Julstjärnan

_{Av Martinus}

Julen är uttryck för en odödlig princip

Det finns två uppfattningar som gör sig gällande med hänsyn till människornas inställning till den julhögtid som vi nu snart åter skall fira, nämligen en materialistisk och en religiös. För den moderna, intelligensutvecklade människan har julen förlorat sitt inspirationsvärde. Den moderna människan uppfattar julhögtiden som en fest som har överlevt sig själv, och hon strävar efter att komma bort från den. För den religiöst betonade människan däremot är julhögtiden rotfäst i en djup tro på julens evangelium, och hon gläder sig av hela sitt hjärta åt denna högtidsstund.

Julen kommer att vara kvar som uttryck för en odödlig princip. Det enda som kommer att förändras är den form varunder den manifesteras. Här på de nordliga breddgraderna inträffar ju julen mitt under vintern. Ni kan se hur detta passar samman med julen som en fest för ljuset. Även om detta möjligen beror på en anpassning till forna tiders midvinterfester, kan ni ändå se hur denna högtids plats mitt i hjärtat av vintern passar samman med den symbolik som julen ger uttryck åt.

Ni fick som barn lära er att julen är uttryck för ljus och att detta ljus kom till jorden genom Jesus Kristus. De händelser eller berättelser som är knutna till Jesu födelse, barndom, liv, korsfästelse och död, är symboliska uttryck för de stora kosmiska principerna. Detta betyder naturligtvis inte att dessa händelser inte har ägt rum, det har de, men det betyder att de täckte över något större, de blev en väldig uppenbarelse av de stora kosmiska principerna, en mäktig förebild för människorna.
Julevangeliet

Denna förebild är uttryck för en överföring av de kosmiska principerna till en form i vilken den vanliga människan kan fatta dem. Efter hand som utvecklingen framskrider, får människorna större och större förmåga att själva se det ljus som de först lärde känna genom symbolerna. Så är det också med julevangeliet. Det var inte bara detta att Jesus föddes, det föds ju tusentals och åter tusentals barn. När människorna firar jul, så är det för att uttrycka sin längtan efter ljuset, sin tro på och sitt aldrig släckta hopp om en tid som är helt annorlunda än den som vi nu upplever. I sina hjärtan har människorna för länge sedan insett att livet består i att ge, inte i att ta. Och vi ser ju också hur julen har blivit en gåvornas tid. Överallt ser vi människor komma skyndande med paket, de har alla ett djupt behov att med en gåva ge uttryck åt det mänskliga i dem. Och vi ser hur ödeslagen här verkar nästan omedelbart. Vi kan inte mottaga en gåva utan att känna ett djupt behov att besvara denna med en gåva från oss själva. Denna gåvoprincip är i sin djupaste natur ädel, den skall bara utvecklas på livets alla övriga områden.

Vi ser ju också att julens djupaste mission är att ge oss förståelsen av att den dag vi förmår se på våra medväsen med en långt större sympati och förståelse än nu, då kommer livet att bli mycket skönare och rikare för oss själva. Julen befordrar en stor våg av sympati mellan människorna. Vi har julgranar med många ljus, och vi har många vackra gamla sånger som alla i ord och toner ger uttryck för vår längtan efter en skönare och renare tillvaro. Att julen har blivit omodern för många människor förändrar inte de principer på vilka den vilar. Det är ju inte orden, utan ljuset bakom orden som är det avgörande.

Julstjärnan

När julhögtiden formades, blev dess huvudsymbol en stjärna. Denna stjärna är uttryck för den innersta kärnan i julevangeliet. Att det kanske fanns en särskilt klar och lysande stjärna på himlen vid den tid då Jesus föddes är inte uteslutet, men detta är inte det väsentliga för oss. Det väsentliga är att vi i denna högtid står inför en direkt yttring av människornas längtan efter en annan form av liv än den vanliga. Det ljus som det här är fråga om är alltså inte av yttre natur, men däremot av inre natur. Modellen till detta ljus är Jesus av Nasaret. Med hans födelse utlöstes de händelser som mer än något annat blev den stimulerande faktorn i människans och därmed samhällets omskapelse från djurisk primitivitet till den civilisation som vi i dag känner.

