ToppText

Enhetsfrakt 29 kr inom Sverige. Fraktfritt vid order på 1000 kr eller mer.

Den organiska elektriciteten

Av Martinus

1. Materiens fjärde stadium: den strålformiga materien eller elektricitet

Det levande väsendet är mer än ett fysiskt väsen. Det fysiska, som vi ser, är inte alls det verkliga väsendet, utan endast ett redskap som har byggts upp. Vi ser aldrig någonsin själva kärnan, själva det levande. Vi ser endast en reflex, eller något som detta levande frambringar. Då det levande varken utgör den fasta, flytande eller gasformiga materien, måste det framträda i ett helt annat tillstånd. Och det gör det också, för det finns ett tillstånd eller ett fjärde stadium för materien, som kallas strålformig materia. Denna strålformiga materia är elektricitet.

Liksom många andra av de stora energierna, förekommer elektriciteten i olika oktaver. Det finns elektricitet i makrokosmos, i en makrokosmisk oktav, som är den kraft som lyser i våra lampor och driver kraftmaskinerna. Och så finns det elektricitet i en mellankosmisk oktav, som är den kraft genom vilken vi är i stånd att tala, se och höra, förnimma och förstå osv. Det är den kraft som vi utlöser med hjälp av vår vilja. Och slutligen finns det elektricitet i en mikrokosmisk oktav, som är den kraft som behärskar våra mikroväsen: celler, molekyler och alla dessa små väsen som vår organism består av. Det är samma princip som i tonernas värld. Här är ett ”A” ju detsamma, oavsett om det förekommer i bas eller diskant. Vi känner till att det finns oktaver så högt upp att vi inte kan höra det och så långt ner att vi inte heller kan höra det, lyckligtvis, för annars skulle vi dränkas i det larm som universum frambringar.

2. Den fysiska organismen är endast en förstärkningsanläggning för vårt medvetande

Varje levande väsen har sin egen kraft och denna kraft är vårt medvetande. I egenskap av att vara ett levande väsen existerar vi som en kärna, som ett något som finns bortom alla ting. Oavsett vad vi pekar på i vår organism, kan vi inte komma åt detta något, som är det innersta. I detta något samlas alla intryck, de ingår i detta något och detta något ger sig till känna för omgivningen. Men hela detta område, denna upplevelse och detta tillkännagivande äger alltså rum i strålformig materia. Det betyder, att det verkliga väsendet existerar i en strålformig materia som är av elektrisk natur, det är ett elektriskt väsen. Hela vårt framträdande, hela vår fysiska organism är i verkligheten endast en förstärkningsanläggning för denna elektricitet. När jag talar här, har detta tal först formats i min tanke, och därigenom har det blivit till våglängder. Dessa våglängder kan fortplantas vidare genom nerverna och få min tunga att arbeta med denna bestämda funktion, och tungan säger de ord som jag har format inne på det psykiska planet. Om jag lyfter min hand, har det också redan bildats en våglängd innan den kom till uttryck i den fysiska organismen. Alla områden i organismen är således under vår viljas kontroll, så i verkligheten är det tal om ett slags fjärrstyrning. Det vi ser hos varandra är inte alls det verkliga väsendet, det är en stor mängd materia, en hel serie av redskap som sätts i rörelse. Och de blir alltså styrda med hjälp av vår vilja, vår tanke. Vi bestämmer ju själva vart vi riktar vår blick, om vi ska röra kroppen eller om vi ska röra armarna eller fingrarna. Allt detta är ett slags fjärrstyrning, för vi är inte denna materia, vi finns i en helt annan dimension, i en helt annan värld eller verklighet.

3. Människans innersta struktur är av elektrisk natur

Det som äger rum i materien är alltså inte verkligt, är inte det levande. Det levande är bortom den fysiska materien och är således ett lysande väsen. Det består av en struktur som i sig självt är helt och hållet höjt över denna materia, och därmed blir det så att säga ett flammande väsen. Därför kan väsendet sända ut flammor: dödsflammor och livsflammor, och dessa utsändningar befordras i kraft av vår vilja, våra önskningar och begär, de tankar som vi har. Hela tänkandets struktur är således ett tillstånd av utsändning, ett slags radioanläggning, i vilken vi kan forma våglängder och dessa våglängder har blivit till innan de når vårt blod. De kommer genom det psykiska nervsystemet och överförs till den materiella delen av nervsystemet. De fortplantar sig från den psykiska hjärnan och därifrån genom nervsystemet och vidare ut till den fysiska organismen.

Det sänds alltså ut en kraft, en osynlig strålkraft som är bunden i särskilda, bestämda former. Om man tänker sig att man sänder ut en melodi från New York, så fungerar det precis på samma sätt. När en radioapparat i Köpenhamn ställs in så att den kan ta emot denna våglängd, sänder apparaten ut materia utifrån den styrning och i de svängningar och former som denna våglängd har, och vi hör samma musikstycke. Det är exakt samma princip. Vi får en idé inne i medvetandet och vi för denna idé vidare i kraft av vår förmåga att sända ut. Den går till vår fysiska hjärna och därigenom formas den vidare och överförs till den fysiska organismen. Genom den fysiska organismen kan tingen förstärkas, för den andliga kraften är i sig själv inte så stark. Det motsvaras av att radions högtalare förstärker de radiovågor som man kan ta emot med sin radio, för annars kunde vi ju inte höra den så högt och tydligt som vi nu kan. Så är det också med vår organism. Den är i verkligheten endast en elektrisk anläggning och därför är människan alltså av elektrisk natur.

