Julen har änglaljud

_{av Martinus}

1. Berättelsen om Jesu födelse

Vad är det egentligen som döljer sig under begreppet ”julen”? Ja, den rent yttre strukturen känner alla människor till inom de kristna nationerna. Det handlar om berättelsen om det lilla barnet som föddes i Betlehem och lades i en krubba och om änglarna som visade sig för markens herdar och befallde dem att stå upp och gå till Betlehem, där de skulle finna världens frälsare, genom vilken det skulle bli fred på jorden och ett välbehag komma människorna till del. Och sedan läser vi om hur det kom inte mindre än tre kungar till Betlehem för att ära den nyfödde konungen, under vilken alla jordens släkten skulle välsignas. För den moderna materialistiskt inställda människan torde väl denna berättelse inte ha någon särskild betydelse. Ja, det finns till och med de som helt förnekar att denna händelse har ägt rum och att Jesus har existerat. De känner sig ju lyckligtvis inte så naiva att de låter sig omfattas av en sådan övertro. Men det gör alls ingenting om tusentals människor förnekar den traderade bibliska berättelsen, för den sanning som ligger fördold i dess bokstavsform blir mer och mer uppenbar.

2. Julen är en våg av kärlek till nästan som går fram över jorden

Kristi födelse äger fortfarande rum och änglarnas sång kommer närmare och närmare. Julen har trots alla krig och mörka traditioner ett allt genomträngande änglaljud. Vad är det för underbar mental kraft som går fram över jorden under dagarna kring den 24 december? Är det inte ljudet från Betlehem, är det inte änglarnas sång som fortfarande ljuder genom världen? Är det inte kärleksbudskapet från Palestina ”att hellre giva än taga” som man försöker föra fram? Är det inte så att miljontals och åter miljontals julgåvor tornar upp sig runt om på ländernas postkontor, så att dessa måste fördubbla sin personal för att kunna sända alla dessa gåvor, paket, brev och postkort till adressaterna till julafton? Varför är människorna mildare stämda denna kväll? Vem kan nännas vara vred, vara brutal, när ens vardagsrum fylls med gåvor, brev eller kärleksfulla hälsningar från släkt och vänner, ja, ibland med hälsningar ända från andra sidan klotet? Har man inte förnimmelsen av att det är fest och glädje i alla hem den kvällen? Vem önskar att det inte ska vara glädje i varje hem, i varje sinne just denna kväll? Är det inte därför som nästan alla känner ett behov av att bidra till att göra julen glädjefull för alla de många som är nedtyngda av sorg, sjukdom och fattigdom? Tänk om denna givmildhet, denna julstämning koncentrerades med lika stor kraft under årets alla övriga dagar som kring julaftonen. Tror man inte att ”himmelriket” då skulle vara mycket nära jorden? Om den bibliske Jesus aldrig någonsin har existerat och de himmelska härskarorna aldrig någonsin har sjungit för Palestinas herdar, betyder således absolut ingenting i dag. Realiteten eller det verkliga faktumet är att julen i dag är detsamma som en väldig våg av kärlek till nästan som går fram över jorden. Men en våg av kärlek till nästan som i dag är en levande realitet är ju mycket mer värd än en traderad berättelse om en händelse som har ägt rum för årtusenden sedan och vars ”historiska” värde därför för många människor blir osäkert eller av tvivelaktig natur.

3. Julevangeliet handlar om utvecklingen av kärleken till nästan

De människor som tvivlar på den bibliska julberättelsen kan ju bara hålla fast vid julhögtiden så som den manifesterar sig i dag. Här kan de i verkligheten i långt högre grad iaktta kärleken till nästan. När allt kommer omkring är det ju endast utvecklingen och framväxten av kärleken till nästan som julevangeliet handlar om. Och eftersom nutidens jul kan uppvisa en manifestation av kärlek till nästan man aldrig någonsin tidigare i jordens historia har sett maken till, varför då göra sig så beroende av om den bibliska traderingen angående julen är sann eller osann? Att söka upplysning om julen i forna tiders Betlehem blir ju i någon mån att ”gå över ån efter vatten”, när man således har julens största begivenhet som realitet i vår egen tids kött och blod, ja, långt större än den någonsin har varit i Betlehem. Då kanske man framhåller att detta att ge julgåvor egentligen inte är ett uttryck för riktig kärlek, utan att det bara är något man känner sig förpliktad att göra för att man själv har fått gåvor. När andra ger en gåvor, måste man ju ge denne en gåva tillbaka. Det kan kanske i vissa fall vara riktigt att en gåva mer är en återbetalning av ett lån än en gåva, men detta berättigar absolut inte att man ser alla mottagna gåvor på det sättet. Att betrakta alla gåvor på detta kalla affärsmässiga sätt, kan ju endast den mycket kärlekslösa människa göra som inte själv kan tänka sig att ge en gåva på ett osjälviskt sätt. Och även om det skulle finnas en viss liten tendens inom julens kärleksvåg i den riktningen, förhindrar detta dock inte julen att vara den kosmiska och fysiska glädjevåg som den nu en gång orubbligt har blivit för både gamla och unga.

