Jordmänsklighetens mottaglighet för den nya världsimpulsen

_{Utdrag ur Livets Bog, del 1, st. 120–139 av Martinus}

120. De avgörande krafterna bakom jordmänsklighetens mottaglighet för den nya världsimpulsen

Genom de föregående kapitlen blev vi införstådda med att en ny stark impuls från ”den gudomliga skaparprincipen” går fram över världen, och att denna impuls utlöser sig i stora skeenden, som i sin tur koncentrerar sig i skapandet av en för hela jordmänskligheten gemensam religiös och materiell grundval. De viktigaste detaljerna i den materiella grundvalen känner vi redan till från det föregående kapitlet, och eftersom detaljerna i den religiösa grundvalen ju utgör det kommande huvudinnehållet i Livets Bog, ska vi nu här i inledningen endast göra en utredande analys av hur jordmänniskorna kommer att ställa sig till denna nya världsimpuls med tillhörande nya världsuppfattning och nya kultur, med dess undanröjande av övertro och gamla traditionella föreställningar och dogmer, dess avskaffande av rikedom och fattigdom, dess övervinnande av sjukdom och underminering av intolerans, samt dess förenande av alla jordens stater och skapande av den stora freden på jorden.

Man skulle ju kunna tro att alla jordmänniskor med strålande hänförelse och öppna armar skulle ta emot en sådan ny gudomlig impuls, en så betagande och överväldigande handräckning, en så vittomfattande och inspirerande kraft från en högre värld. – Men nej, så är inte alls fallet! Saken är nämligen den, att en individs mottaglighet för högre krafter, vilket i detta fall innebär hans mottaglighet för en ny andlig kultur, inte är något som han kan avgöra med sin vilja, på samma sätt som han till exempel kan avgöra om han vill stå upp eller sitta ner, ropa eller viska, öppna eller sluta sina ögon eller dylikt. Det avgörande för en jordmänniskas mottaglighet för en ny andlig grundval är därför inte hennes vilja, utan den bakom hennes vilja existerande andliga kvaliteten, som i sin tur representeras av de i hennes medvetande ledande själskrafterna. Dessa krafter är av mycket olika natur hos individerna, eftersom de hos varje individ utgör ett resultat av hans samlade erfarenheter eller upplevelser, hans tidigare anlag, vanor och böjelser, och dessa är som sagt olika för varje individ. Dessa krafter blir alltså de egentligen viljeförande hos individen och ställer in hans vilja för eller emot en ny andlig kultur.

121. ”Helig vrede”, ”rättfärdig harm”

Eftersom jordmänniskorna i mycket stor utsträckning tror att deras medmänniskors inställning till andliga problem just bara är en fråga om vilja, och därför inte anar att den i själva verket, såsom vi nyss påpekade, är en fråga om utveckling eller anlag, kommer de mycket ofta att förgripa sig på varandras mening om livet eller uppfattning om tillvaron. Sådana väsen lever nämligen alltid i den villfarelsen att deras speciella uppfattning om tillvaron, deras speciella tro och ideal, absolut är ”allena saliggörande”. De känner därför indignation mot sådana medväsen, vilkas natur, erfarenheter och anlag ovillkorligen betingar att de antingen är så mycket före eller så mycket efter dem i utvecklingen, att de omöjligt kan dela dessa väsens speciella föreskrifter och tro på livet och därför måste ha en helt annan livsåskådning. För att hjälpa jordmänniskorna att bekämpa denna olyckliga indignation, som i form av intolerans men under förklädnaden ”helig vrede”, ”rättfärdig harm” osv., i verkligheten har åstadkommit mycket sorg och lidande, och som till sin lokala natur är lika oberättigad och meningslös som det skulle vara att bli indignerad över att andra människor är till åren yngre eller äldre än man själv, ska vi nu övergå till att belysa jordmänniskornas olika förutsättningar att ta emot den nya andliga kulturen och därigenom hjälpa dem att övervinna denna indignation, vilket är det absolut ofrånkomliga villkoret för varje sanningssökare som vill uppnå mötet med ”den stora födelsen” och få kosmiskt medvetande, eller uppfyllas av ”den heliga andens” klara, gudomliga synkraft och solljusa väsen.

122. Grupp A- och grupp B-kategorierna samt intelligens och känsla

När vi så ska börja analysera eller mäta jordmänsklighetens andliga standard, måste vi ha en fast punkt utifrån vilken vi kan utläsa resultatet av vår mätning. En sådan fast punkt får vi just i mänsklighetens inställning till den gamla världsimpulsen. Genom denna inställning kan vi se att denna impuls för tusentals jordmänniskor har blivit föråldrad, oavsett om den framträder som buddhism, islam eller kristendom, och helt oberoende av om man är född som öster- eller västerlänning. Detta betyder alltså att det över hela världen finns väsen som vuxit ifrån sin barnalära eller barnatro, och vuxit förbi jordens nuvarande främsta religionsformer. Att detta kunnat ske, beror på den starka känslo- och intelligensmässiga utveckling som har ägt rum under det senaste århundradet. De väsen vi talar om har alltså varit föremål för denna utveckling, vilket är liktydigt med att de fått sitt medvetande berikat med erfarenheter och upplevelser, som hos samtliga dessa individer i sin tur gett upphov till stora, avgörande frågeställningar, vilka alls inte var aktuella vid de tidpunkter då religionerna gavs av sina upphöjda instiftare, och som dessa därför inte var inriktade på att besvara. Religionerna var alltså bara utformade för att ge svar på de för den tiden mest aktuella frågorna. Och eftersom jordmänsklighetens andliga standard, särskilt på intelligensens område, var mycket primitiv, var även frågorna eller det begär efter verkligt vetande som man då uppnått, i motsvarande grad primitiva. Religionerna måste därför, för att inte framstå som alltför fantastiska eller osannolika, anpassas till dessa väsens primitiva utvecklingsnivå. Men eftersom årtusenden nu har passerat sedan den gamla världsimpulsen översattes till religionsform, och dessa årtusenden inom alla övriga områden av jordmänskligt medvetande har satt sin prägel på utvecklingen, medan religionsformerna inte har genomgått någon motsvarande förvandling eller utvidgning, utan alltjämt i form av dogmer endast täcker sina primitiva eller begränsade områden, så är det givet att de mest framskridna eller av utvecklingen mest påverkade väsendena i tillvaron med stora delar av sitt medvetande måste färdas utanför religionernas gränser, ja, de måste rent av råka i konflikt med dessas ordformer, när de uppfattas bokstavligt och inte symboliskt, såsom egentligen är den ursprungliga meningen med dem i världsplanen. Och ju större de utanför religionerna existerande nya medvetandeskikten är, vilka framför allt representeras av teknik, vetenskap och konst, desto mer kommer deras upphov att vara i disharmoni med ordformen eller dogmerna. Och genom att konsekvenserna av detta för stora delar av jordmänskligheten har blivit en frigörelse, helt eller delvis, från dogmerna, eller en lösryckning från religionerna, blir det alltså tydligt att denna mänsklighet framträder för oss i två stora huvudgrupper. Av dessa utgörs alltså den ena av de nyss nämnda väsendena som lösgjort sig från religionerna, dogmerna eller den gamla världsimpulsen, medan den andra däremot består av de individer för vilka dessa företeelser fortfarande har sin fulla inspirationskraft, och för vilka de därför ännu är en oumbärlig välsignelse. Dessa två stora huvudgrupper kommer här i Livets Bog att benämnas ”grupp A” och ”grupp B”. Väsendena i dessa två stora huvudgrupper, alltså hela den jordiska mänskligheten, kan i sin tur indelas i sex skilda kategorier. Av dessa tillhör de tre första grupp A, medan de tre sista får anses utgöra grupp B. Varje jordmänniska kan alltså hänföras till någon av dessa sex kategorier. Dessa kategoriers väsen skiljer sig från varandra genom sina olika utvecklingsstadier. Utvecklingen har nämligen inte varit densamma för alla väsen, utan har format sig så att somliga nu framträder med en för starkt utvecklad känsla i förhållande till intelligensen, medan hos andra motsatsen är fallet. Men samtidigt finns det även väsen hos vilka dessa två medvetandefaktorer är likvärdiga eller i jämvikt. Eftersom det är det inbördes förhållandet mellan dessa två framträdande faktorer i individens medvetande som är det absolut avgörande för hans viljeföring eller hans handlingssätt, för hans partiskhet eller opartiskhet gentemot det ena eller det andra, för hans religiösa standard, vad han kan tro eller inte tro på osv., kan man inte starkt nog anbefalla sanningssökaren att särskilt inpränta efterföljande analyser av de nämnda kategorierna, eftersom insikten om det orimliga eller abnorma i varje form av intolerans eller ovilja mot väsen som tänker eller uppfattar annorlunda än han själv då blir levande hos honom.

