Jordmänniskornas skyddsängel nr 1

_{Av Martinus}

1. Vår organism är ett universum

Förr i tiden trodde människorna på ”andar”, liksom de trodde på änglar, men en sådan tro stämplas i dag av de flesta människor som ”övertro”. Man tror bara på realiteter, eller på det man direkt kan uppleva med sina fysiska sinnen. Men vad finns det egentligen bakom det vi upplever med våra fysiska sinnen? Den fysiska vetenskapen kan visa oss att till exempel en människas fysiska kropp är annat och mer än det vi ser. Vi vet att en sådan kropp består av en hel serie organ, av vilka var och en har sin funktion i förhållande till helheten, och är människan frisk, har alla dessa organ ett bra samarbete. Organens funktion är nyttig och logisk, och de är var och en uppbyggda av mindre delar, som har en nyttig och logisk funktion i den helhet som organet utgör. Organ, celler, molekyler, atomer och ännu mindre enheter utgör alltså tillsammans en organism för ett levande väsen, som sett ur ett mikrokosmiskt perspektiv är som ett helt universum bestående av partiklar och tomrum. Tomrummet är emellertid inte tomt, det är genomstrålat av elektriska krafter, av strålar och vågor. Vi är inte vana vid att tänka på vår fysiska kropp som ett universum och på våra organ och mindre fysiska partiklar som vintergator, solsystem och planeter, men människorna har gång på gång under utvecklingens lopp, när de gjorde nya erfarenheter, varit tvungna att låta gamla fördomar avlösas av ett nytt och större perspektiv, och det håller också på att ske i vår tid.

2. Makro-, mellan- och mikrokosmos

Det som håller på att ske, är bland annat att människan, som har blivit materialist och inte längre kan tro på andar, efter hand skall lära sig att förstå vad ande är, och att ingen som helst materiekombination, vare sig den framträder som ett mikro- eller makrokosmiskt universum, kan existera utan att vara en form av rörelse och därmed uttryck för liv, medvetande och vilja, för andlig kraft. Förutom de kända beteckningarna makrokosmos och mikrokosmos använder jag i mina kosmiska analyser också uttrycket mellankosmos, som motsvaras av den värld vi normalt upplever genom våra fysiska sinnen och kallar verkligheten, dvs naturen och andra levande väsen. I mellankosmos upplever vi dock verkligheten endast på ett sätt, eller sett ur ett perspektiv. I mikrokosmos, berättar vetenskapen för oss, är allt rörelse; även i stenen eller i den oorganiska så kallade döda materien är det rörelse, och all materia är, sett ur ett mikrokosmiskt perspektiv: partiklar och tomrum genomstrålat av krafter, som vi kallar strålar och vågor. I makrokosmos vet vi att det också är strålar och vågor bakom de makrokosmiska partiklar vi kallar planeter, solar och vintergator, och att det finns ett ändamål med deras strålning och deras rörelser. Det har för länge sedan blivit ett faktum, att hela vårt fysiska liv här på jordklotet har skapats genom ett samarbete mellan solen och vår jord. Hur skulle det liv och det framträdande, som vi nu representerar, ha kunnat bli till och alltjämt upprätthållas utan solens ljus och värme? Det skulle vara omöjligt. Men samtidigt vet vi att solen är centrum i ett helt solsystem, som tillsammans med andra liknande system utgör en ännu större universell enhet som vi kallar ett vintergatssystem, som existerar sida vid sida med andra liknande system. Alla dessa vintergator, stjärnor, solar och planeter utlöser kosmiska krafter eller energier, som är lika nödvändiga och lika logiska och nyttiga företeelser som kraftutlösningen i våra organ, celler och ännu mindre mikroenheter, de är nämligen allesammans, i makro- såväl som i mikrokosmos och vi själva i mellankosmos: livsenheter, som är detsamma som levande väsen. Levande väsen är återigen: andliga väsen, och andliga väsen är väsen som använder de strålformiga energierna, som utgör deras medvetande, till och med sina begär och sin vilja som drivkraft att forma materien genom att dra till sig och samla dess enheter till organismer, varvid dessa materieenheter – som samtidigt är livsenheter eller levande mikroväsen – får ett universum i vilket de kan leva. De levande väsendena i makro-, mellan- och mikrokosmos utgör således universum och stoff för varandra, samtidigt som alla tre kategorier har sin egen mellankosmiska upplevelse­sfär.

