Världens räddning

_{av Martinus}

1. Kärlek, som är det enda nödvändiga, är världens räddning

Vad är det som människorna ska räddas ifrån? Ska de räddas från något över huvud taget? Är de inte som de ska vara? Det är de långt ifrån. Människorna är under utveckling eller skapande, och det handlar om att se vad det är som kan få människorna bort från alla de många mörka tillstånd som de befinner sig i. Varför för de till exempel krig? Varför skapar de koncentrationsläger och plågar andra människor till döds? Varför tillverkar de kärnvapen? Varför är de intoleranta? Varför förtalar de varandra? Det gäller att finna orsaken till dessa mörka tillstånd, och de har endast en enda orsak, och det är brist på kärlek. Kärlek är det enda som kan få människorna bort från de mörka tillstånden. Det enda nödvändiga är därför att i grunden komma till klarhet om vad kärlek är.

Kärlek är i sin högsta instans utstrålningen från själva Guds ande. Det är meningen att människorna ska komma att till hundra procent utstråla Guds ande. Deras medvetande ska bli den fullkomliga manifestationen av ”den heliga anden”.

2. Vapnen kan inte rädda världen

I naturen ser vi att alla de företeelser som Gud har gjort färdiga, i sitt slutfacit i allra högsta grad är till glädje och välsignelse för levande väsen. Det är klart att det ska människan också bli. Det är inte meningen att hon ska vara till förbannelse, lidande och sorg. Hon ska inte fortsätta att vara orsak till andra människors lidande. Hon ska bli Guds avbild, och för att lära sig förstå vad denna bild är, måste man studera kärleken. Det finns många som menar att vapen kan rädda världen. De skapar väldiga mordvapen och tror att de kan skapa fred och befria människorna med dessa vapen. Detta låter sig inte göra. Det finns ingenting som helst som kan befria människorna från krig och lidande, sjukdomar, nöd och elände annat än detta enda – kärleken.

3. Den äktenskapliga kärleken kan inte rädda världen

Den äktenskapliga kärleken har lovsjungits och höjts till skyarna av författare och konstnärer som det enda saliggörande. Det är den också under en viss utvecklingsepok, där den är det enda sympatitillstånd som människorna kan uppnå. Men det ska den inte fortsätta att vara – ett så ringa sympatitillstånd kan inte rädda världen. Om den äktenskapliga sympatin kunde rädda världen, skulle den för länge sedan vara räddad, men den kan inte ens rädda sig själv. Vi ser hur äktenskapen degenererar, hur det uppstår otrohet och många olyckliga äktenskap, som resulterar i olyckliga skilsmässobarn och många andra obehagliga ting.

4. Guds ande manifesterar sig i parningsakten

Det är inte så att jag vill gå emot äktenskapet. I den epok där äktenskapet hör hemma, är det en gudomlig företeelse. Äktenskapet har fört människorna genom många olyckliga tillstånd och varit det enda ljuset genom de primitiva, mörka tillstånden, där de så att säga var vildar. Parningskärleken var den enda punkt eller den enda realitet där de hade förbindelse med den gudomliga makten. Denna gudomliga makt manifesterade sig i den så kallade parningsakten eller sexuella akten, som främjade fortplantningen och gav människorna den högsta förnimmelse av vällust som över huvud taget finns. Denna vällustförnimmelse är ingenting mindre än en liten ljusglimt av den gudomliga anden! Man är inte van att kalla detta Guds ande. Man är van att Guds ande är de ord man hör i predikningarna i kyrkan, men detta är endast indirekt. Den direkta förnimmelsen av Guds ande sker genom det gudomliga ljus som manifesterar sig i parningsakten och som har fört hela djurriket framåt i utvecklingen till det mänskliga tillståndet och som också för människan framåt i hennes första begynnande primitiva tillstånd.

5. Allkärleken eller den oändliga kärleken är något annat än den äktenskapliga kärleken

I det primitiva tillståndet är äktenskapet det högsta gudomliga ljus som människan kan uppnå, men hon är också skapad till att uppnå ett långt större ljus. Hon ska bli Guds avbild. Vi ser därför också att hon utvecklas vidare, och det framträder ett nytt kärlekstillstånd. Människan ska uppleva ett helt annat kärlekstillstånd, och det är allkärleken eller den oändliga kärleken. Den äktenskapliga kärleken är i sig själv inte kärlek, den är visserligen en sympati, men den är förenad med villkor. Den är inte inställd på att hellre ge än ta, men däremot på att äga. Om de båda parterna inte ömsesidigt har egendomsrätt över varandra, uppstår det disharmoni, och äktenskapet blir olyckligt. Äktenskapet är som sagt gudomligt så länge människorna är predestinerade till att kunna bli lyckliga genom det, och därför kommer det inte heller att upphöra så länge det över huvud taget finns användning för det.