Ljusets utveckling och mörkrets degeneration

Genom kretsloppet inom det stora utvecklingsavsnitt som jag kallar en “spiral” kan vi följa ljusets utveckling. Samtidigt med denna kan vi följa en annan princip, som degenererar och försvinner. Denna princip befinner sig för närvarande i sitt kulminationsområde. Denna kulmination upplevs som allt det vi känner under namn av krig i alla dess olika skiftningar. Förhållandet mellan dessa två stora principer, som vi känner som ljus och mörker, är nu av en sådan natur att vi kan se att krigföring i själva verket inte längre är i kontakt med den jordiska människans inre värld. Hon kämpar inte längre för kampens egen skull. När så många i dag befinner sig på slagfälten runt om i världen, skall man inte tro att det är därför att dessa människor önskar vara där. De är inte där i mörkrets intresse, utan därför att de tror att deras närvaro där främjar den fred som är julens innersta väsen.

Det är ju inte meningen att julen, såsom nu är fallet, endast skall vara några få dagar i vinterns mörker. Det är julens syfte att dess anda skall vara hela året. De människor som i dag menar att julen har överlevt sig själv, blivit föråldrad, har bara stirrat sig blinda på dess form. Varje intellektuellt utvecklad människa vill vara i kontakt med dess anda. Ingen normal människa önskar i dag att mörkret, vilket vill säga alla ointellektuella tankearter, skall behärska livet och utvecklingen. I dag dräper man inte av begär efter att döda, men däremot därför att man tror att det är i ljusets intresse. Det är det också, men på ett helt annat sätt än man tänker sig. Självklart kan ljuset inte upplevas till hundra procent realistiskt på jorden, så länge det också skall finnas plats för mörkret. Mörkret skall avlägsnas, men inte med mörker. Det enda sätt på vilket man verkligen avlägsnar något, är genom att låta det utleva sig självt. Mörkret är i sig självt en energivåg, en brand som måste brinna färdigt, innan ljuset kan utvecklas helt. I dag är människorna över hela jorden inställda på att ljuset skall råda och går alltså på sätt och vis alla i samma riktning, men denna riktning kan ha fler eller färre avvikelser. Och det är i själva verket dessa vägar som man kämpar om i dag. Den ena parten menar att hans väg är den bästa, den andra att det är hans som är det.

Ljuset har sina egna lagar

I sin kosmiska analys är julen inkarnationen av själva det riktiga människorikets tillvaroform här på jorden, den medvetandeform från vilken det levande väsendet i ljuset av de kosmiska analyserna ser att allt är mycket gott. Denna medvetandeform strävar alla fram emot. När en människa förnekar ljuset i den form som kristendomen förkunnar det, är det i verkligheten endast själva formen hon har något emot. Om hon hade något emot innehållet, skulle det ju vara sin egen undergång som hon var anhängare av, och detta tillstånd har ingenting med det normala att göra. Eftersom alla normala människor sålunda är inställda på ljuset, är detta i själva verket mycket mer utbrett än de flesta tänker sig. Alla ser fram mot “julen” som ett ljus som skall komma, men var och en har de föreställningar om detta ljus som bäst passar in i hans eller hennes ideal.

Ljuset har sina egna lagar, och dessa är i kontakt med livets högsta logik. Många människor längtar efter ljuset, men uteslutande på ett rent materialistiskt sätt. Denna längtan är inte i kontakt med de lagar på vilka upplevelsen av ljuset beror. Genom att förneka en tillvaro efter döden kommer den jordiska människan i ett skriande disharmoniskt förhållande till sina egna önskningar om en ljus och skön tillvaro både för sig själv och för andra. Detta förnekande av livet efter döden har ingenting med logik att göra. I själva verket önskar alla normala människor leva, också efter döden. Det är riktigt att en människa på grund av sjukdom eller annan motgång kan vara i en situation där hon önskar dö, eftersom hon då anser döden vara en befrielse, men varje sund och normal människa har ingen önskan att dö och skall ändå uppleva döden. Här är det som julen kommer med sitt budskap om att vi är eviga väsen. Vi kan lämna den form under vilken vi i dag firar jul, men julens innersta väsen kan vi aldrig lämna. Ty den stämning som hör julen till är nämligen det enda mentala tillstånd i vilket ljuset kan växa.