3. Ändamålsenlighet och nytta i kosmiskt perspektiv

Hela universum är genomströmmat av ande, som är detsamma som liv och medvetande och därmed tanke och vilja, begär och tillfredsställelse av begär. Det skulle vara ologiskt att tro, att de väldiga krafter som solarna och vintergatorna representerar, i miljoner år skulle färdas genom rymden till ingen nytta i världen, medan väsen på en enskild planet upptäcker ändamålsenlighet bakom alla funktionerna i deras organism och bakom andra funktioner i naturen ända ned i mikrokosmos. Ändamålsenlighet och nytta sett ur ett kosmiskt perspektiv avser naturligtvis inte enbart vad som är nyttigt för människorna sett utifrån deras egen tillfälliga lokala synpunkt, utan vad som är till gagn för helheten av levande väsen inom en stor kosmisk enhet. En sådan enhet är jorden, som vi kallar ”vårt klot”, den är en livsenhet eller ett levande väsen, och det är snarare vi som tillhör den, eftersom vi är mikroindivider i dess fysiska organism. Vårt tillhörighetsförhållande till jordklotet som levande makroväsen är dock inte något egendomsförhållande, eftersom ett levande väsen aldrig kan äga ett annat väsen, heller inte sina mikroväsen. Det är inte ett egendomsförhållande, utan ett nästakärleksförhållande som existerar mellan jorden som makroväsen och jordmänniskorna som mikroväsen, ja, det är till och med ett så betydelsefullt nästakärleksförhållande att jordklotsväsendet kosmiskt sett är människornas skyddsande nr 1.

I framtiden kommer det att bli vetenskapens främsta uppgift att studera livets psykiska eller andliga sida, och man kommer då att erfara att det inte är livet som är bundet till den fysiska organismen, utan den fysiska organismen som är bunden till livet. Själva livet är det eviga, medan organismen med alla dess materiekombinationer, som hela tiden är i rörelse och under förvandling, är en timlig eller tillfällig företeelse.

4. Ande och materia

Från vår egen livsfunktion känner vi till hur vi med vår vilja och våra tankar reglerar vår manifestation och dirigerar vår fysiska kropp. Materialisten tror att det är blott hjärnan som dirigerar och reglerar, ty han är van vid elektriska regulatorer och transformatorer, det är bara ”teknik”. Men det existerar ingen teknik i universum, där det inte finns en tekniker bakom, som har satt igång de tekniska funktionerna och som också har ansvaret för dem. Vår hjärna är visserligen det tekniska huvudredskapet, avsändare och mottagare av viljans kraft, men den är endast ett redskap − ett redskap för vad? För ett ”något”, som både är organismens upphov, dess upprätthållare och förnyare, men ett ”något”, som inte är gripbart och som materialistiska människor därför är benägna att tro är ett ”intet”. Även mycket intelligenta människor kan ha denna tro utan att fatta, att de därmed är mer vidskepliga än så kallade naiva människor som tror på andar. Dessa intelligenta människor säger dock inte: ”Intet vill skriva ett brev”, och heller inte: ”Min hjärna vill skriva ett brev”, de säger: ”Jag vill skriva ett brev”, och i detta dagliga tal säger de sanningen: att deras Jag, en andlig kraft, har lust att skriva ett brev och med sin vilja och sina förmågor sätter igång hela den fysiska strukturen, så att önskan blir till fysisk verklighet. Ande är en psykisk eller strålformig kraft, som utgår från ett kraftcenter eller ett Jag, det är vilja och medvetande, och utan denna ogripbara realitet skulle det över huvud taget inte existera något gripbart eller något behov av att fatta eller begripa. Men kan då ett andligt väsen, som alltså är detsamma som ett psykiskt eller strålformigt väsen, existera utan en fysisk kropp? Det kan det, ty eftersom det är upphov till kroppen, existerade det innan denna kropp skapades, och det kommer också att existera även när kroppen dör, vilket alla kroppar gör förr eller senare. Den fysiska kroppen är som förut nämnt knuten till livet, den är ett tillfälligt redskap uppbyggt av levande mikroväsen, som heller inte kan dö, utan som, när tiden för kroppens upplösning är inne, kommer att gå över till det psykiska eller strålformiga planet, liksom deras makroväsen gjorde, och därifrån kommer de åter att inkarnera på det fysiska planet, när tiden är mogen för detta. Alla väsen i mikro-, mellan- och makrokosmos lever i perioder på ett helt andligt eller strålformigt plan och under andra perioder upplever de som andliga väsen livet genom en fysisk organism, men de är ju därför andar likväl. Skillnaden mellan vad man i allmänhet kallar ”andliga väsen” och ”fysiska väsen” består i att de fysiska väsendena tillfälligt är bundna till en kombination av fasta och flytande materier, som bildar en särskild organism, medan de andliga väsendena inte längre har en sådan organism, utan upplever livet genom strålformiga kroppar. Absolut alla existerande andar har för längre eller kortare tid sedan haft en fysisk organism. Inget väsen kan vara ande eller ett levande andligt väsen utan att det har varit igenom inkarnationer i fysisk materia, liksom inget väsen kan vara ett fysiskt väsen utan i kraft av att det bakom sin fysiska organism existerar som ande.