123. Första kategorin i grupp A. Jämbördig intelligens och känsla. ”Visdom” och ”kärlek”. ”Den stora födelsens förgård”. Den nya andliga kulturens främsta praktiska utövare inom jordmänskligheten

Första kategorin i grupp A. Av de sex kategorierna bildar som nämnts de tre första grupp A, vilken uteslutande består av individer som alla mer eller mindre har vuxit ifrån den gamla världsimpulsen. Till den första av dessa tre kategorier räknar vi sådana väsen vars utveckling gått så till, att deras känsla och intelligens befinner sig i någorlunda jämvikt och därför ömsesidigt reglerar varandra. Sådana väsen framträder därför alltid med en sund jämvikt i medvetandelivet; deras känsloliv råkar nämligen aldrig in i överdrivna eller obalanserade utbrott tack vare att deras intelligens eller förnuftsförmåga just är så stark, att den alltid finns till hands som en behärskande eller reglerande faktor. Intelligensmässigt eller teoretiskt kan de heller aldrig hamna för långt ut i det onaturliga eller fantastiska, eftersom deras känsloförmåga då är stark nog att uppväga sådana tendenser. Eftersom känslolivet hos dessa väsen i stor utsträckning har renats från grövre eller lägre tendenser eller lidelser, och detta rena känsloliv, som nämnts, i sin tur reglerar dessa väsens intelligensliv, eller skyddar detta från att hamna i fantastiska hypoteser eller teorier, blir all intelligens eller förnuftsmanifestation från dessa väsens sida liktydig med ”visdom”. Och eftersom deras utvecklade känsloliv inte kan få utlopp utan att stå under kontroll av denna visdom, kan varje form av känslouttryck hos dessa väsen endast vara ”kärlek”. Visdom kan nämligen, i enlighet med de kosmiska analyser som här skisserats, endast utgöras av ren intelligens reglerad av ren känsla, och kärlek endast av ren känsla reglerad av visdom. För de högst utvecklade av dessa väsen blir det kännetecknande för deras manifestationer därför visdom och kärlek. Dessa väsen har alltså i stor utsträckning vuxit ifrån de gängse jordmänskliga begären och drifterna, såsom äregirighet, högmod, missunnsamhet, svartsjuka samt förälskelse och giftermål. De befinner sig i en utvecklingszon som senare i Livets Bog blir belyst under begreppet ”ofruktbarhetens zon”, där deras sexual eller fortplantningskrafter omvandlas eller anpassas till att kunna tas i en högre medvetandeforms tjänst. Det måste naturligtvis också anses som självklart att dessa väsen inte är behäftade med laster, såsom bruk av tobak, alkohol eller andra narkotiska och för deras kroppskombination nedbrytande medel, liksom detta att äta kött eller inta näring som framställts genom andra animaliska väsens död och lemlästning, för dem alla utgör ett för länge sedan tillryggalagt utvecklingsstadium. Ja, det kan därutöver ytterligare framhållas att några enstaka av dessa väsen redan har upplevt vissa av ”föregångssymtomen till den stora födelsen”, har fått ett partiellt ”kosmiskt medvetande”, och därför framstår som till hälften eller delvis invigda väsen som under de närmast följande jordeliven kommer att möta den fundamentala upplevelsen av den stora födelsen, vilken i full utsträckning ska göra dem till ”ett med vägen, sanningen och livet”. Till dess måste dessa väsen ju ännu få sitt ljus från böcker, från de så kallade ”visdomens mästare” och från världsåterlösarna. Väsendena av den första kategorin, vilkas plats i utvecklingen egentligen kan betecknas som ”den stora födelsens förgård”, är inte talrika, men kan ändå påträffas i alla fem världsdelarna. På grund av sin framskridna utveckling, befriade från äregirighet och onödiga materiella behov, representerar de ett mycket obemärkt, stilla och försynt, ja, stundom helt tillbakadraget liv. Detta gäller särskilt för österlandet, där dessa väsen ibland dragit sig helt tillbaka och då vanligen kan återfinnas bland munkar och visa väsen i stilla kloster eller som eremiter i bergen, där de överallt uppoffrar sig och är till gagn och glädje för människor och djur som kommer deras vistelseort förbi. I västerlandet lever väsendena av den första kategorin däremot såväl i storstädernas larm och vimmel som på den öppna landsbygden. I förhållande till den framskridna utveckling de representerar, är deras materialism av en så obetydlig och kraftlös art, att de inte i något fall är särskilt lämpade att bekläda utsatta, överordnade poster i materiella företag, och vi finner dem därför oftast bara i de underordnade funktionärernas led i blygsamma befattningar, såsom assistenter, hantlangare, bud och arbetare osv.

Eftersom väsendena av första kategorin har nått därhän i sin utveckling att de känner stor respekt eller tolerans för andra väsens religiösa meningar och uppfattningar, trots att de ju själva vuxit förbi dessa, hör man dem aldrig kritisera eller delta i diskussioner, och det är i själva verket mycket sällan som dessa personer uttalar sig om sin egen speciella syn på tillvaron, utom på enträgen uppfordran och då det kan vara till verklig nytta. Förkärleken för obemärkthet är hos dem en särskild dygd, och de blir därigenom ibland ett slags ”enslingar” eller ”eremiter” som mitt i civilisationens största centrum okända uppoffrar sig till gagn och välsignelse för den stora massan. Här bör dock tillfogas att det bland dem finns vissa enstaka väsen som kommit att avvika från vad som är regel, och som dels genom sin egen halvinvigning, dels genom stöd från högre andliga väsen har gett upphov till betydande andliga ordnar, rörelser eller brödraskap. Den första kategorins väsen har alltså, som beskrivits här i analysen, absolut inte något begär efter makt, men genom sitt stilla, visdoms- och kärleksfyllda väsen smittar de av sig på sin omgivning och förlänas därigenom själva en makt som, överglänsande all jordisk glans och härlighet, gör dem till de ”stöttepelare” på vilka det kommande ”riktiga människoriket” kan byggas. De utgör de ädlare delarna av det kommande ”gudsrikets” nuvarande fosterkropp på jorden.

Väsendena av den första kategorin är således utvecklingsmässigt jordmänsklighetens främsta representanter, och på grund av deras särskilt utvecklade natur, frigjorda från alla gamla traditioner och fördomar, befriade från dogmer men med fast stöd i det andliga, har de lätt att förstå den nuvarande världssituationen och kommer att öppet och kärleksfullt möta den nya utlösningen från skaparprincipen. De är därför de mest lyhörda och bäst kvalificerade sanningssökarna och kommer att i stillhet bli den nya, andliga kulturens främsta utövare inom jordmänskligheten.

124. Andra kategorin i grupp A. För starkt utvecklad känsla i förhållande till intelligensen

Andra kategorin i grupp A. Medan väsendena i den första kategorin utgörs av individer, vilkas känsla och intelligens framträder i en balanserad, harmonisk utveckling, och vilkas moraliska grundval därför berikar dem med den största mottagligheten för den nya världsimpulsen, utgörs den andra kategorin av väsen, vilkas utveckling hittills format sig så att de framträder med en för starkt utvecklad känsla i förhållande till intelligensen. I de sex följande avdelningarna ska vi nu belysa väsendena i denna kategori.

125. Första avdelningen. ”Väktare vid tröskeln till den stora födelsens förgård”. Banbrytare för den nya världsimpulsen

Första avdelningen. De högst utvecklade väsendena i första avdelningen gränsar alltså mycket nära till väsendena i första kategorin, då ju intelligensen hos dem inte har långt kvar till att komma i nivå med känslan i utveckling. Deras medvetandeliv kan därför endast ge prov på smärre former av obalanserade utbrott eller manifestationer. De har alltså i stor utsträckning tillägnat sig många av de egenskaper som karakteriserar väsendena i den första kategorin, fastän i en något ofärdig form. Detta innebär att de ännu endast periodvis är helt besjälade av ödmjukhet, tolerans och osjälviskhet, nämligen under sådana perioder då deras intelligensliv är starkt nog att upprätthålla deras avsky för eller ovilja mot äregirighet, egenkärlek, intolerans och högmod samt köttätande och bruk av narkotiska medel. Dessa väsen kan under sådana perioder representera en utomordentligt stor mottaglighet för rena andliga krafter, ja, kan vid vissa tillfällen uppleva de första späda föregångssymtomen till den stora födelsen. Men eftersom denna intelligensmässiga viljestimulering ännu inte blivit helt till vana, böjelse eller naturligt anlag, kan den efter en tid tröttas eller försvagas, och de lägre tendenserna får då åter makten i dessa väsens medvetande, men naturligtvis inte i någon särskilt svårartad form. Väsendena i den andra kategorins första avdelning kan därför aldrig bli mördare, rövare eller tjuvar; därtill är deras utvecklade religiositet eller moraliska standard alltför hög. Däremot kan de mycket väl bli pessimister, och då de i sitt medvetande ännu har rester av äregirighet och smärre inslag av egoism, och i anknytning härtill har gjort sig mer eller mindre själviska förhoppningar som inte alltid slår in, kan de därigenom ännu bereda sig själva besvikelser och förargelse, som i värsta fall kan resultera i melankoli och inbillat martyrium med tillhörande ogynnsamma reaktioner i deras fysiska kroppstillstånd. Men sådana mörka eller pessimistiska perioder är, tack vare dessa individers på djupet väl utvecklade andliga standard, endast av övergående natur, och särskilt gäller detta i sådana fall då de varit i beröring med föregångssymtomen till den stora födelsen. En sådan gudomlig beröring kan aldrig glömmas, utan kommer alltid, för det väsen som en gång upplevt den, att stråla som ett ljus i mörkret som det upprepade gånger ska återvända till, och med vars hjälp det till sist åter ska lyckas få det förlorade landet i sikte och komma in i ett sunt och naturligt optimistiskt tillstånd. Och detta tillstånd kommer alltså att bli av permanent art när individens intelligensliv nått så långt i utvecklingen, att det som en naturlig vana eller böjelse genomsyrar hans känsloliv med ett alltigenom sunt och klart, inte enbart teoretiskt utan också praktiskt förnuft. Men till dess att detta har skett, kommer han att få sina större eller mindre återfall. Detta innebär, att så länge individen ännu har primitiva eller lägre tendenser i sitt medvetande som han inte behärskar, kan han inte stadigvarande förbli i en högre medvetandezons tillvaro, vilket i detta fall betyder ”den stora födelsens förgård”.

