Vägen förbi skärselden

_{av Martinus}

1. Den normala döden under ålderdomen är något man absolut bör glädja sig åt

Vi har nu kommit igenom hela den för den vanliga människan dolda sidan av livet, nämligen den sida som vi kallar den psykiska sidan eller den andliga världen. Vår väg i form av min föredragsserie ”Den andliga världen” gick igenom själva dödsprocessen. Vi uppehöll oss vid barnets död, döden under ungdomen, döden under den mogna åldern och döden under ålderdomen, som är dödens naturliga skördeplats. Vi fick insikt i att döden i sig själv är en underbar ljusprocess som är lika naturlig och livsbetingande för väsendets fortsatta liv som dess fysiska födsel. Det finns dock den skillnaden att ingången till döden är en ingång till en större ljusupplevelse än ingången till den oinvigda jordiska människans fysiska födelse och liv. Medan denna senare ingång kan vara en ingång till stora lidanden och smärtor, ja, vara ingången till själva det helvete eller ragnarök som de största överträdelserna av universums lagar oundvikligen leder till, kan ingången till döden, där väsendet inte själv lägger hinder i vägen, endast vara en ingång till en för väsendet passande högsta upplevelse av sina ideal, helt oavsett hur dessa ideal än må se ut här på det fysiska planet. Den naturliga döden är en absolut ofelbar ingång till ett paradis. Och då det finns ett paradis för alla möjliga former av normala livs- och moraluppfattningar, såväl för de så kallade hedningarna som för de så kallade kristna, kan ingen undgå att efter sin död till sist komma till det för var och en naturliga eller avpassade paradiset. Den normala döden under ålderdomen är således något som man absolut enbart bör glädja sig åt och längta efter, när man kommer fram till sin fysiska tillvaros levnadsafton.

2. Dödsfruktan kan hämma väsendets livsupplevelseförmåga på det andliga planet

Inte desto mindre har döden blivit något som den materialistiska människan ser fram emot med skräck. Ingenting kan väl i högre grad framkalla fruktan och skräck än just tanken på att behöva lämna sin fysiska kropp. För några väsens vidkommande beror denna skräck på att de känner, att de inte här på det fysiska planet lever fullt så uppfyllda av kärlek till nästan som de borde, för andra är det föreställningen om att döden betyder ett totalt utplånande av deras tillvaro och liv, en separation från allt det som de ännu i väldigt hög grad begär och således inte alls är mätta på. Det finns människor som i väldigt hög grad är bundna till andra väsen genom starka sympatier eller kärleksband, och de ser i döden något som klipper dessa band för alltid. Det finns människor som är så fast knutna till rent fysiska materier, pengar, gods och guld, med så starka och omättliga begär, att de också endast kan fly av rädsla vid tanken på döden, då de ju tror att den kommer att innebära ett tillintetgörande av deras existens eller liv. Denna fruktan är något av det värsta ett väsen kan råka ut för, ty den kan hämma och grumla en stor del av tillvaron efter den fysiska kroppens undergång eller dess livsupplevelseförmåga efter dess fysiska död.

3. Väsendets andliga sjukdomar. Skärselden

En sådan dödsskräck med dess samvetskval, rädslor och helveteskval är verkningar av väsendets avvikelser från de själsliga eller andliga naturlagarna. De är sjukdomar på det psykiska, vilket vill säga det själsliga eller andliga, området. Vi kan kalla dem för väsendets andliga sjukdomar. Det är klart att väsendena lika lite kan överträda de själsliga eller andliga lagarna utan att bli sjuka, som de kan överträda de fysiska lagarna för hälsa utan att bli sjuka eller förlora hälsan. Det förekommer alltså en mental sfär i jordmänniskornas övergångsstadium från den fysiska till den andliga världen i deras reinkarnationsprocess, som uteslutande består av själsliga eller andliga sjukdomar. Denna sfär har under årtusenden varit allmänt känd under begreppet ”skärselden”. Skärselden är alltså ett resultat av själslig eller andlig ohälsa, liksom de fysiska sjukdomarna är ett resultat av osundhet på det rent kroppsliga området.