6. Den andliga vetenskapen – hjälparen, den heliga anden

Men nu har människorna nått fram till ett utvecklingsstadium där de kan tänka och förstå mer än de har kunnat tidigare, och därför kan världsplanen nu manifesteras på ett annat sätt för dem. Det som återstår att manifestera av världsplanen är allt det som de inte har fått i Bibeln, men som Kristus lovade att Fadern skulle sända dem i form av ”Hjälparen, den heliga anden”. Den skulle lära människorna allt det som Kristus inte kunde förklara för dem på den tiden, då de inte var tillräckligt utvecklade för att kunna förstå det. Hjälparen, den heliga anden är inte en man som ska komma. Det är inte en världsåterlösare. Det är däremot en vetenskap som är en kunskap om de allra högsta företeelserna, en förklaring och fördjupning av Kristi stora sanningar, så att de blir till uppenbara fakta för mänskligheten.

7. Det är den andliga vetenskapens uppgift att förklara den sexuella polförvandlingen

Med hjälp av den andliga vetenskapen kan vi följa människans utveckling, och det är inte särskilt invecklat eller mystiskt. Man kan följa den helt och hållet genom de organ som befordrar människornas utveckling. Dessa mänskliga organ är den maskulina och den feminina polen. Alla väsen har dessa båda poler i sig, men de är inte lika utvecklade. Symboliskt sett uppstod det enpoliga väsendet, då Gud skapade Eva av Adams revben. Eva-väsendena är enpoliga väsen, eftersom den ena polen är latent. Dessa enpoliga väsen har skapats på ett sådant sätt att de kan uppleva den kontrast som är absolut nödvändig för att man ska kunna uppleva det högsta ljuset. Denna kontrast är mörkret. Upplevelsen av mörkerkontrasten, eller ”syndafallet” som Bibeln kallar det, befordras av ”eva-principen” eller det enpoliga tillståndet. Detta är inte något syndafall, det är endast fråga om misstag, och av misstagen får människorna kunskap. Vi vet också att ormen vägledde eva-väsendena till att äta av kunskapens träd. Det står att Eva sade till ormen: ”När vi äter av kunskapens träd, skall vi dö”, och ormen svarar: ”Nej, ni skall inte dö, däremot skall ni få förmåga att känna skillnad på gott och ont liksom Gud själv.” Och detta var just Guds plan. Ormen frestade inte, utan vägledde eva-väsendena, och den var den första yttringen av världsåterlösningens princip, vilken har till uppgift att vägleda människorna. Det har den gjort under tidernas lopp genom att Gudomen har sänt högre utvecklade människor som ledare och vägledare.

Vi känner till exempel Kristus som en stor vägledare för människorna. Han förde dem fram till det stadium där de är i dag, men nu kan mänskligheten inte ledas längre på den vägen. Religionerna har skapats som näring för känslan, men nu har de förlorat sin makt över människorna, eftersom dessa har utvecklat en utomordentligt stor intelligens och därför kräver att allt ska vara logiskt. De ska kunna se att det kan löna sig. Det ska vara något som verkligen är positivt. Detta kan förklaras för människorna endast genom att det uppenbaras i intelligensmässiga analyser, som samtidigt tillfredsställer känslan och de övriga sinnen som människorna hittills har utvecklat.

8. Djuriska och mänskliga tankeklimat

Det som människorna nu ska lära sig och vänja sig vid att förstå, är tillkomsten av denna nya kärlek som ska rädda världen. Denna kärlek är den allkärlek man tillskriver Gudomen, men som människorna också ska uppnå att kunna manifestera. Varje enskild människa ska uppnå att i sig ha en utstrålning av Gudomens eget strålflöde, vilket förnims som det högsta ljuset. Det ska människorna uppnå, men vad är det de utstrålar i dag? De utstrålar mörka tankeklimat, som gör andra bedrövade och sjuka, som mördar och dräper, som får andra att lida, bli vreda, hata och förfölja. Det är i stor utsträckning det som sker på de jordiska människornas nuvarande steg, där alla är i krig med alla. Det är riktigt att vi inte har krig här i Skandinavien, men varför har vi inte det? De länder som inte är i krig, är bundna av andra makter. De större makterna behärskar de mindre länderna. Man kan säga att det råder vapenstillestånd, fred är det absolut inte. Men det är ju det som människorna nu längtar så mycket efter. De längtar efter fred, och den kan endast skapas genom Guds ande i människan, alltså genom kärlek. Den kärlek som äktenskapet manifesterar är inte den ”riktiga” kärleken. Den är en väldigt gudomlig princip där människorna är primitiva och inte har något annat ljus och måste försvara sig mot den omgivande världen, som i realiteten är fientlig. De vilda stammarna låg i krig med varandra. De måste kämpa mot varandra. De måste döda djur och ibland också människor för att själva kunna bestå.

