Gudomen och livsmodet

_{Av Martinus}

1. Djuret vet ingenting om onaturlig fruktan, dess livsmod och harmoniska förhållande till Gudomen är principer som är inkapslade i instinkten

Den absoluta förutsättningen för ett fullkomligt sunt och lyckligt liv för det levande väsendet är väsendets livsmod och dess harmoniska förhållande till Gudomen. Hos djuret finns dessa två principer inkapslade i den realitet vi kallar instinkten, och de är de väsentliga orsakerna till djurets mentala och fysiska hälsa. Djuret vet ingenting om onaturlig fruktan, det vill säga fruktan på områden där det i verkligheten alls inte föreligger någon fara. Djuret upplever rädsla i en farofylld situation och reagerar automatiskt i kraft av sin instinkt för att undgå faran. Kan det inte undgå den, utstöter det sitt ångestskri,som är dess instinkts automatiska bön om hjälp till Gudomen, och hjälpen kommer till djuret på det psykiska planet, där det liksom människan också har sina skyddsandar. Men om djuret slipper undan och räddar sig ur den farofyllda situationen, går det inte, då faran är över, och grubblar i ängslan och bävan över när faran skall dyka upp igen. Det förlorar inte sitt livsmod och blir bekymrat eller får dåliga nerver på grund av en permanent livsångest eller dödsångest.

2. Människan går i mycket stor utsträckning omkring i en permanent fruktan för både det ena och det andra

Helt annorlunda förhåller det sig med människan. Hon går i mycket stor utsträckning omkring i en permanent fruktan för både det ena och det andra. Mycket ofta är det i själva verket blott fantasifaror eller inbillade besvärligheter som hon fyller sitt sinne med fruktan för, ting som alls inte existerar eller någonsin kommer att existera. Hon fruktar för morgondagen och för att hon inte skall klara sig ekonomiskt, ja, denna fruktan kan till och med finnas hos människor som har överflöd på gods och guld. De fruktar för att de skall förlora allt de äger. Somliga går i ständig fruktan för att deras äkta make eller maka inte är trogen, även om den äkta partnern aldrig haft den minsta tanke på att vara otrogen. En del fruktar för att det skall komma för mycket regn och andra för att det skall bli för mycket torka. Oändligt många människor oroar sig över vad folk skall säga, om de gör så eller så, de fruktar för skvaller och förtal, ja, det finns nästan ingen situation där det inte är ett eller annat de är rädda för.

3. Den jordiska människan saknar livsmod och ett harmoniskt förhållande till den eviga Gudomen

I vår tid råder en permanent fruktan över hela världen för ett kommande krig. Det är fruktan för andra människor som får folk att spekulera över hur man bäst skall kunna öka sin färdighet i att döda och förstöra. Den jordiska människan saknar livsmod, och hon lider också brist på den andra hälsofrämjande och lyckobringande livsfaktorn: det harmoniska förhållandet till den eviga Gudomen.

