Nattmedvetandet och paradiset

_{av Martinus}

Två former av medvetande: dagsmedvetandet och nattmedvetandet

Alla levande väsen på det fysiska planet har två former av livsupplevelse. Den ena formen av livsupplevelse är den vi betecknar som vårt vakna dagsmedvetande. Den andra formen av livsupplevelse är den vi har då vi sover på det fysiska planet eller på annat sätt är medvetslösa. Denna kallar vi för vårt nattmedvetande. Eftersom dessa två livsupplevelseformer är åtskilda, så att individerna upplever dem var för sig och i det vakna dagsmedvetandet inte kan minnas upplevelserna från nattmedvetandet, uppfattar man nattmedvetandet som ett medvetslöst tillstånd. Vi betecknar det huvudsakligen som “sömn”. Eftersom den fysiska organismen inte kan fungera oavbrutet utan vila, är det så vist inrättat att den får denna vila under sömnen, genom att väsendets dagsmedvetande då är överfört till nattmedvetandet och fungerar på det andliga planet. När väsendet är vaket dagsmedvetet på det fysiska planet, är dess andliga livsupplevelse så att säga ett tillslutet nattmedvetande. Väsendet har normalt inget minne av detta och kallar det därför medvetslöshet.

Nattmedvetandets utveckling till att bli väsendets primära medvetande

Men väsendenas nattmedvetande är absolut inte något medvetslöst tillstånd. Det är avsett att bli lika vaket som det fysiska dagsmedvetandet. Det är essensen av upplevelserna från det fysiska dagsmedvetandet. Det bildas alltså av väsendenas fysiska upplevelser. Och det är avsett att utgöra det medvetande eller den livsupplevelseform som skall fortsätta sedan väsendets fysiska organism gått under eller den så kallade döden inträtt. Genom väsendets vakna fysiska dagsmedvetandes upplevelser, erfarenheter och lidanden, onda och goda handlingar, visdom och förstånd och framför allt den oändliga kärleken, når väsendets andliga kapacitet en sådan fullkomning att det kulminerar i kärlek och visdom och därmed är Guds avbild. Väsendets nattmedvetande är alltså dess begynnande andliga medvetande, som genom det fysiska, vakna dagsmedvetandets upplevelser får en sådan kapacitet att väsendet därigenom kan bli så fullkomligt att det till sist helt utan den fysiska organismen och det fysiska tillståndet kan leva i de allra högsta världarna, där endast kärleken och visdomen kulminerar.

Väsendets fysiska kapacitet och dess andliga upplevelseförmåga

Väsendets fysiska tillstånd och upplevelseförmåga är alltså avgörande för kapaciteten av dess andliga upplevelsetillstånd. Då de jordiska människorna ännu är ofullkomliga väsen, blir deras andliga upplevelsekapacitet alltså i motsvarande grad ofullkomlig. Eftersom målet för väsendets utveckling är kulminerande nästakärlek eller oändlig kärlek, är det inte svårt att se att människorna ännu inte är färdiga väsen. De lever i krig, sjukdomar, sorger och lidanden av många olika slag. Det är alla dessa bevis på människornas ofullkomliga, mänskliga tillstånd som skall bort och som är anledningen till att väsendena befinner sig just i den fysiska världen. I samma grad som människorna är ofullkomliga, är deras andliga upplevelseförmåga out-vecklad eller ofullkomlig.

Nattmedvetandet är hemvisten för väsendenas upplevelse av den högsta tillvaroformen eller det högsta ljuset. Paradiset

