Partiklar, tomrum och tankekraft

_{Av Martinus}

1. Makrokosmiska partiklar och tomrum

När vi en molnfri natt skådar upp mot stjärnhimlen, ser vi att den utgör en bild av lysande partiklar och tomrum. Men det är inte bara så långt ögat når som himlen består av partiklar och tomrum, det gör den lika långt som man med optiska hjälpmedel kan observera miljontals ljusår ut i den oändliga rymden. Att denna ofantliga rymd skulle upphöra och ha ett slut är omöjligt, det torde vara självklart för varje utvecklad iakttagare.

Men vad är det vi i verkligheten ser? Vi ser världsalltets grundprincip, som just är partiklar och tomrum. Vi känner något till dessa partiklar och vet att de utgör gigantiska kraftcentrum i form av solar laddade med de energier och krafter som behövs för att det ska kunna finnas fysiskt liv. Dessa livets krafter, de eviga grundenergierna, strålar från solarnas centrum ut till klot och planeter, till levande fysiska världar som i själva verket är organismer för levande väsen i makrokosmiskt format. Kloten är levande väsen, men levande väsen kan inte leva i något ingenting. De kan endast leva i ett för dem passande makrokosmos, och vi ser ju också att vårt egen klot, jorden, befinner sig i ett större system som har vår sol till kraftcentrum. Vi ser att det till denna sol är knutna flera planeter med biplaneter eller månar, liksom jorden också har en måne. Det är ett sådant system av klot med en sol som kraftcentrum vi kallar ett solsystem, och ett sådant system utgör också en organism för ett levande väsen. Detta levande väsen kan naturligtvis inte heller leva i något ingenting och befinner sig i ett ännu större system, som består av många solsystem som vi samlat kallar ett vintergatssystem eller en galax, och också detta är en organism för ett levande makroväsen. Vi vet att det i universum finns andra vintergator än den som vår sol och vår jord befinner sig i. Dessa vintergator är samarbetande företeelser i ett system som likaså måste uppfattas som en organism för ett levande och för oss superkosmiskt makroväsen. Och här har vi nått till gränsen för vad de jordiska människornas förnimmelseförmåga, förlängd av tekniska, optiska apparater, till en viss grad kan iaktta. Alla dessa system befinner sig inuti varandra, och det superkosmiska systemet är bara skenbart en gräns, i verkligheten fortsätter det i det oändliga. ”Partiklar och tomrum” är ett fundamentalt system i det makrokosmiska världsalltet, men det är också något fundamentalt att partiklarna är levande.

2. Partiklar är organismer för levande väsen

Universums partiklar är var för sig organiserade kraftcentrum för de kosmiska grundenergierna, som reflekteras genom solspektrumets sju färgstrålar: rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Vi känner till dessa energier från de kosmiska analyserna i Livets Bog. De uppfyller precis de betingelser som krävs för att de eviga kosmiska jagen ska kunna skapa organismer och medvetande och därmed framträda som levande väsen. De ligger till grund för såväl fysisk materia i form av mineralämnen, vegetabiliska ämnen och animaliska ämnen, som för själva medvetandekrafterna: instinkt, tyngd, känsla, intelligens, intuition och minne, vidmakthållna av urbegäret och moderenergin. Att dessa makrokosmiska partiklar är levande blir till faktum därigenom att de uteslutande består av kombinationer av rörelse, vibrationer och våglängder. Rörelse är livets förnämsta kännetecken. Hur skulle vi annars uppdaga vad som är levande och vad som inte är levande? Något absolut dött skulle omöjligt kunna manifestera rörelse. Alla de lysande kropparna, dessa för oss stora partiklar i den oändliga världsrymden, är kroppar som är uttryck för liv, och eftersom livet är detsamma som upplevelse och manifestation, äger alltså upplevelse och manifestation rum i de stora makrokosmiska partiklar vi kallar klot, solar, vintergator och ännu större system. Makrokosmos är medvetande och liv.

