånd, men det saknas fortfarande något för att människorna ska nå dit. religionerna har hjälpt människorna ett gott stycke på väg, och somliga människor kan ännu ha hjälp av sin blinda tro på frälsning genom religionen. Men det blir fler och fler människor i alla delar av världen som inte kan nöja sig med att tro. Deras rent vetenskapliga inställning till livet och deras utvecklade intelligens gör dem ur stånd att tro på dogmer eller att inspireras av ceremonier. De fordrar fakta och vill gärna förstå och inte bara tro. De saknar en ”kompass” som de kan hålla kursen efter. Människorna liknar en mängd små skepp som seglar på ett stort mentalt världshav. De ska alla till samma hamn, men de är högst oeniga om kursen. Ett förfärligt kaos härskar därför på detta hav, och katastrofala kollisioner inträffar varje ögonblick. inte bara enskilda skepp kolliderar och skadas eller går under, utan det händer också att hela grupper av skepp seglas i sank. Världskrig, revolutioner, sabotage, eller vad man nu kallar alla dessa krigshandlingar, är sådana kollektiva sänkningar av skeppen på det mentala världshavet. skeppen kan gå under, men kaptenen får alltid ett nytt skepp att segla med, och kaptenen är i detta fall det levande väsendets jag, som ska försöka finna den rätta kursen mot det gemensamma målet, den gemensamma hamn som är det mentala tillstånd som karakteriseras som ”människan som Guds avbild”.

5. Livserfarenheterna kommer att lära människan, att ”kompassen” skall vara kärlek till nästan

Många sjöfarande är benägna att tro att endast de vet den rätta kursen och därför seglar absolut rätt, medan de i verkligheten seglar vilse och inte kan finna hamnen med de medel de använder för att orientera sig. De försöker ibland med våld och makt, ibland med fanatiska uttalanden att övertala andra skepp att följa deras kurs. De är bundna av speciella teorier och föreställningar av politisk, religiös eller annan art, vars mål de påstår vara alla människors mål. Men ingen religiös rörelse, ingen sekt eller världsreligion, och absolut inget av de i dag existerande politiska partierna, kommer någonsin att få alla världens människor till anhängare. alla dessa ”rörelser” rör sig i mer eller mindre fel riktning. Deras ”kompasser” är missvisande. Hur yttrar sig då dessa livskompassens missvisningar? De yttrar sig på så sätt att dessa politiska och religiösa rörelser, och även många föreningar av ideell art, visserligen talar om nästakärlek och humanitet, men de förstår absolut inte kärlekens väsen. De hyser en våldsam sympati för något och en stark antipati mot något annat, en antipati som i vissa fall yttrar sig som ”helig vrede”, ”rättfärdig harm”, ja, stundom till och med som hat. Men det är omöjligt för skeppen på det mentala världshavet att nå den hamn de längtar efter, så länge de har hat och antipati ombord. Den verkliga mänskliga kärleken, som Kristus har visat människorna och som alla de största visa i det förgångna har talat om, vänder sig inte med antipati mot någon eller något. Kristus sa: ”Du skall älska dem som hatar och förföljer dig”, och han talade om att dagligen förlåta inte endast sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger. ingen människa råkar väl någonsin ut för att behöva förlåta fler gånger på en dag. Men kan man då lära sig att förlåta? inte så länge man endast använder sina känslor. när man med sin intelligens verkligen förstår att ingen människa för närvarande kan vara annorlunda än hon är, eftersom hon med sitt sätt att vara representerar ett visst utvecklingsstadium som är baserat på erfarenheter och upplevelser i gångna tider, först då kan man se att hon ”inte vet vad hon gör”. Om hon verkligen visste det, skulle hon inte göra det. när man själv inte nänns göra det som en annan människa har gjort, så beror det på att man i sitt medvetande har erfarenhet av att det inte är rätt att göra något sådant. Den andra människan har alltså ännu inte denna erfarenhet i sitt medvetande och handlar därför som hon gör. Men hon kommer att få erfarenheterna i framtiden, eftersom hon måste skörda vad hon sått, och då kommer inte heller hon att nännas göra så. Man kan inte begära av något levande väsen att det ska handla utifrån erfarenheter som det ännu inte har. Det skulle ju vara detsamma som att begära att ett barn skulle handla som en vuxen människa. Kosmiskt sett är det många vuxna människor på jorden som ännu är som barn, men genom kommande inkarnationer ska även dessa bli mer och mer ”vuxna”, det vill säga alltmer mänskliga i sin tankegång och sitt handlingssätt.