Individen av den andra kategorin kan alltså mycket väl befinna sig inom denna ”förgård” så länge hans lägre natur är i ro, men så snart denna på minsta vis börjar göra sig gällande, är individen inte längre kvar där, utan har då redan – ibland till och med utan att märka det – stängt sig själv ute. Ingen kan alltså på något sätt skaffa sig stadigvarande uppehåll i denna zon eller förgård utifrån äregirighet eller själviska syften, utan absolut endast genom att vara andligt renad från just sådana syften och tendenser. Individens lägre, egoistiska böjelser och lidelser blir därför oöverstigliga hinder för hans uppnående av den totala stora födelsen eller kosmiskt medvetande, och de blir därigenom i sig själva ett värn mot den lemlästning eller katastrof som ett för tidigt uppnående av detta tillstånd, enligt senare avsnitt av Livets Bog, skulle innebära både för individen själv och för hans omgivning. Individens outvecklade natur kan alltså betraktas som ”väktare vid tröskeln till den stora födelsens förgård”.

Eftersom väsendena i den andra kategorins första avdelning utvecklingsmässigt gränsar så nära till den stora födelsens förgård, har de liksom individerna inom denna inte särskilt stora materiella fordringar, begär eller behov, och återfinns därför liksom dessa i regel i mindre, underordnade och obemärkta befattningar. Men det finns dock enstaka undantagsfall, då några bland dessa väsen på grund av framstående förmågor som konstnärer och författare inte kunnat undgå att bli bemärkta, liksom man också då och då inom denna avdelning kan möta väsen som ekonomiskt sett äger mer än vad deras egen anspråkslösa existens kräver. Men de visar sig då alltid som Försynens utvalda redskap till ekonomisk hjälp och stöd för den andliga kulturens utbredning, genom att dessa väsen har de nödvändiga kvalifikationerna för att i stillhet kunna ge utan att ställa krav. Väsendena inom denna avdelning tillhör också ofruktbarhetens zon, men det kan dock även här finnas väsen som ännu tillhör äktenskapets zon. Eftersom denna avdelnings väsen vuxit ifrån dogmerna och de religiösa sekterna, eller bara i enstaka fall återfinns som medlemmar av senare tiders mest framskridna andliga sällskap, med vilkas högsta föreskrifter och ideal de är i kontakt, kommer de alla utan undantag, liksom individerna av den första kategorin, att opartiskt eller oförvillat möta varje utlösning av den nya världsimpulsen. Men eftersom de, som vi tidigare nämnde, inte är helt i jämvikt, utan inom sig har ofärdiga sidor, kan dessa tidvis medföra att de inte kan bibehålla opartiskheten eller osjälviskheten, utan börjar göra sig förhoppningar eller förväntningar som inte är helt rena, och som de därför inte kan få att harmoniera med de gryende symtomen på den nya världsimpulsen. Deras möte med denna blir därför stundom en källa till mycket oro i deras medvetande. Men vi vet ju redan att detta bara är tecknen på samtliga dessa väsens begynnande möte med ”tröskelns väktare”, och att dessa tecken, även om de kan vara obehagliga, endast har till uppgift att visa aspiranterna till ”den stora förgården”, visa var deras ”klädnad” ännu inte är ren, och vilka små bagateller som återstår att rätta till innan helgedomen kan beträdas. Dessa ”väktare” är alltså omisskännliga tecken på den stora födelsens närhet, upplevelsen av Guds rike på jorden. Alla dessa väsen har därför enbart anledning att glädja sig, ty de kommer efter hand att bli den nya världsimpulsens sanna förtrogna och banbrytare och liksom väsendena i den första kategorin utgöra delar i det gudomliga rikets fosterkropp på jorden.

126. Andra avdelningen. Fanatism. Religiösa samfunds ”rekryter” och ”lärlingar”. Andliga samfunds upplösande krafter. Det första motståndet mot den nya världsimpulsen

Andra avdelningen. Med analyserna av väsendena i första kategorin och andra kategorins första avdelning har vi kommit igenom jordmänsklighetens yttersta förposter eller dess periferi framåt mot ljuset. Genom analyserna av väsendena i de följande avdelningarna av andra kategorin ska vi nu mer och mer nå in till den stora massan och de mer allmänt förekommande medvetandetillstånden.

Bland väsendena inom andra avdelningen kommer naturligtvis de som gränsar närmast till väsendena i första avdelningen att i andligt avseende vara mycket lika dessa, men förnuftsförmågan är här ännu mindre i förhållande till känsloförmågan än hos väsendena i första avdelningen. Och ju mer man avlägsnar sig från denna avdelnings område, desto mer kommer detta förhållande att göra sig gällande. Väsendena i denna och följande avdelningar av andra kategorin representerar därför en lång rad skilda former av ett felaktigt behärskat och stundom till och med vilselett känsloliv. Eftersom känslolivet ligger till grund för det vi kallar ”religiositet”, och detta känsloliv ju är i övervikt hos samtliga dessa väsen, är de därmed starkt religiöst inställda. Men denna inställning får en mer eller mindre ointelligent prägel, i samma mån som intelligensen hos dem är för ringa i förhållande till känslan. Deras religiositet består därför i övervägande grad av icke intelligensbetonad känsla, vilket är ”fanatism”. Vi möter därför bland väsendena i de här skildrade avdelningarna av andra kategorin mycken religiös fanatism. Bland väsendena inom andra avdelningen finner vi många som är medlemmar i de under senare tider bildade betydande andliga samfunden, sällskapen eller sekterna. Medan de väsen av första avdelningen som återfinns som medlemmar i dessa samfund, lever i full kontakt med sina samfunds idéer, regler och principer, är i harmoni med deras respektive upphovs anda, och därför utvecklingsmässigt sett på sätt och vis kan betraktas som ”födda” medlemmar, kan de väsen av andra avdelningen, vilka också finns som medlemmar i dessa samfund, inte betraktas som ”födda” medlemmar genom anlag eller kvalifikationer, utan mer som medlemmar enbart på grund av ett medlemskort. Därigenom är de egentligen bara dessa samfunds ”rekryter” eller ”lärlingar”, vilket visar sig på så sätt att de ännu inte har tillägnat sig den tolerans, ödmjukhet, osjälviskhet och moral som deras samfunds stiftare eller upphov gett uttryck för. Detta betyder i sin tur att deras icke balanserade känsloliv i detta fall tar sig uttryck i indignation mot och undervärdering av andra andliga samfund än deras eget, vilket de ju övervärderar och framhåller som allena saliggörande. Eftersom de ännu i betydande grad representerar själviskhet och äregirighet och är bländade av den myckna teoretiska kunskap som deras samfund berikat dem med, strävar de efter att nå framträdande poster eller ledarställningar inom samfundet. Denna inlärda kunskap, som de i sin naivitet och själviskhet tror är deras egen, belastar dem med ett andligt högmod, vilket i sin tur fördunklar deras omdöme i en sådan grad, att de inte kan inse sina bristande kvalifikationer eller sin verkliga identitet som samfundets ”rekryter” eller ”lärlingar”. Vi kan därför få bevittna den egendomligheten att ett sådant andligt samfunds ledning ibland helt kommit i händerna på dessa dess minst utvecklade väsen, och att dess predikanter, föredragshållare eller gruppledare enbart är teoretiker, och därför också ibland håller föredrag för åhörare som med hänsyn till praktiskt fullgörande eller uppfyllande av samfundets traditioner är dem långt överlägsna och tillräckligt kvalificerade att vara deras rättmätiga eller födda lärare eller ledare. Resultatet av detta blir helt naturligt att de sistnämnda väsendena efter hand lämnar samfundet; och i motsvarande mån förlorar detta sitt andliga värde och kan inte längre representera den höjd i andlig standard som det av sitt upphov från början var ämnat att uttrycka. När ett andligt samfund nått därhän att intoleranta, äregiriga och egoistiska väsen tillskansat sig ledningen, går det oundvikligt sin upplösning till mötes. Intolerans, äregirighet, egoism och högmod är således de andliga samfundens upplösningskrafter, vilka i värsta fall kan leda till att sådana andliga sällskap eller sammanslutningar kommer att likna döda och utbrända solar eller himlakroppar, som i form av månar går sin förvittring eller undergång till mötes. När dessa tendenser så småningom har fått övertaget i ett andligt samfund, är det alltså i själva verket tecken på att samfundet i fråga spelat ut sin roll och nu är döende och därmed i färd med att avsluta sin mission.

Eftersom krafterna från den nya världsimpulsen redan länge i det fördolda har påverkat andra avdelningens väsen, känner dessa tydligt nog att världen har behov av en andlig förnyelse och att en sådan är på väg, men i sin naivitet, sitt högmod och sin äregirighet är somliga av dem nästan orubbligt övertygade om att denna förnyelse uteslutande kan komma genom deras speciella samfund, och att dess upphov gett världen allt den behöver av andlig kunskap. Ja, detta upphov uppfattas ibland som en världsåterlösare, ett slags ny messias, till och med mot sitt eget tydliga förnekande. Sådana väsen går helt emot sitt eget samfunds anda och kommer i sin entusiasm och överkänslighet att känna ovilja mot den nya världsimpulsen, varhelst den visar sig i idéer och företeelser som ligger utanför deras eget samfunds terminologi och förväntningar. Denna världsimpuls kommer därför att här möta det första gryende motståndet, och vi får då bekräftelse på Nasaréns ord: ”Många som är först skall bli sist.”