Men hur förhåller det sig med det väldiga tomrum som finns mellan dessa makrokosmiska partiklar? Vi måste här komma ihåg att levande väsen inte bara består av en fysisk kropp. Hela rörelsekraftens struktur ligger utanför de fysiska sinnenas räckvidd, de hör till den realitet hos det levande väsendet som är känt under begreppet dess ande, det vill säga dess medvetande och tankevärld. Denna realitet kan endast förnimmas på det fysiska planet genom dess verkningar i den fysiska materien. Tomrummet mellan kloten, solarna och vintergatorna är i verkligheten inte något tomrum, det är uppfyllt av de levande makroväsendenas medvetande eller ande, det är sätet för den andliga världen bakom alla fysiska företeelser. Och eftersom den andliga strukturen i det levande väsendet är av elektrisk natur, är världsalltets tomrum fyllt av elektriska strålar och vågor från dessa makrokosmiska väsens tankeverksamhet. Denna manifestation av elektrisk kraft sträcker sig långt utöver vad jordiska människor är i stånd att uppfatta med fysiska sinnen och mäta med tekniska apparater. Det människorna kallar elektricitet är en speciell del av jordklotsväsendets livskraft som de jordiska människorna har lärt sig att använda. Men därutöver är det ännu mycket begränsat vad människorna på sitt nuvarande utvecklingssteg är i stånd att uppfatta av universums strålformiga krafter. De tidigare nämnda strålarna och vågorna bildar för de makrokosmiska väsendena själva deras synliga världsrymd med dess detaljer och skapelseprocesser, väsen och ting, som aldrig någonsin kan bli tillgängliga i lokala detaljer för jordiska ofärdiga människor förrän de själva når fram till att vara invånare i klot-, sol- och vintergatsspiraler.

Världsalltets makrokosmiska partiklar och tomrum utgör på så sätt levande väsens organismer respektive samma väsens medvetande eller ande. När vi ser upp mot stjärnorna, ser vi alltså ett litet område av en befolkad värld. Denna värld framträder emellertid i ett så gigantiskt makrokosmiskt format i förhållande till vår egen tillvaro och förnimmelseförmåga, att vi ser dess fasta materia som partiklar och tomrum. Och denna makrovärld är i förhållande till oss så gigantisk, att det lilla av den som vi upplever genom våra fysiska sinnen, symboliskt kan jämföras med partiklar och tomrum i en organisms lillfinger. Det är inte så märkligt att makrokosmos är ett olösligt mysterium för den rent materiella vetenskapen och evigt skulle fortsätta att vara det om inte vetenskapen utvecklades till att omfatta annat än forskning av fysisk materia. Endast den färdiga människan som Guds avbild kan med kosmiskt medvetande iaktta den del av världsalltets helhet som är den eviga Gudomens allt inneslutande, allt upplevande och skapande organism och allt genomträngande medvetande eller heliga ande.

3. Mikrokosmiska partiklar och tomrum

Om vi nu vänder vår kosmiska syn åt det andra hållet i världsalltet och i stället för att se uppåt mot stjärnorna blickar nedåt i vår materias inre, inte bara den materia som vår egen organism består av, men också den som naturen omkring oss är uppbyggda av och alla förekomster av skapade ting i vår omgivning, då blir vi också här vittne till en lysande stjärnvärld bestående av partiklar och tomrum. Den kallar vi mikrokosmos, och den består bland annat av cellernas, molekylernas, atomernas och ännu mindre partiklars världar. Inför dessa mikrokosmiska partiklar och tomrum framträder vi som makrokosmiska väsen. Vår organisms många organ är var för sig ett system av partiklar och tomrum. De är ”vintergatssystem” eller ”galaxer” i mikrokosmiska format, för vilka de jordiska människornas organismer är i makrokosmiskt format. Sedd i detta perspektiv kan vår organism på så sätt i princip jämföras med tidigare omnämnda organism i vårt makrokosmos, som bestod av olika samordnade vintergatssystem. Vi ser hur vi, antingen det handlar om makro- eller mikrokosmos, överallt möter principen partiklar och tomrum, men som levande väsen som utgör universum respektive ämnen eller materia för varandra.