4. Ett verkligt livsmod, som Kristus gav prov på i Getsemane örtagård, skall föra till en verklig seger

Att människan saknar livsmod innebär att hon saknar ett bärande psykiskt organ, och det är just det organ som skall hålla väsendets psyke sunt och normalt. Därigenom skulle samma organ också vara det avgörande fundamentet för väsendets normala och sunda upplevelse på det fysiska planet. Om en människa saknar en fot, råder hon bot därpå med hjälp av kryckor. Men om hon nu saknar ett så viktigt organ som livsmodet, som är ännu viktigare än en fot, vad kan hon då göra? Då söker hon också att råda bot därpå med hjälp av kryckor, och de kryckor hon försöker ersätta sitt livsmod med är mordvapen. Den verkliga, fullkomliga människan söker absolut inte skydd bakom mordvapen, hon hyser ingen fruktan för andra människors eventuella förföljelse, förtal eller annan form för sabotage av hennes tillvaro. Hon äger ett verkligt livsmod, som också skall föra till en verklig seger. Vi har ett lysande exempel på en sådan mentalitet i Kristus. Om han inte frimodigt hade gått fram mot sina förföljare och angripare i Getsemane örtagård för att överlämna sig åt dem, utan däremot hade funnit på en metod genom vilken han kunde ha avvärjt deras angrepp, kanske genom ett litet krig mellan dem och hans anhängare, vilket Petrus genast var beredd till, skulle han inte ha blivit den andens furste eller konung han blev. Om han hade varit orsak till att hans motståndare i sin förlustlista hade blivit tvungna att notera både översteprästen och åtskilliga av hans hantlangare eller så och så många fariséer, skulle han månne då ha kunnat bli en representant för det himmelrike eller den humana världskultur som är bestämd till att bli jordens och mänsklighetens kommande öde? Nej, då hade han varit värdig att representera den gamla nordiska gudaläran och kunde ha fått ett stort mottagande i Valhall hos det där regerande gudasällskapet med Odin och Tor i spetsen.

5. Inte ens döden på korset kunde avskräcka Kristus från att vara människa

Men hans livsmod var så mänskligt och så starkt, att han absolut inte behövde stabilisera sitt psyke med kryckor. Han var allt djuriskt uppträdande helt överlägsen. Inte ens döden på korset kunde avskräcka honom från att vara människa. Och därför blev det som somliga trodde var ett ömkansvärt nederlag i själva verket en strålande seger. En helt ny världsepok tog sin början, när Kristus visade människorna att verkligt livsmod inte är det mod man kallar kamplust, som utvecklas därigenom att man övervinner och dödar så många fiender som möjligt med sina vapen. Livsmodet är den kraft som övervinner hat, hämnd, hetsighet, vrede och bitterhet i ens eget sinne, även om man utsätts för spott och spe, ja, kanske rent av plågas och dödas därför. Men detta livsmod kan, såsom Kristus också visade, blott finnas på grundval av att människan känner sig ett med Gudomskraften eller Fadern och med Gudomens kärlek till allt levande.

6. Den jordiska människan av i dag har ingenting av Kristi livsmod

Hur mycket av denna kristusmentalitet har den jordiska människan av i dag i sitt sinne? Hon har till synes ingenting alls. Hon har ingenting av hans livsmod och måste därför förstärka sitt psyke eller sin mentalitet med kryckor. Människorna har rent av blivit genier i att göra sådana kryckor. Alla de geniala mordinstrument vi känner under namn som krigsfartyg, tanks, kanoner, torpedbåtar, ubåtar, bombplan, A- och B-bomber etc är kolossala kryckor som människorna försöker öka sin styrka med, men dessa mordvapen kommer aldrig att kunna befria dem från oro och fruktan, tvärtom.

7. Den jordiska människan måste lära sig använda sin tankekraft i överensstämmelse med universums lagar. Djungellagen gäller endast i djurriket

Har människorna mindre fruktan i dag än i forna tider, då man ännu blott var sovande väsen vad gäller fysiskt och intellektuellt vetande och kunnande? Nej, fruktan har vuxit i kapp med förmågan att skapa mer och mer geniala mordvapen och större och större möjligheter att mångfaldiga dråpmanifestationerna. Människans intellektuella förmåga skall brukas på ett helt annat sätt, om det skall bli trygghet och fred i världen. Hon måste lära sig använda sin tankekraft i överensstämmelse med universums lagar. Djungellagen gäller blott i djurriket, som människan just håller på att växa ut ur. Där gäller den starkares rätt, och människolivet, sådant det levs för närvarande, är en förlängd intellektualiserad djungel. Djuret hyser blott en ögonblicklig fruktan i farans stund, och om det överlever faran, har det åter sitt livsmod i behåll. Men människan, som är ett tänkande väsen med fantasi, fruktar både före och efter en farlig situation, samtidigt som hon ofta inbillar sig vara i fara. Hon vill sätta sig i säkerhet och försvara sig och använder sin intellektuella förmåga till att skapa de vapen som, utan att hon vet det, ty så långt når hennes tankeförmåga ännu inte, blott gör situationen ännu farligare.