4. Mentala kortslutningar

Det är mycket viktigt att komma fram till en förståelse av detta, därför att det ger en omfattande förklaring till hur människors öde uppstår, varför de råkar ut för obehagligheter i sina dagliga liv, varför det uppstår så besvärliga omständigheter, varför det finns fiendskap. Det hela kan förklaras och blir fullständigt klart när man förstår det verkliga väsendets natur. Vi vet ju, att när man använder elektricitet för att till exempel få ljus i lamporna eller för att få en maskin att röra sig, kan det uppstå kortslutningar, och detsamma gör sig i utomordentligt hög grad gällande i de mänskliga organismerna, i de mänskliga utsändningarna av tankar och medvetande. Oändligt många av dessa utsändningar skapar kortslutningar. Människorna lever i en enda stor kortslutning. Hur kan man förstå och märka det? När en utsänd kraft kolliderar med en kraft som den inte är beräknad för, kommer den alltid att ställa till med förödelse. På samma sätt är det också med en ström eller en ledning som inte är som den ska vara, då uppstår det kortslutning och lampan slocknar. I den mänskliga organismen uppstår motsvarande kortslutningar. Alla sjukdomar, all sorg, allt lidande, alla bekymmer, vrede, bitterhet, missnöje och depression, är helt enkelt kortslutningar i det psykiska väsendet. Men det kan människorna i hög grad råda bot på, när de en gång förstår detta.

5. Ingenting är tillfälligt, allt är logiskt och planmässigt utvecklat

Hur kan vi få bekräftat att det förhåller sig på det sättet? Hur kan vi se att all materia i världen, allt som händer, är styrt av en elektrisk kraft och så att säga är fjärrstyrt? Det kan vi se på det sättet att ingenting är tillfälligt, utan allt är planmässigt bundet. Inom vårt eget skaparområde, där vi ju har hundra procent klarsyn, kan vi se att ingenting har blivit till genom tillfälligheter. Ett hus har inte blivit byggt av en tillfällighet, en klädedräkt har inte skapat sig själv genom en tillfällighet. Inte någonting, inte ens det minsta lilla ting, kan skapa sig självt genom en tillfällighet. Vid en mängd olika tillfällen kan det se ut som tillfälligheter, men det beror endast på att vi inte ser annat än en lokal del av en stor process, eftersom vi ju där inte kan se det färdiga resultatet. Men då vi i väldigt många situationer har en möjlighet att se detta färdiga resultat från naturens hand, finns det ingen som helst grund till att anta att det inte också är logiskt bundet även där vi inte kan se det. Vi har ingen anledning att inte ställa in oss på att det är en process som är i gång, och som bara inte har nått sitt slutfacit än.

Vi ser detta överallt. Vi kan se på klotet och på vår egen organism. Klotet fördes från ett eldtillstånd där det inte fanns den minsta möjlighet för att någonting kunde uppstå, men så förvandlades krafterna genom väldiga vulkaniska processer och under miljonåriga epoker uppstod växtlivet. Växtorganismer bildades och det var början till de redskap, genom vilka det levande väsendet, det strålformiga väsendet, detta flammande väsen kunde börja uppleva på det materiella planet. Denna organism utvecklades vidare genom den yttre påverkan: ljuset skapade ögonen, ljudet skapade hörseln och de övriga krafterna skapade allt annat som vi består av. Alltsammans är en underbar gåva. Naturen frambringade allt detta i vårt, på den tiden, sovande medvetande och ledde oss fram till att äga den organism som vi har i dag, och som är det mest geniala instrument man över huvud taget kan tänka sig. Nu handlar det bara om förmågan att ta hand om detta instrument, där brister det en del hos människorna. Men det måste de också lära sig.

Överallt där människorna inte ingriper, ser vi att naturen frambringar väldiga resultat som är till välbehag, glädje och välsignelse för levande väsen. Så vi har ingen anledning att vara rädda. Varför vara rädda när vi är beskyddade av en så väldig makt? Vi ser materierna i naturen och deras förvandling. Vi ser till exempel havets bränningar och att säden böljar en sommardag, och att brisen får löven att röra sig i träden. Vi ser en mängd rörelser i världen som allesamman är bundna. Det kan inte ske en enda rörelse utan att det finns en elektrisk kraft bakom, alltså en elektrisk ström, en osynlig makt som binder naturen i bestämda former, tvingar materien till den eller den kombinationen. Genom sådana kombinationer uppstod växtriket och dessa kombinationer tvingades i sin tur in i nya kombinationer med andra materier, genom vilka den animaliska organismen uppstod och senare den mänskliga organismen.

Allt detta sker genom fjärrstyrning från en osynlig makt eller kraft inne i materien. Det är inte endast i materien som vi inte kan se den osynliga kraften, det kan vi heller inte i de levande väsendena, men här förstår vi det bättre. Vi vet att de har ett jag. Vi vet att de kan tänka och har en vilja, så därför anser vi det inte vara en tillfällighet när det till exempel byggs ett hus. Men om vi inte kunde se de människor som byggde huset – om vi endast såg att stenarna låg på plats – ja, då skulle vi tro att det var en slump. Men våra organismer är ju också endast ett redskap. Detta redskap styrs av en makt som vi inte ser. Det är dumt att tro att hjärnan styr kroppen eller att hjärtat leder kroppen. Det är dumt att tro, att det är öronen som hör och ögonen som ser – det är det inte. Det är något helt annat som ser med hjälp av ögonen och hör med hjälp av öronen. Detta något kan skapa med hjälp av organismen och det finns inte en enda liten detalj i denna organism som inte är ett redskap. Men när det är ett redskap, kan det ju inte vara identiskt med den som använder redskapet, för ett redskap finns inte till för sin egen skull. En skyffel, en spade eller en cykel existerar inte för sin egen skull, de existerar som redskap för ett väsen som kan använda dem. Vår organism är således endast en samling redskap.