Men hur är det med den jordiska människans egen förnimmelse- och upplevelseförmåga? Bortsett från makrokosmos förnimmer vi inte världen omkring oss som partiklar och tomrum. Vi upplever den som levande väsen och ting, något vi kan se, höra, känna, lukta och smaka. Den värld människan upplever genom sina fysiska sinnen kallar jag ”mellankosmos”. Den existerar mitt emellan det makrokosmiska och det mikrokosmiska, och den består naturligtvis av partiklar och tomrum, men den förnims och upplevs inte så. Här avslöjar Gudomen för oss vad de makro- och mikrokosmiska stjärnvärldarna i verkligheten betyder. Mellankosmos visar sig ju för oss som levande väsen och ting, som både har form, färg och volym. Vi ser myriader av olikartade levande väsen, vi ser fasta, flytande och gasformiga materier eller ämnen och vi ser att alla dessa företeelser är underkastade förvandling, som är detsamma som skapande. Vi ser att detta skapande i sitt slutfacit är logiskt, vilket åter vill säga att det är till glädje och välsignelse för levande väsen. Det är denna skapelseprocess som har frambringat vår organism, våra organ och alla företeelser i vår omgivning. Men vem står bakom detta skapande?

4. Skapande som manifesteras av levande väsen

I jordmänniskornas mellankosmiska värld hör det till allmän insikt och erfarenhet att de jordiska människorna själva kan skapa. Människorna bygger hus, skepp, bilar och andra tekniska hjälpmedel, de frambringar konstverk och utför hantverksmässigt praktiskt arbete, som alltsamman är skaparprocesser. Skulle några av dessa ting kunna bli till utan en människas eller ett levande väsens skaparförmåga? De kan de inte, det skulle vara totalt omöjligt. Men det finns ju många fler skapade ting än de som människorna har skapat, nämligen alla de många ting som vi med ett ord kallar ”naturen” och som är lika logiska och nyttiga som de ting som människorna frambringat. Ja, har inte människorna rent av i otaliga fall lärt sig av naturens skapelseprocesser för att skapa något som skulle kunna vara till gagn och nytta? Det måste vara naturligt för människan att utifrån egna erfarenheter uppfatta en skapare med en skaparförmåga bakom skapade företeelser. Men var finns det skapande, levande ”något” som utifrån erfarenheten om att det måste finnas en skapare bakom det skapade, måste finnas bakom alla naturens skapelseprocesser? Har vi någonsin sett detta? Nej, det har absolut inget levande väsen sett, då det står höjt över all skapelse, det står höjt över all materia och är därför otillgängligt för all förnimmelse. Detta ”något” kan bli till faktum endast genom sitt inflytande och sin inverkan på materien, vilket vill säga dess skapande. Endast genom skapande och manifestation ger skaparen sig till känna, alltså genom verkningarna av sin skaparförmåga. Endast de i materia skapade tingen är tillgängliga för direkt förnimmelse. Det vi ser av de levande väsendena är inte de levande väsendena själva. Det är inte det levande väsendets dirigerande och upplevande ”något” som vi förnimmer, utan verkningar i materien, som detta ”något” har skapat. En människas fysiska organism är inte detta väsen självt, utan en verkan av dess skaparförmåga, som åter är en utstrålning från det osynliga ”något” eller den osynliga skapare som mänskligheten efter hand kommer att erkänna som den eviga, allestädes närvarande Gudomen. En Gudom som är allestädes närvarande måste naturligtvis också vara närvarande i människan, ja, i människans organ, celler, molekyler, atomer osv., liksom samma Gudom är närvarande överallt i universum, i makro- och mikrokosmos. Hela det materiella världsalltet är denna Gudoms fysiska organism, och alla levande väsen i universum är Gudomens organ och redskap, varigenom samma Gudom upplever och manifesterar sin skaparkraft.