8. Varje människa som brukar vapen vänder i själva verket vapnet mot sig själv

Människorna kan varken försvara sig eller bli av med sin livsfruktan, så länge de söker skydd bakom mordvapen och baserar sitt liv på brutal makt och alls inte har något opartiskt rättsbegrepp med i sina handlingar. Varje människa som brukar vapen vänder i själva verket vapnet mot sig själv. Detsamma gäller stater och samhällen, och därför går den nuvarande kulturen sin egen undergång till mötes. En ny kultur, som skall avlösa den, håller på att födas, den är ännu i sitt fosterstadium, den finns i människornas sinnen som längtan efter fred. Kristus omtalade den, då han sade: ”Himmelriket är inom er.” Men så länge människorna inte följer i Jesu fotspår från Getsemane örtagård, kan de inte heller vänta sig någon uppståndelse från det djuriska, dräpande livet. Deras dagliga tillvaro måste då oundgängligen bli den djuriska djungelmentaliteten, intellektualiserad till ett långt värre tillstånd än det som råder i djurens djungel. Här lever människan i ett allas krig mot alla och kan inte bli lycklig eller fri från fruktan. Den jordiska människan är inte längre något renodlat djur, därför fruktar hon så länge hon ännu befinner sig i djurriket. Hon är en människa i vardande och det som verkligen skall bli till lycka och välsignelse för henne kommer hon endast att kunna finna i ett riktigt människorike, där hon är tillsammans med väsen som har ett rent mänskligt medvetande och inte delvis djur- eller djungelmentalitet. Men först måste hon skapa det rena människotillståndet i sitt eget medvetande, och så länge hon inte uppfyller eller är riktigt medveten om denna sin bestämmelse, måste hon i högre eller lägre grad leva i fruktan.

9. Fruktan och bekymmer förorsakar inte bara att människan får dåliga nerver, utan kan också vara orsak till allvarliga fysiska sjukdomar

Oro och fruktan är i verkligheten det som får människan att handla felaktigt, och de felaktiga handlingarna ger ett helt galet livsperspektiv. Den jordiska människan tror att vapen, pengar och makt över andra kan beskydda henne mot de faror som hotar henne från alla håll, hon tror att hon kan skapa fred med vapenmakt. Människorna i västerlandet kallar sig kristna, men de har spårat ur från Kristusvägen, och det är deras vandring bort från kristusmentaliteten som oupphörligt skapar fruktan. Fruktan och bekymmer förorsakar inte endast att människan får dåliga nerver, utan kan också vara orsak till allvarliga fysiska sjukdomar. Fruktan skapar osunt blod, som försvagar organismen och gör den mindre motståndskraftig mot sjukdomar, ja, den kan rent av vara orsak till människors död. En organism skall vidmakthållas inte endast genom fysisk näring, utan också genom våra tankearter. Hela vårt medvetandeliv spelar en ännu större roll. Hela medvetandet är ett strålformigt område, varifrån energierna strålar in i den fysiska organismens atomer och uppladdar dem. De kan sedan i sin tur göra elektronerna fruktbara, av vilka blodet och hela den fysiska organismen består. Om det strålformiga området, det vill säga tomrummet mellan de fysiska partiklarna, fylls med negativ energi och denna går in i blodet och runt i organismen, blir människan ur stånd att genom denna organism uppleva ett sunt och normalt liv i den fysiska världen. Detta tillstånd förorsakar ytterligare fruktan hos väsendet, så att det möjligen till sist dör av oro och fruktan.

