Frigörelse från flockmedvetandet

_{av Martinus}

1. Jordmänniskornas flockinstinkt hör djurriket till

I vårt århundrade har den jordiska mänskligheten på ett mycket obehagligt sätt erfarit, hur flockmedvetande eller flockmentalitet kan bli orsak till förfärliga olyckor och lidanden. En enskild man fick miljoner andra människor att sträcka armen i luften och ropa ”heil” och därefter marschera ut i världen med stöveltramp för att med vapenmakt och propaganda dra in andra folk under samma massuggestion. Att något sådant kunde ske beror naturligtvis inte bara på att Hitler ägde en kolossal viljekraft, utan i särskild grad på att han förmådde appellera till flockinstinkten hos jordmänniskorna, till primitiva instinkter och känslor som hör djurriket till och som också utlöstes i krigets och koncentrationslägrens fasor. Men Hitler och nazismen led nederlag för öppen ridå, och det visades för mänskligheten hur ett sådant mentalt uppbåd måste duka under för samma ragnarök som det utsatt andra för. Denna upplevelse har förvisso gjort en del människor klokare, men inte alla. Politisk propaganda kan alltjämt få människor att i flock utföra djuriska handlingar, som gör livet på jorden till en djungeltillvaro där principen ”makt går före rätt” dominerar. Det är emellertid inte meningen med de jordiska människornas liv, att de ska fortsätta att vara underkastade djungellagen. En mentalitetsförändring kommer gradvis att föra den jordiska mänskligheten in på helt andra livsbanor, och detta kommer att ske just genom den individuella utvecklingen som leder till frigörelse från flockmedvetandet.

2. En del människor vill i dag gärna frigöra sig från flockmentaliteten

Nu ska man inte tro att flockmedvetande och massuggestion är något som kommer till uttryck enbart genom politisk propaganda, och absolut inte heller att det bara är nazismen som baseras på flockmentalitet. Nazismen har varit ett tydligt och kraftfullt exempel på politisk propaganda och på vad den kunde medföra. Men de jordiska människorna är utsatta för en mängd andra variationer av denna princip, och de måste igenom dem för att göra de nödvändiga erfarenheter som därigenom så småningom ska göra dem oemottagliga för propaganda och suggestion, så de blir i stånd att tänka självständigt och att handla utifrån sitt eget tänkande och inte utifrån andras, eller utifrån vad som är takt och ton eller skick och bruk. Nu kanske en del invänder att det inte är något ont i att följa takt och ton eller skick och bruk i det land och den miljö där man lever. Det är det heller inte, liksom det inte är något ont i att det enskilda djuret följer djurflocken och gör som de andra. För djuret är detta tvärtom en dygd och en nödvändighet. Så har det också i långa tider varit för de jordiska människorna, som blivit ledda av religiös och politisk diktatur. Men många jordmänniskor håller i vår tid på att växa ifrån detta tillstånd, de känner själva att de inte längre är på våglängd med många av de former av skick och bruk och vanetänkande, som dominerar den miljö där de lever, och de försöker, ofta med stor svårighet att frigöra sig från flockmentaliteten.

3. Det är svårt för människan att helt frigöra sig från nuvarande kultur

En sådan frigörelse kan yttra sig på många sätt. Den kan t.ex. yttra sig på det sättet att unga människor vägrar göra militärtjänst, att de inte uppfattar en annan nations soldater som fiender, utan som medmänniskor som de inte önskar döda. Den kan också yttra sig på det sättet att man ändrar på sina matvanor och slutar äta animalisk föda och blir vegetarian både av etiska och hälsomässiga skäl. Den kan visa sig på det religiösa området, då många människor känner att deras religiösa inställning inte stämmer överens med de dogmer som är grundval för den officiella religionen. Den kan också yttra sig inom politiska, konstnärliga och vetenskapliga områden, i undervisningen och mycket annat. Men även om människor skapar en viss frigörelse från gamla vanor, seder och föreställningar inom lokala områden av vår nuvarande kultur, är det därmed inte självklart att samma människor verkligen blivit frigjorda människor. De kan vara bundna av vanor och fördomar på så många andra områden, samtidigt som de kanske gör propaganda för sina nya idéer på ett sätt som är misstänkt lik de gamla metoderna när det gäller intolerans och fanatism.