127. Tredje avdelningen. Fanatiska reformatorer och sanna världsåterlösare

Tredje avdelningen. Väsendena inom denna avdelning utgörs av individer, genom vilka de yttersta konsekvenserna av ett för starkt utvecklat känsloliv i förening med ett för lite utvecklat intelligensliv blir manifesterat eller kommer till uttryck. Dessa väsen representerar alltså de mest framträdande formerna av ointelligent föreställningsliv och kommer därigenom i själva verket att framstå som ”fantaster” i tillvaron. Genom deras starkt överreligiösa natur har något lite av vibrationerna eller krafterna från den nya världsimpulsen kunnat bana sig direkt väg till deras medvetande. Detta har i sin tur tagit sig uttryck i att dessa väsen på egen hand, trots bristande intuition och klarsyn, börjat skapa sig nya föreställningar eller begrepp om tillvaron, börjat skapa sig nya, påstådda ideal. Men då ju dessa individer inte är rena, utan inom sig bär på vissa former av äregirighet, själviskhet osv., kommer resultatet av deras beröring med de nämnda krafterna att präglas av deras lägre eller ofärdiga natur. De mest framträdande av dessa fantaster kommer stundom att skapa sekter eller religiösa sammanslutningar, som alltså bygger på deras mer eller mindre fantastiska föreställningar. Sådana väsen kan ofta bli så till den grad vilseledda av sitt alltför produktiva föreställningsliv, att de till sist tror sig själva vara sanna ”världslärare”, ”en ny messias”, ”reformatorer” osv. Eftersom dessa väsen allvarligt och ärligt satt mänsklighetens höjande och förädling som sitt mål, kan de i många fall, och under sådana perioder då det inte är äregirighet, utan sann pliktkänsla och sympati som inspirerar dem, verka till gagn för samhället eller skapa en viss andlig stimulans för sin omgivning. Ja, de kan till och med, under vissa för dem gynnsamma förhållanden, få tusentals anhängare. Men då det ju inte alltid är sympatin eller pliktkänslan, utan tvärtom huvudsakligen den lägre eller ofärdiga naturen som har övertaget i dessa individers medvetande, får man i motsvarande grad bevittna hur de genom sin lära, sina idéer och föreställningar visar prov på avundsjuka eller intolerans mot oliktänkande personer eller mot andra sektbildare, från vilkas sida de fruktar konkurrens och underminering. Och de förstnämnda väsendena kommer därför också, i samma utsträckning som deras intolerans kommer till utlösning, att verka samhällsskadligt och blir lätta att skilja från det slags reformatorer som är delvis invigda eller hör hemma i den stora födelsens förgård, eller från de verkliga världsåterlösarna eller messiasgestalterna. Dessa kan nämligen absolut endast utgå från en utvecklingsnivå, där lägre tendenser och lidelser för länge sedan har måst vika för den högsta form av osjälviskhet och ödmjukhet, som åter i förening med en överlägsen känsla, intelligens och intuition är det enda som kunnat ge samtliga dessa väsen kännetecknet på att vara komna från en zon som enbart kan betecknas som ”den eviga fredens hemvist”, eller som det rike som ännu inte hör till denna världen.

128. Fjärde avdelningen. Väsen som till viss del är anhängare av både den gamla och den nya världsimpulsen. ”Religiös hemlängtan”

Fjärde avdelningen. Eftersom andra kategorins område gränsar till området för den gamla världsimpulsen, kommer vi inom denna kategori att också möta en typ av väsen som inte är helt färdiga med denna impuls, utan ännu dels tror på dogmer, dels tror på en förnyelse av det gamla och har en strävan att reformera de bestående statsreligionerna eller de auktoriserade kyrkliga institutionerna. De är i många fall väsen som kan ta emot mycket av den nya världsimpulsen, dock med ett visst förbehåll eller en viss skepsis. Dessa väsen kan i vissa fall fortfarande uppvisa en mycket stor förkärlek för de gamla traditionerna och sedvänjorna och kommer därför att svänga starkt mellan det gamla och det nya. De får perioder då de är mycket kyrkligt inställda och perioder då de är starkt inriktade på de nya idéerna och idealen, som de stundom tenderar att göra till nya dogmer. På grund av sin andliga hemvist i gränsområdet mellan det gamla och det nya, och de därav uppkomna svängningarna i sitt medvetandeliv, kan de ibland råka in i tämligen svåra själsliga kriser, ett slags ”religiös hemlängtan”. Det är ibland med ett väsens ”barnatro” som med dess barndomstrakt – den har minnenas gyllene gloria över sig. Och på samma sätt som denna gloria låter barndomstrakten stråla i ett ljus som kommer långt rikare och skönare trakter att synas öde och ofruktbara, kan en liknande gloria också låta barnatron framstå i en glans som kommer nya ideal och långt rikare lärdomar att synas fattiga och trista. Men liksom livet och utvecklingen fordrar att avkomman lämnar redet när den är mogen för det, så kan de nämnda realiteterna emellanåt också fordra att individen lämnar sin barndoms lära, lämnar föråldrade traditioner, övertro och dogmer, så att nya ideal och renare former av tillvaro kan få insteg i hans medvetande och ett nytt och bättre samhälle därigenom kan uppstå. Andra kategorins fjärde avdelning utgörs alltså av väsen som delvis vuxit ifrån de gamla trosformerna eller den gamla världsimpulsen och som därför delvis är sökande. Den nya världsimpulsen kommer därför inte att möta något särskilt motstånd från väsendena i denna avdelning, utan tvärtom i många fall mötas av ett mycket välvilligt intresse.

129. Femte avdelningen. Konstnärer. Konstnärer, vetenskapliga forskare och världsåterlösare såsom de redskap med vars hjälp ande och kultur skapas. Modern konst, musik och arkitektur

Femte avdelningen. Inom andra kategorins område finns även en del väsen, vilkas känsla inte tar sig särskilt religiösa uttryck, utan mer framträder i form av bild-, ton-, scen- och diktkonst. De känns därför igen under begreppet ”konstnärer”. Vissa av dessa väsen har dock ett känsloliv som delvis tar sig uttryck i konst, delvis i ett religiöst intresse. Sådana väsen återfinns därför mycket ofta som medlemmar i betydande andliga samfund. Men där finns också väsen som i sitt nuvarande liv, vad anlag och tendenser beträffar, är vigda helt åt konsten. Inom denna grupp av väsen finner vi de så kallade ”genierna” och ”virtuoserna”, det vill säga väsen som inom sin särskilda intressesfär har nått fullkomning i fråga om rutin och skaparförmåga. Eftersom dessa väsen, enligt senare avsnitt av denna bok, genom flera föregående jordeliv varit knutna till konsten, har de kunnat träna upp sig till fullkomning på sina särskilda konstnärliga områden, trots att de inte har tillägnat sig den religiösa eller moraliska fullkomningen. Det betyder att dessa väsen, vad gäller medvetandeskikt som ligger utanför deras särskilt utvecklade konstnärliga områden, mycket väl kan vara primitiva och ofullkomliga, ha många ofärdiga sidor i moraliskt avseende. Men när deras konstnärliga genialitet kulminerat och inte längre kan hålla deras medvetande bundet, kommer det att bli deras intresse och mål att tillägna sig den moraliska genialiteten, vilken de förhållandevis snabbt uppnår i sina kommande liv, tack vare de erfarenheter eller den medvetandeutvidgning som de under sin konstnärsbana har tillägnat sig.

I ”den gudomliga skaparprincipens” tjänst är konstnärerna en utomordentligt betydelsefull medverkande faktor. Genom sin utpräglade känsla och sin utvecklade skaparförmåga utgör de, i förening med vetenskapens representanter och världsåterlösarna eller de moraliska genierna, de redskap genom vilka de högre makterna ger massorna näring, väcker dem till liv, skapar förståelse hos dem för skönhet och harmoni, ger dem kultur och ande, så att de kan höja sig ur djurrikets mörka träldom till det förebådade människorikets gudomliga frigörelse.

Vad deras förhållande till den nya världsimpulsen beträffar, har redan många av väsendena inom konstnärernas led, om än omedvetet, varit besjälade av dess krafter. Detta har så i sin tur, som vi tidigare nämnt, tagit sig uttryck i modern konst, musik och arkitektur. Dessa företeelser befinner sig ännu i sin tillblivelse och är följaktligen ofärdiga, men de är inte desto mindre identiska med den första gryende morgonrodnaden från en ny, konstnärlig soluppgång över världen.

Från väsendena i femte avdelningen kommer det inte att bjudas något särskilt motstånd mot det rent religiösa eller moraliska i den nya världsimpulsen; däremot kommer det inom denna avdelning att utlösas en del intolerans mot den sida av impulsen som tar sig uttryck i form av konst, eftersom inte alla konstnärer kan förstå de uttrycksformer genom vilka den framträder, samtidigt som de heller inte har uppnått toleransens egenskaper. De kommer därför att i viss utsträckning kämpa emot, men denna kamp blir inte av någon större betydelse, eftersom dessa konstnärer genom sitt utvecklade sinne för konst förhållandevis snabbt blir orienterade.