5. Jordjaget och forna tiders konungar

Bakom varje fysisk organism, det kan likaväl vara ett klot eller en cell som en vanlig mellankosmisk organism av kött och blod, existerar det en dirigerande ande, och det gör det också bakom det klot vi kallar vår jord. Jordklotets ande, dvs dess jag i förbindelse med dess vilja och medvetande, är den högsta auktoriteten inom jordens område. Alla andra maktfaktorer såsom stormakter, presidenter och kungar har alls inte den auktoritet man i allmänhet tillskriver dem. Jordjaget och dess andliga krafter är klotets absolut suveräna eller verkliga konung. Om en så kallad stormakt skall falla eller den skall gå framåt, om en ras skall utvecklas i den ena eller den andra riktningen, om landgränser skall läggas här eller där, om nationerna skall förenas till en värld, eller om de skall fortsätta med att vara uppsplittrade och bekriga varandra, är frågor som endast kan avgöras av jordens sanna konung, jord­anden eller jordjaget. Det var detta jordens jag, som med sin ande i särskild grad besatte de enväldiga konungarna förr i tiden. När det hette att de var ”Guds söner”, var det i verkligheten själva jordanden de stod närmast. De var således centrum för jordjagets fysiska talangkärnor, och genom dessa konungar kunde jordjaget reglera sina högst utvecklade fysiska mikroväsens, vilket vill säga mänsklighetens, fysiska och andliga kurs. Genom dessa ”talangkärnor” eller ”kungar av Guds nåde” utsände jordjaget sin vilja, som genom kungarnas diktatoriska maktutövning blev omvandlade till mellankosmiska tilldragelser. Det kungliga väsendet avvek från de vanliga väsendena genom att vara ett ”invigt” väsen, vilket vill säga ett väsen av en så framstående utveckling att jordjaget kunde sända sin viljekraft direkt igenom detta väsen. Den diktatur som därmed utövades, var både i kontakt med jordjagets dåvarande begär, vilja och längtan och med mänsklighetens dåvarande utvecklingssteg, eftersom människorna i de riken, som var underlagda konungarna, var primitiva och ovetande väsen som var oemottagliga för direkta impulser från jordjagets ande. Kungar och diktatorer var således under långa tider de enda väsen, som besatt ett psyke som direkt kunde ta emot jordjagets impulser. Men så skulle det inte fortsätta att vara.

6. Jordens och människornas vidare förvandling

Både ett makroväsen och dess mikroväsen är naturligtvis underkastade begreppen utveckling och förvandling, och det är orsaken till att diktaturernas tid på jorden efter hand upphörde. Jordens mikroindivider, de stora människomassorna, började utveckla en mer självständig tankeförmåga. De började så smått få samma egenskaper som kungarna. Dessutom började kungamakten degenerera, så att det efter hand blev mindre och mindre skillnad mellan kungar och folk. Det började till och med finnas väsen vilkas förmåga att tänka räckte längre än den degenererade kungens, och diktaturen började kännas som ett snärjande band. Det blev olydnad och uppror emot kungamakten, och nya tankar satte på vissa håll igång revolutioner, som medförde försök till nya styrelseformer. Samtidigt uppstod det ett rivaliserande om makten, eftersom äregirighet och maktlystnad är något av det som först gör sig gällande när förhållandevis primitiva människor börjar få kulturell utveckling. De vill allesammans gärna vara små kungar, ja, allra helst en liten vår Herre. Sålunda blev det i och med utvecklingen mer och mer oro bland jordmänniskorna eller jordandens högst utvecklade fysiska mikroindivider, och vi har sett hur denna förvandling har ägt rum under de senaste århundradena och skapat större och större ofred, samtidigt som jordmänniskorna har gått framåt i fysiskt, vetenskapligt tänkande och tekniskt kunnande.

Nu vill man kanske säga: ”Varför ingriper då inte jordjaget och förhindrar dessa krig och revolutioner, varför stoppar det inte hela detta ragnarök i sin egen organism?” Svaret är detta att jordväsendet just i allra högsta grad är i färd med att rensa upp i sin organism, och mycket stora förändringar kommer att ske under de kommande århundradena. Vi får ju inte glömma att begreppet tid är annorlunda för jordmänniskorna än för ett makroväsen som jordklotet, som har sitt dagsmedvetande i en högre utvecklingsspiral. Vad som för jordklotsväsendet endast är förhållandevis kort tid, är för de jordiska människorna några årtusenden. Men utvecklingen har gått kolossalt fort också i förhållande till den tidsupplevelse som jordmänniskorna har. Ser vi inte att det under vårt århundrade har hänt mycket mer än under många tidigare århundraden tillsammans? Där det förr var småkrig mellan stater, är det nu världskrig. Där man förr hade primitiva bössor och kanoner som de högst utvecklade mordvapnen, har man nu atombomber, som på kort tid från flygplan eller som raketer kan bringa död och ödeläggelse över den så kallade fiendens viktigaste krigscentrum, och där det förr var många stridande parter är det faktiskt nu endast två poler som de stridande parterna grupperar sig kring. Grupperingarna kan skifta, men det kommer alltjämt att vara de två poler vi nu kallar öst och väst, till dess att striden är slut, vilket inte betyder jordens undergång, utan tvärtom en ”ny” jord, dvs en jord där det är freden och nästakärleken som utvecklas, alltså en ny mentalitet som uttrycket ”en ny himmel” motsvarar eller symboliserar.

