Livskraft och viljeföring

_{Av Martinus}

1. Den kraft som ligger till grund för det levande väsendets livsupplevelse kallar vi ”livskraften”

Varje levande väsens upprätthållande av livet, dess upplevelse och manifestation, dess förnimmelse av smärta och välbefinnande, behag och obehag, sker genom en kraft. Ingenting kan fungera och arbeta annat än genom kraft. Den kraft genom vilken det levande väsendet sålunda upprätthåller sitt liv kallar vi ”livskraften”. Denna kraft har en yttre och en inre sida, men det är huvudsakligen blott genom den yttre sidan som den är känd av de jordiska människorna, även om de dagligen också upplever och dirigerar dess inre sida. Då en människa är trött och sömnig, är hennes livskraft en energiutveckling som inte på långt när är lika framträdande som då hon är utsövd och känner sig i god form. Men att vara i god eller dålig form är ett helt naturligt fenomen. Vid varje energiutveckling på det fysiska planet sätts materia i rörelse. Detta sker genom tryck på eller dragning i materien, och det sker genom kraft. Det behövs ett lokomotiv eller någon annan form av kraftmaskin för att sätta ett tåg i rörelse, och något liknande gäller för all rörelse i materiens värld, den kan endast manifesteras genom en utlösning av kraft som utövar tryck på eller dragning i materien, vare sig detta sker i den materiella världen omkring oss eller som organutlösning i de levande väsendenas organismer. Men varje inverkan på en materia sätter inte blott denna materia i rörelse, den kommer också att prägla den. Den skapar en viss förvandling på de ställen i materien där trycket eller dragningen sätter in. Om påverkan sker under lång tid på samma ställe i materien, åstadkommer den en spänning och efter hand upplösning av materien på detta ställe. Denna upplösning känner vi under begreppet ”slitage”. I varje situation där det skapas rörelse, åstadkoms samtidigt slitage av de i rörelsen inbegripna ämnesdelarna. Detta slitage medför att man inte för evigt kan använda samma ämnen, utan ständigt måste förnya den materia i vilken man skapar rörelse.

2. Kretsloppets lag är en förvandlingens och förnyelsens lag

Denna förnyelseprincip gäller överallt, i alla tider och i alla situationer, vare sig slitaget sker i yttre materiella ting eller i de levande väsendenas organismer. På grund av detta slitage blir maskiner, redskap, byggnader, transportmedel, kläder och skor etc. gamla och utslitna, men detsamma gäller för de levande väsendenas organismer. Detta är kretsloppets lag. På grund av denna slitageprincip kan inget som helst bindas till ett evigt materiellt tillstånd, utan är underkastat förvandlingens och förnyelsens lag. Om inte denna slitagelag fanns, skulle ingenting kunna upphöra, varje form skulle då för evigt förbli sådan den en gång skapades. Hur skulle jorden ha kunnat förvandlas från ett eldtillstånd till sin nuvarande för vårt fysisk-animaliska tillstånd så nödvändiga struktur, hur skulle människornas organismer ha kunnat förvandlas från djurorganismer, ja, alltifrån mineraliska och vegetabiliska tillståndsformer, till sitt nuvarande förfinade tillstånd, och hur skulle det bli möjligt att förvandla jordmänniskornas samhällen till en fredligare och lyckligare värld än den är för närvarande, om inte slitaget fanns? Tänk, hur förfärligt det skulle vara, om vi för evigt var i samma primitiva organism, för evigt gick i samma kläder och samma skor och bodde i samma slags hus eller använde samma slags transportmedel. Men detta skulle alls inte kunna hända, ty utan förvandling och livsförnyelse skulle det alls inte finnas något liv, ingen livsupplevelse, inget medvetande.

3. Även inom tanke- eller medvetandeområdet förekommer slitage

Det är nämligen inte endast i de yttre synliga materierna som detta slitage förekommer, det finns också i de inre osynliga materierna, det vill säga i tanke- eller medvetandeområdet. Här åstadkommer slitaget att inget mentalt tillstånd kan stå stilla eller förbli sådant det är, utan det förvandlas till ett nytt tillstånd eller en ny tankesfär. På detta plan märks slitaget som intresseförsvagning. Att man förlorar intresset för en eller annan tankesfär, beror på att denna tankesfär blivit föråldrad och måste lämna plats för en ny, som är mera i kontakt med väsendets önskningar och begär, precis på samma sätt som man önskar sig nya kläder, då de gamla är utslitna och trasiga. Nu är det ju inte alltid så att människornas motvilja mot en uppsättning kläder eller mot andra fysiska ting beror på att föremålen är utnötta. Här finns också något som heter smak och mode. Slitaget har här skett i människans medvetande i högre grad än i den fysiska materien. Seder och bruk och moderiktningar är också underkastade slitagets lag. Det är också denna förslitning eller försvagning i intressesfären vi upplever som leda. Att något förefaller oss trist eller ointressant, beror antingen på att vi ännu inte kan utveckla kraft på ifrågavarande område eller också på att området i förhållande till vår erfarenhetsutveckling blivit föråldrat och utlevat.

