Mentala sjukdomar 1 - andligt självmord

_AvMartinus

1. En psykisk eller själslig död

Ett av människornas stora hinder mot att känna fullständigt välbefinnande är den utbredda stora kroppsliga ohälsan. Miljoner och åter miljoner människor världen över är sjuka. Och en mycket stor procentandel av dessa sjuka dör långt innan det är livets mening att de ska dö. De dör alltså en onaturlig död. Men liksom människorna kan vara kroppsligt sjuka, kan de också vara sjuka i själen, vilket innebär att ha sjukdomar i sin mentalitet och därmed i sitt tänkande. Liksom sjukdomar i kroppen ger en dålig eller nedsatt fysisk upplevelse, ger sjukdomar i mentalitet eller tänkande en dålig och nedsatt psykisk eller mental upplevelse. En kropp eller en fysisk organism kan bli så skadad att den blir obrukbar och därigenom avlägsnad, det vill säga att människan dör. På motsvarande sätt kan den psykiska kroppen bli så skadad att den också blir obrukbar för människan, och hon får ett slags psykisk eller själslig död. Medan människorna känner väl till den fysiska invaliditeten på många områden, känner de mindre väl till den själsliga invaliditeten, trots att den inte är mindre utbredd än den fysiska. Detta blir alltmer ett faktum efter hand som man upptäcker att de fysiska sjukdomarna alla utan undantag har sin främsta orsak i de själsliga sjukdomarna. De mentala sjukdomarna i sitt värsta framträdande visar sig i det dagliga livet som fullständig utvecklingsstörning och psykisk sjukdom. Vad gäller dessa två starkt framträdande former av mentala tillstånd inser människorna mycket väl att de här står inför sjukdomar. Men det finns många andra former av mentala sjukdomar som människorna inte alls räknar som sjukdom, och därför inte försöker bota eller frigöra sig ifrån. Det beror i hög grad på den omständigheten att mentala sjukdomar i sig själva inte ger smärta. Medan de fysiska sjukdomarna ofta kan ge de mest fruktansvärda smärtor, är de mentala sjukdomarna ofta till en viss grad helt omärkbara för väsendet självt. Det gör inte ont att vara fullständigt utvecklingsstörd.

2. Det levande väsendets fysiska och andliga struktur

Vad vill det då säga att vara utvecklingsstörd? Ja, för att förstå detta måste man förstå att väsendets totala kroppsliga struktur utgör en samlad organism som består av sex olika sinneskroppar. Av denna organism ser vi den fysiska delen. Vi kallar denna del för den fysiska kroppen. Men denna kropp består inte enbart av rent fysisk materia. Gjorde den det, skulle väsendet omöjligt kunna uppleva och manifestera sig genom den. Förnimmande skulle vara fullständigt omöjligt för väsendet. Vi kan alltså inte förnimma genom våra naglar eller vårt hår. Vi kan klippa i vårt hår och i våra naglar utan att det känns. Men det skulle ju inte vara bra om vi också kunde klippa och skära i den övriga delen av vår kropp utan att känna det. Vad är det som gör att vi inte kan klippa och skära här utan att det gör ont? Det är därför att det här har kommit in ett nytt moment i materien. Det har kommit in en mentalitet eller ett medvetande i materien. Den har blivit levande, vilket vill säga att den har blivit vaket dagsmedveten. Genom en miljonårig utvecklingsprocess tillfördes mineralmaterien nya materier. Dessa materier känner vi i dag till som psykiska materier eller tankematerier. Det är således instinkt, tyngd, känsla, intelligens, intuition och minne. Så småningom åstadkom dessa materier, styrda av en intelligent makt, att organismerna bildades, och de fylldes med eller byggdes upp av dessa psykiska energier. Och då dessa organismer avslöjar ett i sig dirigerande jag, framträder varje organism därigenom som ett levande väsen eller en individ. I det levande väsendets organism fungerar således instinkt, tyngd, känsla, intelligens, intuition och minne. Men när dessa energier alltså kan påvisas i de levande väsendenas livsfunktioner eller upplevelse av livet, måste det finnas ett organ för var och en av dessa energier. Det måste finnas en instinktkropp, en tyngdkropp, en känslokropp, en intelligenskropp, en intuitionskropp och en minneskropp. Om det inte vore så, hur skulle då energierna kunna dirigeras eller upprätthållas i den för det levande väsendets livsfunktioner livsbetingande organisationen i dess struktur? Samtliga dessa kroppar kommer till uttryck genom väsendets fysiska manifestation. Denna manifestation är således ett resultat av samspelet mellan dessa psykiska kroppar. Om ingenting griper in och stör dessa kroppars samspel, framträder väsendet i normalt tillstånd. Men om något griper in och stör en eller flera av dessa kroppars funktioner, blir väsendets framträdande abnormt.