7. Jordklotsväsendet gör upp med sig självt

Vad betyder alla de brytningar som nu äger rum på jorden bland människorna, om vi skall försöka att se dem i ett makrokosmiskt perspektiv? Låt oss, innan vi besvarar denna fråga, först besvara en annan, nämligen: ”Varför lever människorna på jorden och inte på en annan planet i universum?” Därför att människorna som mikroväsen med hela sin utstrålning eller sitt psyke är på våglängd med själva jordklotsväsendets utstrålning. Därför har lagen om tilldragning verkat så att just sådana individer, vilkas nuvarande ödesskapelse passar in i jordens öde, föds eller inkarnerar här, och gör det så länge de har något att lära här och något att uträtta. Men det är ju just för att jordmänniskorna i deras utvecklingsspiral står på ungefär samma utvecklingssteg som jordklotsväsendet gör i sin spiral, dvs ett övergångsstadium från djur till människa. Men de jordiska människornas utvecklingssteg spänner ju över en stor skala från rätt primitiva intellektuellt outvecklade människotyper, som kan nännas mörda och påföra andra väsen lidande och smärta, över intellektuella typer som rent av är geniala att sätta igång förbrytelser och låta andra utföra dem, till förhållandevis kärleksfulla människor som dock inte är särskilt självständigt tänkande, och slutligen till kärleksfulla människor som också är intellektuellt utvecklade och gärna vill använda sina förmågor till gagn för helheten. Det är fyra huvudtyper, men det finns naturligtvis en massa olika blandningar och övergångstyper; dock har varje individ bland alla dessa jordmänniskor något gemensamt med makroväsendet jorden, annars hade de inte inkarnerat på detta klot. Jordväsendet kommer att få uppleva ”den stora födelsen” eller kosmiskt medvetande i sin nuvarande inkarnation, men det lever ännu på gränsen mellan själviskhet och osjälviskhet eller egenkärlek och nästakärlek, och så länge det befinner sig i denna sfär i sitt spiralkretslopp, kommer dess medvetande delvis att genomströmmas av själviska tankeklimat och delvis av osjälviska och humana andliga krafter. När jordmedvetandet genomströmmas av dessa krafter, kommer samma krafter naturligtvis att besätta de var och en för sig passande talangkärnorna i dess fysiska organism, och det vill säga jordmänniskor. Man kan bli besatt av jordjagets andliga själviska krafter i samma grad som man själv är egoistisk, kärlekslös och maktlysten, liksom man blir besatt av samma makroväsens osjälviska och nästakärleksfulla energier i samma grad som man är ägnad att vara talangkärna för dessa krafter. Vi ser således att ”stora män” i världspolitiken i själva verket endast är besatta av jordjagets egna impulser av den art, som de själva i sitt dagliga liv sympatiserar mest med. Men när det i jordpsyket eller jordmentaliteten således framträder två konträra, varandra bekämpande krafter, betyder det att jordanden håller på att göra upp med sig själv, sin egen tankevärld och sin moraliska inställning, och i denna uppgörelse är det klart att den samlar allt som talar för diktatur och berövande av den enskildes frihet till fördel för flocken kring en tankepol, och allt som kan tala till fördel för större frihet för den enskilde i förhållande till flocken eller staten kring en annan, för att komma fram till det resultat som är bäst för helheten. Jorden håller således för närvarande på att resonera, och då den lever i en helt annan tidsbana än den mikrobana vi lever i, är dess ”tanketid” av längre varaktighet än vår. Vad som är en sekund för jordväsendet, är kanske ett år eller ett decennium för oss. Vi måste därför försöka att förstå, att jordens tankefunktion och skiftande sinnelag går genom mänskligheten som kulturepoker. Jorden befinner sig just i en kris, men det är den kris som alltid föregår en invigning, och då jordklotsväsendet redan har påbörjat denna andliga process för århundraden sedan och kommer att vara färdig med denna först om ca 3 000 år, vid vilken tidpunkt ”det riktiga människoriket” kommer att vara en realitet på den fysiska jorden, är det alltså förberedelserna för detta tillstånd som nu är igång här på jorden, en utveckling som jordklotsväsendets viljekraft i hög grad står bakom. Jordväsendet beskyddar och värnar om de humana och nästakärleksfulla krafterna, men rensar samtidigt också ut i sitt medvetande och sin kropp, och det upplever människorna dels som medvetandeutvidgning i ord och gärningar av humanistiska, nästakärleksfulla människor, dels som nya tankar och större överblick över livslagarna, som intellektuella, kärleksfulla människor är redskap för, men också som krig, revolutioner och större eller mindre katastrofer, som utlöses av därtill ägnade redskap. Linjen för hela utvecklingen ligger dock klar, och långt inom nämnda ca 3 000 år kommer jordens förenade stater och arbetet för hela människosläktets väl att ha kommit långt. Mycket beror på den enskilda människan; man kan lära sig att samarbeta med de positiva krafterna i jordklotets medvetande.