10. Fruktan för såväl livet som för döden kan fullständigt försvinna från människornas medvetande

Det är inte Försynens mening att de väsen om vilka det heter att de är skapade till Guds avbild, till att vara honom lika, skall fortsätta att leva en ömkansvärd tillvaro i oro och fruktan för såväl verkliga som inbillade faror. Därför föddes en människa som kunde visa dem vägen ut ur det djurrike som de med en stor del av sitt medvetande inte längre tillhör. Kristusvägen är Gudsvägen, och den kraft som leder väsendet på denna väg är den heliga anden. Den heliga anden är den kunskap om livets eviga lagar som skall lyfta människan ut ur det okunnighetens tillstånd som i dag låter den blivande människan som Guds avbild försmäkta i allsköns urspåringar från det verkliga livet. Fruktan för såväl livet som för döden kan fullständigt försvinna från människornas medvetande då de börjar upptäcka att deras liv är evigt och att i dem bor något av Gudomen, att de verkligen är ett med Fadern. Hela mänskligheten måste nå därhän att denna och Fadern eller Gudomen är ett. Vad vill det då säga att vara ett med Gudomen? Det vill säga att leva ett liv baserat på en absolut riktig kunskap om själva världsbilden och det eviga livet.

11. Det verkliga livsmodet är en del av den heliga anden, Gudomens skaparkraft eller universums
grundton

Kristus har visat människorna hur ett sådant liv kan levas. Hans inställning till Fadern gav honom livsmod i vilken som helst situation, ja, till och med i själva dödens stund. Han visste att den enda död som finns är det tillstånd av fruktan, hat och själviskhet som den jordiska människan innestänger sig själv i som i ett mentalt fängelse, vilket samtidigt isolerar henne från den heliga anden, Gudomens skaparkraft eller universums grundton. Det verkliga livsmodet är en del av denna kraft, och öppnar vi inte själva vårt sinne för den, kommer fruktan över oss som får oss att söka styrka med hjälp av kryckor. Dessa kryckor eller mordvapen behöver inte nödvändigtvis vara revolvrar och bomber, de kan också vara de mentala vapen som brukas i vardagen: skvaller och giftiga anmärkningar, förföljelse genom intriger och förtal, ja, även till synes oskyldiga anmärkningar, som innehåller en dold gadd som så småningom borrar sig in i offrets psykiska kropp. De flesta människor kan ibland vara benägna att döda något av andra människors lycka och glädje över livet, och så länge dessa mikroskopiska mord äger rum, måste den människa som ännu nänns göra så leva i den jordiska människans ångestfyllda djungel.

12. De kosmiska analyserna visar den sökande människan var hon befinner sig i sin eviga livsbana

Endast genom att avlägsna denna djungels mentala rötter från sitt eget sinne kan människan bli fri från djungelns fruktan och rädsla och tillägna sig det verkliga livsmodet. Men detta kan den moderna människan inte göra endast genom att det sägs: ”Du skall tro” eller ”Du får inte göra så, utan du skall göra så.” Vår tids människa önskar också med sin tankekraft och sin logiska förmåga kunna förstå varför. Det är detta som det blivit min uppgift att genom de kosmiska analyserna visa människorna, så att de själva med sin intellektuella förmåga kan följa den logiska tankegång som överallt utmynnar i det stora budet: älska varandra. De kosmiska analyserna visar den sökande människan var hon befinner sig i sin eviga livsbana och varför hon står just där. De visar också vilka möjligheter som ligger öppna för den som bryter sig ut ur sitt mentala fängelse och följer Kristusvägen. Den människa som i varje situation kan säga: ”Fader, ske icke min, utan din vilja” kommer att få livsmod och förmåga att komma igenom svårigheter och mörka tillstånd. Med Gud inbyggd i alla våra handlingar och manifestationer, kommer fruktan att försvinna från vår livsbana på samma sätt som nattens råkalla dimmor måste vika för den frambrytande dagens solsken. Var för sig kommer människorna att få uppleva den sanning som ligger i orden: ”Jag är uppståndelsen och livet, den som följer mig skall leva om han än dör.”

_{Från ett föredrag på Martinus Institut söndagen den 30 mars 1952. Första gången infört i Kosmos nr 19/1971. Artikel-id: 0530-K. Bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen har godkänts av Martinus. Översättning: Rolf Nordström}

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}