3. Utvecklingsstörning

När ett väsen framträder som utvecklingsstört, betyder det alltså att det är förlamat i sin psykiska eller mentala livsfunktion. Det lever huvudsakligen på sin instinkts automatiska funktioner, som till exempel dess matsmältning, blodomlopp och andning. Dessa funktioner kan mycket väl vara opåverkade av väsendets utvecklingsstörning. Abnormiteten ger sig däremot till känna genom de viljemässiga funktionerna. Eftersom de viljemässiga funktionerna är de vaket dagsmedvetna eller genom tänkande ledda funktionerna, blir det således uppenbart att det utvecklingsstörda väsendets vilja och tänkande är abnorma. Det är alltså de kroppar i väsendets struktur som styr tänkandet och viljan, som är abnorma eller sjuka. De fungerar inte som de ska. Väsendets jag kan inte tänka klart och logiskt. Dess tänkande blir till kaos, om det över huvud taget kan tänka. Därför blir dess vilja och därmed dess handlande m.m. till ett dåraktigt sammelsurium, om de alls kan manifestera sig. Och väsendet befinner sig här i den största själsliga defekt som det över huvud taget kan hamna i.

Eftersom vi vet hur medvetandestrukturen är inrättad, kan vi nu komma underfund med vad det är som fattas väsendet. Det vet inte om att det är utvecklingsstört och att det inte kan tänka logiskt. Detta visar att det föreligger en förlamning i intelligenskroppen. I värsta fall är dess känslokropp också förlamad. Det har då mist sin kontroll över denna kropp. Detta ger sig till känna genom att det har förlorat kontakten med sin moraliska standard. Den dirigerar således inte längre väsendets mentala känslor och de därur uppkomna tankearterna. Onda handlingar, mord och dråp, som det absolut inte kunde förmå sig att utföra i sitt normala tillstånd, kan det nu i sitt fördunklade tillstånd utmärkt väl begå. Det kan inte känna något samvetskval. Dess känslokropp är således också förlamad.

I sitt värsta framträdande kan det också inverka på väsendets fysiska funktioner, så att det varken kan äta eller dricka på egen hand. Det måste således matas och hjälpas av andra människor. Det har inget begrepp om vare sig dag eller år, tid eller plats. Ett sådant verkligt utvecklingsstört tillstånd kan inte uppstå genom en fysisk katastrof eller någon annan plötsligt inträffad olycka. Utvecklingsstörning är en under flera liv långsamt växande sjukdom som har sin grund i någon permanent livsnedbrytande, felaktig företeelse i väsendets liv. Den framträder därför alltid som en medfödd sjukdom. Och man har därför här felaktigt kommit att tro att den är nedärvd från familjen.

Manuskriptet slutar med orden: Berätta här om ärftligheten, att katter får kattungar och hundar hundvalpar, och att det …

***

Artikeln är en återgivning av ett oavslutat manuskript till det 16:e föredraget i serien ”Världsbilden och livsproblemen”, som Martinus skrev som förberedelse till ett föredrag i Martinus Instituts föredragssal söndagen den 17 januari 1954. Martinus följde normalt inte sitt manuskript under föredraget, då han talade fritt och inspirerat. Smärre korrekturändringar och styckerubriker av Ole Therkelsen. Godkänd av rådet den 9/1 2011.

Införd i Kosmos 2011-4. Artikelkod: se 1695-K. Artikeln har inte tidigare varit införd i Kosmos. Översättning: Lisbeth Lanemo

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}