Andra delen: Skyddsänglar i jordmedvetandet

8. ”Domedag” och ”nya tider” sett ur kosmiskt perspektiv

Det existerar i jordklotsväsendets medvetande två faktorer, som är i strid med varandra, själviskhet och osjälviskhet, och dessa andliga faktorer verkar ända in i den enskilda jordmänniskans medvetande i förhållande till hur ifrågavarande människa är på våglängd med dem. En gång i forna tider verkade jordanden 100 % som skyddsande för jordmänniskorna genom de invigda konungar, som var besatta av makroväsendets vilja. Det var den gudomliga diktaturen. Diktaturen degenererade, därför att både jordväsendet och jordmänskligheten skulle uppleva ett långt högre medvetandetillstånd, och ”nya tider” bebådades av profeter, som också i större eller mindre grad var besatta av nya impulser från jordväsendets vilja. Samtidigt bebådade dessa profeter förfärliga tillstånd, som skulle komma: ”De yttersta tiderna”, ”domedag”, och vad man i övrigt har kallat dem. Naturligtvis måste profeterna skildra sina framtidsvisioner på sitt eget bildspråk eller symbolspråk, och bland senare tiders människor, som inte förstod att det var ett symbolspråk, uppstod en blind tro på dessa skildringar som något som bokstavligt skulle ske, som det hade beskrivits. Nutidens människor ser i allmänhet på de gamla profetiorna som struntprat, som inte har något med verkligheten att göra. Men varken de blint troende eller de materialistiska skeptikerna har rätt i sin uppfattning. ”De yttersta tiderna”, ”domedag”, ”ragnarök” osv, är realiteter som människorna håller på att uppleva. Det är ”de yttersta tiderna” för en gammal kulturform som dömer sig själv till döden, och den ”eld” och det ”svavel” som ”faller ned från himlen” genom ”eldsprutande drakar” och andra ohyggligheter, enligt de gamla profeterna, upplever människorna genom den moderna krigföringens allt ödeläggande vapen. Men jordväsendet begår inte självmord, och mänskligheten skall inte utplånas, allt det som pågår på jorden nu och under de kommande åren, har sin förklaring i den kosmiska världsbilden, och när jordmänniskan börjar förstå universums, jordklotsväsendets och sin egen kosmiska struktur och inbördes förhållande, kommer hon i samarbete med jordklotets vilja och genom bön till och koncentration på universums evige skapare, som jordklotsväsendets medvetande också är koncentrerat på, att kunna övervinna alla mörka, destruktiva krafter och vara med om att förvandla livet på jorden till att bli ett ”himmelrike” eller ett ”riktigt människorike”.

9. Organjagen som skyddsänglar i en organism

En levande organism kan inte bara ses från en fysisk synpunkt, där den med alla sina organ och celler osv, utgör en fysisk enhet; för det väsen, som har kosmisk klarsyn, kan den också ses ur ett andligt perspektiv. Ser man på en levande människokropp i det perspektivet, finns det förutom människans jag, som är makrojag för helheten, också ett jag inkarnerat i varje organ, samt bakom varje körtelfunktion. Dessa jag är dirigerande skyddsänglar för myriader mikroväsen; celler, molekyler, atomer och elektroner, som i sin tur för varje arts vidkommande blir dirigerade av bestämda jag. Hela organismen är således en organiserad värld, ett universum med levande väsen, som var och en på sitt plan är skapande och upplevande och har en ödesskapelse, som är orsak till att de just har dragits till den värld där de kan göra de erfarenheter som befordrar deras vidare utveckling. Varje fysiskt organ i en organism är alltså en bebodd värld, i vilken det lever ett samhälle av väsen underkastade och styrda av en skyddsängel. Där det rör sig om organ i en sund jordmänniskas organism, är dessa organ fullkomliga världar, som för länge sedan har funnit den mest fullkomliga formen av organisering. I hjärtat till exempel finns det inte någon vacklan med avseende på om dess manifestation av blodomloppet skall vara på det ena eller på det andra sättet. Det finns endast ett sätt, det mest fullkomliga, varje annat sätt skulle vara en abnorm, ofullkomlig, sjuklig manifestation, som skulle skapa disharmoni i hela organismen. De fysiska organen arbetar med hjälp av sina skyddsänglar och den av dem organiserade samhällsordningen så fullkomligt att makrojaget, organismens innehavare, inte behöver skänka dessa funktioner någon tanke, ja, egentligen alls inte märker att det har alla dessa olika organ, som kosmiskt sett är små stater eller nationer med sina mikroinvånare. Att dessa organ fungerar så bra, beror på att det mellan dessa små rikens invånare har uppstått en total humanistisk gemenskap eller ett verkligt broderskap. Lagen om nästakärlek har här för länge sedan blivit vaket dagsmedvetande, och det är en praktisk självklarhet att alla tjänar alla. De vet att om denna lag inte uppfylls, kommer deras rike att hamna i konflikt med de omkringliggande rikena (dvs med andra organ) och det skulle kunna betyda undergång för dem alla. Den enskilde individen i dessa samhällen är hundra procent medverkande till samhällets (och därmed organets) fortbestånd, liksom samhället sörjer för ett hundraprocentigt beskydd av individens välfärd. Det är alltså en politik som ännu inte blivit allmängiltig bland människorna i de samhällen, stater och nationer som finns på jorden. Det vill alltså säga att när det gäller en organism som jordklotet, är det vissa områden där det ännu råder ofullkomlighet i dess organism, därför att det gör det i dess medvetande.