Året runt har människan så många materiella och egoistiska önskningar som hon kräver få uppfyllda, att det goda i hennes väsen liksom pressas samman av alla dessa önskningars tryck. Men julen gör att det goda i människan liksom för en kort tid har herraväldet. Det sammanpressade kravet på mänsklighet får luft och utlöses i ett behov att vara kärleksfull, att göra något för andra, att ge gåvor. Det som sker under julen är alltså att människans djupaste önskningar och hjärtelag kommer upp på den fysiska ytan. Om ni hade kosmisk klarsyn, skulle ni se hur detta koncentrerade begär efter att utlösa kärlek och godhet lyser och strålar i jordens atmosfär. Men även utan kosmiskt medvetande kan man inte undgå att känna hur atmosfären under dagarna vid jul genomströmmas av kärlek, vilket bland annat yttrar sig i önskan att ingen på julaftonen skall frysa eller hungra.

“Domedag”

Hela denna atmosfär skall utvecklas och få långt större makt än som nu är fallet. Ett stort hinder härför är den sida av den jordiska människans sinne som ännu är i kontakt med de principer som hör hemma i djurriket. Detta hinder måste avlägsnas, och det är detta avlägsnande som vi upplever som “domedag”. Denna “dag” har alltid beskrivits som en motsats till julen, och dettas syns ingenstans tydligare än i vår egen tid, då vi just upplever kontrasterna starkare än något släkte tidigare har upplevt dem. Men ju tätare mörkret blir, desto klarare skiner ljuset. I dag kan alla se hur skönt livet skulle vara om mänskligheten hade haft en annan inställning än den som ledde till kriget. Men den inställning som människorna hade var, även om de flesta kanske nu ser att den var felaktig, ändå ett led i den utveckling som skall föra dem fram till den totala upplevelsen av ljuset. Såväl samhället som den enskilda människan måste ju vid varje tid handla på det sätt som de har förstånd till. Om handlingssättet är felaktigt, utlöser det den konflikt som leder till det erfarenhetsmaterial på vilket ett nytt uppträdande kan byggas. På så sätt skapas visdom. Visdom är ljus, och ljuset är julens evangelium.

En kosmisk energivåg från vintergatans centrum

Fram över världen går en ljusimpuls större än någonsin tidigare i jordens historia. Den strålar med väldig kraft från vintergatans centrum. Vintergatssystemet är en gigantisk organism, i vilken de enskilda solsystemen är organ som får sin kraft och energi från detta centrum i organismen på precis samma sätt som våra organ förses med kraft från det centrum i vår organism som vi kallar vårt jag. Denna energivåg från vintergatans centrum innebär all den kraft som leder människorna fram till upplevelsen av det riktiga människoriket. Det är denna världsimpuls som är orsak till att det nu är krig. När en sådan impuls träder i funktion, utlöser den en enorm rörelse. De olika tankearterna sätts mot varandra. Just så är det på jorden i dag. Vi ser en mängd tankearter som går ut på att skapa ljus sättas mot en hel mängd andra tankearter som gör anspråk på detsamma. Av detta följer krig, men i sin djupaste analys är krig blott forcerad utveckling med syftet att medföra ett uppklarande.

Denna kosmiska energivåg förnims särskilt starkt kring juletid, därför att människorna då, genom sin inställning på julevangeliet, är mer mottagliga för den. Härtill kommer att julhögtiden, som nu har firats i århundraden, efter hand har förmått skapa en glans kring sig som ingen annan högtid har. Genom att direkt förkunna ljusets seger över mörkret har den i en väldig grad banat väg för den nya kosmiska världsimpulsen. I ljuset av den kärlek som människorna under julhögtiden lägger i dagen i förhållandet till varandra, ser man mycket lätt att det kärleksfulla, det humana är i tilltagande, och att kriget är i avtagande.

Den enskilda människan skall vara försiktig med att bli så högt utvecklad att hon känner sig för “vuxen” att fira jul. Jag tänker inte här på julens yttre form, den kommer att förändras som allt annat, jag tänker på dess inre sanning. Det har så oerhört stort värde att man blir påmind om sina medväsens existens på ett sådant sätt att man kan tänka kärleksfullt på dem. De flesta människor har i sig en benägenhet att bara tänka på sig själva, att vara sig själva nog. Detta tillstånd neutraliserar julen, som ju visar oss att endast den är kärleksfull som gör något gott för andra. Julen är kärlekens högtid, men kärleken är ju just den kosmiska kraft som skall lysa upp i vårt inre. Så länge vi inte förmår bevara julens sköna inställning i vårt sinne hela året, är vi inte helt lyckliga, utan rymmer en viss procentdel olyckligt tillstånd i sinnet. Julen är alltså en direkt förebild på hur livet skulle forma sig för oss varenda dag. Människorna skall verkligen uppnå att vara sådana i det dagliga livet som de är under juldagarna. Att de inte förmår detta ännu, betyder inte att detta uppträdande inte kan praktiseras. Det vittnar bara om att människorna ännu inte har genomfört den träning som måste föregå tillägnandet av varje ny förmåga.