9. Allkärleken är inte en platonisk kärlek

Men vi har också en annan kärlek, den verkliga kärleken, som manifesterar sig genom detta att ”hellre ge än ta”. Det blir den högsta njutningen för individerna att kunna ge och hjälpa överallt där det är nöd, kunna undanröja svårigheter och sprida solsken i sorgsna människors medvetande, hjälpa andra människor att komma på fötter, hjälpa dem till rätta, ge dem vägledning osv. Det har blivit en väldigt stor glädje och njutning för sådana människor som utvecklats till att ha allkärlek. Denna allkärlek håller alltså på att utvecklas i människorna, men de har inte förstått det. De hör visserligen något om kärlek från Bibeln, att man ska älska sin nästa som sig själv osv. Man säger till exempel ”det var en kärleksfull människa”, och ”hon var en älskvärd själ” osv. De har ju också allesamman något av denna allkärlek, men man får inte förväxla den med den äktenskapliga kärleken, ty den har den inte något med att göra. Det är riktigt att gifta människor eller äkta par mycket väl kan vara kärleksfulla mot omgivningen, men det är en platonisk kärlek. Det är inte en ”kärlek med hänförelse”. Det kan ge tillfredsställelse att kunna skapa glädje omkring sig, men det ska bli en långt större kärlek. Det ska bli en allkärlek eller oändlig kärlek, som inte understiger den gudomliga njutning av Guds ande som de hade i parningsakten. I den nya kärleken ska Guds ande komma fram på ett överdådig sätt. Det är det som människorna ska utvecklas fram emot, och detta sker alltså genom dubbelpoligheten.

10. Den äktenskapliga kärleken ligger till grund för kriget

Då Gud tog ett revben ur Adam, skapades Eva. Det var inte en kvinna, det var ett väsenstillstånd. Dessa nya väsen var enpoliga väsen. Detta enpoliga tillstånd började uppstå i växtriket, och då individerna hade blivit enpoliga uppstod djurriket, och ur djurriket uppstod den begynnande människan, som fortfarande levde enligt djurets princip. Människan började få intelligens, och hon började utveckla känsla. Hon kunde känna hat och hämnas osv. Hon kunde utveckla krig, hon kunde skapa mordvapen, och detta förde henne fram till det stadium där hon i dag står på sin allra högsta punkt, där hon kan använda naturens krafter och utplåna städer med miljontals människor och deras kulturvärden. Detta kan göras under loppet av sekunder. Det är inte allkärlek som ligger till grund för detta, utan i stället avsaknad av kärlek. Det är ett attribut till den äktenskapliga kärleken, till den djuriska kärleken. Men det är ju klart att människor som skapar atombomber och andra vapen, människor som kan ljuga och stjäla, mörda och döda, inte kan vara Guds avbild eller färdiga människor. De skapar ju mörker och lidande var de än går på jorden, men de ska bli något annat, och de blir något annat. Människorna använder de mänskliga förmågorna i den djuriska principens tjänst, och detta gör att hela världen i dag upprätthålls genom den djuriska maktutövningen. Krigen är en djurisk maktutövning. Den starke kan tvinga den mindre starke, men detta är inte fred. Det är förtryck, det är dressyr. Det är inte den fred som människorna ska ha.

11. Lidandet ger upphov till kärleken till nästan

Människorna ska ha en fred där alla av fri vilja ger sig själva åt varandra. Det är denna kärlek som ska fram, och vi kan glädja oss över att den är under stark utveckling hos människorna. Den har nått en bit fram i alla kulturmänniskor. Detta kan mätas genom det som de kan nännas att göra. Där de inte kan nännas att göra ont, har de kärlek till nästan. Och där de mycket väl kan nännas att förtala, ljuga eller hämnas, är de med om att upprätthålla mörkret och djurriket. Där de hjälper dem som lider och är emot alla de mörka manifestationerna, där har de kärlek till nästan. Men detta är inte tillräckligt, hon ska uppnå ett långt högre stadium, så att hon kan komma att helt behärska världen. Det är inte meningen att alla ska leva i krig med alla, men detta kan inte förändras genom att man läser böcker, genom att prästen predikar eller genom att man håller föredrag. Detta kan inte rädda världen. Det fundamentala som räddar är det lidande som uppstår där man handlar fel. Detta utvecklar den humana förmågan, och denna förmåga är den begynnande kärlek som ska omskapa världen.

12. Fåren och getterna

När människor som har genomlevt till exempel koncentrationslägrens förfärliga tillstånd med tortyr, lemlästning och en plågsam död, föds igen, kan de inte minnas att de har genomgått dessa lidanden, men det har skett något med deras mentalitet. När de står inför andra människor som drabbats av lidanden har de i sig en förmåga att själva förnimma lidandet. De har alltså blivit humana.