5. Det levande väsendet och de kosmiska principerna

Vartenda levande väsen i universum lever, rör sig och är till i den eviga Gudomen, och alla levande väsen är därför Gudomen lika nära och omfattas av samma Gudom med lika stor kärlek och sympati. Men är tidigare omnämnda superkosmiska väsen då inte av större betydelse än en jordisk människa, som kanske till och med är en förbrytare och gudsförnekare? Nej, absolut inte. För denna eventuella förbrytare är ju också ett makroväsen i förhållande till allt som lever, rör sig och är till i honom. Också han är ett superkosmiskt väsen i förhållande till mikrokosmos och betyder lika mycket i universum som det väsen som för människorna utgör ett sådant makroväsen. Att han kanske just nu är en förbrytare och gudsförnekare är ju bara ett tillfälligt stadium i hans utveckling inom ett spiralkretslopp, där också han ska få kosmiskt medvetande och bli ett organ för gudomligt skapande och gudomlig manifestation. Om han för närvarande är brottslig och mänskligt sett negativ, är det därför att han tillhör den del av Gudomens medvetande som jag kallar ”Gudomens sekundära medvetande”, där förnyelsen både av de levande väsendenas och av Gudomens medvetande äger rum. Och detta ”sekundära medvetande” går genom alla spiralkretslopp. Det kan också finnas vintergatsväsen eller andra makroväsen som för närvarande är förbrytare och gudsförnekare inom sin utvecklingsspiral, på väg mot sin upplevelse av kosmiskt medvetande, varefter också de glider in som organ i ”Gudomens primära medvetande”, liksom jordmänniskoförbrytaren kommer att göra det i sin utvecklingsspiral. I alla spiralkretslopp finns det mörker- och ljustillstånd, som de levande väsendena genomgår på väg från mörkret mot ljuset baserat på manifesterandet av universums eviga kontrastprincip, utan vilken ingen livsupplevelse och inget skapande skulle kunna äga rum. Och storleksförhållandena grundar sig på den eviga perspektivprincipen, som är lika nödvändig för att skapande och upplevelse ska kunna äga rum. Alla levande väsen är samtidigt både ett makro- och ett mikroväsen som har sin egen mellankosmiska sinnesupplevelse, därför är alla levande väsen kosmiskt sett lika stora och Gudomen är dem lika nära. Även om det som för en jordisk människa är en nästan oöverskådlig tidsrymd, nämligen tusen år, endast är en kort tid för ett vintergatsväsen, så gäller det, att för Gud är en dag som tusen år och tusen år som en dag, liksom också en sekund för samma Gudom är som en miljon år och en miljon år som en sekund.

Allt detta kan naturligtvis vara svårt för en jordisk människa att rymma i sitt medvetande, och det är ju också en kunskap som måste tillägnas efterhand. Men många människor i dag och ännu fler i kommande tider längtar efter en överblick över de universella förhållandena, inte bara sedda i ett fysiskt perspektiv utan också i ett andligt. Och det har blivit min uppgift att ge denna kosmiska överblick, varigenom den sökande människan kan tillägna sig teoretisk kunskap om de kosmiska lagarna och principerna till hjälp för praktiskt tänkande och handlingssätt. Det är mycket viktigt för hela mänsklighetens vidare utveckling att fler och fler människor blir klara över att Gudomens skapande tankekraft vibrerar i och genomstrålar alla så kallade tomrum i makro-, mellan- och mikrokosmos, och att de kan bli mottagare av denna kraft, inte som blinda medier, utan genom impulser, idéer och inspiration. Ett hav av geniala idéer omger människorna och kommer att kunna stråla in i deras medvetande, efterhand som de kommer på våglängd med universums grundton, som är att vara till gagn och välsignelse för levande väsen och som uttrycks på det gamla religiösa språket som ”den heliga anden”.