130. Orienterande anmärkningar. Känslolivet omsätts i ”parningsdrift”. ”De olyckliga äktenskapens zon”. Jordmänniskans sexualitet och den fullkomliga människans sexualitet

Orienterande anmärkningar. Med analyserna av andra, tredje, fjärde och femte avdelningarnas väsen har vi förflyttat oss ett gott stycke in i äktenskapszonen, och vi ser då att stora delar av samtliga dessa väsens känsloliv inte är frigjort för det religiösa livet, utan i stället omsätts i ”parningsdriften”, vilken då yttrar sig i vad vi kallar förälskelse, äktenskap, föräldrakärlek, familjeliv, familjeförsörjning osv., med därtill hörande lyckliga och olyckliga verkningar. Ju mer av individens känsloliv som ännu tar sig uttryck i dessa realiteter, desto mindre känsloliv står till hans förfogande för det religiösa eller andliga området; desto mindre är individen andligt sett, och desto större är han materiellt sett. Men då de nyss nämnda avdelningarna ligger inom en zon i utvecklingen, där det sexuella livet, enligt senare analyser i Livets Bog, genomgår en mycket stor kosmisk förvandling, blir vi vittne till att den så kallade ”naturliga” sexualiteten inom denna zon är stadd i kraftig degeneration. Äktenskapen blir därigenom ytliga och olyckliga. Jag har därför kallat denna zon ”de olyckliga äktenskapens zon”. Den kan i sin tur betraktas som begynnelsestadiet av en annan zon i tillvaron, som jag gett benämningen ”ofruktbarhetens zon”, eftersom degenerationen här har nått fram till ett stadium där väsendena är helt olämpliga som ”äkta män” och ”äkta makor”. Denna zon utgör enligt kosmiska analyser den verkliga gränszonen mellan den djuriska och den mänskliga sexualiteten. För att förstå detta måste man erinra sig att jordmänniskan, som människa betraktad, ännu inte är identisk med den kosmiska eller fullkomliga människan, utan skiljer sig från denna genom att hon tillhör djurriket och kroppsligt sett ännu bara är ett däggdjur som lever under djurrikets lagar vad kön, befruktning och fortplantning angår. Den fullkomliga människan däremot är ett väsen som lever under helt andra sexuella lagar och betingelser, genom att alla sexuella krafter hos henne är omdanade till anlag som gör hela hennes samlade framträdande till en praktisk uppfyllelse av lagen för tillvaron, och därvid låter hennes medvetandes sol, renad från allt vad djurisk och ofärdig natur heter, såsom kön, svartsjuka och ägandebegär, likt en känsla av Guds närhet lysa värmande och livgivande på allt och alla i hennes omgivning. Skillnaden mellan jordmänniskan och den kosmiska människan ligger alltså huvudsakligen i att den förstnämnda genom sin sexualitet håller sådana anlag vid liv som knyter henne till djurriket, medan den sistnämnda däremot genom sin sexualitet håller sådana anlag vid liv som knyter henne till människoriket. Djurriket och människoriket har därigenom var sin särskilda form av sexualitet, som skapar djuriska respektive mänskliga anlag och tendenser. För varje form av skapande, för varje form av medvetandeyttring, ligger således sexualiteten till grund. Sexualiteten utgör kärnan i ”den gudomliga skaparprincipen”, och de här antydda problemen kommer därför att under begreppet ”den högsta elden” analyseras senare i Livets Bog.

131. Den jordmänskliga sexualitetens degeneration. Perversitet

Sexualitet har hittills inte haft någon särskilt god klang i jordmänniskans öron när andlig utveckling varit på tal. Men detta kommer sig just av att hon har bevittnat all den disharmoni och det lidande, alla de sorger och bekymmer, de lägre tendenser och lidelser, som den ju åstadkommer i jordmänniskornas medvetandeliv. De har härigenom kommit att uppfatta sin sexualitet som det största hindret för andlig utveckling. Men detta har ju endast sin rot i att deras sexualitet hör djurriket till, och därför befordrar just sådana tendenser som man nödvändigt måste bemästra för att kunna uppnå en högre utveckling, vilket alltså i detta fall betyder: att bli ett kosmiskt väsen eller en färdigutvecklad människa. Jordmänniskorna har därför bara kännedom om den sida av ”den högsta elden” som upprätthåller djurrikets existens i tillvaron. Men genom att jordmänniskan är ett väsen som i sin utveckling har passerat djurrikets kulminationszon och därför börjat få mänskliga tendenser, börjat få begär efter en renare och mer upphöjd form av tillvaro, underminerar dessa tendenser och begär de djuriska anlagen och den djuriska naturen. Men härigenom kommer hon i direkt konflikt med sin sexualitet, eftersom hennes djuriska anlag och natur just upprätthålls av denna. Hon kommer därför med nödvändighet att betrakta denna djuriska sexualitet såsom hörande till det så kallade ”onda”. Eftersom jordmänniskan alltså är ett övergångsväsen mellan djur och människa, ska vi finna att huvudparten av hennes lidanden och svårigheter är identiska med degeneration, vilket här är detsamma som djurrikets undergång i hennes medvetande. Och denna degeneration måste med nödvändighet också yttra sig i hennes sexualitet. Eftersom andra och tredje kategorins väsen huvudsakligen befinner sig i gränsområdet mellan den djuriska och den mänskliga sexualiteten, kommer detta till uttryck genom många olika slags störningar i deras sexuella liv. Vi finner därför att hos somliga väsen gör sig en alltför stark förälskelsetendens gällande, vilken i sin tur leder till otrohet i äktenskapet, barn utom äktenskapet och skilsmässor. Vidare finner vi hos andra väsen barnlösa äktenskap, ovilja mot att föda och uppfostra barn samt barnbegränsning och fosterfördrivning. I andra fall finner vi väsen av tvivelaktigt kön och väsen med böjelse för förälskelse i sitt eget kön. Inom andra och tredje kategorins områden finner vi således kulminationen av den sexuella degenerationen. Och då all sexuell upplysning, utom när det gäller det så kallade ”naturliga” tillståndet, hittills inte kunnat frisläppas på grund av massornas omogenhet, har väsendena varit hjälplösa och levt under mycket ogynnsamma förhållanden, med förföljelse, hat och missförstånd, så snart de börjat växa ifrån det ”naturliga” tillståndet. Detta har i sin tur resulterat i svåra förvillelser, utsvävningar och laster, eller sådan sexuell sjuklighet som vi benämner ”perversitet”. Men här bör man lägga märke till att jordmänniskans utveckling till en högre värld inte behöver gå genom perversitet, och att perversiteten i stället är en sjuklighet, som mycket lätt infinner sig i den okunniga och oskyddade individens sexualitet i den zon där hans övergång från djur till människa äger rum. Denna zon sträcker sig visserligen över hela jordmänsklighetens utvecklingsområde, eftersom jordmänniskan är det sista väsendet inom djurriket. Alla degenerations och övergångsformer kulminerar därför i detta rike. Men inom den del av detta område som utgör andra kategorins utvecklingsstadier finner vi den största äktenskapliga söndringen, de största sexuella kriserna och abnormiteterna. Väsendena inom dessa stadier är därför i särskilt hög grad knutna till ”de olyckliga äktenskapens zon” och ”ofruktbarhetens zon”. Men det kan naturligtvis finnas undantag, såtillvida att det på samma stadier finns väsen som ännu befinner sig i äktenskaplig harmoni, samt väsen som tillhör ofruktbarhetens zon utan att vara sexuellt sjukliga, men dessa faktorer är inte allmängiltiga inom hela området för andra kategorin. Och vi kan därför förstå att den nya världsimpulsen kommer att mötas av ett stort intresse inom dessa två zoner, eftersom den nya världsmoral som utgår från denna impuls skiljer sig från den gamla moralen, genom att den utvidgats till att med sin vägledning och upplysning omfatta även dessa zoner.

132. Sjätte avdelningen. Väsen som helt behärskas av sexualitet och degeneration

Sjätte avdelningen. Förutom de ovan beskrivna avdelningarna finns det ytterligare en avdelning av väsen inom känslokategorins område. Denna omfattar sådana individer vilkas sexuella tillstånd helt har uppslukat deras känsloliv. Detta betyder att deras tankeliv och intresse helt behärskas av deras sexualitet. Många av dessa väsen, som genom arv eller på liknande sätt utan egna ansträngningar blivit ekonomiskt oberoende, går således från förälskelse till förälskelse, från äktenskap till äktenskap, samtidigt som de är stamgäster på nattklubbar, dansetablissemang och bordeller. Deras sexualitet har blivit omättlig, har blivit en last, som drar andra laster med sig i sitt släptåg – såsom frosseri och dryckenskap. Den nedbrutna och överansträngda kroppen måste ha stimulans: alkohol, vin, morfin, kokain, tobak, opium osv. Hos andra individer inom denna avdelning har deras allt behärskande sexualitet tagit sig uttryck i perversiteter och allsköns utsvävningar, som sträcker sig ända till mord och lemlästning. Hos åter andra och mindre välsituerade personer har den omättliga sexualiteten resulterat i prostitution, till och med hos båda könen, vilken i sin tur följs av avsky för vanligt arbete eller av ett tillstånd som ofta leder till lösdriveri, hemlöshet, brott, livsleda och stundom självmord. Här har vi alltså den renodlade degenerationen. Hos sjätte avdelningens väsen kommer den nya världsimpulsen inte att stöta på något speciellt motstånd, men för merparten av dem kommer den inte heller att vara av något intresse i deras nuvarande liv. Först i kommande liv, när de medfödda reaktionerna av deras nuvarande nedbrytande levnadssätt, såsom det senare kommer att beskrivas i Livets Bog, börjar visa sig för den enskilda individen i form av en defekt och kroniskt sjuklig kropp med svaga nerver och dålig hjärna, i form av fullständig eller partiell psykisk sjukdom och funktionsnedsättning, kommer individens genomgång av detta livets direkta tal att som slutlig och definitiv verkan ge en i efterföljande liv medfödd, gryende längtan efter en gudomlig tillvaro. Och då kommer den nya världsimpulsens analyser och vägledning att bli aktuella för denna individ, och ”den förlorade sonen” är åter på väg mot ”den evige Fadern”.

133. Känslolivet i den andra kategorin samt dråp av djur. Väsendena börjar bli vegetarianer

Det återstår nu att påpeka att man inom alla avdelningar av andra kategorin kan möta väsen, vilkas känsloliv börjar reagera inför dödandet av djur. Många av dessa väsen kan därför inte gå på jakt, inte slakta eller fiska, även om de ännu är kött- och fiskätare. Men där finns också många som dels av religiösa skäl, dels av hänsyn till hälsan helt eller delvis är vegetarianer.

