Den kosmiska läroanstalten

_{Av Martinus}

1. Livet är en enhet, en komination av rörelse och stillhet

Den mest genomgripande faktorn i jordmänniskornas dagliga liv är deras arbete eller sysselsättning, varigenom huvudparten av deras energi kommer till uttryck. Energiutveckling är detsamma som ”rörelse” och utgör kontrasten till begreppet ”stillhet”. Dessa båda företeelser, stillhet och rörelse, utgör tillsammans den enhet som vi kallar livet eller den eviga tillvaron. Somliga menar kanske att stillhet utesluter rörelse och att rörelse gör det omöjligt för stillheten att existera, men det är endast en illusion. De kan bara upplevas tack vare varandras existens och all livsupplevelse är djupast sett en upplevelse av grader av stillhet respektive rörelse.

2. Stillheten eller rörelsens kontrast är också energi

Kan energi och stillhet verkligen utgöra en enhet? Ja, när två kontraster blir en enhet, uppstår det en företeelse som kan inverka på sinnena som ett tillkännagivande av existens, som manifestation eller uppenbarelse. Manifestation eller uppenbarelse är detsamma som upplevelse av livet. En upplevelse av livet vore en komplett omöjlighet om inte liv utgjorde en enhet kombinerad av rörelse och stillhet. Men hur kan rörelse och stillhet kombineras till en enhet? Det kan de av den enkla anledningen att stillheten eller rörelsens kontrast också är energi. Det är en motvikt eller ett tryck som kan ställas mot rörelsen. Det är detta mottryck mot rörelsen som åstadkommer att denna framträder i olika grader av hastighet. En rörelse kan ju vara både långsam och snabb, ja, den kan vara så långsam att våra sinnesorgan inte alls uppfattar den som rörelse, utan kallar den för absolut stillhet. Den kan också vara så snabb att vi inte kan uppfatta den med våra fysiska sinnen och då blir den också till absolut stillhet för oss. Den fysiska vetenskapen har dock i vår tid förlängt den jordiska människans perspektiv, då den redogör för rörelser i atomsystem och vintergatssystem, som inte kan uppfattas direkt genom fysisk förnimmelse, utan endast med hjälp av den mänskliga tankens beräkningar. Men bortom dessa mikro- och makrokosmiska rörelser existerar för den jordiska människan en värld av stillhet. Denna stillhetens värld (som bara är stillhet ur vårt andliga perspektiv) tror materialistiskt inställda människor är ett intet, men för den andliga forskaren utgör den den nödvändiga kontrasten till upplevelsen av alla mikro-, mellan- och makrokosmiska rörelser.

3. Hela universum, allt som kan förnimmas, är utveckling av energi mot vilken det förekommer ett mottryck

Jag kan inte här gå närmare in på energiutvecklingens kosmiska analys, den redogör jag för i mitt huvudverk Livets Bog, utan hänvisar endast till att hela universum, allt det som kan förnimmas, är utveckling av energi mot vilken det förekommer ett mottryck. Detta mottryck sätter sin prägel på rörelsen och gör den snabb eller långsam och skapar därmed allt det som inom den fysiska vetenskapen uttrycks som frekvenser eller våglängder, vilka har olika inverkningar på de levande väsendenas sinnesorgan. Då detta mottryck är detsamma som det levande väsendets vilja, är alla former av rörelse och energiutlösningar och därmed alla former av manifestation eller skapelse något som utlöses i ett levande väsens medvetande. Universums otaliga vintergatssystem med deras solar och klot såväl som dess atomsystem med elektroner och protoner är rörelser, som utlöses och regleras av viljeförande krafters mottryck.

4. Den jordiska människan kan inte förnimma eller uppleva universum som levande

All rörelse i universum utlöses och regleras genom levande väsens viljeföring. Men av denna viljeföring accepterar den oinvigda jordiska människan bara den som utlöses av de väsen som hon kan uppfatta som levande väsen med sina fysiska sinnen. Den kolossala energiutlösning som förekommer utan att vara manifesterad av väsen som kan uppfattas av jordmänniskans fysiska sinnen, kallar man endast för döda eller blinda naturkrafter. Man kan naturligtvis inte klandra jordmänniskorna för att de inte kan förnimma eller uppleva universum som levande i stället för dött. Men detta tillstånd av okunskap om det kosmiska sammanhanget ska denna jordmänniska naturligtvis inte fortsätta att vara i, hon ska efter hand lära känna det universellt-organiska för att kunna bli medarbetare i en stor gudomlig världsplan och därmed bli en ”människa i Guds avbild”, vilken som solarna i världsalltet utstrålar ljus och värme över andra levande väsen.