7. Det verkliga, levande väsendet existerar i en värld för sig

Vi har alltså kommit fram till att det verkliga väsendet inte finns i denna organism, men det kan sända en kraft in i organismen. Det kan sända in våglängder, forma osynliga krafter, som får organismen att göra det ena eller det andra eller att vara på det ena eller det andra viset. Allt detta utgår från det verkliga väsendet som inte finns på det fysiska planet, för det finns i en helt annan verklighet, i en annan dimension, och därför kan man säga att organismen är fjärrstyrd. Det betyder inte att det verkliga väsendet är långt borta, för det är knutet till organismen, men det finns i en helt annan värld. Detta verkliga, levande väsen har alltså en förmåga att utlösa elektriska krafter, forma våglängder och föra dem vidare till att binda materien, för att därigenom synliggöra sig självt. Det vi ser av människorna är således deras rörelser, tal och beteende; alltsamman är våglängder som sänds ut från något som vi inte ser. Detta något i oss känns som mittpunkten och för detta något existerar kroppen. För att komma in i den fysiska materien behövs den fysiska organismen, men vi existerar också oberoende av denna organism, då vi har en hel värld för sig att leva i. Det sker till exempel på natten när vi sover.

8. Människans organism är som en levande radiosändning

Att vi således är ett elektriskt väsen förklarar hela vår tankefunktion. Vi måste förstå att denna tankefunktion också måste vara lagbunden, för det är inte likgiltigt på vilket sätt apparaten fungerar. När det gäller radioapparater vet vi att om det uppstår minsta lilla fel, så knastrar och skräller det, osv. Radion ska vara hel, så att den kan återge ett rent ljud och en ren ton och precis detsamma gäller för vår organism. Den är en levande radio, en mäktig levande radiosändning, där vi ser att några av våglängderna har formats i materia. När vi ser vår organism, är det ju endast en återgivning av en våglängd, en sändning. Organismen har visserligen blivit till under lång tid, men att den har byggts upp långsamt förändrar inte principen. Våglängden manifesterar sig precis som ett musikstycke som manifesteras genom högtalaren.

9. När den elektriska strömmen kortsluter det levande väsandet

Hela världsalltet är av elektrisk natur, för allt är elektriskt. Människan vet att när två olika plattor av metall berör varandra, så uppstår elektricitet, men man förstår inte vad elektricitet är. Men det kan man lätt komma underfund med, för elektriciteten är livskraften i jordklotets organism, dess tankeförmåga och tankekraft. Vi har en motsvarande elektricitet inom oss, och den åstadkommer till exempel att vi kan röra fingrarna. Genom nerverna går det ett meddelande från vårt jag, men om vi skär av nerverna, kan vi inte röra fingrarna eller lyfta handen. Det motsvaras av att om man skär av en elektrisk ledning, så kan det heller inte gå ström genom den och lampan kan inte lysa.

Vi är således ett elektriskt väsen och elektriciteten är den strålformiga materien som blir till medvetande; den är tanke, viljeföring och upplevelse. I detta innersta väsen existerar urområdet för all skapelse och därmed också för alla misstag, disharmoni, sjukdom och ödeläggelse, som endast är kortslutningar inifrån. I den dagliga tillvaron ser vi så mycket som inte är som det ska vara, till exempel när en människa får en cancersvulst eller ett dåligt hjärta. Man kallar det sjukdom, men det är kortslutningar, för det är något fel på strömmen, med sändningen inifrån, dess våglängd kan inte komma igenom. Allt som inte medför välbefinnande, utan skapar död och undergång, är uttryck för kortslutningar.

10. Negativ och positiv elektricitet

Det existerar därför två former av elektricitet, och de gör sig i hög grad gällande i den jordiska människan. Dessa två former är den positiva och den negativa elektriciteten. Under den jordiska människans första livsepok är det i hög grad den negativa elektriciteten som gör sig gällande, för under den livsepoken är elektriciteten nästan hela tiden negativ. Vad innebär det att den är negativ? Det innebär att den inte kan komma i kontakt eller i harmoni med den allmängiltiga våglängden som behärskar krafterna i naturen, och som har betingat att vi har fått vår organism och att jordklotet nu är ett fantastiskt klot, en underbar boplats som bara väntar på att människorna ska bli färdigutvecklade. Jordklotet har de största möjligheterna för att ge människorna en tillvaro där de aldrig behöver vara tvungna att arbeta för sitt levebröd eller ha ett polis- och militärväsende. De skulle inte behöva alla dessa ting, om de bara hade kommit så långt att de endast kan utlösa positiv elektricitet i sina väsen och i sitt beteende. Men det är alltså det som människorna håller på att lära sig.