134. Tredje kategorin i grupp A. För starkt utvecklad intelligens i förhållande till känslan. Hemvisten för uppkomsten av ”bourgeoisien” eller ”överklassen”

Tredje kategorin i grupp A. Sida vid sida med andra kategorin i utvecklingen finner vi tredje kategorin, vars väsen alltså utgörs av dem, vilkas utveckling format sig så att deras känsla är för liten i förhållande till intelligensen. Alla dessa väsen kommer därigenom, liksom individerna i andra kategorin, att representera olika grader av obalans i sitt medvetande. Men medan obalansens kulmination hos känslokategorins väsen tar sig uttryck i överreligiositet, fanatism, utsvävningar, perversitet och självmord, yttrar sig däremot obalansens yttersta konsekvenser hos intelligenskategorins väsen som antireligiositet, religionsförföljelse, materialism, brottslighet och avrättningar. Genom att känslolivets natur ger medvetandet en andlig inställning, medan intelligenslivet, när detta har övertaget hos väsendena i jordzonen, ger en materiell inställning, så kommer väsendenas medvetande i tredje kategorin, på grund av känslolivets underlägsenhet hos dem i förhållande till intelligensen, att vara mer materiellt än andligt inriktat. Detta innebär i sin tur att de dagliga materiella företeelserna, såsom levnadsställning, pengar, samhällsklass, ära och andras mening, blir huvudbetingelser i dessa väsens medvetandeliv i ännu högre grad än vad fallet är hos känslokategorins väsen, inom vilkas område det finns många som betraktar dessa materiella företeelser endast som en bisak, medan de andliga eller religiösa problemen blivit en huvudsak. Eftersom intelligenskategorins väsen alltså är materiellt eller jordiskt inställda, det vill säga har materiella begär och intressen, finner vi dem också vara mer i kontakt med materiella jordiska förhållanden, i besittning av många fler materiella tillgångar än känslokategorins väsen. Här finner vi därför världens mest framträdande väsen när det gäller kapital och rikedom, och följaktligen också hemvisten i utvecklingen för flertalet av de väsen som tillsammans bildar vad vi i den materiella världen känner igen under beteckningen ”bourgeoisien” eller ”överklassen”. Även inom tredje kategorins område möter vi degenerationen, om än i något lägre grad än hos känslokategorin. Det kan vidare påpekas att även om tredje kategorins väsen är mer jordbundna och materialistiskt inställda än väsen i någon annan kategori, kan vi dock inom denna kategori möta väsen som är utomordentligt betydelsefulla redskap i kulturens och samhällets tjänst, är högt utvecklade och har ett religiöst intresse. Vi ska nu gå vidare med att i fem olika avdelningar påvisa intelligenskategorins mest iögonfallande särdrag.

135. Första avdelningen. ”Besök” i den stora födelsens förgård. Visdomen uppstår. Filosofer och andliga forskare

Första avdelningen. Med väsendena i första avdelningen av tredje kategorin förstås sådana individer som i fråga om intelligens och känsla är så långt komna i utvecklingen, att de står på gränsen till ”den stora födelsens förgård”. Eftersom intelligens och känsla ännu inte är i jämvikt hos dem, då ju deras intelligens är deras känsla överlägsen, och det därigenom råder en viss form av disharmoni i medvetandet hos dem alla, har dessa väsen inte tillträde till denna förgård. Dock bör det påpekas att det här finns enstaka undantag, nämligen sådana väsen i denna kategori, hos vilka disharmonin mellan intelligens och känsla inte är större än att de ibland kan uppleva perioder då den är helt upphävd. Under en sådan period befinner de sig i den stora födelsens förgård och kan till och med börja komma i beröring med den stora födelsens föregångssymtom. Men eftersom detta jämviktstillstånd ännu bara är periodiskt, då ju alltid en del ofärdiga sidor efter hand kommer att visa sig i deras medvetande, vilka först måste slipas av, innan det permanenta förgårdstillståndet eller den fulla mottagligheten för den stora födelsen kan uppnås, möter vi alltså även här, liksom i känslokategorins första avdelning, ”tröskelns väktare” och får bevittna små ”återfall”. De här skildrade små ”besöken” i den stora födelsens förgård hör som nämnts ännu bara till undantagen, men de kommer naturligtvis för väsendena inom såväl intelligens- som känslokategorins första avdelningar att bli allt vanligare, allteftersom de andliga krafterna från den nya världsimpulsen vinner insteg. Eftersom känslolivet är för obetydligt hos intelligenskategorins väsen, är dessa inte i stånd att över huvud taget tro på något som de inte omedelbart kan finna en logisk eller hjärnmässig förklaring till. De är därför inte i någon väsentlig utsträckning anhängare av gamla religiösa dogmer eller traditioner som intelligensmässigt inte står i överensstämmelse med vad vi kallar ”vetenskap”. Men eftersom väsendena inom intelligenskategorins första avdelning ändå äger en någorlunda utvecklad känsla, åstadkommer denna att dessa väsen likväl har en religiös inställning. Men denna religiositet tar sig inte uttryck i blind hängivenhet och tillit till de rådande världsreligionerna och trosformerna, utan visar sig i stället som ett utomordentligt starkt begär efter att lösa andliga problem. Dessa väsen har därför filosofi eller andlig forskning till livsuppgift. Denna andliga forskning kan i sin tur indelas i flera kategorier. Somliga väsen har bibelstudium och religionsforskning som specialitet; andra däremot söker att med utgångspunkt från materiella, vetenskapliga erfarenheter göra världsbilden klar för sig; åter andra har sett som sin uppgift att finna förklaringen till psykiska fenomen. Och på så sätt finns det många skilda grenar av kunskapsbegär och forskarintresse, vilkas gemensamma resultat gör tredje kategorins första avdelning till ett område i utvecklingen, där känslolivets erfarenheter börjar förenas med intelligenslivets analyser. Denna avdelning utgör alltså en zon i utvecklingen, där vetenskapens eller den rent materiella eller hjärnmässiga kunskapens lysande trådar börjar vibrera i harmoni med motsvarande trådar inom känslolivet. Och ur denna harmoni uppstår ”visdomen” och börjar uppenbarandet av den kosmiska världen. Väsendena av tredje kategorins första avdelning kommer alltså huvudsakligen att framträda i tillvaron bland de vetenskapens utövare som vi känner under begreppen ”filosofer” och ”andliga forskare”.

136. Andra avdelningen. Vetenskap, visdom och vetenskapliga forskare. Vetenskapens hållning till analyserna från den nya världsimpulsen

Andra avdelningen. Intill första avdelningen av tredje kategorin gränsar en avdelning av väsen som även de är forskare; men dessa skiljer sig från de tidigare nämnda väsendena genom att intelligensen hos dem behärskar ett ännu större område i förhållande till känslan. Disharmonin mellan intelligens och känsla är här alltså större. Då känslolivet i andra avdelningens väsens medvetande ännu är förhållandevis primitivt, eftersom det inte i någon högre grad sträcker sig till själsliga eller andliga områden, utan endast omfattar rent materiella eller fysiska erfarenheter, blir samtliga dessa väsens forskningsfält endast av fysisk natur eller hemmahörande på fysiska områden. Detta betyder i sin tur att deras medvetande endast utgörs av sådan kunskap som är tillgänglig genom de rent materiella sinnena och tekniska hjälpmedlen. Men här representerar de en för mänsklighetens dagliga liv och handlande utomordentligt betydelsefull, ja, oumbärlig kunskap. Denna materiella kunskap kommer här i Livets Bog att betecknas som den egentliga ”vetenskapen” – till skillnad från ”visdomen”, som inte bara rymmer materiellt vetande, utan också, som vi redan antytt, består av vetande om känsla eller ande. Väsendena i tredje kategorins andra avdelning kan alltså betecknas som de egentliga ”vetenskapsmännen”. Eftersom vi senare i denna inledning kommer att påvisa hur underbar och oumbärlig denna vetenskap är för jordmänsklighetens framsteg mot det kosmiska medvetandetillståndet, ska vi här inte dröja längre vid den, utan bara understryka att det bland dess utövare och upphov finns många fina och ädla väsen som helt och hållet arbetar i mänsklighetens intresse och därigenom gör vetenskapen till idealism, till ett bålverk mot sjukdomarnas och svårigheternas mörker och avgrunder. Men det finns naturligtvis också här väsen som framträder som egoismens och äregirighetens lydiga slavar och som därigenom gör vetenskapen till en stimulans för mörker, krig och lemlästning. Bland vetenskapens utövare kan man därför finna många olika karaktärstillstånd, alltifrån de idealistiska till de brottsliga.

Eftersom vetenskapen enbart utgör ett vetande byggt på materiella erfarenheter och beräkningar, saknar den sådan kunskap som upplevs genom andliga sinnen och erfarenheter. Den blir därigenom ensidigt inriktad, och de av dess utövare som ännu bara kan förnimma materiellt, blir därför mer eller mindre nödsakade att uppfatta de analyser inom den nya världsimpulsen som är ett resultat av andligt förnimmande såsom ”ovetenskapliga” eller fantastiska. De blir därigenom motståndare till dessa, i samma mån som de saknar just motsvarande andliga erfarenheter eller hållpunkter för bekräftelsen av dessa analyser. Den samlade vetenskapens inställning till den nya världsimpulsens analyser kommer därför att representeras av mycket olikartade hållningar, alltifrån motstånd och intolerans till välvilligt intresse och sympati, alltefter vederbörande väsens kvalifikationer utanför den materiella kunskapens områden.