Om ni i dag upplever kriget, så måste ni försöka förstå att det i sig självt är en undervisning. Krig är uttryck för ett handlingssätt som är i disharmoni med de krafter som skapar harmoni och lycka.

Mörkrets mission

Detsamma upplever ni om ni blir hetsig eller avundsjuk, då rasar kriget blott inne i er själva. Men medan ni inte har så stort inflytande på det som i dag sker ute i världen, har ni mycket stort inflytande på ert dagliga tanke- och handlingssätt. Det ni upplever av besvikelse och motgång ges er som övningsmaterial för er ande. Utan motgång skulle ingen förädling kunna ske, och detta gäller i det lilla som i det stora. Människorna skall nu lära sig förstå att det inte är tillräckligt att bara tro på ljuset som det riktiga. Genom dessa tunga tider kommer människan att få kunskap om lagen för öde. Människan måste lära sig förstå att det inte är tillräckligt att tänka, man skall också kunna tänka riktigt.

I dag dras mörkret upp som en väldig kontrast till ljuset. Aldrig tidigare har människorna levt i en tid då ovederhäftighet har haft så gyllene dagar. Alla önskar ljuset, men var och en är så säker på att just hans ljus är det riktiga, att han vägrar att gå åt sidan för de andra. Härigenom uppstår de våldsamma konflikter som vi nu är vittne till, konflikter som i form av kollisioner och lemlästningar kommer att få en omfattning som ingen kan föreställa sig. Om livet inte var evigt, skulle det vara en oöverskådlig tragedi. Men livet är evigt, och även om kroppen bryts ned, tillintetgörs inte anden. Tvärtom, berikad med väldiga erfarenheter om hur livet inte skall levas, återvänder den en dag till tillvaron här i en ny kropp, och då långt mer i kontakt med de gudomliga lagarna än tidigare.

Det vore inget jag hellre skulle vilja än avskaffa kriget med ett par ord i dag, men det kan jag inte göra, och om det stod i min makt att göra det, skulle en sådan handling i sig själv vara uttryck för den högsta grad av kärlekslöshet mot människorna. Ty det skulle betyda att den utveckling fram mot sköna tillstånd som vi nu upplever skulle stoppas. Människorna är i dag alltför högt utvecklade för att kunna återvända till en primitiv söderhavsötillvaro. Djupt i den enskilda människans sinne finns det ett krav att möta Gud – att lära känna den verkliga tillvaron. Men människorna skulle inte känna Gud om det inte fanns ljus och mörker. Genom krigets förfärliga fasa mottar människorna i dag en undervisning som skall leda dem fram till en tillvaro av oanad skönhet. Detta låter paradoxalt, men såväl för de enskilda som för samhällena gäller att det är de upplevda lidandena som gör dem värdefulla. Lidandets innersta hemlighet är ju att det skapar de erfarenheter på vilka en ny tillvaro kan vila. Jag vet att det bästa sätt på vilket jag kan bidraga till krigets avskaffande är att viga mitt liv åt att beskriva för människorna den upplevelse genom vilken jag själv uppnådde den inre harmoni som mitt liv i dag bekräftar. Genom denna upplevelse blev jag medveten om orsakerna till allt det som människorna i dag upplever, och genom att visa er dessa orsaker och deras verkningar, bringar jag samma ljus in i ert sinne som behärskar mitt eget. Att ni deltar i detta arbete, är ju därför att ni känner välbefinnande i det. Då det inte är min person det handlar om, men däremot det arbete som jag frambringar som skänker er detta välbefinnande, och då detta arbete rättmätigt endast kan betecknas som ljus, kommer ni att se att det i själva verket är studiet av detta ljus som gör er lyckliga när ni sysselsätter er med dessa ting.