Att väsendet inte är färdigutvecklat hindrar inte att dess andliga upplevelse under sömnen är avsedd att vara ett ljusets tillstånd medan människorna ännu är inhumana, onda och dräpande, ja, till och med ännu har den dräpande principen som en livsbetingelse och därmed som god moral. Denna moral har rent av varit de mycket primitiva människornas väg till sitt högsta paradis. Vi har historien om den nordiska gudaläran och denna läras högsta paradis Valhall. Lycksaligheten var här att vara segerherre över alla sina fiender och att frossa i fläsk och mjöd och ha sköna kvinnor, valkyrior, till sin förnöjelse. Det var endast de starkaste krigarna och dråparna som kom till detta paradis. Alla de andra individerna, som inte var så mordiska och kanske rent av avskydde att dräpa, kom till ett slags dåtidens “helvete”. Man trodde att dessa väsen här tynade bort i tristess och sysslolöshet. Man förstod alltså inte att de också kom till ett paradis som passade för dem och där de var lyckliga över att inte behöva dräpa. Där var de till dess att de åter skulle födas på det fysiska planet. Hur skulle väl något annat livsupplevelsetillstånd än just det dräpande, som var de dräpande väsendenas ideal och hobby, kunna vara paradis för ifrågavarande väsen? – Tankar, upplevelser och erfarenheter som de aldrig upplevt och sålunda var totalt ovetande om, skulle ju omöjligt kunna komma till uttryck i deras andliga upplevelsetillstånd eller nattmedvetande. Något människan aldrig har upplevt och därför är totalt ovetande om, ja, skulle känna stark antipati mot, om hon kom i beröring med detta okändas tankearter, moral och levnadssätt, kan omöjligt komma att verka som ett paradis för ett sådant väsen. Ett upplevelsetillstånd som skall vara ett paradis för ett väsen måste vara ett upplevelsetillstånd som för väsendet är dess livslust, glädje och hobby. – Hur skulle ett kristet paradis, där nästakärlek är det högsta och lyckligaste livsupplevelsetillståndet och där man känner leda vid att dräpa och mörda, leda vid allt krigstillstånd, all intolerans, allt högmod och förtryck av andra människor kunna vara ett paradis för väsen med motsatt livsform. Vi ser att Hel alltså inte var något helvete för de icke-dräpande individerna, utan ett paradis, då det ju just var att icke dräpa som var moral för dessa individer.

Paradiset börjar upplevas mellan varje fysiskt jordeliv

Paradiset är alltså inte endast ändamålet med Guds stora skapelseplan med människan, något hon skall uppleva först när hon blivit den färdiga människan som Guds avbild, honom lik. Det är en glädjens livsupplevelse som hon skall ha tillgång till genom hela den fysiska livsupplevelseprocessen. Denna tillgång har det skapats möjlighet för varje gång väsendet befinner sig i den andliga världen mellan sina fysiska inkarnationer och likaså varje gång det får sin normala nattsömn, helt oberoende av vilket steg i utvecklingen det än måtte stå på. Paradiset är alltid anpassat till det utvecklingssteg som väsendet i den givna situationen befinner sig på.

Det fysiska dagsmedvetandets början (växtriket)

Hur kommer det sig att de andliga världarna kan vara paradis för alla levande väsen? – Det går till på det sättet att Guds skapelseprocess, som befordrar skapandet av det levande väsendets medvetande från minerallivsform till den färdiga människans livsform, sker i en gradvis stigande fullkomliggörelse av livsupplevelseförmågan. Eftersom minerallivets ande eller medvetande befinner sig på det andliga planet därför att det ännu inte har fysiskt dagsmedvetande, är det sålunda permanent i paradiset. Växtlivsformen befinner sig också huvudsakligen endast på det andliga planet, eftersom dess enda fysiska upplevelseförmåga är “aningsförmågan”. Den övriga delen av dess medvetande är i paradiset eller på det andliga planet. Vi kommer därefter till djuren, som ju utvecklat de fysiska sinnena och därför har fysisk upplevelse. Dessa djurets fysiska upplevelser ger också djuren ett slags paradisisk eller en för varje djurart särskilt anpassad andlig upplevelse mellan djurets fysiska inkarnationer eller liv. Här börjar den jordiska människans tillvaro, eftersom den ofullkomliga jordiska människan endast är ett framskridet djur.