137. Tredje avdelningen. Politiker. Den nya världsimpulsen möter motstånd från sina egna anhängare. En reformation på antireligiös grund skapar ett nytt underlag för revolution. Inget politiskt företag kan få framgång annat än på andlig grund. Antireligiositeten vittrar bort och en fullkomlig politik uppstår

Tredje avdelningen. Vi ställs här inför en rad väsen, vilkas huvudintresse är samhälls- och regeringsförhållanden. Detta intresse kan vara av en sådan natur, att det sträcker sig ända från en dominerande, ja, stundom rent av brottslig själviskhet till en utpräglad osjälviskhet eller idealism. Ett sådant intresse känner vi under benämningen ”politik”, och dess utövare kallar vi ”politiker”. Ju mer primitivt dessa politikers känsloliv är i förhållande till intelligenslivet, desto mer oädel eller självisk framstår deras politik, medan motsatsen i stigande grad är fallet ju mer de närmar sig ett medvetandeliv där känslan börjar bli likvärdig med deras högt utvecklade intelligens. I det förra fallet blir dessa väsen således rent av fanatiska anhängare av nationalism, krig och maktmedel, av kapitalism och hänsynslösa utsugningsmetoder, blir motståndare till ålderdoms- och sjukunderstöd osv. (Se stycke 95, ”Blinda politiker”.) I det senare fallet är de däremot ivriga förkämpar för internationalism, avskaffande av krig, utveckling av skol- och undervisningsväsen, statlig omsorg om alla sjuka och gamla. De blir kort sagt oegennyttiga förkämpar för all utveckling mot en ljus och lycklig tillvaro för alla samhällets individer och är därför verkliga idealister. Jordmänniskosamhället består av individer från många olika yrkesgrupper eller levnadsställningar, och eftersom var och en av individerna genom så kallad ”rösträtt” äger inflytande på samhällsstyrelsen, blir individerna från dessa olika yrkesgrupper, i den mån deras känsla är primitiv, endast intresserade av att utnyttja sin rösträtt eller makt till förmån för sitt eget speciella område, det vill säga till stimulans av en regeringsform eller ett statsstyre som särskilt kan beskydda detta. Eftersom dessa olika yrkesgrupper representerar många olika nivåer, ända från underordnade och fattiga arbetare till ekonomiskt överlägsna och välbeställda kapitalister, och var och en av dessa endast är intresserad av att upprätthålla ett statsstyre som kan beskydda just de för dem själva gynnsamma villkoren, är det givet att vi får politiker av de mest skilda slag, politiker som står i fullständigt motsatsförhållande till varandra. Kapitalisterna kämpar alltså för sina fördelar i statsstyret, och arbetarna för sina. Resultatet blir den så kallade ”politiska kampen”, som inte alltid förlöper helt oblodigt eller utan revolutioner.

Eftersom den nya världsimpulsen, såsom vi beskrev det i föregående kapitel, kommer att leda utvecklingen mot en förening av alla världens stater under en gemensam, demokratisk världsstyrelse samt mot avskaffandet av över- och underklass, överförandet av all arbetsfördelning till denna världsstyrelse osv., kommer den således att inverka ofördelaktigt på all politik som går i motsatt riktning och får därigenom denna politiks representanter till motståndare. Och här får vi åter påminna om stycke 95 (”Blinda politiker”).

Förutom det här nämnda motståndet möter den nya världsimpulsen också en del motstånd från väsen som i själva verket är dess anhängare. Det finns nämligen väsen som i betydande grad är mottagliga för de nya materiella idéerna från denna impuls, samtidigt som de ännu inte har kunnat komma i beröring med de andliga krafter eller den religiösa grundval som dessa idéer vilar på. Att de nya materiella idéerna på så sätt kunnat vinna insteg hos en del av jordmänniskorna, utan att dessa varit mottagliga för de nya andliga krafterna, beror på att de alla har haft en förhållandevis väl utvecklad intelligens, stor nog att underminera deras tro på den allmänt rådande gamla andliga uppfattningen om tillvaron. Samtidigt har de haft ett känsloliv som likaså vuxit ifrån den gamla religiösa grundvalen utan att dock på något sätt ha kunnat nå den nya andliga grundvalen, men som ändå satt dessa väsen i stånd att uppfatta och därmed acceptera idealismen i de nya materialistiska idéerna. Resultatet av detta måste då med nödvändighet bli, att samtliga dessa väsen blev förkämpar för och utbredare av en på dessa nya materiella idéer byggd reformation – utan att dock stå på denna reformations andliga eller religiösa grund. Och eftersom de tack vare sin utvecklade intelligens har kunnat uppfatta de olika bristerna i de gamla religiösa föreställningarna och begreppen, men inte varit i stånd att tillägna sig någon ny kunskap på det religiösa området, och då de nämnda gamla begreppen ibland har varit hämmande för dessa väsens kamp för att utbreda de nya materiella idéerna, har det i deras medvetande rent av uppstått en antipati mot all religiositet. De har blivit antireligiösa. Detta har i sin tur lett till förföljelse mot de ännu bestående och nödvändiga kyrkliga institutionerna och förhållandena, samtidigt som deras antireligiositet även har medfört att deras utbredning av de nya materiella idéerna kommit att försiggå genom en alltför oädel diktatur och i viss utsträckning med hjälp av våldspolitik, mord, dråp och lemlästning. Men detta får till följd att de, i stället för att skapa ett frihetens rike, är i färd med att skapa en ny tvångsregim, en ny form av krigsdiktatur och envälde och därmed grundvalen för en ny revolution.

Men då jordmänsklighetens utveckling redan är så långt framskriden, att miljoner av dess medlemmar i själva verket endast är mottagliga för sådana materiella reformer som vilar på livets mest orubbliga grundval, nämligen en absolut andlig grund, kommer inget politiskt företag att vinna någon slutlig seger eller framgång i världen, så länge det inte står på detta livets gudomliga fundament. Och de materiella reformidéerna från den nya gudomliga världsimpulsen, som nu i mer eller mindre renodlad form och utan religiös grundval och därför i revolutionär anda redan börjat skapa omvälvningar i världen, kommer då också, så länge utbredningen vilar enbart på materialism, makt och diktatur, att visa sig vara ur stånd att vinna spridning längre än till de delar av jordmänniskosamhället där man är förhållandevis primitiv och saknar en utpräglat religiös, andlig kultur.

Sådana väsen, som mer eller mindre har blivit förkämpar för den nya världsimpulsens materiella idéer utan att ha kommit i beröring med de bakom dessa idéer djupare liggande, religiösa eller kosmiska krafterna, och därför som antireligiösa bekämpar dessa, är alltså i själva verket på samma gång förkämpar för och motståndare till världsreformationen. De bekämpar dess andliga, men stimulerar dess materiella energier. Men eftersom ingenting kan bestå utan andlig energi eller kraft, är dessa väsen därigenom utan att själva veta det i färd med att neutralisera sina egna förehavanden. Men eftersom deras antireligiositet ju egentligen bara beror på frånvaron av en intelligensmässig utredning av de kosmiska lagarna, kommer denna antireligiositet att upplösas i samma mån som dessa väsen, som ju i grund och botten är idealister, kommer i beröring med en för intelligensen tillfredsställande analysering av dessa lagar. Och deras politik kommer då att bli renodlad och likt en klar källa välla fram och skapa oaser och fruktbarhet där det nu endast finns brännande öken, torka och död.

138. Fjärde avdelningen. Affärsvärldens tankeklimat och väsen. Reklamväsendet som ekonomiska ”fällor” och ”fallgropar”. Affärsvärlden underminerar sig själv. Väsen som känner sin existens hotad av den nya världsimpulsen, och deras obefogade motstånd

Fjärde avdelningen. Inom jordmänskligheten finner vi också en typ av väsen, för vilka handel eller affärsverksamhet blivit en specialitet, ett livsintresse. Visserligen kan även alla övriga jordmänniskor anses vara handelsidkare i högre eller lägre grad, eftersom ju hela tillvaron eller livsuppehället, som vi tidigare nämnde, i själva verket är en handelsvara; men för de senare utgör denna verksamhet inte ett livsintresse, utan framstår i högre eller lägre grad som något av omständigheterna påtvingat, ett mer eller mindre ”nödvändigt ont”. För den fattige mannen, vars kontakt med affärsprincipen mest består i att mot större eller mindre underbetalning sälja sin arbetskraft för att kunna existera, är affärsprincipen ingen favoritsysselsättning. Av de andligt utvecklade jordmänniskorna är den heller inte särskilt omtyckt, eftersom dessa väsens förfinade och utvecklade medvetandeliv stöts bort av det grövre tankeklimat som den jordmänskliga affärsvärlden baseras på, och inom vilket det tidigare omtalade ”maskerade rånet” kan försiggå. Detta hindrar dock inte att många utvecklade jordmänniskor i kampen för tillvaron tvingas förbli inom affärsvärldens mer primitiva medvetandezon, tvingas bedriva en mer eller mindre betydande affärsverksamhet eller inneha mer eller mindre framträdande poster inom stora bolag. Men för alla dessa väsen gäller absolut, att deras arbete mer eller mindre är ett ont som de varje ögonblick av sin fritid söker sig bort ifrån för att ila mot högre och renare tankezoner, och där vila ut i en atmosfär som bättre svarar mot deras högsta moraliska känsla och uppfattning om livet än det jordbundna, egoistiska tankeklimat som de under sin arbetstid måste vistas i. Och det är alltså inte dessa väsen vi här ska belysa, eftersom de ju faktiskt mer eller mindre hör hemma i övriga avdelningar och kategorier. Fjärde avdelningens väsen är däremot de som har affärsvärlden som sitt rätta element, det vill säga väsen, vilkas kvalifikationer och medvetandeskikt på alla områden passar väl in i den kombination av ofullkomliga eller primitiva tankeklimat som den jordmänskliga handelsvärlden är sammansatt av. Eftersom dessa tankeklimat huvudsakligen består av en allt behärskande egoism, snikenhet, maktlystnad, hänsynslöshet, girighet, hyckleri och äregirighet, kan man lätt förstå, att ett väsen som med förkärlek ger sig in i en zon sammansatt av dessa energier måste ha ett medvetande av motsvarande sammansättning. Detta innebär i sin tur att det måste röra sig om väsen, vilkas känsloliv är så primitivt att det ännu huvudsakligen bara kan finna uttryck i tankeklimat av de slag vi nyss nämnt. Men ett liv i en medvetandezon som består av sådana tankeklimat måste med nödvändighet utveckla intelligensen, och vi finner också att vederbörande väsen besitter en betydande intelligens vid sidan om sitt primitiva känsloliv. Eftersom denna forcerade intelligensutveckling gjort att de för länge sedan vuxit ifrån de gamla religiösa begreppen eller föreställningarna, och deras känsloliv ännu är för primitivt för att kunna ta emot en högre religiositet, är deras känsla på det religiösa området slumrande eller tillfälligt satt ur funktion. Däremot har de övat upp sig till genialitet i konsten att uttrycka hyckleri eller falsk älskvärdhet, vilken når sin höjdpunkt i deras reklamväsen. Detta är i själva verket av en så osann eller falsk natur, att det ibland rent av är identiskt med de mest genialt gillrade ekonomiska fällor eller fallgropar för kunderna.