11. De levande väsendenas apparatskapelse är på väg mot fullkomlighet

Vi kan iaktta den negativa elektriciteten om vi studerar det levande väsendets tillblivelse, alltså dess apparat- eller organismskapelse. Till att börja med är dräpandet en livsbetingelse för att djuren ska kunna leva. De kan inte leva utan att dräpa. Men när livsbetingelserna är att de måste dräpa, är apparaten inte färdigbyggd och väsendet kan inte sända ut fullkomliga strålar eller våglängder. Överallt skapar det förödelse, skapar undergång och ödeläggelse, för så länge något inte är färdigbyggt, kan det inte fungera på ett fullkomligt sätt. Således måste den organism som ska bli ett redskap för gudomligt medvetande, som ska göra väsendet till människan som Guds avbild, skapas genom miljonåriga epoker för att bli den fullkomliga apparaten för utsändandet av gudomligt vetande, av gudomligt medvetande, uppträdande och skapelse av den högsta manifestationen av genialitet. Till detta krävs en fullkomlig apparat för sändande och mottagande, och en sådan apparat är under uppbyggnad.

12. Djurorganismens utveckling

Det började med växtorganismen och sträckte sig fram till djurorganismen, där väsendet ännu inte kunde sända ut den livgivande våglängden. Endast på ett litet område fanns det positiv elektricitet och det var inom väsendets parningsdrift, alltså attraktionen och bindningen till maken eller makan och driften att beskydda sin avkomma. Här var den positiva elektriciteten nödvändig, men allt det övriga i djurets natur bestod av att dräpa och ödelägga de andra och att beskydda sig självt, sin avkomma och sin maka eller make. Denna negativa elektricitet existerade alltså, eftersom väsendet inte var färdigutvecklat, det hade varken hjärna eller nerver för att kunna sända ut finare våglängder. Det var helt uteslutet. Det kunde ännu bara sända ut grova våglängder.

13. Människoorganismens utveckling

Vi ser hur väsendet utvecklades vidare och blev till en människa. Genom en organisk process fick det en väldig, ny struktur in i sin organism, varigenom människan utvecklade en mängd positiv elektricitet, det vill säga logiskt tänkande. Djuret leddes av instinkten, för att det inte hade hjärnkapacitet i tillräcklig hög grad för att vara självständigt. Inom djuret fanns ett instinktmässigt vetande om vad det skulle äta, hur det skulle bära sig åt för att fånga bytet och hur det skulle beskydda sin avkomma. Det var inte något som djuret spekulerade över och det hade heller inga andra spekulationer, endast detta att värja sig och göra sig starkt och överlägset. Människan hade naturligtvis ännu under många år i hög grad den djuriska organismens grova beskaffenhet. Under årtusenden hade människan grova djuriska nerver och en grov djurisk hjärna och därför måste hon fortsätta att arbeta med den djuriska naturen och kunde alltså bara sända ut negativ elektricitet. Men inne i väsendet började det nya medvetandet uppstå, de finare anlagen vi kallar ”det goda”. Det är ett nytt strålformigt anlag som har kommit in i den mänskliga strukturen och genom vilket väsendet ska utvecklas till att kunna ha mycket fina våglängder i sitt medvetande, våglängder, som för väsendet innebär all världens vetande, livsmysteriets lösning, ett vetande om att Gud existerar och en förnimmelse av sin egen odödlighet – inte som en förmodan, utan som en realistisk upplevelse och ett faktum. Detta kan endast upplevas genom den därtill ägnade, förfinade apparaten eller den organiska struktur som befinner sig i en väldig utveckling hos väsendet.

14. Mordvapen blev det första resultatet av människans förfinade skapande av våglängder

Då den nya strukturen hade kommit in i djuret, började det på allvar att arbeta med finare våglängder, det började kunna frambringa logiskt tänkande, att kunna upptäcka och uppfinna. Det uppfann en mängd saker, med vilka det kunde göra sig starkt inför motståndaren, kunde övervinna dem antingen genom makt, list eller beräkning, genom att springa eller genom att kamouflera sig. Allt detta blev efter hand inbyggt i dess struktur, allteftersom det nu passade in i dess dagliga livsförhållanden. Dessa tendenser arbetade sedan vidare i den mänskliga strukturen, där de förfinades så att redskapen kunde byggas utanför organismen i form av mordvapen. Människan kunde skapa pil och båge och hon kunde efter hand skapa pistoler och gevär och hon åstadkom även att kunna utlösa dessa förfärliga bomber, vätebomber, och så vidare.

15. När den mänskliga begåvningen endast används till egen fördel

Allt detta var ett uttryck för ett ytterst förfinat skapande av våglängder och detta skapande av våglängder var förvisso logiskt, men bara på ett lokalt område. För att vara fullkomligt krävs det att det inte åstadkommer kortslutningar. Det ska kunna förenas med det verkliga livet. Vad är det verkliga livet? Det verkliga livet är den metod genom vilken naturen arbetar, det är den logik som gör sig gällande i allt, och som oundvikligen i sitt slutfacit låter tingen bli till glädje och välsignelse för levande väsen. Det kan man inte säga att människorna gjorde med den nya strukturen som de utvecklade. Den mänskliga strukturen, den mänskliga intellektualiteten eller begåvningen, förmågan att skapa redskap och förmågan att behärska miljoner av naturens hästkrafter, allt detta byggde människan upp logiskt, men använde det endast till sin egen fördel. Det passade endast in i hennes eget område, men det passade inte in utanför detta, och det uppstod kortslutning. Människan fick tillfälliga fördelar genom kunna mörda andra och erövra deras rikedomar eller genom att underkuva folk och nationer och tillägna sig rikedomar ur det. Överallt var det till fördel för henne själv.