Lidandet är smärtsamt i upplevelseögonblicket, men i de kommande liven är det ett väldigt plus för individerna, ty varje gång de har gått igenom ett mörkt öde eller ett svårt lidande, växer deras humana förmåga. De har blivit humana, och det är dessa som Kristus kallar ”fåren” och som han ställer vid sin högra sida på domens dag. ”Getterna” är de som ännu inte har lidit tillräckligt. Det är de som fortfarande kan mörda och dräpa och som säger, ”det fattades bara att man ska finna sig i det. Vi ska ha vapen. Vi ska ha militär.” De ska ha allt detta för att kunna utveckla orsaken till de lidanden som till sist ska ge dem den humana förmågan, så att de kommer över på den högra sidan, till fåren, som ska gå fram till ljus, lycka och fred.

Varje dag flyttas så att säga människor till denna grupp, och när denna blir i majoritet här på jorden, börjar en ny tillvaroform, och människorna börjar kunna skapa fred. Men ännu är de inte i majoritet, det är däremot de människor som har djurisk mentalitet.

13. Femte budet

Dessa människor har emellertid många goda sidor, men de har också sidor där de utvecklar orsak till mörkt öde utan att veta det. De slaktar till exempel djur. Här i Danmark slaktas tusentals svin om dagen. Det uppföds minkar, rävar och andra pälsdjur för att de ska kunna flås och för att det ska bli pälsar av det. I god tro äter människorna kött, de menar att detta är en tradition och gammalt skick och bruk och att man inte kan leva på annat sätt. Man kan inte förebrå dem att de för närvarande lever i detta naiva tillstånd, men man ska inte fortsätta att döda djur. I femte budet står det: du ska inte dräpa, det står inte något om att man gärna får slå ihjäl djur. I Bibeln står det också att växterna skapades till att vara föda för människorna. Att det har kommit andra tider med hungersnöd där människorna vant sig vid att äta kött, är en annan sida av saken, men detta förändrar inte principen att det är emot kärlekslagen. Om man verkligen vill vara med om att skapa kultur, humanitet och fred i världen, måste man se till att man inte är med om att manifestera dessa dråpstillstånd. Det är inte ett livsvillkor för människorna att äta djurens kött för att existera, tvärtom, ju högre utvecklad man är, desto sämre tål man den animaliska födan.

14. När teoretisk kunskap kan vara till nytta

I det dagliga livet gör människorna också många andra saker utan att tänka på att det kan vara något fel i det. Men de får verkningar av det, och detta gör dem humana. När de har blivit humana och är emot krigföring, dråp och köttätande, kan den andliga vetenskapen hjälpa dem. Då kan det vara till nytta att man talar och att man skriver böcker, ty då har människorna blivit intresserade i denna nya form för tillvaro. När människor kommer till mina föredrag, är det väl för att höra något om livet, dess struktur och den gudomliga världsplanen, som visar att ”människan ska bli som Guds avbild, honom lik”.

15. Förälskelsen i det motsatta könet avlöses av ett högre tillstånd av sympati

Hur kan man nu känna igen denna kärlek som utvecklas i människorna? Ja, det är inte den äktenskapliga kärleken, som endast är en sympati inom äktenskapet, för avkomman och för familjen. Den kan inte rädda världen. Den är en självbevarelsedrift, en drift att äga som var nödvändig när väsendet var primitivt. Men efter hand har människorna blivit kultiverade och humaniserade, så att de kan utveckla något mer sympati. Man ser att det börjar uppstå ett nytt tillstånd i dem. De som tidigare blev förälskade i det motsatta könet, förlorar denna lust. De upptäcker att de inte har denna tendens. Det attraherar dem inte, däremot har de en helt annan stor känsla. De kan utstråla kärlek till både den ena och den andra människan och detta helt oberoende av om det är man eller kvinna, ty de ser det humana tillståndet, det mänskliga tillståndet i människan. De har en utomordentlig makt att framkalla ren kärlek, så att de får den största lust att omfamna och smeka. Det kan man naturligtvis inte alltid göra som man gärna skulle vilja, men man kan göra det i sina tankar. Tankar är levande, tankar är ting, och de kan bearbeta människorna på kärleksfullaste sätt. På detta sätt börjar man bli van att sända ut kärleksfulla tankar. Jag kan inte smeka alla de människor som jag gärna skulle vilja och inte på det sätt som jag gärna skulle vilja, men jag kan göra det i tankarna, där förmår jag sända ut kärleksfulla tankar. Det är också av kärlek till människorna som jag har offrat mitt liv. Jag har fått lov att skapa dessa analyser, och det har blivit min livsgärning att vara med att föra människorna fram till ljuset. Det är inte genom en äktenskaplig kärlek, utan genom en allkärlek, en kärlek till alla människor, en kärlek utan villkor, en kärlek som inte kräver att individer ska vara det eller det könet. Det är denna kärlek som börjar uppstå i människorna, och det är denna kärlek som på grund av människans oförstånd och missförstånd nu kallas homosexualitet och perversitet och något förfärligt, som den i renodlad form alls inte är. Det är helt enkelt fråga om att individen får sina poler i balans. Den färdiga människan har sina poler i balans och är dubbelpolig.