10. De färdiga områdena och det ofärdiga området i jordväsendet

Även om det ännu finns ett område i jordklotsväsendets organism som är ofullkomligt, finns det områden där det råder den skönaste fullkomliga ordning och harmoni. En sådan organfunktion som dess rotation kring sin axel sker med en hundraprocentig precision utan att jordväsendet behöver skänka denna sida av sin natur någon tanke. Rotationen sker automatiskt sett från jordjagets synpunkt, men det är därför att denna funktion eller denna talang har överlåtits till en invigd skyddsängel, som är jordens talangkärna för denna nödvändiga del av dess livsfunktion. Detsamma gäller jordens blodomlopp och andning, vilket vill säga vattnens kretslopp, deras förångning och förtätning och de på grund av denna process upprätthållna livsbetingelserna för vegetabiliska och animaliska väsen i dess domäner. Dess närings- och matsmältningsprocess sker också sett från jordjagets sida automatiskt. Dess intag av fysisk föda är dess uppsamlande i sin materia av den väldiga mängd solstoff, det kvantum av ljus och värme den får varje dygn från solen. Detta stoff omvandlas i förbindelse med luft- och vattenkretsloppet till vegetabiliskt och animaliskt liv. Det är jordklotets sanna fysiska föda, som verkar förnyande och uppbyggande i dess organism. Som vi ser pågår här i princip samma livsfunktioner som i de jordiska människorna, ja, den får även en form av sömn, i det dess mikroväsen i den del av dess organism, där det är natt och mörker (bortvänd från solen), har betingelser för vila och sömn. Jordklotsväsendet är med hänsyn till de flesta funktioner i sin fysiska organism ett färdigutvecklat väsen, vars talanger eller förmågor är utvecklade till det jag kallar C-stadiet, den fullkomliga funktionen. Men det finns fortfarande ett område där detta makroväsen inte är färdigt med att bilda talangkärnor, och där funktionerna inte har nått den fullkomliga nivån, ”invigningsgraden”, vilket återigen vill säga talangkärnefunktioner som är uttryck för total självständighet, total suverän frihet i jordjagets favör, men utan detta jordjags dagsmedvetna medverkan. Detta ofärdiga område i jordjagets organism är den domän, inom vilken dess mikroindivider utgörs av jordmänniskor.

11. Diktaturens talangkärna eller skyddsängel

Som tidigare nämnt, finns det en nära förbindelse mellan den kris som jordväsendet för ögonblicket befinner sig i, omedelbart före sin invigning eller upplevelse av ”den stora födelsen”, och den kris de jordiska människorna upplever. Det fullkomliga samarbetet, den fullkomliga gemenskapen och broderskapet mellan jordmänniskorna har ännu inte uppnåtts, varken mellan de jordmänskliga individerna inbördes eller mellan deras nationers och staters dirigerande skyddsänglar. Då det inte råder enighet mellan nationernas, rasernas och folkens skyddsänglar, kan det heller inte råda enighet mellan de fysiska överhuvudena eller regeringarna, då dessa är tillfälliga redskap eller medier för dessa skyddsänglar. Funktionen mellan skyddsänglarna är inte av fysisk natur, utan av andlig eller tankemässig. De motstridiga ideologier som nu gör sig gällande har varsin talangkärna eller skyddsängel i jordjagets medvetande, varifrån dessa mentala våglängder utgår. Jordväsendet har alltså dessa mentala klimat i sitt sinne och håller på att ta ställning till ­– inte så mycket vilket klimat som skall dominera, som på vilket sätt det skall dominera. Den verkliga demokratin eller det fullkomliga broderskapet kommer att bli resultatet av jordväsendets andliga kris, som alltså består i på vilket sätt det skall etableras. Diktaturens talangkärna är ännu så mycket vanefunktion att den inte kan sättas ur spel precis på en gång, även om jordandens motvilja är riktad mot den och önskar bli av med den. Diktaturens skyddsängel är därför alltjämt i funktion, vilket vi ju också ser resultatet av i åtskilliga jordiska stater, vilkas styrelse kallar sig demokratiska men faktiskt är en diktaturform. De olika makthavarna blir besjälade eller besatta av de bakom existerande skyddsänglarna, därför kan deras framträdande ibland bli av en väldig kraft och intensitet. Det stora problemet för människorna är att komma fram till en form av demokrati, där det varken är statens förtryck eller statens förföljelse av individen, utan tvärtom en frigörelse och statens beskydd av individens utvecklingsmöjligheter, så att samma individ lär sig att förstå samarbetets betydelse och övervinnande av egoism och maktbegär på andras bekostnad.