4. Med vår vilja utövar vi på ett visst område inverkan på materien i form av tilldragning och frånstötning

Vi ser alltså att det finns en förslitning av ämnena eller materien såväl i tankens eller medvetandets sfär som i den fysiska världen. Denna förslitning sker genom en och samma kraft, som utövar ett tryck på såväl andlig som fysisk materia, så att denna kommer i rörelse och det därigenom uppstår en livsförnyelse eller förvandling. Där denna kraft förekommer i de yttre materiella tingen och även i våra organ kallar vi den naturkraften, och vi säger att allt har blivit till genom naturens kraft. Men eftersom det uteslutande är denna kraft som befordrar liv eller rörelse, kan den med rätta kallas ”livskraften”. Livskraften och naturkraften är ett och detsamma. Men vad är det för kraft som alltså åstadkommer tryck på materien och därigenom skapar förvandling, tilldragning och frånstötning, uppbyggnad och nedbrytning? Har vi inte inom vårt eget område något som yttrar sig på samma sätt, ja, egentligen är detsamma? Det har vi, och vi är till och med mycket förtrogna med denna kraft. Vi har den allesamman i oss som något vi kallar vilja. Med denna vilja utövar vi på ett visst område inverkan på materien i form av tilldragning och frånstötning, vilket i sin tur är detsamma som vår manifestation eller vårt skapande och utövandet av våra intressen. På detta område bygger vi upp och bryter ner, här skapar vi ungdom och ålderdom, här är vi naturkraftens upphov och ledare.

5. Upphovet till materiens alla rörelser och förvandlingar är det upplevande och skapande centrum vi betecknar med ordet ”jag”

Vi finner alltså i vårt eget livsområde själva lösningen på livets mysterium. Här upplever vi något vi inte ser utanför området för vårt eget medvetande, nämligen upphovet till materiens rörelse och förvandling. Vi förnimmer oss själva som ett upplevande och skapande centrum, och vi betecknar denna förnimmelse med ordet ”jag”. Men eftersom det, utan undantag, finns ett sådant upplevande och skapande och därmed viljeförande jag bakom alla rörelser inom det område vi helt kan överblicka, har vi inte något skäl att anta att det inte också skulle finnas ett upplevande och skapande jag bakom alla de rörelser och skapelseprocesser vi annars kallar naturkrafterna. Likaväl som våra manifestationer och vårt utvecklande av skaparförmåga leds av vår vilja, leds också naturens alla skapelseprocesser av en viljekraft. Och liksom vår vilja leds av vår mentala struktur, vår tankesfärs erfarenhetskapacitet, måste det också bakom den vilja som leder naturens krafter ligga tankestruktur och erfarenhetskapacitet. Och ser vi inte att vi till och med kan lära av naturens processer, som både i skönhet och i logik vida överträffar vad människans intellektuella kapacitet kan prestera. Vilken mänsklig skaparförmåga och viljeföring kan mäta sig med naturens underverk? Den jordiska människan måste alltjämt ha naturens kapacitet som förebild och modell, om hon ska prestera en skapelse av värde. Naturen visar oss alltså att vi representerar samma princip i vårt skapande, om än i mindre fullkomlig form, och att det bakom alla former eller variationer av materiens rörelser ligger mentalitet och viljeföring under kontroll av ett skapande och upplevande jag, som just genom dessa rörelser i materien skapar och upplever livet.

6. Vi skapar en evig livsförnyelse, och härigenom uppstår den förslitning vi känner som trötthet och dålig form

Med vår viljeföring skapar vi alltså vår egen nedbrytning och uppbyggnad i de materier genom vilka vi upplever livet. Vi skapar en evig livsförnyelse, en ständig förvandling av tankesfärer till nya tankesfärer och av former till nya former. Med vår viljeföring, som är koncentrationen av vår mentala struktur, vår instinkt och vår känslo- och intelligensmässiga kapacitet, besjälar eller ger vi liv åt hela vår organiska struktur och ger de ”knuffar” och ”stötar” som sätter den fysiska materien i rörelse. Genom dessa påverkningar uppstår den förslitning vi känner som trötthet och dålig form och så småningom även den vi kallar ålderdom. Vår tankesfär, vår instinkt, känsla och intellektualitet koncentrerar sig i våra önskningar och begär i vilja till frånstötning eller tilldragning av särskilda former av livsaktivitet.