5. Jordmänniskans mentala sfär utgör för närvarande en universell ”försökskällare” eller ett ”kosmisk-kemiskt försökslaboratorium”

Så länge som väsendet inte förstår att all energiutlösning i världsalltet är uttryck för vilja eller medvetande och att det bakom denna utlösning existerar logiskt tänkande som manifesteras som en världsplan, förstår det naturligtvis långt mindre vad en sådan världsplan går ut på, och är därmed inte lämplig att vara en medarbetare i planens utförande. Sådana ovetande väsen som jordmänniskorna har Försynen därför placerat i ”bombsäkra rum”, där de ges en möjlighet att experimentera på egen hand utan att skapa alltför stora olyckor, som kunde bli verkligt farliga för den stora planens utförande, utan där de tvärtom kan göra vissa erfarenheter med hjälp av vilka de efter hand lär känna den kosmiska kemins lagar i en sådan grad att de börjar bli kvalificerade som medarbetare i planens fortsatta förverkligande. Jordmänsklighetens mentala sfär utgör för närvarande en sådan universell ”försökskällare” eller ett ”kosmisk-kemiskt försökslaboratorium”, där jordmänniskorna får lov att blanda tankematerier på alla möjliga sätt och att se vad resultatet blir. För närvarande sker försöken ganska planlöst i det jordmänskliga laboratoriet. Man blandar sina tankematerier för att få profit och makt och berömmelse som resultat, men uppnår i det stora hela endast en mängd explosioner som får ”laboratoriet” att skaka i sina grundvalar och som verkar dräpande eller lemlästande på många av ”laboratorieassistenterna”. Jordmänniskorna tror att de själva är den allra högsta formen av levande väsen i universum och att all den energiutveckling i form av de väldiga stjärnbilder som varje natt kan ses segla förbi deras egen värld ute i den stora världsrymden, endast är ett resultat av döda, tillfälliga krafter. Trots att dessa miljoner av väldiga världar visar sig som strålande och lysande stjärnor, har den enskilda jordmänniskan ännu inte riktigt förstått det symboliska uttrycket för universums avsikt eller Gudomens vilja, vilken här från själva världsrymden sänds till henne genom nattens mörker. Hon förstår inte att när så ofantliga krafter eller en så överväldigande stor del av universums energiutveckling visar sig som ljus i mörkret, kan det också vara en fingervisning för henne och för det som är avsikten med hennes egen tillvaro: att bli ett ljus i mörkret till glädje och gagn för levande väsen. Utan att veta om det har hon således Gudomens ”arbetsskiss” framför sig när stjärnhimlen uppenbarar sin ocean av lysande solar och vintergator.

6. Solarna är centrum för utveckling av energi, och det är också varje jordisk människa

Nu vill man kanske invända att man inte kan jämföra organiska väsen i kött och blod med solar och lysande stjärnsystem. Och det är just en sådan invändning, som visar att dess upphov befinner sig i ”experimentrummet” och ännu inte är mogen att delta som medarbetare i utförandet av den gudomliga världsplanen. Jordmänniskan måste lära sig att förstå att det i princip inte är någon skillnad på solarna och den jordiska människan. Solarna är centrum för utveckling av energi och det är också varje människa som lever på jorden. Visar inte solarna att starkt lysande och värmande enegier verkar längst ute i universum och skapar betingelser för liv på klot som annars skulle vara ofruktbara och öde? Solarna är livgivande och livsbefrämjande, utan dessa funnes överhuvudtaget inte något organiskt liv i kött och blod och inget jordklot med växter, djur och männi¬skor. Vår föda är koncentrerad solenergi och jordens kol och olja, som vi använder för uppvärmning under vinterperioden där solens strålar inte direkt kan värma upp atmsofären, är så att säga koncentrerad solkraft, så att det på detta sätt ändå är solen som ger oss värme också på vintern. Vårt kött och blod, hela vår fysiska kropp är alltså till den grad släkt med solen och dess energi, att vi på sätt och vis är solens ”barn” och man förstår det naturliga i att forntidens människor tillbad solen som en gudom.

7. De jordiska människorna ska bli som solen: utstråla ljus och värme mot allt och alla

Men vårt släktskap med solen är inte endast något rent fysiskt. Den är också en strålande symbol för hur människan genom att utstråla ljus och värme, och det betyder i detta sammanhang humanitet och nästakärlek, kan förvandla en kall, mörk och hård värld till en lysande fredens värld. Är det inte vanligt att använda uttryck som lysande och värmande om de tankar och känslor, som omsatta i handling är till gagn och glädje för andra levande väsen? Varför gör man det? Man gör det utifrån en instinktiv känsla av att alla livsbefrämjande krafter är släkt med varandra, och det är de också. Förutom att våra fysiska organismer upprätthålls och förnyas genom de krafter som kommer till oss från världsrymden, får vi även undervisning i den del av universums lagar som vi för ögonblicket har mest nytta av. Från sina ”bombsäkra experimentrum”, som de ännu är tvungna att vara i eftersom de umgås med de kosmisk-kemiska sprängämnena så naivt och lättsinnigt, har de jordiska människorna utsikt över den skiss som de efter hand ska lära sig att arbeta efter. Liksom solarna ska de lära sig att kunna tindra och stråla över rättfärdiga som orättfärdiga, över onda och goda. ”Människan som Guds avbild” ska inte vara ett väsen som ogillar den eller den. Hon ska inte önska smärta, straff eller död över något annat levande väsen. Så länge som hon ännu kan känna hat, bitterhet eller avundsjuka mot någon eller fyllas av vrede, missunnsamhet och irritation, hör hon ännu hemma i den enda värld där hon kan lära sig vad som händer när hon blandar sådana energier i sitt medvetande, nämligen den fysiska värld som jag kallade försökslaboratoriet.