4. Jesus var en konung, en mästare och ett geni i att manifestera kärlek till nästan

Denna allt översköljande kärleksvåg är således det absolut orubbliga reella faktumet i världen i dag. Och är inte kärleken till nästan just det som det är julevangeliets uppgift att skapa? Var det inte i kärlek till nästan som Jesus var ”konung”? Sade han inte att hans ”rike inte hör till denna världen”? Han var alltså inte konung i den mening att han var ett militärt överhuvud, en flottans och arméns överbefälhavare. Nej, var han inte just motsatsen? Var inte hans mission att vara en tjänarnas tjänare? Sade han inte att han inte hade kommit till världen för att låta sig tjänas, utan för att tjäna? Och sade han inte vidare att var och en som dödar med svärd själv ska mista livet genom svärd? Liksom han också manade till att vara ödmjuk. Var det inte just de saktmodiga och ödmjuka i hjärtat som var saliga? Världsåterlösaren var alltså en ”konung”, var alltså en mästare, var ett geni i manifesterandet av ”kärlek till nästan”. Var han än gick fram över jorden, måste hans fotspår bli lysande. Och är det inte just detta ”fotspår”, detta ljus, som är en realitet i form av den våg av kärlek till nästan som vid midvintertid eller på julaftonen under några få timmar bildar en ring runt hela världen, från öster till väster, från nord till syd? Som ett strålande solsken i form av gåvor, paket, brev och hälsningar väller denna kärleksvåg fram från sitt nuvarande centrum ut över jorden. Över oceaner och kontinenter, över polarländernas tillfrusna hav och kalla områden, liksom över heta öknar och tropikernas snårskog och djungler, når dess hjärtevärme sina adressater. När psalmdiktaren skriver att ”julen har änglaljud”, har han uttryckt en så stor sanning att den möjligtvis helt överträffar vad han själv har menat och sett. Och det är ju detta det handlar om och inte minst när det är fråga om ett evangelium.

5. En tidningsartikel är timlig, ett evangelium är en symbol på det eviga

Vad är då ett evangelium? Ett evangelium är den eviga sanningen berättad i form av en fysisk händelse. Det skiljer sig därigenom från alla vanliga berättelser, t.ex. aktuella tidningsartiklar, eftersom dessa ju endast är fysiska händelser iklädda intellektuella tolkningar. Ett evangelium är alltså intellektualitet som tolkats med hjälp av en förståelig fysisk händelse, medan en tidningsartikel eller annan aktuell berättelse är en fysisk händelse berättad genom intellektualitet. Därigenom blir det en principiell skillnad mellan dessa två sätt att berätta. Medan den aktuella tidningsartikeln har till uppgift att påvisa den fysiska händelsen som historiska data, har evangeliet däremot alls inte till uppgift att påvisa den fysiska händelsen som ”historiska data”. Evangeliet ska däremot uteslutande föra fram ett evigt existerande faktum, något oändligt, något odödligt, till individens kännedom. Men eftersom individen endast kan förnimma timliga händelser, kan eviga fakta göras begripliga för väsendet endast genom att tolkas som om de vore timliga företeelser. Det är detta tolkningssätt som vi kallar symbolik. Evangeliet är en symbol för evigheten, medan en aktuell tidningsartikel är ett påvisande av något timligt, något som verkligen har ägt rum vid det ena eller andra tillfället. Man förstår därför att tidningsartikeln i särskild grad måste lägga vikt vid att ge fysiska hållpunkter som kan bekräfta berättelsen som fysiskt faktum. Evangeliet däremot behöver absolut inte baseras på rent fysiska data, därför att det inte är en verkligt aktuell fysisk händelse som evangeliet ska ge uttryck åt eller berätta om, men däremot uteslutande om något evigt existerande.