7. Vår tankekraft och viljeföring är identiska med vår viljekraft

En gång var maktutövning på andra väsens bekostnad, ja, till och med dråp på deras organismer den högsta livsmanifestation vi begärde. Men den börjar utsättas för förslitning i många människors medvetande, och man längtar efter fred. Denna tilldragning och frånstötning gentemot särskilda manifestationer är mentalt sett eller i sin innersta analys ett strålfält. Från vårt jag genom det psykiska eller andliga planet strålar dessa viljekrafter koncentrerade på strid eller fred in i vår hjärna och vårt centrala nervsystem, därifrån utstrålas de genom vårt blod och våra organ runt i hela organismen och skapar där ett alldeles särskilt tillstånd. Med sin särskilda natur påverkar dessa krafter organismen, om än på det största området omedvetet för individen själv, och åstadkommer uppbyggnad eller nedbrytning, bestämmer normalitet eller abnormitet och är alltså fundamentet för skapande av hälsa och välbefinnande eller sjukdom och smärta. Och detta gäller inte blott sjukdom i organismen, utan också sjukdom i vårt samliv med våra medväsen i tillvaron. Denna vår viljeföring bestämmer alltså vår livskraft och därmed vår hälsa till kropp och själ, hela vårt förhållande till de levande väsendena såväl i mellankosmos som i mikrokosmos och makrokosmos. Vår tankekraft och viljeföring är alltså identiska med vår livskraft. Varje tanke vi tänker är livskraft som kan bygga upp eller bryta ned. Den kan vara livgivande eller dräpande. Vårt övermedvetande är våra tankars innersta källa, härifrån utgår såväl dödsbringande som livgivande tankearter. Eftersom de ska passera vårt undermedvetande, innan de till sist kommer till uttryck genom den fysiska organismen gentemot föremålet för våra tankar, kommer de alltså på denna sin väg från vårt jag till objektet redan i undermedvetandet och i passagen genom den fysiska organismen antingen att vara dödsbringande eller livgivande, vilket i sin tur vill säga sjukdomsbefrämjande eller hälsobefrämjande, allteftersom de finns som hat eller kärlek gentemot objektet i fråga.

8. En dödsbringande tankegång är vägen till sjukdom såväl i kropp och själ som i samlivet med våra medväsen, men att göra en livgivande viljeföring till automatfunktion är att bringa sig i överensstämmelse med ”Faderns vilja”

Samtidigt med den yttre skada eller det yttre välbefinnande som en tankemanifestation från vårt jag utlöser mot vår nästa, har den alltså redan satt sin dödsbringande eller livgivande prägel inne i vår egen organism och i vår själsliga struktur. Att göra den livgivande viljeföringen till automatfunktion eller vana är vägen till hälsa och välbefinnande i vårt eget inre och i vårt yttre samliv med våra medväsen. Detta är uppfyllelsen av den fred och det välbehag som bebådats människorna genom julevangeliet. Men att utveckla den dödsbringande tankegången, hat, bitterhet, hetsighet och liknande former av intellektualiserad djungelmentalitet är vägen till sjukdom i kropp och själ och i samlivet med våra medväsen. De flesta människor börjar bli trötta och mätta på det psykiska och fysiska helvete som blivit resultatet av en sådan tankegång. Men hur kan det bli annorlunda? Det kan det, om människorna vänjer sig av med denna efter hand ”slitna” och ”trasiga” manifestation och koncentrerar sin viljeföring på att i sin livsutveckling mer och mer vara på våglängd med den skapare enligt vilkens vilja jordklotet och mänskligheten förts fram till sitt nuvarande utvecklingssteg. Enligt denna skapares vilja ska vi framträda som ”människan som Guds avbild”, och det kan vi göra genom att följa det exempel som Kristus givit oss: att ge sitt liv för andra, att tjäna till gagn för helheten och att bringa sin livskraft och viljeföring i överensstämmelse med ”Faderns vilja”.

***

Från ett föredrag på Martinus Institut, söndagen den 22 mars 1953. Manuskriptet till föredraget är bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen är godkänd av Martinus. Första gången publicerad i Kontaktbrev nr 16/1957. Artikel-id: M1430. Översättning: Rolf Nordström.

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}