8. Många människor är i dag lärlingar eller elever i den kosmiska läroanstalten, men de nya kunskaperna måste användas i det praktiska livet för ha någon betydelse

Den fysiska världen är en av universums kosmisk-kemiska läroanstalter där de jordiska människorna måste genomgå många klasser, dvs. genom många fysiska inkarnationer göra nödvändiga erfarenheter genom karma- eller ödeslagen. De måste skörda vad de har sått, inte som ett straff, utan som en lärdom. Många människor på detta klot har i dag nått så långt att de börjar ana den stora gudomliga planens existens och likaså att de själva är en del av denna plan och ska bli en medveten medarbetare i dess utförande. Hur kan man bli så utvecklad att man kan bli betrodd att börja utföra ett arbete utifrån den gudomliga arbetsskissen? Ja, man måste ju som i allt annat gå i lära och få en utbildning. Det finns många människor som nu är lärlingar eller elever inom denna kosmiska utbildning. Men de ska inte tro att denna utbildning endast består i att lära känna de kosmiska analyserna och att intressera sig för dem. Detta, att ni studerar den andliga vetenskapen, kan jämföras med att lärlingarna som ett led i sin utbildning går på en teknisk skola och där kan eleven eller lärlingen lära sig många fantastiskt nyttiga saker. Men han lär sig ju allt detta för att kunna använda det i det praktiska livet, annars har det ju ingen betydelse. Detsamma gäller för den andliga vetenskapens vidkommande, den måste användas i det praktiska livet i vardagen för ha någon betydelse. Ett väsentligt led i den kosmiska undervisningen, som alla dessa lärlingar och elever nu genomgår, består i att pröva om de kan använda sina kunskaper i det praktiska livet. Därför ser vi alla dessa människor i högst olikartade situationer. Somliga är fångade i fattigdom, medan andra är fångade i rikedom. Somliga är utsatta för människor som gärna vill strida, andra är drabbade av svåra sjukdomar och kroppsliga lidanden och oändligt många är bundna av ett arbete som de inte är intresserade av. Kan de ta sig igenom allt detta utan vrede, bitterhet eller irritation? Det är under alla omständigheter något som vederbörande själv har sått i ett tidigare liv och som de nu ska skörda. Kan de göra detta utan att ge andra skulden? Kan de lösa alla dessa band genom att befria något i sitt eget sinne, eller försöker de att riva och slita i banden för att de tror att det är ”alla de andra” som binder dem? Sådana prövningar, och många andra liknade prov är eleverna utsatta för, och består de proven seglar de fram mot den avslutande examen som består i att de ska vara med om att göra om ”försökslaboratoriet” till en verkstad, där det inte längre förekommer en kedja av explosioner av stora eller små krig, utan där man arbetar efter den ovannämnda ”arbetsskissen” och med praktisk nästakärlek och humanitet skapar en fredens värld på detta klot.

9. Vi ska alla lära oss att bli medarbetare i den kosmiska läroanstalten

De överordnade och underordnade på de olika arbetsplatserna är i lika hög grad lärlingar i livets skola. En del ska lära sig att kunna tjäna och lyda och andra ska bli trötta på att kommendera och bestämma över andra; bägge parter ska lära sig att bli medarbetare. De ska lära sig att den energiutveckling som de kan prestera är en del av världsalltets energi, men just den del som de har ansvaret för. Den jordmänniska som börjar bli en medveten medmänniska, kommer med sin viljas mottryck kunna skapa den rörelse i sin energiutveckling som är på våglängd med universums grundton och det vill säga detsamma som att utstråla livgivande och kärleksfulla tankar, känslor och handlingar mot sin omgivning, vare sig man tycker de är rättfärdiga eller orättfärdiga. Den människa som kan göra sin dagliga tillvaro till ett lysande och värmande solsken för andra har kommit in i den klass i den kosmiska läroanstalten där man förbereds för den stora examen som är den kosmiska invigningen eller den stora födelsen.

Från ett föredrag på Martinus Institut söndagen den 3 mars 1944. Manuskriptet till föredraget bearbetat av Mogens Möller.

Bearbetningen är godkänd av Martinus. Tryckt första gången i Kontaktbrev nr 8, 1958. Översättning:Lars Palerius

Kosmos 1972-9, 1986-1, 2000-3, 2013-2. Artikel-id: se 1110-K

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}