4. Jordmänskligheten befinner sig i början av en period av andliga utsvävningar

Medan dagens människor har kommit långt när det gäller förståelsen av nödvändigheten att bekämpa fysisk ohälsa, har de ännu mycket långt kvar till förståelsen av den själsliga och andliga sundhetens nödvändighet och det därav följande bekämpandet av all andlig ohälsa. Ja, vi skulle till och med kunna säga att merparten av jordmänskligheten faktiskt befinner sig i början av en period av andliga utsvävningar utan tidigare motsvarighet och därför är inne i en andlig sjukdomsepok av motsvarande dimensioner. Dessa andliga sjukdomar gör dem olyckliga här på det fysiska planet, skapar rädsla för döden och gör dem olyckliga under upplevelsen efter döden. Skärselden är alltså något som börjar redan här i den fysiska tillvaron. För dagens moderna upplysta människa finns det därför inte någon fara som är större, än den att leva ett osunt själsligt eller andligt liv. Det är betydligt värre än ett osunt fysiskt liv, rent bortsett från att ett osunt fysiskt liv inte kan existera utan att orsaka själslig osundhet och sjukdom, på samma sätt som själslig osundhet inte kan existera utan att orsaka fysisk osundhet och sjukdom.

5. Livskretsloppets vinterzon eller dödsdomän

Vad menas nu med andlig ohälsa och sjukdom? Hur yttrar sig symtomen här? Ja, för att få det rätta svaret måste man naturligtvis lära sig förstå vad som är livets mening med ett väsens ande eller psyke. Här gäller samma sak som när det rör sig om att tillägna sig förståelsen av den fysiska, kroppsliga hälsan. Man måste ju också här först och främst lära sig att förstå vad som är livets mening med ens egen speciella organism, och de speciella betingelser som måste uppfyllas för att den kan upprätthålla sin kapacitet och vara det fullkomliga, sunda redskap för vår manifestation, som den är byggd för att vara. Liksom vi har en fysisk organism, så har vi också en själslig organism, men den kallar vi inte en organism, den kallar vi psyket, även om den naturligtvis också på ett sätt i sig själv är en organism som har en speciell struktur. Det är alltså försummelsen eller misskötseln av denna psykiska eller andliga struktur, som i dag plågar världen ännu värre än om man missköter den fysiska organismen. Vi kan, genom hela denna stora försummelse eller misskötsel av både den fysiska och psykiska sidan hos jordmänskligheten av i dag, se att vi befinner oss i den dräpande principens kulminationszon. Vi befinner oss i spiralkretsloppets vinterzon, vi befinner oss i livskretsloppets dödsdomän. Vi behöver här inte nämna de kroppsliga utsvävningarna och dess underminerande verkan som överbelastar sjukhusen världen över och låter miljontals läkare, sjuksköterskor, sjukvårdare, ambulanspersonal och sjukhusarkitekter arbeta för högtryck, dag och natt, för att lindra verkningarna av den kolossala kroppsliga lättsinnighet som begås i form av sällskaplighetens falska förgyllning, med ett skålande med alkoholhaltiga drycker och drinkar under en himmel av nikotinmoln, ett förtärande av kött, fläsk och fett från levande medväsen inom däggdjurssläktet. Att de fysiska organismerna här utsätts för en onormal död och att väsendena har gått under långt innan de normalt borde göra det, torde väl vara uppenbart.