12. Ljusets och mörkrets skyddsänglar

Liksom det i den enskilda jordmänniskans medvetande finns ”två sinnen” som vi kallar ”det onda” och ”det goda”, finns det också två sinnen i jordklotsväsendets medvetande; just därför passar jordmänniskorna in i detta makroväsens andliga och fysiska struktur. ”Två sinnen” är liktydigt med två huvudtalanger i medvetandet, och för sådana huvudtalanger finns särskilda kraftcentra eller talangkärnor, som är levande andliga väsen. Dessa två levande väsen i jordmedvetandet är också skyddsänglar för mänskligheten, och vi kan gott kalla dem ”mörkrets ängel” och ”ljusets ängel”, men det måste poängteras att det är viktigt för människorna att komma bort från gammal mystisk övertro på denna punkt och i stället se det naturliga i det. Det är lika naturligt att det finns två varandra motstridiga mentala organ i jordens medvetande som att det finns organ i människans medvetande, som å ena sidan kan utlösa hat och krig, å andra sidan kärlek och humanitet. Om vi inte hade såväl fysiska som psykiska mikroindivider i vår tjänst för att bilda våra fysiska och våra andliga kroppar, skulle vi över huvud taget inte vara i stånd att uppleva livet eller manifestera någon livsmanifestation, och detsamma gäller för jorden som levande väsen. Spiralkretsloppsprincipen, enligt vilken de levande väsendena i universum utgör världsrymd eller livsrum och materier för varandra, är så fundamental att växelverkan mellan makro- och mikroväsendena existerar bakom all livsupplevelse och förbinds med de andra kosmiska grundprinciperna, däribland även kontrastprincipen. De levande väsendenas upplevelse av mörker och ljus är en väsentlig sida av denna princip, och den förbinds alltså med spiralprincipen på ett sådant sätt att makroväsendets och mikroväsendenas mörker- och ljusupplevelser och motsvarande manifestationer är förbundna med och beroende av varandra. Jordklotsväsendets mentala organ för mörker- respektive ljusupplevelser är alltså två kraftcentrum eller talangkärnor, två väsen som var och en på sitt sätt är skyddsänglar för mänskligheten. De har andra skyddsänglar under sig, och såväl de ljusa som de mörka skyddsänglarna utgör just så många ”transformatorer” som är nödvändiga för att jordklotsväsendets mörker- och ljusimpulser skall komma på våglängd med jordmänniskornas medvetandevibrationer av mörk och ljus karaktär. Talangkärnan eller skyddsängeln i jordmedvetandet för den princip, som i så många jordmänniskors mentala perspektiv nu måste kallas mörka, har till och med inkarnerat i jordklotets fysiska organism. Denna skyddsängels fysiska organism består av alla de väsen på klotet, som manifesterar den dräpande principen ända från köttätande växter till jordmänniskor. Djuren är besjälade av den ”mörka” skyddsängelns medvetande, men dess mest utvecklade talangkärnor är de jordmänniskor som hyllar maktens princip och i samband med det också den dräpande principen. En gång var denna princip hundraprocentigt dominerande på jorden, också som religion med blodiga offer och svart magi, senare kom mer intellektuella krafter att dominera, vetenskapen utvecklades och kom i maktprincipens och den dräpande principens tjänst, alltsammans baserat på impulser från den skyddsängel som genom oerhört lång tid har varit jordmänsklighetens egentliga ledare, därför att jordklotsväsendets egen vilja besatte den. Den har symboliserats i Bibeln som ”ormen”, och naturligtvis är det denna skyddsängel som i senare tiders religioner har karakteriserats som djävulen eller satan, som har ”onda andar” i sin tjänst och kämpar mot Gud för att få herradömet över mänskligheten.