Alla levande väsen som på grundval av spiralkretsloppsprincipen och perspektivprincipen bildar universum och materier för varandra, befinner sig i sina respektive spiralkretslopp antingen i mörkret på väg mot ljuset eller i ljuset, varifrån de, när detta ljus har blivit ett sådant vanemedvetande att det hotar att göra dem till robotar, glider in i en högre spirals mörkertillstånd, som då är ”ljus” för dem. Detta är liktydigt med att de genomlöper Gudomens sekundära medvetande, där förnyelse äger rum, för att de i denna nya och perspektiviskt högre spiral ska uppleva ljusmanifestationen i Gudomens primära medvetande, som en manifestation av visdom och kärlek, i en dimension som är uppfyllelsen av deras innersta önskningar och längtan.

6. Tomrummet och det osynliga 

Världsalltets partiklar, antingen de för oss representerar makro- eller mikrokosmos, är den skapade delen av världsalltet, det är verkningarna av en osynlig skapare. Och det osynliga är det så kallade tomrummet. Denna skapare kan således endast representeras av tomrummet mellan partiklarna, som alls inte är något tomrum. Här finns alla de levande väsendenas jag, vilka tillsammans utgör Guds jag, eftersom jagen är oskiljaktiga. Här är Guds medvetande eller mentalitet, här finns det eviga övermedvetandet i form av de kosmiska världarna och den så kallade heliga anden. Tomrummet mellan partiklarna är alltså uppfyllt av Guds mentalitet, bestående av de levande väsendenas mentalitet. Från denna osynliga värld dirigerar de levande väsendenas jag genom sitt övermedvetande, sin organism och sitt dagliga uppträdande. Och från denna osynliga värld dirigeras således hela världsalltets klot, solar och vintergator. Vi är här vittne till Guds mentalitet som styr världarnas gång i det eviga oändliga universum. Vad kan vi nu lära oss av detta? Vad är det Gud här avslöjar för oss? Här avslöjas det för oss hur världsalltet styrs genom mentalitet eller tankekraft, som tillsammans med jaget utgör Guds osynliga del av detta världsallt, medan partiklarna utgör Gudomens fysiska kropp. Och eftersom vi själva också representerar ett osynligt jag och en osynlig mentalitet, blir vårt medvetande och vårt jag likaså tomrummet, sett från den fysiska världen, medan vår organism består av partiklarna. Vi är ”Guds avbild”, eftersom vi också representerar universums grundprincip: partiklar och tomrum.

7. Vårt eget jag och dess vintergats- eller galaxsystem

Om vi vill lära oss mer om vår egen organism än vad vi kan uppleva genom våra fysiska sinnen, måste vi se på makrokosmos, som representerar vad vi själva är, sett i ett större perspektiv. Eller vi måste se på mikrokosmos, där vi möter ett mindre perspektiv. Men lagarna och principerna är desamma. Om vi vill ha klarhet över vad det egentligen är vi ser som klot och vintergator, måste vi iaktta den mänskliga organismen, och på det hela taget kan människan genom att iaktta både makro-, mellan- och mikrokosmos förstå livet och dess lagar på ett sätt som kan ha den största betydelse i hennes dagliga tillvaro.