Väsendets fysiska och andliga liv

Den jordiska människan har efter hand utvecklat sin mentalitet eller sitt medvetande och format det i en registrerad tankevärld, vars detaljer namngivits genom tal, ord och text. Dessa detaljer utgör väsendets kunskap och erfarenheter, formade i andliga kopior av de fysiska upplevelserna och händelserna. Dessa andliga kopior eller bilder av väsendets fysiska upplevelser är väsendets vakna fysiska dagsmedvetande eller tankevärld. Denna fysiska syn-, ljud-, färg- och bildvärld utgör alltså väsendets samlade fysiska förnimmelseresultat. Detta överförs till väsendets nattmedvetande eller andliga tillstånd genom dess fysiska hjärna, liksom väsendet på samma sätt kan befordra denna sin inre förnimmelsevärld till den fysiska hjärnan och här genom den fysiska organismen tillkännage den för andra fysiska väsen. Väsendets nattmedvetande blir alltså till av dess dagsmedvetna upplevelser på det fysiska planet, liksom dess meddelanden genom dess fysiska tal och övriga manifestationer är resultatet av dess fysiska upplevelser omsatta till tanke och dagsmedvetande. Väsendets andliga ut-veckling sker alltså genom en växelverkan mellan väsendets fysiska och andliga struktur och tillstånd. Denna växelverkan sker på så sätt att det andliga tillståndet blir ett vilotillstånd i förhållande till det fysiska tillståndet, som är ett arbetstillstånd. Denna växelverkan sker alltså genom reinkarnationen, som innebär att väsendet omväxlande har ett fysiskt liv och ett andligt liv.

Jordens människor och den andliga världen och paradiset

De väsen för vilka den andliga världen och paradisupplevelsen är särskilt aktuell är de som efter hand utvecklat ett begynnande betydelsefullt fysiskt medvetande. Dessa väsen har ett motsvarande andligt medvetande som formats av denna deras fysiska utveckling. Vi skall här blott i korta drag beskriva dessa väsens paradis. Dessa väsen är de ofullkomliga människorna, till vilka jordens människor mer eller mindre hör. När ett väsen dör och kommer in på det andliga planet, vad får det då uppleva? – Det får uppleva ett paradis som utgör den högsta glädje eller det högsta lyckotillstånd som det utifrån sitt utvecklingssteg har förmåga att uppfatta. På de primitiva människostadierna är ju väsendena krigare och känner inte särskilt till humanism eller nästakärlek. I krigsmentaliteten är ju segerherrarna hjältar, här gäller det att vara den starkaste. Denna hjältedyrkan är ju också dessa väsens begynnande religion. Deras gudar kan endast uppfattas som väldiga, alltöverlägsna och mäktiga dråps- eller krigshjältar. Endast detta kan vara idealet för dessa väsen, och det måste därför vara deras önskan att riktigt kunna uppleva sig själva som sådana väldiga, alltövervinnande krigare. Sådana önskningar kan de inte alltid få uppfyllda på det fysiska planet. I synnerhet inte de som är förtryckta av andra och ännu mer begåvade krigshjältar. Men på det andliga planet kan de uppleva att få sådana drömmar uppfyllda och i sina bästa drömmars ideal uppleva sig själva som väldiga krigare eller segerherrar över andra människor. Om det är jägarmentaliteten som är deras fysiska livs högsta ideal, kan de också här uppleva sig själva som väldiga jägare eller jaktmarkernas behärskare, även om de på det fysiska planet ännu endast är mycket medelmåttiga jägare. Paradiset är ett livstillstånd i vilket väsendena får uppleva uppfyllelsen av sina skönaste önskedrömmar så länge de befinner sig under utveckling och i ofärdigt tillstånd. Dessa andliga upplevelser är naturligtvis begränsade till vad väsendet har utvecklats till att kunna fatta och förstå och vad det i sin fantasi kan föreställa sig.