Nu kommer säkert några människor att fråga: ”Men är inte också den så kallade andliga vetenskapen bara en religiös sekt som försöker värva proselyter och menar sig ha patent på sanningen? Är inte även den ett skepp som försöker övertala andra att följa dess kurs?” På detta måste jag svara att det aldrig någonsin kring mitt arbete kommer att bildas föreningar, sekter, församlingar eller partier av något slag. Och dessutom, att ingen människa heller kan övertalas att bli ”medlem”, eftersom det inte finns något att bli medlem av. Människor som känner sig dragna till mina kosmiska analyser och känner lust att studera den världsbild som jag skildrar i mitt huvudverk Livets Bog* och andra böcker, gör det på grund av den inre rörelse eller förvandling som redan håller på att ske i deras mentalitet. Om ni inte redan i ert medvetande besitter vissa erfarenheter, kommer mitt arbete inte alls att vara av intresse för er. En inre organisk funktion måste finnas, och det är den funktionen man kallar nästakärlek, en mänsklig kärlek som inte rymmer något hat mot det så kallade ”onda” och ”orättfärdiga”. Eftersom detta ”onda”, ”orättfärdiga” och ”djävulska” är resultat av ett ännu inte färdigt tillstånd, kan det ju inte vara annorlunda än det för närvarande är. Men det är absolut inte meningen att allt detta ska fortsätta existera på jordklotet. utvecklingen eller förvandlingen av de levande väsendena fortskrider, även om människorna ibland tycker att det inte går fort nog.

6. Med mina kosmiska analyser som ”kompass” kan människan sätta sin mentala kurs mot en fredlig värld

I vår tid är vi emellertid inne i en forcerad utveckling, allt går snabbare nu än för århundraden sedan. Därför väller det också in erfarenhetsmaterial över den jordiska mänskligheten. De stora världskrigen, revolutionerna, arbetslösheten, de många fysiska och psykiska sjukdomarna, de personliga svårigheter som varje människa råkar ut för, allt detta medverkar till att människornas längtan efter fred blir starkare och starkare. Även deras intelligens utvecklas, därför gör vetenskap och teknik så stora framsteg. Men vetenskap och teknik kan inte ensamma skapa fred i världen, i så fall hade det skapats fred för länge sedan. religionerna, sekterna och partierna kan heller inte göra det. De får tvärtom allt mindre makt över människorna, eftersom dessa, efter hand som intelligensen utvecklas, varken kan tro på religiösa eller politiska dogmer. nej, kursändringen, vägen mot freden, måste skapas i den enskilda människans eget medvetande genom erfarenheter och upplevelser.

Vad kan den andliga vetenskapen då göra, hur kan den vara till gagn för sökande människor? Det kan den därigenom att den människa som är i besittning av ett stort erfarenhetsmaterial genom studiet av de kosmiska analyserna kan få ordning på detta material i sitt medvetande. Hon kan börja se sammanhangen och meningen bakom till synes tillfälliga och meningslösa händelser och upplevelser. Hon får perspektiv bakom sin upplevelse, i stället för att livet, som tidigare, tycktes platt och slätstruket. Men det är sitt eget erfarenhetsmaterial som människan har som grundval, och därför har hon möjlighet att genom arbetet med sig själv – genom att följa den andliga vetenskapen inte endast teoretiskt utan också praktiskt – ställa in sin kurs mot den mentala hamn som är den fred människan längtar efter. Den kommer att bli en inre verklighet hos människan, men den kommer också att bli en yttre realitet, genom att den strålar ut genom människans tankar, känslor och handlingar i vardagen.

Hur kan man då veta att man med sitt mentala skepp har satt kursen mot fredens hamn? Man kan märka det på sina reaktioner inför sin omgivning. Blir man lätt uppretad, sur eller irriterad och ovänligt kritiserar andra människors inställning och sätt att vara, då är det något fel på kompassen och det kan vara risk för kollisioner och grundstötningar. Men riktar man in sin vilja på och ber Försynen om hjälp att kunna möta den enskilda situationen och den enskilda människan med den sympati och den form av kärlek som i ögonblicket är mest till gagn, då kommer vredens och irritationens mörka skuggor att vika och nästakärlekens sol att lysa och stråla genom medvetandet.

***

Från ett föredrag i Klint måndagen den 9 augusti 1948. Första gången införd i Kosmos nr 21, 1972. Manuskript till föredrag bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen godkänd av Martinus.

Not

* Livets Bog betyder Livets bok. Verket utges även i översättning under sin danska originaltitel, som är en internationellt enhetlig benämning. (Övers. anm.)

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}