Då jordmänniskornas dagliga liv följaktligen i själva verket endast kan bli en vandring mellan dessa fällor och fallgropar, och som införskaffandet av de dagliga livsförnödenheterna gång på gång får dem att falla ned i – och de därigenom upplever den genom reklamväsendet som osjälviskhet maskerade själviskheten och den som ”mänsklighet” maskerade ”djuriskheten” – växer deras antipati mot handelsvärldens karaktär och natur. Och då antipati enligt sin analys är underminerande, betyder detta att den nuvarande affärsvärlden, i samma mån som den skapar antipati, är i färd med att underminera sig själv och på så sätt bidrar till att nödvändiggöra skapandet av en internationell världsadministration och överhet.

Då väsendena i fjärde avdelningen endast kan ha intresse av sådana arrangemang inom lagstiftningen och det praktiska livet som kan stimulera och vidmakthålla deras mer eller mindre utpräglat egoistiska metoder för handel och egen vinning, blir de med nödvändighet motståndare till den nya världsimpulsen med dess bekämpande av alla själviska eller samhällsunderminerande verksamheter.

Eftersom den kosmiska världsekonomin är sådan att absolut ingenting kan gå till spillo, utan allt blir till nytta, har jordmänniskornas laster och utsvävningar också tagits i världsekonomins tjänst. Jordmänniskornas dragning till starka och berusande drycker, till tobak, till köttätande, underminerande nöjen osv., har således lagt grunden till en rad levnadsbanor som betyder ”dagligt bröd” för miljontals individer. Då energierna från den nya världsimpulsen i stigande grad kommer att underminera jordmänniskornas böjelser för dessa skadliga företeelser, är det rimligt att många av de väsen som får sitt levebröd genom dessa kommer att känna sin existens hotad, och av den anledningen blir motståndare till de nya kosmiska krafterna. Men här bör man komma ihåg att jordmänskligheten inte låter sig förvandlas på några dagar, veckor eller månader. Förvandlingen kan endast ske gradvis genom årtionden, och jordmänsklighetens konsumtion av de nämnda olämpliga livsförnödenheterna kan därför inte upphöra plötsligt, utan endast i motsvarande mån gradvis. Ingen kommer därför att på grund av den nya världsimpulsen plötsligt mista sitt arbete eller se sin existens hotad; man får tillräckligt med tid på sig för att på ett naturligt sätt avveckla eller frigöra sig från de nämnda levnadsbanorna, efter hand som dessa kommer i konflikt med den egna moralen och samvetet. Allt motstånd mot den nya världsimpulsen kan därför endast bero på naivitet och är till sin natur oförnuftigt, i synnerhet som det riktas mot en kraft, inför vilken det är lika underlägset som inför den makt som bestämmer jordens gång kring solen.

139. Femte avdelningen. ”Förbrytare”. Orsaken till de olika graderna i karaktär och moral. Vägen till ”omvändelse” för femte avdelningens väsen. Den rätta hållningen inför ”förbrytarna”

Femte avdelningen. Vi möter här en rad väsen, vilkas känsloliv är ännu mer primitivt än känslolivet hos väsendena i fjärde avdelningen. Medan intelligens och känsla i fjärde avdelningen är kombinerade så att yttringarna av väsendenas primitiva medvetandetendenser – såsom hänsynslöshet, egoism och snikenhet osv. – är maskerade och inte tar sig svårare uttryck än att dessa väsen dock i huvudsak håller sig inom ”lagens” eller ”rättens” råmärken, uppträder femte avdelningens väsen med mer obeslöjade och primitiva uttryck för samma grova medvetandetendenser. Deras känsloliv står ännu nästan kvar på naturmänniskans stadium och yttrar sig i öppet rån och plundring, och de väjer inte ens för mord och dråp, där detta visar sig nödvändigt för att tillfredsställa deras egoistiska tendenser. De befinner sig således i konflikt med den auktoriserade rätten och moralen, vars lagar de absolut inte frivilligt kan underordna sig, och de stämplas därför som ”brottslingar”. Här har naturligtvis inte inräknats sådana individer som under begreppet ”sexualbrottslingar” felaktigt hänförs till ”förbrytarvärlden”. Dessa tillhör nämligen i de allra flesta fall en långt högre medvetandenivå än ”förbrytarnas”, men är sjuka eller abnorma och bör, enligt senare avsnitt av Livets Bog, behandlas enligt helt andra metoder. De väsen vi ska uppmärksamma här är däremot fullt normala individer, men yngre själar inom civilisationen. Som framgår av Livets Bog, utvecklas jordmänniskorna i sin eviga tillvaro från djurriket, genom naturmänniskornas stadier, upp genom civilisationen och vidare fram till det riktiga människoriket. På denna vandring befinner sig inte alla jordmänniskor lika långt framme. Somliga är helt nära eller befinner sig redan i förgården till den stora födelsen, andra har från naturmänniskoregionen just hunnit in i civilisationens område osv., och det är ju därför vi har alla de många olika, mer eller mindre utvecklade stadierna av karaktärs- eller medvetandetillstånd. Väsen som alltså i sina närmast föregående liv tillhört naturmänniskoregionen, men som genom sin senaste födelse kommit in i civilisationen, har naturligtvis inte lika lätt att inordna sig under dess lagar eller företeelser som de väsen som i många tidigare liv fötts inom civilisationen. Och det är därför naturligt att detta i högre eller lägre grad får till följd att de inte kan handla emot sitt medfödda primitiva naturmänniskotillstånd, och vi får då vad vi kallar ”förbrytelser”. Brottslingarna är alltså yngre själar i utvecklingen, som börjat komma in under civilisationens ”uppfostran”. Vad beträffar formen för denna fostran, med dess fängelser och dödsstraff, finns mycket att ändra på och bringa i kontakt med ett verkligt kroppsligt och andligt hälsotillstånd, varför vi också ska återkomma till dessa problem senare i Livets Bog. Bland alla dessa yngre väsen i utvecklingen finns det somliga, vilkas öden lett till en så forcerad intelligensutveckling i förening med en så ringa känsloutveckling, att de är helt oemottagliga för religiös påverkan från den gamla världsimpulsen. Dessa väsen kommer därför att vara absolut oemottagliga för varje form av ”omvändelse” som baserar sig på den moralförkunnelse som för närvarande predikas i kyrkor, tempel och församlingshus, på gator, i gränder och i det fria, genom de religiösa sekter och trossamfund som världen nu är så rik på, eftersom de på grund av sin utpräglade intelligensutveckling endast kan uppfatta den som naiv. Och det är just därför som dessa väsen här har räknats till grupp A. Vägen till ”omvändelse” eller till ett mer upphöjt liv går för dem, liksom för alla andra väsen inom denna grupp, uteslutande genom livets direkta tal och genom den nya världsimpulsen, med dess analyser och terminologi som tillfredsställer intelligensens krav.

Eftersom livets direkta tal är av en mer eller mindre robust eller mild natur, allteftersom det är grövre eller finare avslipningar eller utformningar som ska påverka individernas medvetande, kommer alla de väsen som ännu har grövre medvetandetendenser, som ska avslipas, att förr eller senare bli föremål för den robusta delen av livets tal, såvida de nu inte redan är föremål för denna. Därför kan man inte starkt nog mana till att utveckla kärlek och förståelse gentemot dessa unga väsen i livets skola. Inte att förstå på så vis att de ska klemas bort eller firas som rena hjältar, såsom är fallet med de stora ”gangsterledarna”, som ibland på detta sätt blir beundrade av den ovetande massan, sedan de vid ett eller annat tillfälle bringat polisen eller lagens företrädare till kapitulation – i så fall medverkar man nämligen till att hålla dessa barnasjälar kvar i livets ljusskygga och giftiga medvetandeträsk, medverkar till att hålla dem ovetande om skönare och lyckligare former av tillvaro. Men genom ett sunt och naturligt uppträdande mot dessa väsen, genom att utan hat oryggligt ta avstånd från deras lägre tendenser, genom att med sitt eget liv föregå med ett oantastligt gott exempel, genom att förstå att det under deras hårda yttre medvetandeskal, antingen detta nu yttrar sig i öppet rån, mord och dråp eller i ”maskerat rån” och hänsynslös utsugning, också finns ett hjärta som klappar för sorg och glädje, också rör sig ett litet gudomligt liv som mödosamt är i färd med att bana sig väg mot ljuset, är man däremot inne på en väg som är i harmoni med det kommande fredsriket, den väg som ensam leder bort från medansvaret för ”förbrytarvärldens” vidmakthållande på jorden.

 

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}