4. Människorna är underkastade den kosmiska kretsloppsprincipen

Men hur ska man då kunna bli en självständigt tänkande och frigjord individ, som kan sätta sig över ”den allmänna uppfattningen” utan att hamna i ett eller annat andligt fack av politisk, religiös eller annan art? Det kan man endast genom att lära känna livets lagar på ett sådant sätt, att man kan handla i överensstämmelse med dem. Livets lagar kan ingen religion och inte heller något politiskt parti ha patent på. De existerar oberoende av alla jordmänskliga idéer och sammanslutningar. Men de jordiska människornas idévärld och deras mer eller mindre ideella föreningar, partier och andra sammanslutningar är däremot inte oberoende av livets lagar. De är underkastade den kosmiska kretsloppsprincipen, liksom allt annat i livet är det. Det vill säga, de har sitt späda spirande tillstånd, sin tillväxtperiod på väg mot kulmination och efter kulminationen sitt gradvis degenererande tillstånd på väg mot döden. Men ingenting dör utan att återuppstå i ny form. Partier, sekter och föreningar upplöses, liksom ämnen som förvittrar, och de enskilda ”cellerna” i ämnet, alltså de enskilda människorna som var medlemmar i dessa sammanslutningar, går kanske in i andra, vilkas form av idealism i högre grad överensstämmer med deras egna meningar och ideal. Eller de bildar kanske själva nya sammanslutningar och söker värva proselyter och anhängare till sina idéer. Bakom alla dessa omgrupperingar finns en bestämd uvecklingsplan, eftersom de grupper, sekter, föreningar eller partier som människorna efterhand blir trötta på att ha att göra med, domineras av flockmentaliteten och vanetänkandet, medan de, som de söker sig över till eller försöker bilda, i allmänhet baseras på något större personlig frihet och självständigt tänkande.

5. De jordiska människornas lagar och förordningar överensstämmer till stor del med djurrikets lagar

Det är alltså en gradvis frigörelse som äger rum, då individen får svårare att inordna sig under partidisciplin, dogmer, ceremonier eller andra auktoritära förordningar. Efterhand önskar han stå helt fri, men kommer att upptäcka att det är svårt, ja, nästan omöjligt i den värld människorna lever i, i vår tid. Människan måste leva i denna värld tillsammans med andra människor, de måste växelverka och skapa livsbetingelser för varandra. Detta kan inte ske utan lagar, stadgar och förordningar som de alla måste underkasta sig. Men frågan är då: överensstämmer de jordiska människornas lagar, förordningar och stadgar med livets lagar? De överensstämmer till mycket stor del med djurrikets lagar, med ”den starkares rätt”. Men något mänskligt gör sig också gällande, då lag- och rättsväsendet just har till uppgift att sörja för att de svaga, dvs. fysiskt eller ekonomiskt svaga, i samhället också kan få sin rätt. Men det är principen ”öga för öga och tand för tand” som gäller. Och även om manifesterandet av denna princip måste sägas vara ett steg fram mot mänskliga lagar, speciellt då den verkligen användes på ett sådant sätt att de svaga också får sin rätt, så är det dock inte rättvisa, men kärlek som är livets innersta lag, och så länge de jordiska människorna inte är på våglängd med kärlekens lag i sina inbördes förhållanden, kommer deras värld att vara en mental djungel.

6. Anspråkslöshet och ödmjukhet är uttryck för verklig mänsklig kultur

De jordiska människornas flockmedvetande yttrar sig inte bara på det sättet att de uppträder i grupper med gemensam religiös tro eller politisk övertygelse, eller annan åsiktsgemenskap som får dem att mentalt likna varandra, liksom djuren i djurflocken liknar varandra. Flockmedvetandet kan också i hög grad yttra sig hos människor som absolut inte önskar handla och tänka som ”folkmassorna”. De känner sig höjda över ”den stora massan” antingen på grund av sin aristokratiska bakgrund eller på grund av ett särskilt vetande och kunnande inom ett lokalt kulturellt område. De har inte minder-, utan mervärdeskomplex, de representerar antingen herrefolksmentaliteten eller fariseismen, två mentalitetstyper som menar sig vara uttryck för individualism och högintellektualitet, men som kosmiskt sett endast är speciella former av flockmedvetande, som också måste försvinna för att en verkligt mänsklig mentalitet ska kunna utvecklas. Andligt högmod har inte något som helst med verklig mänsklig kultur att göra, det har däremot anspråkslöshet och ödmjukhet, som naturligt förenas med kärlek till nästan och med ett äkta och innerligt gudomsförhållande.