16. Framträdandet av en ny kärlek

Alla människor har två poler, men de flesta är huvudsakligen enpoliga, därför att den motsatta polen inte är färdigutvecklad. Det är den motsatta polen i människan, alltså den feminina i mannen och den maskulina i kvinnan som skapar det mänskliga medvetandet. Det är denna motsatta pol som ska utveckla kärleken. Den har sin egen kärlek, liksom den ordinarie polen har den äktenskapliga kärleken eller parningskärleken. Den nya polen skapar människan och för henne bort från djurets tillstånd. Människan ska inte fortsätta att vara däggdjur och föda ungar och leva i detta primitiva tillstånd. Hon ska uppnå ett upphöjt tillstånd där hon blir invigd i att leva i de andliga världarna, hennes rätta vistelseort. Men för att kunna leva i dessa högsta andliga världar måste människan ha det medvetande som är Guds avbild. Hon måste ha upphört att mörda, dräpa och föra krig osv., hon måste ha uppnått att utstråla Guds ande åt alla håll. Det är ju det som hon uppfostras eller utvecklas till här på det fysiska planet. Denna nya kärlek i människorna visar sig ibland på ett sådant sätt att två individer av samma kön kan smeka varandra för mycket. Då börjar människorna att tycka att det var då något egendomligt, och det är det inte något att säga om. De kan ju inte ana att det är något annat. De tror att det måste vara något fel, men det är inte något fel.

17. Allkärlek grundar sig på ett organiskt tillstånd

Människorna kommer här in i en mycket svår situation eller epok, ty denna kärleksdrift som uppstår grundar sig inte på äktenskap eller det motsatta könet. Den grundar sig på människan i människan. När en människa får denna begåvning eller kärleksdrift, måste hon hålla av människan i människan, liksom en kvinna måste hålla av en man, och en man måste hålla av en kvinna. Det är en förmåga som uppstår, och kärlek kan inte manifesteras utan en förmåga. Vi kan inte se utan ögon eller höra utan öron, och vi kan inte heller visa kärlek utan att ha en kärleksförmåga. Liksom det finns ett organiskt tillstånd bakom den äktenskapliga kärleken eller parningskärleken, finns det också ett organiskt tillstånd bakom allkärleken eller den oändliga kärleken, annars vore den ingenting värd. Vad skulle upprätthålla allkärleken om den inte var ett organiskt tillstånd?

18. Den nya kärleken är missförstådd och hatad

När denna nya kärlek uppstår i människorna, är det många som missförstår denna dubbelpolighet, ty den har blivit mycket förvanskad, eftersom människorna måste vara rädda för att visa att de har en sådan sympati, att de verkligen kan tycka om sitt eget kön. Därför har de hållit detta tillbaka och hållit det hemligt, och de fortsätter att hålla det hemligt, och det blir ett väldigt hemlighetsmakeri. Drifterna ökar och ökar, och det uppstår en fördämning i mentaliteten, som förr eller senare måste sprängas. Denna kraft, som i sig själv är den högsta kraften i livet, banar sig väg till utlösning på ett eller annat sätt, och detta kan efter hand bli till perversa företeelser, till lustmord, våldtäkt, kleptomani och pyromani och alla de många förfärligt obehagliga tillstånd där man rent av ska se motsatsen till det som var meningen. En pyroman till exempel ska helst se att levande individer brinner inne. Självklart kan det också finnas andra orsaker till dessa saker, men en av de stora orsakerna är att den nya kärleken är hatad. Den nya kärleken har inte blivit förstådd, och i många länder blir två individer av samma kön straffade, om man upptäcker att de har för stor känsla för varandra. Moselagen säger också att två individer av samma kön som på detta sätt har sympati för varandra är hemfallna åt döden. Mose var en kolossalt maskulin man. Därför kunde han leda dessa besvärliga israeliter genom öknen i fyrtio år, därför kunde han föra krig och vara så sträng som han var. Men sådan är tiden inte längre. Mose kom också att erkänna att det skulle komma en annan ledare till människorna, som var motsatsen till honom. Denne andre ledare var världsåterlösaren Kristus, som visade att det är kärleken som ska leda människorna; hos Mose var det makten och straffet.