16. Universums grundton är till hundra procent positiv elektricitet

Ser ni, detta kan inte äga rum i den verkliga, färdiga världsplanen. Den allmänt gällande kraften i världsrymden, universums grundton, är till hundra procent positiv elektricitet. Och den elektricitet som människan sänder ut ska också bli till hundra procent positiv. Den ska inte endast vara lokalt positiv eller lokalt logisk. Logiken kan vara sådan att den endast är beräknad för att skapa fördelar för en själv, men en sådan logik kan inte upprätthållas, för det kommer en dag när denna våglängd, denna form av utstrålning kommer att kollidera med naturens tankegång, naturens elektricitet eller strålkraft, och då blir det kortslutning. Vi kan inte leva med en sådan felaktig våglängd. Och det är det som är människornas skavank i dag.

Man kan inte säga att detta är fel. Människan befinner sig ju på ett stadium – de har varit mindre utvecklade och har nu kommit längre. Människorna har en stor makt, men de upptäcker att det är så många saker som de inte vet. De vet inte varför det ena eller det andra äger rum. De vet inte varför de får ett sådant olyckligt öde. De vet inte varför sjukdomar existerar och varför man inte kan få bukt med sjukdomarna. Man är tvungen att bygga fler och fler sjukhus och uppfinna fler och fler serum. Man spekulerar mer och mer och utför fler och fler djurförsök, vivisektioner, och så vidare. Men ändå måste sjukhusen byggas större och större, fler och fler människor blir sjuka och allt fler miljoner människor dör i förtid. Man vet inte varför, och det finns bara den enkla anledningen att deras ”lampor” slocknar; det är kortslutningar i deras uppförande, vilket är lätt att iaktta.

17. Människornas våglängder måste komma i kontakt med universums grundton

Människorna befinner sig var och en i ett fält, sitt eget fält, och har sitt eget område. Samtidigt är de placerade i ett stort område, nämligen mitt i världsrymden, och de närmaste energierna här är inte endast naturens krafter, utan också människornas och djurens. Alla dessa väsen sänder ut ström som inverkar på människorna. Några är kanske god vän med dem, andra är inte så god vän med dem. Några tycker de om, andra tycker de mindre bra om. Man ser hela tiden en strömväxling, en ström som går ut och in, och om dessa båda strömriktningar är absolut oförenliga, så blir det en explosion, det måste bli en kortslutning. Tecknet på dessa kortslutningar är att det hela tiden handlar om lokala våglängder som inte är beräknade för större utsändningar än inom sitt eget område och därför kolliderar de. Därför kan människorna inte bli förbundna med det kosmiska tillståndet, universums grundton, de kan inte få kosmiskt medvetande och bli medvetna i det verkliga livet, därför att deras sändande och mottagande av vågor endast är beräknat för det lilla området. Därför måste människorna upparbeta en förmåga att sända ut våglängder ut i den stora rymden. Om de vill ha kunskap utifrån världsrymden, måste de se till att uppnå en förbindelse och om de ska veta någonting om dem därute, så måste de själva kunna sända ut våglängder.

Det låter kanske fantastiskt, men det är fullständigt i kontakt med lagarna, både på det materiella och på det psykiska planet. Människorna ska lära sig att sända ut dessa våglängder i ett större rum än deras eget. Det handlar inte om att de skapar sig miljoner och åter miljoner i form av en förmögenhet, rikedomar, och så vidare. Det är naturligtvis utmärkt för dem för tillfället, men det är en mycket lokal och självisk logik och en överdimensionering av den djuriska principen, som också binder dem till det djuriska området. Hur ska människorna få veta något om allt det andra, de verkliga tingen, när de inte riktar våglängderna utåt, utan riktar dem inåt? De riktar dem på det som de kallar sin egendom, och på det som de menar tillhör dem, och som de menar är deras rättigheter, helt oberoende av vad det kostar andra människor när det gäller välmående och glädje över att finnas till.

18. Historien om den rike mannen och den fattige Lasaros

Om man har en sådan inställning, om man har en negativ tankeprocess, negativa våglängder och om man sänder ut negativ elektricitet, kommer det oundvikligen att åstadkomma kortslutning i ens upplevelse av livet. Och det är ju det vi ser. Vi känner till historien om den rike mannen och den fattige Lasaros. Den rike mannen sa: ”Nu har vi ett välfyllt förråd som räcker i många år; ät, drick och var glad, osv.”, och så dog han samma natt. Det var en väldig kortslutning. Han kunde ju inte leva av de tingen inne på det andliga planet och han hade inte förmågan att uppleva dess speciella våglängder. Annorlunda var det för den fattige Lasaros. Nu finns det ju så många sätt att bli fattig på. En man kan bli fattig genom att han inte vill arbeta, därför att han vill vara en bedragare, och så vidare, men det var det inte tal om när det gällde Lasaros. Han var endast en vanlig fattig man med ett gott hjärta, han hade inte levt högt på andra, hans logik gick inte ut på att berika sig själv på andras bekostnad. Därför hade han det utomordentligt bra. Hans våglängder gick ut i ett större rum än hans eget och därför hade han något att hålla sig till efter sin död. I berättelsen sägs det att han satt vid Abrahams sida. Det var inte den gamle Abraham som satt uppe i himlen, det är ju endast symboliskt menat. Vid Abrahams sida är en symbol för den här världen, hela naturen, detta mycket ljuvliga klot med alla dess möjligheter för välbefinnande och det ska vi lära oss att tala om redan här i den fysiska världen.