6. Genom de stora världsreligionerna har jordmänniskorna blivit inympade med humanitet

När det gäller den andliga osundheten är utsvävningarna ännu värre. Vad menas då med andliga utsvävningar? För dagens alla jordmänniskor världen över gäller att de är på väg mot spiralkretsloppets vår. Denna vår innebär humanitet, som ska kulminera i kärleken till nästan eller praktiserandet av det stora budet: Du ska älska din nästa som dig själv. Bortsett från de få folkslag eller stammar av naturmänniskor som ännu finns kvar i urskogarnas vildmarker, har alla jordmänniskor klivit över en tröskel, där dråpidealet kosmiskt sett har upphört. Medan detta dråpideal var hälsa och upprätthållandet av existensen för djuret och de från djurriket just ankomna lägsta folkslagen av människor, så kan det nu inte längre utlösa ens den minsta lilla gnutta hälsa för någon jordmänniska. Genom stora tusenåriga världsreligioner har huvudparten av jordmänniskorna mer eller mindre blivit inympade med humanitet, sann lag och rätt för alla som rättesnöre.

7. Människorna har förlorat förbindelsen med sin normala andliga standard, vilken vilar dold i nattmedvetandet

Resultatet av detta inympande finns djupt inne i väsendenas inre, även om religionerna i sig själva i väsendenas nuvarande liv inte har så stort eller inget alls intresse längre. Den religiösa energin eller kraften övergår i dag mer och mer i materialistisk politik och vetenskap. Då man således i det vakna dagsmedvetandets regioner har utraderat intresset för de religiösa dogmerna och idealen, och mer har koncentrerat sig på de mer konkreta fysiska företeelserna, som här anses vara den ofelbara vägen till lyckan och fullkomligheten eller den efterlängtade världsfreden, har man för tillfället blivit så fysiskt bländad av dessa vägar att man inte har sett deras stora avvikelse från de naturlagar, som man redan genom många liv eller inkarnationer har blivit inympad med, och som därför är tämligen dominerande i nattmedvetandet vid sidan om dagsmedvetandet. Man har vant sig så mycket vid de yttre faktorerna, att nattmedvetandets röst eller väsendets verkliga andliga stadium inte alls har kunnat göra sig hörda i de aktuella väsendenas medvetande. Vi ser därför dessa väsen i hög grad producera mord, dråp, sabotage, krig och tillverkning av bomber och mordvapen som aldrig någonsin tidigare under jordens historia. Och detta geniala kulminerande befrämjande av den dräpande principen framträder nämligen tydligast hos alla de så kallade kristna staterna, därför att dessa staters väsen för närvarande inte har någon förbindelse med sitt högsta självs normala andliga standard, vilken vilar dold i nattmedvetandet och är förhindrad att tränga fram till dagsmedvetandet och därför inte kan komma till uttryck genom väsendets vilja och handling. Däremot visar sig maktbegäret, dyrkan av makten, lusten att underkuva och likrikta andra människor efter sina egna förmodade ofelbara ideal. Ja, så stark är denna tendens och detta inbillade ideal, att den rättfärdiggör vilka tortyrmedel och raffinerade mordvapen som helst, ja, till och med vapen för massutplånande av människor och mänskliga värden.

8. Endast det totala nederlaget kan återupprätta förbindelsen med väsendets verkliga andliga standard

Om alla dessa förkämpar för ideal och inbillade fredsskapare var på samma stadium som forntidens Oden- och Tordyrkare med gudahemmet Valhall som paradis, skulle de vara i kontakt med sin andliga hälsa. De skulle inte kunna få dåligt samvete eller själsliga skrupler, men nu är dessa människor i verkligheten himmelsvitt höjda över dessa forntidens tillbedjare av dråpideal, och utgör endast väsen som tillfälligt har en nedsatt eller avbruten förbindelse mellan sin verkliga framträdande själsliga eller andliga standard i nattmedvetandet och sina i det vakna dagsmedvetandet uppkomna inbillade ideal eller väg till världsfreden. Det är denna andliga sjukdom som orsakar helvetet eller ragnarök, krig och rykten om krig världen över. Det enda som kan få dessa väsens verkliga idealtillstånd i nattmedvetandet att återigen komma tillbaka till deras vakna dagsmedvetande, är det totala nederlaget som denna själsliga eller andliga sjukdom oundvikligen medför hos sitt upphov. Därför har vi sett, och därför kommer vi i dag och i framtiden att få se, hur alla dessa makt- och tortyrdyrkare kommer att råka ut för nederlag och undergång och därigenom få sin förbindelse med sin verkliga standard i nattmedvetandet [återupprättad] och ropa mot himlen: Fader förlåt mig, ty jag visste inte vad jag gjorde. Låt mig nu få göra det riktiga och visa människorna den väg till freden, som du redan under årtusenden har visat mig före min villfarelse och självrådiga kulturskapelse.