Den nya världsimpulsens centrum träffar just Danmark och strålar därifrån ut över hela världen

Eftersom julen ju är uttryck för ett strålande andligt ljus, kommer ni att se att ni inte kan intressera er för mitt arbete utan att vara i kontakt med julens innersta väsen. Det är riktigt att kriget skulle vara en undervisning för er även utan mitt arbete, men eftersom ni genom detta arbete lär er förstå krigets orsaker och likaså får en mycket stor inblick i det som kriget leder till, kommer ni när krigslarmet tystnar att se att mycket av det som för andra i dag är förtvivlans mörker och hopplöshet, redan visats för er som ett strålande ljus. Där andra endast ser bevis för att Gud inte finns, ser ni i samma saker nu beviset för hans absoluta existens. Ni har det stora privilegiet att leva mitt i den nya världsimpulsens centrum, eftersom denna impuls ju träffar Danmark och därifrån strålar ut över hela världen. Denna impuls kommer att beskydda oss. När kriget en gång är förbi och ni helt kan följa dess spår, kommer ni att se hur Norden i förhållande till världens övriga länder har förskonats. Det är riktigt att vi upplever hårda dyningar, men ingen som vill vara ärlig kan förneka att vi har kommit lyckligare igenom dessa tunga år än andra folk. Fördenskull skall ni inte tro att danskarna är färdigutvecklade, det är de alls inte. Men danskarna är inte längre ett krigsfolk, och detta är i sig självt ett mycket stort framsteg. Danskarna är ett fredligt folk, och i denna deras inställning ligger ett väldigt stort beskydd. Men på många andra områden har också detta folk mycket att lära sig.

Efter hand som kriget går sin undergång till mötes, kommer de kosmiska analyserna att spridas ut över jorden

Det väldiga mörker som i dag behärskar världen har alltså till uppgift att skapa längtan efter sin egen motsats i den enskilda människans sinne. För ert vidkommande har denna längtan efter ljuset i dag resulterat i att ni nu befinner er i ett stadium där ni har tillgång till detta ljus definierat i klara tankeföljder, synliga för er egen intelligens. Ni får nu möjlighet att uppleva detta ljus, inte som orgelbrus och psalmsång, utan som realistiska fakta. Ni är i själva verket de enda som i dag har tillgång till detta, men det kommer ni inte att fortsätta att vara. Efter hand som kriget går sin egen undergång till mötes, kommer dessa tankar att spridas ut över jorden, och kriget kommer att uppleva sin egen dödskamp, ja, på sätt och vis begå självmord. Ju mer det brusar upp, ju hårdare det rasar, desto närmare är det sin avslutning, däri består dess självmord. De som i dag bekämpar varandra har i själva verket samma ideal bakom sin kamp: alla längtar de efter en värld där generationer inte skall stå beväpnade mot varandra. Alla längtar de efter en fred som gäller hela världen. I ljuset av denna längtan skall de finna varandra, och när detta har skett, kommer julens ljus att stråla över hela jorden, och en ny himmel och en ny jord skall födas. Hur många år detta kommer att ta, står inte i min makt att berätta för er, men det blir inte så många som ni fruktar. Ni måste bara förstå att utvecklingen fram till ett högre samhälle kommer att gå gradvis. Det kommer ännu att vara många misstag som skall rättas till, men utvecklingen kommer att gå snabbt. Det skall bli en helt annan administration av värdena och en långt större frihet folken emellan. Den ständigt ökande tekniska utvecklingen kommer att tillåta en internationell samvaro av dimensioner som ni endast svårligen kan föreställa er i dag.