Det sker inte genom att vi samlar på oss en mängd saker, vare sig det gäller värdesaker, rikedom eller ära på andras bekostnad eller genom att vi armbågar oss fram, eller genom att vi har fått en bra utbildning, så att vi kan få ett betydelsefullt arbete och verkligen briljera. Nu kritiserar jag naturligtvis inte goda utbildningar eller fina anställningar, det ska ju någon ha, men om det primära i en människas liv är att bli ärad och beundrad och alltid vara på topp, oavsett vad det kostar andra, då handlar det om de våglängder som orsakar kortslutningar. En människa kan verkligen skapa sig en mycket fin position och ett kolossalt välbefinnande i den fysiska världen, men det kommer en dag när hon kommer i kontakt med de yttre områdena, med platsen vid Abrahams sida, och då blir det kortslutning därför att hon inte passar in i denna logik.

19. Vi ska älska vår nästa som oss själva, och det är bättre att ge än att ta

Den lokala logiken som människan använder, står i skriande motsättning till den logik som har fört henne fram till att få sin nuvarande organism och det är ju en självklarhet att människan inte ska tänka på ett sådant sätt att denna organism ödeläggs. När organismen genom miljonåriga epoker, genom en enorm mängd olika processer, har förts fram till att vara så fullkomlig som den är, så kan det inte vara livets mening, att där den har överlåtits till människans egen omsorg, där ska människorna börja skapa kortslutningar överallt och ödelägga denna organism genom egna ingrepp. Det är inte meningen. Människan måste naturligtvis pröva på det ena och det andra, men så upplever hon ju också kortslutningarna, och därför blir kortslutningarna också logiska i den stora planen.

Men det är inte idealet, det är inte målet eller slutfacit, och därför måste vi förstå att det inte är likgiltigt hur vi tänker. Vi har ju, helt riktigt, fått lära oss att vi ska älska vår nästa som oss själva och att det är bättre att ge än att ta. Aldrig någonsin har en större sanning uttalats. Det är den största sanning som existerar, därför att en sådan inställning är en våglängd som når ut till universums mest avlägsna regioner. Den kommer ögonblickligen i kontakt med naturens processer. När människorna upptäcker att de har en sådan makt att de kan forma sådana våglängder, att de kan binda dem och få dem i kontakt med den våglängd som gör sig gällande i naturens skapelse, i Gudomens medvetande, då börjar de uppleva det verkliga livet. Vad betyder då en smula rikedom, vad betyder ära, när man känner sig som ett med det stora universum, ett med Gudomen, ett med Fadern?

20. Varför människorna måste lära sig att förstå livets tal

När vi ser på människornas öden, deras dagliga tillvaro, då ser vi en mängd kortslutningar. Det är förfärliga kortslutningar och det uppstår ett förfärligt larm i deras mottagningsapparater. Detta larm i människornas mottagning ser vi i böcker och tidningar och i politiska tal, och vi ser det i prästernas tal. Överallt ser vi att det finns en skriande disharmoni, mycket oväsen och larm i deras uttalanden, även om det också kan finnas en antydan till det som är rätt. Men det kan dessa människor ju inte göra något åt, de har bara en ödelagd utsändningsapparat, för den är inte ren, utan skapar kortslutningar.

Som människa är vår organism beräknad för den nya strukturen, som ska ödelägga den gamla, djuriska strukturen. När vi inte själva är inställda på att utnyttja denna nya struktur till den utsändning, tankemanifestation och viljeföring som utgör denna andliga elektricitet, då är det solklart att vi inte kan få de fördelar som denna organism är anpassad för att ge oss. Det är därför som människorna måste lära sig att ge akt på detta. De måste verkligen lära sig att iaktta livets tal. Vi kan ju, helt bortom kyrkan, bortom präster, biskopar och påvar och bortom heliga böcker, iaktta livets eget tal. Berättar det inte om allting i en stålande klarhet, om människorna bara ville öppna ögon och öron, bara se och lyssna om och om igen, endast låta sig vägledas i naturens labyrinter? För där ser vi en gudomlig uppenbarelse, där Gudomen med hela sin makt och härlighet endast har den enda avsikten att omforma människorna, att lära dem att sända ut samma våglängder som Gudomen själv sänder ut, och som är universums grundton.

21. Den mest fullkomliga inställningen till nästan

Detta tillstånd uppnår människan i alla de situationer där hon inte tänker på sig själv, där hon är koncentrerad på att hjälpa, där hon inte kan nännas att ställa till med obehag och inte står ut med att andra ska lida. Där går våglängderna långt utanför ens eget privata område. Och när man är inställd på sin nästa på det sättet, vare sig det är en liten blomma på marken, en liten fluga eller ett annat litet mikroskopiskt väsen, eller en annan människa, så sker det egendomliga att det inte finns några hinder för den skapande makten som förde oss fram till att vi fick vår nuvarande organism. Då finns det inga hinder för denna skapande makt att leda vår hjärna, våra nerver, hela vårt system fram till ett ännu fullkomligare tillstånd. Då hjälper vi Försynen med att omforma vårt redskap till att bli den sanna mottagar- och avsändarapparaten för den högsta gudomliga upplevelsen och tillkännagivandet för andra väsen. Då börjar vi bli det vi är tänkta att bli. Vi kommer att likna solen på himlen, för det är ju den fullkomliga våglängden som är fullständigt fri från kortslutningar och därför ger människorna ett lyckligt öde.