Vår organism består av en rad olika organ. Den har hjärna, hjärta, njurar, lungor, mage, körtlar m.m. Vi ser dessa organ som fasta materier, men de utgör i sin djupaste kosmiska analys partiklar och tomrum. Detta vill alltså säga att de utgör solar och galaxsystem, vilket i sin tur enligt ovanstående analyser betyder att de är levande väsen, med ett osynligt jag och ett osynligt medvetande som är tomrummet, och en organism som består av partiklar. Skillnaden är att det världsallt vi ser i form av himlens stjärnor är så gigantiskt i förhållande till vår förnimmelseförmåga, att vi endast ser en mycket liten lokal del av detta väldiga system. Därför kan vi inte förstå vad det är vi ser, när vi endast använder den fysiska förnimmelseförmågan. Därför är universum med dess partiklar och tomrum trots all framstående teknik en olöslig gåta, ett mysterium för den fysiska vetenskapen. Men det är inte livets mening att det ska fortsätta att vara ett mysterium. Därför är det så vist inrättat i den gudomliga världsordningen att det man inte kan se i makrokosmos eller det stora, det kan man se i mikrokosmos eller det lilla, och omvänt; det man inte kan se i mikrokosmos, det kan man se i makrokosmos. Och slutligen, det man varken kan uppleva i makro- eller mikrokosmos, upplever man genom sina fysiska sinnen i förhållande till mellankosmos och dess levande väsen. Den kosmiska forskaren har därför, genom att iaktta mikrokosmos i sin egen fysiska organism, tillgång till att se avslöjandet av eller lösningen på inte bara nattens lysande stjärnmysterium eller makrokosmos, utan han blir också vittne till sin egen identitet, som den suveräna härskaren i ett stjärnsystem bestående av åtskilliga galaxsystem. Han förstår att hans organism är ett universum som fullständigt genomträngs av hans ande, vilket vill säga av hans medvetande och tankekraft. Han inser att hans organism är partiklar och tomrum och att dessa partiklar utgör galaxsystem som han utifrån sin mellankosmiska syn ser som organ. En partikelgrupp utgör hans hjärta, en annan hans lungsystem osv., och varje organ är ett system i samarbete och växelverkan med de andra systemen, i den helhet som är organismens universum. Alla galaxsystemen styrs och leds av vårt medvetande, dels automatiskt och dels viljemässigt. Partiklarna styrs från tomrummet som genomströmmas av vår ande och tankekraft, som åter styrs av våra önskningar och begär. Dessa önskningar och begär framträder som mikroelektriska krafter och utlöses av vårt övermedvetande genom undermedvetandet till vårt dagsmedvetande. Denna vår medvetandekraft eller mikroelektriska kraft förs genom vår hjärna, som utgör ett speciellt inrättat eller uppbyggt galaxsystem till vår nervgalax, varigenom medvetandekraften genom uppmagnetisering av blodet förs till alla de övriga galaxsystemen med deras partiklar och tomrum. Hjärngalaxen är det högst utvecklade systemet i vår fysiska organism eller vårt jags universum, eftersom den är organet för överföring av vårt medvetande och vår vilja till organismen och likaså för överföringen av vår, genom den fysiska upplevelsen skapade serie av tankebilder tillbaka till vårt under- och övermedvetande, som finns i den osynliga världen eller det vi kallar tomrummet.