Kosmiskt medvetande

Medan det mesta av det som jag har berättat för er gäller samhällena, skall jag till slut gärna visa er att den enskilda människan inte är beroende av det samlade samhällets växt. Det ligger i den enskilda människans hand att befria sig från den kamp som rasar runt omkring henne. Om ni skapar neutralitet i er egen inre värld och med hjälp av er vilja uppövar er i att se tingen i ett opartiskt ljus, kommer ert sinne att bli långt mer harmoniskt än som kanske nu är fallet. Själv upplever jag dagligen att leva i ett ljus som gör det möjligt för mig att förstå alla människor. Och på det sätt som jag har det kommer alla människor efter hand att få det. Detta tillstånd, där medvetandet är inställt på att vara i kontakt med tillvarons lagar, kallas kosmiskt medvetande, och detta kommer ni alla att uppnå. Eftersom det är så efterlängtat, finns det människor som söker uppnå det på konstlad väg, genom olika övningar osv, men detta kan leda till fruktansvärda tillstånd, så det kan jag inte tillråda er. Däremot finns det en väg till kosmiskt medvetande som ni bör följa. Den går genom att naturligt tillägna sig den kunskap på vilken detta medvetandetillstånd beror. Det är sant att dessa analyser kan vara svåra och besvärliga att tillägna sig, men genom denna indirekta upplevelse av de andliga tillstånden mognas ni gradvis till den direkta upplevelsen. Om man tar emot dessa energier direkt, utan att ha organ som är utvecklade till det, kan man lätt råka ut för sinnessjukdomens fruktansvärda kval, så våldsamma är dessa krafter. Men om man inställer sig på att förvärva förmågan att förlåta, att aldrig bli förnärmad och hetsig, så börjar man få något av den kraft som behövs för att man skall kunna tåla inströmningen av dessa höga energier i sin hjärna. Men ju fler av dessa energier som strömmar in i ert medvetande, desto farligare är det för er att bli hetsig. Många människor har blivit sinnessjuka genom att komma i beröring med dessa energier på ett för tidigt stadium. Andra har blivit fanatiker med våldsam vilja till självhävdelse och rasande intolerans mot andra. Andra åter har kommit in i tillstånd där de andliga energierna helt har tagit herraväldet på bekostnad av de materiella, och de lever i inbillade tillstånd som gör dem helt olämpliga för livet här. Just därför att det finns så farliga fallgropar i förhållandet till dessa höga energier, är det som jag har gjort det till en princip att endast undervisa i den enda naturliga vägen till det höga medvetandet, nämligen att öva sig själv i den nästakärlek som är det riktiga människorikets grundval.

Denna nästakärlek är inte fullbordad med att man går och klappar varandra på kinden, säger vackra saker och i övrigt fyller sitt sinne med sentimentalitet. Allt detta kan vara mycket sött och vackert, men man skall älska varandra på ett ändamålsenligt sätt. Om man hör att en annan människa har sagt något mindre vackert om en, skall man öva sig i att tänka kärleksfullt på vederbörande. Man skall likaså träna sig i att alltid vara neutral och undvika att föra ens den minsta form av skvaller vidare. Om man inte kan säga något gott om en människa, bör man åtminstone kunna tiga stilla. Och om man verkligen vill, finns det alltid något gott att säga om en annan människa. Som skapad till Guds avbild skall det alltid finnas något av hans ljus i denna människas ögon.

Hetsighet och obalans är ett abnormt tillstånd hos människan

Ni kan uppöva er i att få den verkliga julen i ert inre bland annat genom att ni håller era tankar bundna i de riktiga banorna. I början kan ni inte undgå att uppleva irritationstillstånd, men dessa får bara inte ta sig ett synligt uttryck inför andra. Om ni blir irriterad, skriv då ned de tankar som behärskar er på ett papper och vänta med att läsa det tills ni åter är i ett lugnt tillstånd. Detsamma gäller när ni skall skriva brev. Ingen människa borde sända i väg ett brev som är skrivet i ett upphetsat tillstånd. Låt ett sådant brev vila. Det är alltid hälsosamt att efteråt se hur abnorm man är när man är hetsig. Hetsighet och obalans är naturliga endast när rovdjuret står inför sitt byte. Hos människan är det ett abnormt tillstånd. Explosion är endast berättigad där den är ett livsvillkor, och det är den i rovdjurets värld.