Eftersom väsendena är olika i mentalitet, är deras paradis i motsvarande grad olika

De icke färdiga människorna står på många olika utvecklingssteg. De har därför ännu inte samma uppfattning om livet och tillvaron. De lever i mycket olika fysiska liv. Eftersom individernas andliga begåvning och liv utvecklas av deras fysiska liv och begåvning, religiösa föreställningar, övertro och vetenskap, humanitet och kärlek med mera, formas naturligtvis deras paradisuppfattning efter de erfarenheter, den kunskap och humanitet eller kärlek som de lärt sig att praktisera i sin fysiska tillvaro. Eftersom väsendets önskedrömmar formar dess paradis på det andliga planet, blir väsendenas paradisupplevelse uppfyllelsen av varje väsens individuella önsketillvaro, oberoende av väsendets eventuella mörka öde på det fysiska planet. För ett väsen i ett olyckligt fysiskt tillstånd kommer den så kallade döden som en tillfällig befrielse från detta mörker, detta onda, ja, i vissa fall innebär den ett totalt upphörande av detta särskilda onda. Det kommer senare att i bästa fall födas i en ny och frisk fysisk kropp och vara totalt befriat från sjukdomen eller ifrågavarande onda. Så lysande är den gudomliga skapelseakten, att individerna mitt i den mörka och lidandesfyllda skapelseakten genom reinkarnationen får en mycket behaglig, lysande och livsförnyande vilopaus i sin förvandling från djur till människa.

Den ofullkomliga människans djuriska paradis och hennes mänskliga paradis

Eftersom den ofullkomliga människan i realiteten är ett djur som mer eller mindre utvecklat en viss grad av människomedvetande, blir hennes inträde i paradiset efter döden något annorlunda än det blir för det verkliga djuret, som ännu är ett renodlat djur. Människan har alltså två former av medvetande. Hon har en viss grad av djurisk natur som hon ännu inte utvecklats bort från och en viss grad av mänskligt medvetande som hon efter hand utvecklats fram till. Det finns därför människor vilkas hobby eller önskedrömmar är av djurisk natur. Dessa egoistiskt betonade väsens paradis måste naturligtvis tillhöra djurrikets paradis. Men det finns andra människor, som är osjälviska, humana och kärleksfulla, vilkas önskedrömmar är av mänsklig natur. Dessa väsen börjar i motsvarande grad att uppleva mänskliga paradis. De djuriska paradisen är, som vi redan omtalat, de som primitiva, krigiska och dräpande väsen upplever, därför att det endast är inom detta medvetandeområde i utvecklingen som de kan uppleva önskedrömmar.

När vägen är lättillgänglig till paradiset

Men vad upplever nu den moderna, religiösa människan då hon dör? – Om hon lever i harmoni med sina medmänniskor och följer sin religiösa uppfattning eller tro och dör i tillit till sin religions uppfattning, går hon lätt in i det paradis som var hennes önskedröm eller ideal på det fysiska planet och får här en livsupplevelse på en så hög ljusnivå eller lyckonivå som hon är i stånd att förstå utifrån det utvecklingssteg hon nått. Hon föds senare åter på det fysiska planet, när tiden härför är inne och fortsätter sitt fysiska liv i en ny organism, så länge den är användbar. Därefter går hon åter över till den andliga världen och härifrån tillbaka till den fysiska världen och så vidare.

Skärselden. – Hinder för tillträde till paradiset

Men om samma väsen ännu inte hade övervunnit intolerans eller bitterhet gentemot människor som inte hade samma uppfattning som hon själv, så kunde hon inte så lätt komma in i paradiset. Hon måste då dröja kvar i den andliga världens första sfär och här upptäcka att man inte kan komma in i det kristna, humana, kärlekens paradis med intolerans, bitterhet och vrede. Om människorna kunde manifestera sin djuriska och inhumana natur i paradiset, skulle ju detta bli en krigsskådeplats liksom den jordiska fysiska världen. Det är denna första sfär vi betecknar som “skärselden”. Alla de människor som har det verkliga gudomliga, oändligt kärleksfulla paradiset som ideal eller önskedrömmar till grund för sin religiösa uppfattning, kan absolut inte ta med sig sina djuriska vanor eller böjelser in i paradiset. Med dessa kan de endast komma in i den första sfären eller skärselden.