Människan ska ställa in sig på följande: Jag vill endast vara till glädje och välsignelse för allt levande, oavsett vad andra gör. Den minsta lilla suck i mig ska vara livgivande. Jag kommer aldrig i någon situation att bidra till andras tårar eller lidande. Det spelar ingen roll på vilket sätt jag skulle lida, om jag så skulle korsfästas, så kommer jag att låta det ske, för därigenom är jag i kontakt med universums grundton, därigenom har jag tillgång till allt det enorma vetande som existerar. Det är denna inställning som människan måste börja utveckla. Och endast genom denna inställning kan hon få sin hjärna, sitt nervsystem och sin psykiska struktur inställd på ett sådant sätt, att hon kan ta emot denna kunskap.

22. Alla människor kommer att få tillgång till den högsta kunskapen

Den högsta kunskapen får man inte genom att läsa böcker. Så länge man måste läsa böcker eller lyssna på vad andra säger, och man måste jämföra vad han eller hon säger, eller vad som står i Bibeln, då är ju ens egen apparat inte färdig. Men det är inte meningen att väsendet ska fortsätta att vara ett sådant bundet väsen. Det är meningen att väsendet ska bli ett andligt suveränt och fritt väsen. Jag behöver inte läsa i någon bok eller höra någon person eller rådfråga mig här eller där. Den kunskap jag berättar om har kommit direkt genom min egen förbindelse med själva universums grundton. Jag har denna kunskap inom mig och jag har ännu inte mött någon gräns för det som jag ska ge människorna. Jag vet inte om jag någonsin kommer att möta en gräns här på detta materiella plan, men hittills har jag inte kommit till någon punkt där detta vetande har stoppats. Det som jag ska ge till människorna är öppet för mig. Det strömmar in i mitt medvetande när jag är inställd på det – det finns inga hinder. Hur har jag fått tillgång till denna våglängd? Det är inte något som gäller särskilt för mig, för samma sak är ju på väg att hända med alla människor. För närvarande måste man läsa eller lyssna på mig eller kanske läsa eller lyssna på andra. Men det måste man ju alltid, ända tills man uppnår den rätta inställningen och själv kan börja tänka i de banor där man hela tiden sänder ut positiv elektricitet – en elektricitet som inte kan skapa kortslutningar, varigenom det inte uppstår någon disharmoni.

23. Människorna måste lära sig att tänka i samklang med den högsta skaparmakten

När man har en sådan inställning, att man endast vill vara till glädje och välsignelse för andra väsen, då har man hela tiden en ström som garanterar att ens ”lampor” kan lysa, som garanterar att det inte kommer att fattas de stora organen någonting och att ens tankefunktion är klar. Man vet hela tiden vad man ska göra och vad som är riktigt. Det är ju något helt annat än när människorna lever i förvirring och depression. En människa som har den riktiga förbindelsen och därmed är ett med Fadern, kan inte råka ut för depressioner, kan inte hamna i den otrygghet som gör människorna rädda. Ett sådant väsen kan aldrig någonsin känna rädsla.

Men alltsammans är baserat på vad man tänker. Det är den innersta grunden till allt som sker. Det avgörande är alltså förmågan att tänka, förmågan att forma sitt medvetande på ett sådant sätt, att det blir i fullständig samklang med den skaparmakt som verkar runt omkring oss – den makt som skapar sommar och vinter och får klotet att snurra runt sig själv och som styr solar och vintergator i världsrymden, den makt som har lett oss och förärat oss vår organism och vårt klot, och som oavbrutet konfronterar oss med krafter som kommer att utveckla oss fram mot ett högre tillstånd. En sådan makt är det viktigt att man kommer i kontakt med och blir ett med. Oavsett om man tror att det existerar en Gud eller inte, så kan man inte komma ifrån att denna styrande makt är ett levande medvetande, därför att den är logisk i sin manifestation. Man kan inte peka på ett enda ställe där det skulle finnas någonting som är slumpmässigt. Det finns många saker som ser ut som tillfälligheter ur ett mer begränsat perspektiv, men det är ju detta lokala perspektiv som människorna bör se till att komma bort från. Men de kan inte få ett utvidgat perspektiv, innan de riktar sitt medvetande bortom den horisont som de tidigare värnade så oerhört mycket om, och så att säga satte en vaktpost runt omkring, så att de inte kunde se någonting annat. Det vill alltså säga egoismens område, som ju är den djuriska principen.

24. Att få en förbindelse utåt innebär att värma och lysa för sina närmaste medväsen

Djuret måste tänka: Man är sig själv närmast. Om djuret inte tänker så, blir det ju själv dräpt och undertryckt. Människan måste också under den första epoken tänka på samma sätt, men efter hand upptäckte hon att hon skapade kortslutningar, och det finns ingen annan orsak till människornas olyckliga öden, deras lidanden och sjukdomar än den, att de i givna situationer inte riktar medvetande utåt, utan endast tänker inåt. Vad innebär det att rikta medvetandet utåt och inåt? När man riktar det inåt är man egoistisk och tål inte att någon ska få någonting. Det är ens egendom och den ger man inte bort något av, den behåller man för sig själv. Det är att tänka inåt. Hur ska ett medvetande som hela tiden formar sig inåt, få en förbindelse utåt? Förbindelsen finns nämligen därute och den finns inte endast uppe bland molnen, solarna eller stjärnorna, utan den är de människor som finns runt omkring oss. Där är vi närmast Guds medvetande. Det högsta framträdande uttrycket för liv är ju våra medmänniskor, djuren och växterna, så dit ska vi sända våra våglängder. Där ska vi ge liv, värme och ljus, för där kan vi börja se vår inverkan. Vi kan inte få molnen att förändra sig, vi kan heller inte ta bort solarna eller göra om dem, det är inte vår uppgift. Våra våglängder eller utsändningar måste riktas mot människor eller väsen – överallt där vi kan göra nytta – om det så bara är ett trevligt och vänligt leende, det behöver inte vara mer än så.