Men också vad gäller näringen finns det områden där ni skall öva er i kärlek. I dag är det naturligt för de flesta människor att äta kött, ja, i själva verket firar de flesta människor ljusets sköna högtid med ett väldigt blodbad på djurriket. De samlas till stora måltider med gåsstek eller fläskstek utan att finna något som helst fel i det. Och jag säger inte heller detta till er för att ni någonsin skall förebrå dessa människor deras handlingssätt, inte alls! Men jag önskar tala om för er att det finns ett annat och mycket skönare levnadssätt än att få sin näring av dräpta djurs efterlämnade lik. Om man önskar beträda en högre zons område, måste man bringa sitt liv i kontakt med de lagar som råder där, och till dessa lagar hör att man inställer sig på en näring som inte kräver dråp på högt utvecklade djur. Den utvecklade människan tar sin näring endast från vegetabiliska produkter.
Fatta aldrig ett allvarligt beslut utan att först ha sovit på det! Under sömnen – i nattmedvetandet – utarbetar ni era beslut och ni kommer ofta att upptäcka att ni, när ni vaknar, är långt mildare inställda på någon som ni kanske kvällen före hyste vreda tankar emot. Öva er alltid i att försöka vara i motpartens ställe. Försök se med den andres ögon det som ni för ögonblicket upplever, och ni kommer att se att det alls inte är så svårt att låta bli att döma. Man får inte låta sina mörka tankeströmmar gå ut över andra. Man skall öva sig i att utsända ljusa och kärleksfulla tankeströmmar, fastän inte på ett generande sätt. Liksom ett sinne kan vara okultiverat, vredgat, hetsigt och irriterat, kan det också vara okultiverat vad gäller bruk av till synes kärleksfulla tankar. Ni måste framför allt öva er i att ha ett behärskat sinne, vilket alls inte behöver vara detsamma som ett kyligt sinne.

Den riktiga julstämningen är ett tillstånd i vilket man står högt över de materiella företeelserna

En del människor har det på det sättet att om de inte får gåsstek på julafton, så är julen helt förstörd för dem. Detta är uttryck för den gamla julstämningen, som man så snart som möjligt måste se till att komma bort ifrån. Att göra sitt lyckotillstånd beroende av så primitiva fysiska ting, är endast uttryck för ett outvecklat sinnelag. Ingen kan slå sönder min julstämning, den är permanent. Det är ingen skillnad på min stämning till jul och under de andra årstiderna. När man har kosmiskt medvetande, är man i ett tillstånd där ens glädje är osårbar. Den riktiga julstämningen är ett tillstånd i vilket man står högt över de materiella företeelserna. Det som gör den jordiska människans liv så svårt är att hon i alltför hög grad knyter sitt medvetande till rent materiella ting eller befinner sig i ett äktenskap där hon likaså är alltför våldsamt bunden av föreställningen om egendomsrätten. Lyckan får inte vara beroende av tron att man äger den människa som man har knutit sig till, tvärtom, det gäller här mer än någon annanstans att lyckan endast kan växa i frihet.

Endast genom osjälviskhet når man fram till en högre värld

Om människorna ville försöka att allvarligt tänka igenom hur mycket av det som de gör beror på hänsynen till dem själva, skulle de flesta bli förfärade. För den långt största delen av människorna är nästakärleken ännu endast något de längtar efter att uppleva, men som de inte själva har mod att praktisera. Det är detta tillstånd som man måste se till att komma bort ifrån. Det är omöjligt att nå fram till en högre värld om man inte visar osjälviskhet. Man måste öva sig att vara öppen mot sin omgivning, och man måste lära sig förstå att ingen kan vara annorlunda än han eller hon är för ögonblicket. Världen är vid varje tid absolut fullkomlig i förhållandet till den mänsklighet som lever i den. Men den blir annorlunda i framtiden på samma sätt som vi själva blir annorlunda. Och här är det som människan med en djupare förståelse av livet har en stor mission. Den utvecklade människan är ju julens sändebud till människorna. I samma grad som ni börjar förstå den strålande logik varmed livet är inrättat, kommer ert väsen att börja bli uttryck för det ljus som julhögtiden förkunnar.

Ju mer ni studerar de andliga tingen, desto mindre kommer det att vara som irriterar er. Ni kommer då att upptäcka att ni efter hand växer ifrån att låta er påverkas av er omgivning. På detta sätt bygger ni upp i ert inre en fast inställning till det goda, och med denna inställning bakom er behöver ni inte längre se fram mot berättelsen om Jesu födelse för att komma i julstämning, ty då har ni själva blivit en del av det ljus som julen förkunnar för människorna. Då har man blivit en del av den julstjärnas ljus som i dag får barnens ögon att tindra och de vuxnas ögon att fuktas. Den stjärna vars ljus i två årtusenden har förebådat människorna den fred som de i dag mer än någonsin längtar efter att få uppleva – den fred vars födelsestund nu närmar sig.

_{Ovanstående föredrag hölls av Martinus julen 1941, alltså under det senaste världskriget, men är alltjämt lika aktuellt. Det återges här efter ett stenografiskt referat. Översättning: RN. Detta föredrag publicerades första gången i svenska Kosmos nr 24 (danska Kosmos nr 25) 1967.} 

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}