Om Tredje testamentet

Några år före sin död beslutade Martinus att hans samlade verk skulle ges ut under namnet "Tredje testamentet". Med sitt verk ger han kärleksbudskapet i kristendomen dess fullständiga logiska motivering.

"Kristendom" - menar Martinus - är egentligen inte detsamma som den kyrkliga tradition som vi förknippar med ordet. Verklig kristendom är den livssyn och livshållning som demonstrerades av upphovsmannen, Jesus från Nasaret. Genom hans levnadsöde har det mänskliga kärleksmedvetandet fått sin gestaltning.

Det är först nu - tvåtusen år senare - som människan börjar bli mogen att på allvar sätta sig in i denna grundläggande sida hos kristendomen. Därmed uppfylls också Jesu egen förutsägelse, att det var framtidens människor som skulle förstå vad han talade om: "Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen ... ." (Joh 16:12)

I vår vetenskapligt sinnade tid växer nu fram en större mottaglighet för "sanningens ande". "Ande" är detsamma som medvetande, och människans främsta medvetna uttryck för sanningssökande är vetenskapen. "Sanningens ande" är enligt Martinus den vetenskapliga förståelsen av medvetandet - dvs. en andlig vetenskap. Endast en sådan kan överskrida de begränsningar i synen på livet som säger att livet enbart är ett materiellt fenomen - vilket ju fortfarande är den dominerande uppfattningen i dagens vetenskap.

Traditionella religiösa berättelser och trosuppfattningar - å andra sidan - har endast kunnat återge den andliga livssynen på ett symboliskt sätt. De har inte kunnat ge en fullständig och logisk bild av verklighetens liv, eftersom de främst talar till den religiösa känslan och trosförmågan. Men att förstå ande och materia som två uttryck för samma verklighet, det kräver att vi tänker oss verkligheten som levande. Det är denna levande verklighet som Martinus åskådliggör för förnuftet i form av en kosmisk världsbild.

Att verkligheten är levande - precis som människan själv - är en insikt som också måste få sin vetenskapliga bekräftelse. Martinus visar att människans utvecklingsväg går genom religiösa trosstadier fram emot allt större intellektualitet och vetande. Men hon utvecklas också - genom sina erfarenheter av lidandet - i moraliskt avseende. Hon får en växande human inställning. En sådan "humaniserad intelligens" är förutsättningen för hennes djupare förståelse av sin existens.

Martinus ger oss inblick i den kärlekens anda - den anda av humanism, tolerans och vetenskaplighet - som får en allt större betydelse för människans liv. Hans verk är med om att lägga den intellektuella grunden till en ny kulturimpuls, som kan föra individer och samhälle vidare - mot högre former av mänsklighet och civilisation.

Hans författarskap blir därigenom en ny inspirationskälla för den kärlek till medvarelserna som är alla humana religioners centrala budskap. Men det budskapet kan inte längre formuleras som ett moraliskt krav, ett krav som människan är hänvisad till att enbart tro på, och som hon känner det nästan omöjligt att leva upp till. Det måste också till en förståelsens väg, som kan göras till vetenskap. Ty djupast sett är - som Martinus övertygande visar - logik och kärlek ett och detsamma.

Namnet Tredje testamentet är huvudtitel på Martinus centrala verk Livets Bog och på de andra större böckerna. Men med denna benämning avses alltså Martinus samlade författarskap.