19. Det ska finnas moral också bakom den nya kärleken

Här i världen har det ”homosexuella” fått en särskilt obehaglig klang, men det ska man inte ta så allvarligt, ty det är gärna uttryck för utsvävning hos dem som har förlorat all kontroll över medvetandet. Denna nya kärlek ska kultiveras och uppfostras, och det ska finnas moral bakom den, annars blir det till förargelse och leder till utsvävningar. Människorna kan också komma in i en utveckling där de får den motsatta polen alltför mycket utvecklad, och då ser vi en del män som närmast är kvinnor, och en del kvinnor som närmast är män. Alla dessa förvrängda företeelser har uppstått därför att det inte har funnits någon vägledning, därför att man har ansett att det var något fel. Det var något som skulle utplånas. Det var något man skulle bestraffa och hålla nere. Så är det inte längre, och i framtiden kommer det att uppstå en mängd dubbelpoliga människor.

20. De största ledarna i människornas historia är dubbelpoliga

Det är dubbelpoliga människor som har fört mänskligheten framåt. De största i mänsklighetens historia är inte de som till den grad lever högt i enpoligheten. Man kan väl inte tänka sig en fru Jesus? Kristus var också till hundra procent dubbelpolig, annars skulle han inte ha fått det medvetande han hade. Jag kan tala av erfarenhet, därför att jag själv är fullständigt dubbelpolig i balans. Jag är lycklig och glad över det. Jag berättar för människorna detta därför att det har gett mig det medvetande, de förmågor och den intima och orubbliga förbindelse med Gudomen som jag har. Därför vet jag också att människorna inte kommer att ångra sig när de arbetar sig fram till detta tillstånd. Det är emellertid inte meningen att man ska börja öva sig i att hålla av sitt eget kön. Det ska man verkligen inte försöka sig på, ty då blir det till en urspåring. Det ska växa inifrån, denna känsla ska komma av sig själv – och växa långsamt. Det är inte något man ska skynda på, ty då kan det som sagt ta överhanden och bli en urspåring. Då kommer det inte i balans, och därefter kommer lidande och karma.

Men det jag gärna vill framhålla är att människorna får förståelse för att det inte bara är fråga om ett antal perversa människor, utan det är uttryck för en väldigt gudomlig kraft, den gudomliga andens framträngande genom människorna, som ska göra djuret till människa, som ska utplåna de sista djuriska resterna och göra människan till ett gudomligt väsen.

21. Uppfyllandet av äktenskapslöftet

Det är också en annan sak som jag måste framhålla. Det kan vara svårt för människor som i någon grad har denna kärlek till nästan utvecklad och som inte är färdiga med den äktenskapliga kärleken, ty då står de med två slags sympatier. Den ena sympatin har fört dem in i ett äktenskap, den andra sympatin får dem att hålla av individer av sitt eget kön. Hur blir det då? Ja, de kan ju inte lämna äktenskapet. Äktenskapslagen säger att en man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och till hustrun säger den att mannen är kvinnans huvud, såsom Kristus är församlingens. Om en gift man älskar en annan man, så begår han ju äktenskapsbrott mot sin hustru. Om en gift kvinna älskar en annan kvinna, begår hon likaså äktenskapsbrott mot sin man. Detta leder som regel inte till något lyckligt. Här är en punkt där man i högsta grad måste känna moral, annars blir man själv urspårad.

Det är inte bara det att denna kärlek leder till individer av eget kön, den kan också förenas med den ordinarie polen, så att det för individer med denna större sympati faller sig mycket lättare att komma att sexuellt tycka om en ny partner och bli otrogen. När väsendet var primitivt, hade det inte kärlek till nästan, och då var det lätt att hålla sig till sin äkta make eller maka. Här är ett område där man måste se till att hålla moralen. Det finns människor som menar att när man är så utvecklad, behöver man inte vara trogen, det är omodernt att vara trogen i äktenskapet. Detta är fullständigt fel! Självklart ska man inte högtidligt ge löften för att bryta dem! Om en människa är gift och har barn och hon får denna nya tendens, måste hon säga nej till den andra. Hon måste hålla den andra borta så länge hon har sin förpliktelse. En fri människa är däremot en människa som inte har lovat bort sig till äktenskap eller till någon annan människa. Att två sådana fria människor håller av varandra ska väl inte vara en förbrytelse? Det är ju den begynnande kärleken till nästan.

22. Kärleken till nästan riktar sig varken mot man eller kvinna, utan mot människan i människan

I kärleken till nästan kan det se ut som om individen endast håller av sitt eget kön, men i verkligheten håller han av människan i människan. Det handlar inte om könet, om det är man eller kvinna, men som saken ligger till, kan sådana individer inte så lätt ge uttryck för sin kärlek till nästan gentemot det motsatta könet. En man kan till exempel inte så lätt visa denna kärlek till nästan gentemot en kvinna, ty hon kommer möjligen att tro att det är den äktenskapliga kärleken. Därför är det alltid så, att det oftast visar sig genom att de älskar sitt eget kön.