6. Endast den som hör till sanningen kan höra sanningens röst

Den fysiska händelsen i evangeliet behöver därför absolut inte vara ”historisk verklighet”, den är helt tillräcklig även om den endast är en ”dikt”, om bara denna dikt är i överensstämmelse med de lagar under vilka fysiska företeelser äger rum. Man förstår således här att även om julevangeliet endast var en saga, uppdiktad av en eller annan genial författare, skulle dess tolkning av den eviga sanning som det är julevangeliets uppgift att inpränta i jordmentaliteten vara exakt densamma. Detsamma gäller också påskevangeliet. Om Jesu lidandehistoria endast var en genialt författad eller diktad berättelse, skulle tolkningen av denna berättelses kosmiska sanning som ligger i påskevangeliet, vara exakt lika fullkomlig som om nämnda lidandehistoria verkligen hade ägt rum. Det är således helt underordnat om de fysiska händelser som evangelierna symboliserar är historiska fakta eller om de endast är uppdiktade berättelser. Den som endast hungrar efter att få veta om dessa händelser är äkta, är fakta, har alltså endast ett arkeologiskt begär, alltså ett slags fysisk nyfikenhet som evangelierna inte alls är ämnade att tillfredsställa. Ett sådant väsen kommer därför inte heller att tillfredsställas av denna forskning. Den högre kosmiska berättelse som evangeliet har nedlagt i den fysiska händelsen, förblir ännu en hemlighet för den materiella forskaren. Den traderade berättelsen är således ett språk som han alls inte förmår genomskåda. Han kan alltså på sin höjd komma fram till att den troligtvis inte alls är historisk, och blir därigenom utan betydelse för honom. Han sökte inte den eviga sanningen och fann den inte. Han sökte något timligt och fann i bästa fall bara något timligt, nämligen tron på att berättelsen var ett falsarium, var övertro. Men vi ser härav att endast den som själv hör till sanningen kan höra sanningens röst eller förstå sanningens språk.

7. För den invigde har de fysiska händelserna i evangelierna verkligen ägt rum

Men till tröst och uppmuntran existerar den egendomligheten att de stora evangelierna, jul- och påskevangeliet, inte desto mindre för den invigde är historiska, fysiska händelser som verkligen har ägt rum. Dessa händelser har nämligen haft en sådan andlig struktur att de samtidigt förutom att vara uttryck för verkliga fysiska faktum har blivit berättelser som nästan till hundra procent uttrycker de eviga sanningarna, den eviga världsbilden, för den som efter hand har vuxit fram till att ha ”öron att höra med” och ”ögon att se med”. Men denna deras fysiska verklighet blir endast uppenbarad för väsendena allteftersom evangeliet bakom dem har avslöjats för dem.

8. Fred på jorden

När det gäller ett sådant avslöjande har vi i dag den ovan omtalade kärleksvågen som julen har blivit för den kristna världen. Julevangeliets liksom påskevangeliets kosmiska hemlighet är uteslutande den att man ska älska sin nästa som sig själv. Detta är således livets allra största hemlighet, en hemlighet som är så mycket större eftersom den är uppfyllelsen av alla lagar och härmed den absoluta vägen till himmelriket. Jul- och påskevangeliet som är grunden i Nya testamentet, uppenbarar alltså den kosmiska hemlighet som utgör grunden för varje julstämning, för all utveckling av humanitet och kärlek till nästan, som i sin tur är det enda medel genom vilken varje krig måste försvinna från nationer och stater såväl som från den enskilda individen. Och tänk, då upprepas åter händelsen från Betlehem. Då föds Kristus i individens eget bröst. Och allteftersom staten får medborgare med denna födelse, blir det ju en stat av kristusväsen eller människor som Guds avbild. Då är det fred på jorden och ett välbehag kommer människorna till del som överstrålar allt.

***

Manuskript till ett föredrag som hölls på Martinus Institut 9 december 1945. Mellanrubriker av Ole Therkelsen. Godkändes av rådet 28 september 1999. Översättning: Rolf Nordström. Bearbetad 2022. Artikel-id: M0994

_{© Martinus Institut 1981 <ahref="http://www.martinus.dk">www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}