13. Den ”mörka” skyddsängelns död

Det gäller att avlägsna all gammal övertro från denna uppfattning och sedan ändå förstå vad som symboliskt sett är riktigt i den, när vi ser den ur ett kosmiskt, ett universellt-organiskt perspektiv. Den kosmiska sanningen om djävulen är den att han är skyddsängel för makt eller diktatur i sin egenskap av talangkärna i jordklotsväsendets medvetande. Han representerar en princip som jordklotsväsendet med sin vilja håller på att lämna, men naturligtvis kan det inte ske på en gång, det sker genom en gradvis degenerering som efter hand kommer att medföra denna skyddsängels ”död”, vilket vill säga att den kommer att försvinna från jordklotsväsendets medvetande och organism. Denna form av vanemedvetande, som nämnda talangkärna eller skyddsängel representerar, försöker jordklotsväsendet nu medvetet bekämpa i sitt eget sinne. Men mycket gamla vanor, som är djupt rotfästa i medvetandet, kräver det stor viljekraft och koncentration för att övervinna. Denna ”mörkrets skyddsängel” är dock faktiskt döende i jordmedvetandet, och jordväsendet håller på att sätta en annan princip i högsätet: allt vad som ligger bakom nästakärlekens, samarbetets och demokratins tankeklimat. ”Den dräpande principen håller då absolut inte på att dö ut bland jordmänniskorna för närvarande”, vill man kanske invända. Det gör den till synes inte, men i verkligheten är den dräpande principens starka manifestation på jorden i vår tid detsamma som en flammas starka uppblossande strax innan den slocknar. Döende väsen utlöser en viss kamp emot döden, en kamp som ibland kan visa stor kraftutveckling som ett slags kramp. Det är vad som håller på att ske med maktprincipens skyddsängel och därmed med den gamla ”mörka världsåterlösningsprincipen”, som under en lång period har varit absolut nödvändig för jordmänsklighetens utveckling, för att den skulle kunna lära sig att ”känna skillnad på gott och ont”. Men samtidigt som en huvudtalangkärna håller på att dö bort från vårt makroväsens medvetande och fysiska organism, är det en annan som håller på att födas, vilket kommer att betyda att jordjaget skall uppleva ”den stora födelsen”, och ”det riktiga människoriket” kommer att bli en fysisk och andlig verklighet bland människorna.

14. Jordmänniskorna blir fysiska talangkärnor för ”ljusets skyddsängel”

”Ljusets skyddsängel” är rotfäst som talangkärna i jordväsendets medvetande och har börjat inkarnera i samma väsens fysiska organism, och liksom diktaturens skyddsängels fysiska inkarnation bildas av väsen ända från köttätande växter till djur och jordmänniskor, som hyllar kamp och makt och diktatur, håller den ljusa ängelns organism på att bildas av alla de jordmänniskor som efter hand naturligt kommer att kunna bli dess mikroväsen, därför att nästakärlekens och förståelsens vibrationer behärskar deras sinnen. Det är från denna nästakärlekens talangkärnor i jordväsendets medvetande som världsåterlösarna, som representerar den ljusa världsåterlösningen, utgår. Kärnan i de högre religionerna, dvs deras nästakärleksbudskap och deras lära om bönens betydelse eller koncentrationen på Gudomen, är impulser som utgår från denna ljusets skyddsängel, bakom vilken jordklotsväsendets vilja mer och mer är koncentrerad. En skara av ljusets väsen, som har kosmiskt medvetande och som tillhör samma utvecklingsspiral som jordmänniskorna, befinner sig i jordklotsväsendets andliga kroppar, som är de andliga världar jordmänniskorna upplever efter döden. Dessa andliga väsen är andliga talangkärnor för nämnda ljusets skyddsängel. De har kommit som bärare av en kosmisk impuls från högre världar, dvs klot med kosmiskt medvetande och representerar Försynen eller själva Gudomens tankevärld, som de är ett med. Vi behöver inte känna dessa väsens namn eller identitet, de är Gudomens redskap i jordklotsväsendets medvetande, och när vi ber till Gud kommer vi naturligt i kontakt med dessa väsen och deras hjälpare. Ja, den enskilda jordmänniskan kan efter hand själv bli en av deras hjälpare. Ju mer de enskilda jordmänniskorna besjälas av den andliga våglängden, som är nästakärlek i praktisk tillämpning, desto mer förenas deras medvetanden med de ljusväsen som är andliga talangkärnor i den växande huvudtalangkärnan för kristusmedvetandet eller kosmiskt medvetande i jordklotets mentalitet. Jordmänniskorna börjar då bli fysiska talangkärnor för samma kristusmedvetande, det är ”Kristi återkomst på jorden”. Det betyder människomedvetandets förening med själva Gudomens tankevärld på ett sådant sätt, att vetandet om alltings sammanhang och betydelse strömmar in i människans sinne och fyller henne med kärlek till allt och alla. En sådan kärlek är inte en känslobetonad sentimentalitet, utan en med ett praktiskt sinne förenat sätt att vara, som är till gagn och glädje för helheten. Genom detta sätt att vara förenar människan sin vilja med jordklotsväsendets vilja och med den evige Gudomens vilja och blir efter hand ett gudomligt redskap i kärlekens och visdomens tjänst liksom ljusets skyddsängel i jordväsendets medvetande. Människan blir då själv i sin dagliga gärning och livsmanifestation en ljusets skyddsängel för de levande väsen, som hon kommer i beröring med.

_{Artikeln är en bearbetning av tre föredrag som Martinus höll i april 1949 (den 3/4, 10/4 och 24/4) i Martinus Instituts föredragssal. Bearbetningen har gjorts av Mogens Møller och är godkänd av Martinus. Översättning: Mona Rehn. Första gången införd i Kosmos nr 24-25 1971.}

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}