Men denna kärlek kan också skapa olyckor och lidanden. Det är ju illa om den förstör ett äktenskap eller blandar sig i något annat. Om en sådan människa förför ett barn till ett sexuellt tillstånd, är det i högsta grad omoraliskt, och detta kan bli till mycket stor skada för barnet. Det ska självklart finnas en moral.

p>De människor som har denna utveckling på det rätta sättet, ser man inte så mycket till, ty de är fina och kultiverade och skulle aldrig kunna tänka sig att besvära andra människor med sina känslor, även om de aldrig så gärna skulle vilja omfamna och smeka. Det är ju på det sättet att när man har denna kärleksfulla utveckling, vill man älska alla. Men man kan omfamna i sitt medvetande. Ser man en bild i tidningen, ser man en människa på gatan, så är det människor man så till den grad skulle kunna hålla av – så är det! Man kan tydligt se att detta är allkärlek.

23. Vad som kan rädda världen

Man kan också tydligt se att det är denna allkärlek som behövs. När den kommer fram kan man inte begå brott eller vara ond, bitter och hatisk, då är det så att ”man förlåter inte bara sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger”. Om världen ska räddas och bli det ”himmelrike” som Kristus talade om, kan det endast ske genom allkärlek eller oändlig kärlek. Det kan inte ske genom äktenskap, även om det är en gudomlig anordning i den epok där människan är i det primitiva eller djuriska tillståndet. Men efter hand växer allkärleken fram i människan, och hon blir en mänsklig individ, och mänskliga individer kan skapa en människovärld. Där den kärlek som sålunda framträder genom individer av samma kön hålls moralisk, där har man den kärlek som ska rädda världen. Det finns ingen annan kärlek som kan rädda världen. Det finns ingen annan makt, ingen vapenmakt, ingen annan form av mentalitet som kan rädda världen och befria människorna från krig och lidanden, från det mörka ödet och de mörka tillstånden. Det är endast detta enda: att komma att tycka om alla människor.

24. Vilka som kan förstå polanalyserna och har användning av dem

Vi har den gudomliga glädjen att denna kärlek är under utveckling i alla människor, så det gäller att sköta och vårda den, så att den får växa, så att den inte bestraffas, förtalas, vanäras och förvrängs, såsom fallet är. Men det måste man ju förlåta, därför att människorna inte känner till den. Det är ju klart att en människa som endast är medveten i sitt äktenskapliga tillstånd, inte kan förstå att det andra kan vara riktigt. Det kan endast de förstå som har detta andra och har vuxit in i det. Det finns miljontals människor som har nått så långt, och det är ju närmast de som har användning av det nu. Jag talar inte till dem som är i lyckliga äktenskap i dag, de har ju inte så mycket användning av det, utan till dem som är framme i polutvecklingen. Det är nödvändigt att detta kommer fram i världen, för att det inte ska bli ännu värre, att det inte ska uppstå ännu fler perversiteter, förvrängningar och missförstånd av detta gudomliga tillstånd.

Vad är då denna kärlek till nästan? Det är ingenting mindre än själva den gudomliga anden, och den kommer att utlösas genom människornas relationer, genom smekningar, kyssar och omfamningar. Den kommer att utlösas i denna gudomliga vällustförnimmelse som bara var en bagatell i djurriket och i det primitiva människoriket, den kommer att bli en uppenbar utstrålning från varenda människa till varenda människa, så att det onda kommer att vara helt försvunnet.

25. Den sista tiden på jorden

Under den sista tiden på jorden kommer människorna att älska alla, då kommer alla att ha denna gudomliga förmåga, då kommer äktenskapet att upphöra och människor inte längre att födas av kvinnor. De får möjlighet att visa sig på det fysiska planet genom materialisation, och de kan försvinna från det fysiska planet genom dematerialisation. Det kan de därför att de är färdiga med att vara fysiska. De är här på det fysiska planet för att lära sig vad som är gott och vad som är ont och för att bli genier i att göra det goda. När de är genier i att göra det goda, behöver de inte vara på denna ”läroanstalt” längre, då är de kvalificerade att leva i de högsta världarna och vara Gudomen behjälpliga med att leda andra fysiska världar och mänskligheter, som ännu suckar och stönar under primitivitetens ok, under okunnighet, plåga och fasor.

I de högsta världarna finns det många sköna saker, där kulminerar konsten, där finns endast genier: i musik, målning, bildhuggarkonst, litteratur, det finns genier på alla områden, annars var de ju inte färdiga människor. Där har man tillgång till de största konstnärliga skapelserna, ja, själva fantasin kan inte överdriva det. Om man följer logiken, så kan jag inte med min största fantasi i tillräcklig grad visa denna väldiga gudomlighet, som här uppenbaras för människorna.