25. Kortslutningarna i väsendets strålstruktur framkallar sjukdomar i organismen

Man kan hela tiden visa att man känner sympati, att man är kärleksfull och att man är vänligt inställd. Man är inte kritisk och uppmärksammar inte om det finns något man kan fånga upp och berätta för andra, allt det som skapar kortslutningar. Människornas lust att baktala är något av det värsta när det gäller att skapa kortslutningar. De kan inte komma i förbindelse med det verkliga ljuset och de kan inte själva bli lysande, så länge de använder de felaktiga våglängderna eller tankearterna. Varje tankeart som inte är till glädje och välsignelse för andra väsen, utan endast är beräknad för en själv, släcker ljuset i ens strålkraft1. När man efter döden kommer över på den andra sidan, har man inte den fysiska organismen och man ser sig själv i sin nakna strålkraft, i sin strålstruktur. Där ser man alla dessa mörka områden, alla dessa defekter, alla dessa förfärliga kortslutningar som finns i den psykiska strukturen. Om dessa kortslutningar kan man säga – ja, de blir till en cancersjukdom nere i den fysiska kroppen, de ger en mottaglighet för smittsamma sjukdomar, de ger förkalkningar nere i organismen och de ger en helt annan fysisk sjukdom. Alltsammans sker uppe i den psykiska strukturen, för det är kortslutningen som ”släcker lampan”, varigenom det inte uppstår några verkningar längre ner och saker och ting avstannar i organismen.

26. Alla väsen har ett behov av kärlek

Därför är det verkligen sant när det berättas för oss, att detta att man ska älska sin nästa som sig själv, det är uppfyllelsen av alla lagar. Det är ett absolut vetenskapligt facit, för endast genom denna inställning är man ett med Gud. Tror ni att Gudomen är arg på någon? Tror ni att dessa väldiga krafter som utformar ögonen och öronen, som formar hjärta, lungor och lever samt alla de levande väsendena, skulle börja hysa antipati mot det och frambringa magbesvär hos er? Tror ni att dessa krafter bär på sådana tankearter? Absolut inte! Och sådant ska heller inte förekomma i era tankebanor. Ni ska heller inte börja göra sämre ifrån er för att ni inte tycker om den ena eller den andra personen. Detta att man inte tycker om någon, är den största svagheten hos er, för ni ska kunna tycka om alla människor. Några kan vara vackra, andra kan vara helt förskräckliga, men att människor inte är färdiga, ska ju inte ändra er inställning. Och det kommer det heller inte att göra när ni får tillgång till den riktiga kunskapen, för då vet ni att det ofärdiga, förskräckliga väsendet är en yngre själ, som inte har övervunnit den ena eller den andra kraften och nu kämpar sig fram.

Det är ett urspårat väsen, där krafterna har varit för starka, men det kan väsendet inte hjälpa, för det skulle genomgå den processen. Det är i behov av kärlek. Alla väsen har behov av kärlek och sympati.

27. Ett lysande väsen får livet att växa fram och är ett gudomligt sändebud på jorden

Nu kommer kanske någon att säga: Men man kan inte utlösa kärlek på det sättet, för det är ju inte en viljeakt. Och det är riktigt, det är inte en viljeakt, men man kan utlösa vänlighet. Om man tillägnar sig en verklig kunskap om världsbildens struktur, får man ett fundament för att inte i någon situation känna antipati, klandra eller döma den ena eller den andra. Då kommer man fram till detsamma som Kristus, som säger: ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas.” Och det är så sant, så sant. Man känner en människas karaktär på den dom som hon fäller över andra människor. Det är så oerhört enkelt. Den människan vet inte om att hon därmed å det grövsta avslöjar sig själv. Därför blir det av största vikt att man får en förståelse för sin egen strålformiga natur, förstår att man är ett elektriskt väsen, förstår att våglängden måste vara i kontakt med den stora våglängden, denna väldiga skapande makt som aldrig tar fel. På så sätt måste vi komma i kontakt med denna metod och det gör vi varje gång vi förlåter vår nästa, varje gång vi inte blir förnärmade över något, varje gång vi önskar något gott för andra och varje gång vi kan sända en kärleksfull tanke till en förfärlig förbrytare. För varje gång sänder man då ut lite ljus och då är man lysande och strålande. Där man sänder ut antipati och mörker, där finns det skuggor och fläckar, där skapar man död, undergång, depression och livsleda hos dem man har att göra med. Men man ska bli till ett lysande väsen, så att där man går fram över jorden, där växer livet fram. Glädjen, livslusten och kärleken växer fram, på så sätt att man verkligen känner att man i sig själv är en ljusets ängel och att man i verkligheten är Guds sändebud på jorden.

Not

  1. Det är svårt att höra på ljudupptagningen om Martinus säger det danska ordet ”strålekrans” eller ”strålekraft”.

Artikeln är en återgivning av ett föredrag som Martinus höll på Martinus Institut, söndagen den 21 mars 1954. Föredraget spelades in på band. Mellanrubriker och bearbetning av bandavskriften är gjord av Torben Hedegaard. Godkänd av rådet den 26 juni 2016. Första gången infört i Kosmos nr 1, 2017. Artikel-id: M1870. Översättning: Lars Palerius, 2016.

© Martinus Institut 1981, www.martinus.dk

Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.