Andra former av paradis och skyddsänglarnas uppgift

Här i skärselden föreligger de omständigheter som gör att skyddsänglarna kan befria dessa väsen från de djuriska tendenserna så att de härefter endast kan manifestera mänskliga handlingar, vilket vill säga kärleksfulla tankar. De har då renats och kan obehindrat gå in i paradiset eller ljuset, och här kommer de att sysselsätta sig med sin tros högsta ideal. Men om samma människa har andra mänskliga ideal, t.ex. vetenskap, och om denna är en så stark hobby eller önskedröm att den är starkare än väsendets religiösa tro eller ideal, så att hon alltså har större lust att sysselsätta sig med vetenskapen än med tron, då kommer hon i motsvarande grad att ingå i ett annat andligt paradis efter att ha renats i skärselden. Detta paradis är en sfär i visdomsriket, där hon får uppleva sina önskedrömmars största ideal som den högsta lycka, även om hon förvisso också här ägnar sig åt sin eventuella religiösa tro. Men hennes verkliga paradis är alltså hennes forskning och vetenskap. Men det kan ju också hända att denna vetenskapsman varken tror på Gud eller på den andliga världen, men likväl är human och kärleksfull, då kommer han alltjämt att uppleva sitt paradis i visdomens värld.

Konstnärernas paradis. – Salighetsriket

På liknande sätt förhåller det sig med konstnärer på alla olika områden inom musik, bildkonst och andra former för verklig konst. Allteftersom konsten är dessa väsens största hobby, blir deras paradis efter döden och skärselden ett stort, andligt, gudomligt område som vi känner som “den gudomliga världen”. Här kommer konstnärerna att få tillfälle att se alla de tänkbara idéer som de måtte framkomma med, såsom realiteter i ämne och materia. Här är det intuitionsområdena i förnimmelsen som är rådande. Denna zon är konstens och vetenskapens idéers hemvist. Om konstnären även är religiös, får han också här uppleva sina religiösa ideal i det högsta ljuset. Efter sina upplevelser i dessa högsta världar mättas de och går in i salighetsriket. Här upplever de alla sina minnen av sina tidigare liv i guldkopior eller i ett förhärligat, välbehagligt och glädjebefordrande framträdande, som inspirerar väsendets livslust och längtan efter det fysiska planet, till vilket det sedan föds då betingelserna härför uppstår.

Den färdiga människans paradis. Väsendet är här permanent i paradiset och skall inte längre inkarnera i fysisk materia. Det är nu ett med Gud och är med om att utstråla hans ande ned över väsendenas omskapelse från djur till människor som Guds avbild i tidens och rummets världar. Och Gud såg att allt i hans skapelse “var mycket gott”. Människan upphöjdes till ljusets och kärlekens tinnar.

När väsendet efter hand har utvecklats helt bort från den djuriska naturen och alltigenom blivit människa och endast kan tänka i den oändliga kärlekens banor och alltså är en strålande välsignelse för sin omgivning, upphör hon att inkarnera i fysisk materia. Hon blir då hemmahörande i den andliga världen, där hon nu har medvetande till att kunna leva i det högsta ljuset i miljontals år. Här lever hon alltså i en värld där hon inte skall äta sitt bröd i sitt anletes svett, utan i en värld där det varken är skrik eller plåga, i en värld där mord och dråp, krig, sorg och lidande omöjligt kan existera. Och här är individerna alltså i rent bokstavlig mening ett med Gud, ett med den oändliga kärleken, ett med visdomen. Individerna lever här på livets tinnar och utstrålar Guds ande, kärlek och visdom över de levande väsen som är under omskapelse till människan som Guds avbild nere i den fysiska världen, tidens och rummets materiella världar.

***

Denna artikel publicerades för första gången i Kosmos nr 1 och 2, 1971. Artikel-id: M1740-K. Version från Kosmos 2002-6. Översättning: Rolf Nordström.

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}