9. Konsekvenserna av att förlora förbindelsen med de humana talangkärnorna i nattmedvetandet

Men det är inte endast inom storpolitiken som väsendena har [förlorat] förbindelsen med sina humana talanger i nattmedvetandet. Samma sjukdom och själsliga ohälsa drabbar alla de väsen, som i dag inbillar sig själva att de är glödande materialister och verkligen inte är så dumma att de tror på en Gud bakom naturens och universums skapelse. Dessa väsen faller också lätt för allsköns omoraliska företeelser, som de i tidigare liv i verkligheten hade vant sig av med, just därför att de också har förlorat förbindelsen med denna sin tidigare standard och humana talangkärnor i nattmedvetandet, och därför i dag är kallare, mer osympatiska i sitt uppträdande mot medväsendena, än de andligt sett innerst inne i verkligen är. Detta kallare och mer osympatiska uppträdande upprätthålls således endast av yttre, ytliga påverkningar från likasinnade andligt osunda eller av sjukdom härjade väsen. Det finns således många väsen som i verkligheten i sig själva är mycket kärleksfulla och medkännande, men som inte desto mindre kan vara mycket benägna att vidarebefordra elakt skvaller och förtal om andra väsen. Likaså finns det väsen med samma stora vänlighet eller sympatiska inställning, som inte drar sig för att bedra, ljuga eller stjäla, om personen i fråga ser en stor fördel med det. Detta betyder också ett partiellt avbrott med förbindelsen med nattmedvetandet och de här existerande talangkärnorna för kristen humanitet och kärlek till nästan.

Det är också denna vacklande förbindelsefunktion med nattmedvetandets talangkärnor för individens normala standard, som vid många tillfällen medverkar till att individen i sitt vakna, dagsmedvetna framträdande är en psykopat. I verkligheten är alla dessa andligt sjuka väsen således mer eller mindre psykopater. Alla manifestationer som går emot humaniteten eller efterlevandet av budet om kärleken till nästan är andlig ohälsa och kommer att underminera väsendets förbindelse med sina nattmedvetandetalangkärnor och därmed hindra det att manifestera den andliga nivå som det i verkligheten redan är utvecklat till att kunna manifestera. Vid döden träder denna förbindelse med nattmedvetandet åter i funktion, och väsendet betraktar då sina inhumana handlingar som överträdelser av kärlekslagen, och får då sina kval och kommer att genomgå sina plågor i skärselden. Manuskriptet avslutas med dessa handskrivna ord: Den andliga vetenskapen kommer att rädda människorna ut ur psykopatsfären och föra människan tillbaka till verkligheten.

***

Artikeln är en återgivning av ett oavslutat manuskript som Martinus skrev som förberedelse till ett föredrag på Martinus Institut, söndag 5 februari 1950. Renskrift och mellanrubriker av Torben Hedegaard. Orden inom hakparenteserna har tillfogats under renskriften. Godkänd av rådet 10 december 2017. Första gången infört i Kosmos nr 8, 2018. Artikel-id: M2472. Översättning: Lars Palerius, 2018.

_{© Martinus Institut 1981 www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}