7. Ateism och materialism är också en form av flockmedvetande och vanetänkande

Kristus har visat mänskligheten vägen bort från flockmedvetande, mot en på samma gång gudomlig och mänsklig individualitet. Det var ingen herrefolksmentalitet han representerade, och han hade inte heller någon fariseisk glädje över att vara förmer än andra. Tvärtom sade han att han hade kommit för att tjäna och inte för att låta sig tjänas. Men han var inte rädd för att ge uttryck för sin tankevärld, även om den var annorlunda än flockens, som baserades på gamla traditioner, dogmer och vanetänkande. Han sade: ”Ni har hört att det blev sagt: öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: Värj er inte mot det onda” (Matt. 5:38, red:s anm.). Ett sådant uttalande var en fullständig kontrast till det som var vanetänkande och skick och bruk, och är det ännu. Visserligen kallar sig människorna i väst för kristna, men deras kristendom är i de flesta fall baserad på en dogmatisk, blind tro på syndernas förlåtelse, genom att Kristus med sitt lidande och sin död på korset försonade den vrede guden. En sådan kristendom skapad av kyrkofäder och prelater har blivit flockmedvetande, och människorna har stått under suggestiv påverkan av en kyrklig diktatur. Detta säger jag inte som kritik, för det har inte kunnat vara annorlunda. Det var det enda sätt som kristendomen, i förhållande till människornas dåvarande utvecklingssteg, kunde bli en kulturfaktor. Men många människor har sedan dess genomgått en utveckling, i vilken den individuella tankeförmågan och behovet av logik kommit att spela en större och större roll, och de har helt naturligt vuxit från tron på de gamla dogmerna. De är kanske en tid ateister och materialister, men en sådan tankegång är också en form av flockmedvetande och vanetänkande. Man vandrar i små lokala tankebanor och är upptagen av vardagens händelser utan att ana något om deras betydelse sedda i ett större sammanhang. Men inga människor kan fortsätta att leva i ett sådant tillstånd. Livet själv kommer att väcka dem ur denna dvala, och de kommer att bli sökande och längta efter en livssyn som inte stänger dem inne i ett eller annat fack, utan som verkligen kan göra dem till frigjorda människor.

8. Den andliga vetenskapen är kärlekens vetenskap

Den andliga vetenskapen kommer att bli en faktor i den jordmänskliga kulturen, som i framtiden ska få utomordentligt stor betydelse, då den kommer att kunna hjälpa de enskilda människorna bort från flockmedvetandet och fram till en individuell tankeförmåga. Många människor tror säkert att den andliga vetenskapen endast är en ny religiös sekt eller en förening man kan bli medlem i. Men det är ett missförstånd. Den andliga vetenskapen kan inte utbredas genom propaganda eller suggestiv påverkan, den kan mottagas av de människor som blivit sökande och önskar komma i närmare kontakt med livets egna lagar. En sådan kontakt kan inte uppnås genom något medlemskap och inte ens genom studier, såvida inte dessa studier förenas med praktiserande av kärlek till nästan och tolerans. Kärnan i den andliga vetenskapen är samma kärna som finns i de högre religionerna: kärleksbudskapet. Därför kommer den andliga vetenskapen inte tränga undan religionerna, tvärtom, genom den kommer man att förstå det religionerna har gett människorna genom känslorna. Beträffande kristendomen kommer man att förstå vilken stor betydelse det hade, att Kristus sade: ”Ta ditt kors och följ mig.” Den enskildes kors är de svårigheter och lidanden som han eller hon måste gå igenom, då de rör sig bort från flockmedvetandets enkla lösningar, självhävdelse och vanetänkande. När människan börjat röra sig bort från mycket av det som är skick och bruk, kommer hon lätt att känna att hon står ensam med sina tankar och önskningar, men när hon lär känna de lagar och krafter som ligger bakom bönens makt och förstår att använda dem, kommer hon att märka att hon aldrig är ensam, men att det finns starka andliga krafter bakom den förvandling av jorden och mänskligheten, som hon nu håller på att bli en medveten medarbetare i. Blir en sådan livsinställning och mentalitet inte också till flockmedvetande och masspsykos? Det blir den inte. Genom att göra den andliga vetenskapen till en del av sitt liv, utvecklar man så småningom centra i sitt medvetande, varigenom den individuella skaparförmågan kommer att nå en betydligt större utveckling till gagn för helheten; man blir ett gudomligt redskap i skapandet av fred på jorden. Men var och en måste igenom sitt Getsemane och sin korsfästelse, innan det blir möjligt att uppleva den uppståndelse som det är att bli ett med Fadern, och bli en gudomlig livskonstnär som med sin skaparförmåga och kärlek bidrar till att förvandla jorden till det som Kristus kallade ”himmelriket”, vilket vill säga en värld som inte domineras av djuriskt flockmedvetande, utan av mänsklig kärlek och livskonst.

***

Manuskript till ett föredrag på Martinus Institut den 21 juni 1951, bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen är godkänd av Martinus. Översättningen bearbetad 2024. Artikel-id: M0400.