8. Tankekraft, sjukdom och hälsa

Vad kan vi nu se av detta? Vi kan se att vi med hela vår tankefunktion upprätthåller våra organs och vår organisms hälsa och välbefinnande. Eller också att vi förorsakar ohälsa, sjukdom, nedbrytning, ja, kanske fullständig förstörelse av vissa organ, kanske av hela organismen. När vår tankekraft via hjärna och nervsystem genom blodet genomtränger och uppmagnetiserar alla våra organ, betyder det naturligtvis att den tränger in i dessa organgalaxer, vars tomrum och partiklar påverkas av detta. Och likaväl som vår tankekraft kan vara livgivande och uppbyggande impulser, kan den också vara av så negativ art att den åstadkommer förödelse, ja, rent av katastrofer i våra organgalaxer. Om en människa är i stånd att leva i allkärlekens tankekraft, har den en stärkande och hälsobefrämjande verkan på alla galaxerna eller vintergatssystemen i organismen. En människa med en sådan tankegång kan inte få någon mental sjukdom och är också på grund av sina tankar mycket beskyddad mot fysiska sjukdomar. Men väsen vars medvetande är vad vi kallar mörkt, det vill säga fullt av vrede, hat, svartsjuka, bitterhet och irritation m.m. fyller tomrummet i sina organgalaxer på ett mycket negativt sätt, vilket också är fallet, om än i andra variationer, när det gäller den form av mörkt medvetande som vi känner som sorg, rädsla, depression och stress. Mörka tankearter vållar förstörelse i våra organgalaxer, där varje enskilt system har sina partiklar som alls inte tål att komma i beröring med partiklar från en annan galax. Det uppstår explosioner, världskatastrofer i vårt universums galaxsystem, i ett eller flera, i förhållande till tankarnas art. Därigenom slungas vissa partiklar rent av in i områden där de inte hör hemma. Organismens upphov får i sitt mellankosmiska perspektiv eventuellt uppleva verkan som utslag, inflammationer eller sår. Om en människa är utsatt för en stor nervpress med besvikelser och bekymmer, kommer det känslopartiklar från lunggalaxen in i maggalaxen, och det uppstår magsår. Om det kommer partiklar från maggalaxen in i lunggalaxen, uppstår lunginflammation eller någon annan lungsjukdom. Partiklar från lunggalaxen kan, om de kommer in i hjärngalaxen eller in i andra av organismens galaxer, bli orsak till cancersvulster inom dessa områden. Om det samtidigt också kommer partiklar från maggalaxen, kan svulsterna bli mycket ödeläggande och medföra döden. Vilsekomna partiklars inträngande i galaxer där de inte hör hemma, är orsaken till alla sjukdomar i organismen, så man kan säga att de är av astronomisk natur. De är världskatastrofer i mikrokosmos.

9. Den jordiska människan är på väg mot en ljusets tillvaro 

Detta vilsefarande av galaxernas partiklar eller mikrosolar kan också förorsakas av yttre påverkan. När en människas organism genom olycksfall skadas och det uppstår benbrott, sår och skråmor, verkar också detta som världskatastrofer i denna organisms galaxsystem. Människan råkar ut för katastrofen som en karma, en ödesvåg som kommer tillbaka. Men för mikroväsendena är detta naturligtvis också ett led i deras öde, annars skulle livet vara orättvist och meningslöst. Ödesmönstret passar hårfint, också när det handlar om förhållandet mellan makroväsen och mikroväsen. Det är således absolut inte någon slump att människorna lever i jordklotsväsendets organism. Det är för att detta makroväsens ödesskapande, i vilket det i sin nuvarande inkarnation ska uppleva ”den stora födelsen” eller kosmiskt medvetande, passar till människornas utvecklingssteg, i det nödvändiga tidsperspektiv, där tretusen år för de jordiska människorna endast är ett ögonblick för jordklotsväsendet.

De jordiska människorna är alltså verkligen på väg mot en ljusets tillvaro, inte på ett sätt som kan betecknas som en diktatur från högre utvecklade väsen eller genom mirakler, utan genom att de med sin egen viljekraft, sina önskningar och sin längtan kommer på våglängd med jordklotsväsendets lysande tankekraft, med bakomliggande lysande tankeimpulser från solsystemsväsendet, vintergatsystemsväsendet osv., vilket alltsamman betyder de lysande kärleksimpulser som utstrålar från den eviga Gudomen, i vilken vi lever, rör oss och är till. Människan måste arbeta med att utveckla sin talang för att uppfylla kärlekens bud, då kommer denna kärleksmanifestation att stråla som livgivande krafter i det universum som är denna människas fysiska kropp, och den kommer att stråla ut mot nästan i vardagen som humanitet och kärlek till nästan.

_{Manuskript till föredrag i Kosmos Ferieby 22 juli 1968, bearbetat av Mogens Møller. Översättning: Rolf Nordström. Bearbetad 2022. Artikel-id: M1890.}

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}