Här på jorden kommer människorna att utvecklas till att få en gudomlig värld som jag har beskrivit i Livets Bog, en fysisk värld där pengarna har försvunnit, där alla de många ohyggliga företeelserna, politiska strider och krigstjänst kommer att ha upphört. Det är i denna epok som människorna uppnår den sista stora invigningen: det kosmiska medvetandet, och de behöver därför inte födas på jorden längre annat än om de har lust att besöka den. De kan materialisera och dematerialisera sig, och framtidens människor kommer sålunda att leva både bland materialiserade individer och bland individer som tillhör klotet. Det kommer att bli en helt alldaglig upplevelse att man har besök av individer från den andliga världen.

26. Det största hindret

Så vacker är den gudomliga planen och allt detta har människorna att se fram emot. De ska bara avlägsna det från sitt medvetande som hindrar dem att komma fram till det. Vad är det då som hindrar dem från att vara med om att rädda världen? Ja, det är där de inte kan förlåta sin nästa, där de har lust att förtala och hämnas, där de är avundsjuka och svartsjuka osv. Alla dessa realiteter är det som håller människorna kvar på mörkrets plan. Så snart man börjar öva sig i att bekämpa sådana saker och uppnår att inte göra dem, kommer man att upptäcka att man växer. Man upptäcker att man inte är samma människa längre. Man börjar upptäcka att tillvaron blir ljusare och lyckligare. Det finns ingenting mer lyckligt än detta att utstråla Guds ande till omgivningen. Det kan man göra genom att tala, men också genom många andra former av genialitet: konst, vetenskap osv. Det är det som blir den stora upplevelsen i de höga gudomliga världarna.

27. Alla människor kommer att bli dubbelpoliga

Det man kan göra i dag är att erinra sig denna gudomliga plan och sätta sig in i allt detta. Man kan tänka över dessa realiteter, även om de kanske verkar förbluffande, och även om man kanske till att börja med har antipati mot det, kan man försöka förstå att det inte finns någon annan väg! Alla kommer att bli dubbelpoliga! Men alla behöver inte bli perversa. Det är utsvävningar som dyker upp, därför att andra saker eller realiteter kommer in i bilden. Om man följer den moral som nu ges, kommer man inte att bli pervers, då kommer man att fortsätta att stråla också genom detta tillstånd. Mänskligheten kommer att förstå dessa dubbelpoliga individer, precis som man i dag förstår en man och en kvinna. Men tidigare har man inte förstått att den verkliga människan som Guds avbild varken är man eller kvinna, utan en levande människa – ett väsen med dessa två principer i gudomlig förening, så att hon kan känna både det maskulina och det feminina tillståndet. Gudomen är varken man eller kvinna, Gudomen är ett väsen som utstrålar både det maskulina och det feminina tillståndet.

28. Ätandet av kunskapens träd

Sådan är världsplanen, och det är detta som är världens räddning. Atomvapen, krig osv. är bara med om att skapa de lidanden som människorna ännu saknar för att bli humana. Om man är human och endast vill vara human, om man undviker att döda, då behöver man inte vara rädd för kriget, då har man redan börjat vara i Guds strålkraft, då har man börjat vara i det riktiga mänskliga tillståndet. Krig är något som ska äga rum, ty det är en invigning. Om människorna inte fick lov att äta av kunskapens träd, skulle de fortsätta att skapa vapen och vara onda, de skulle inte bli färdiga människor. Därför måste vi förstå att detta är ett led i den gudomliga planen.

29. Livet är underbart och härligt, när man förstår att leva det riktigt

Det finns ingenting som hindrar att vi i vår egen tankevärld kan skapa himmelriket. Kristus sade: ”Guds rike är inom er.” Det är inom oss själva som vi ska börja. Om det inte börjar där, då kommer det aldrig ut i den yttre världen. Det finns ingenting mer glädjebringande än detta att börja skapa himmelriket inom sitt eget medvetande. Det skapar trygghet, livsglädje, hälsa, ja, det skapar en hel mängd gudomliga ting som människorna i dag saknar, därför att de inte förstår att leva livet riktigt. Livet är underbart och härligt, men man ska förstå att leva det, dvs. man ska förlåta och utstråla ljus och värme åt alla håll och liksom vår förebild solen lysa in i människornas medvetande och upplysa deras isområden, frusna sumpmarker och mörka tillstånd och smälta allt detta med sin värme och kärlek. Då betyder det något att leva, och då är man med om att rädda världen!

***

Artikeln grundar sig på en bandupptagning av ett föredrag som hölls av Martinus i Kosmos Ferieby, Klint, måndag 11 juli 1966. Styckerubriker och bearbetning av Ole Therkelsen godkändes av rådet 28 april 2002. Artikeln publicerades första gången i Kosmos nr 12/2002. Översättning: Rolf Nordström. Artikel-id: M2490.

 

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}